Jag var på ett mycket intressant seminarium som handlade om arbete, människovärde och vårt ekonomiska system. Talarna var Birger Schlaug, Nina Björk, Roland Paulsen och Lasse Ekstrand.
Intresset var så stort att folk fick stå upp. Något av det som togs upp var:
Hur tokigt BNP är som mått på samhällsutveckling.
Hur behovet av ökad konsumtion påverkar oss genom reklamen.
Hur märkligt det är att normalarbetstid på 40 h/v anses vara det optimala oberoende av effektiviseringar och nya produktionsökningar medan 30 h/v anses vara en planekonomisk absurditet.
Det hoppingivande med att reklamen oftast handlar som sådant vi verkligen vill ha dvs kärlek, gemenskap, fritid, vacker natur, sammanhang och andlighet.
Hur kan man påstå att vår enorma tillväxt har gett oss ett så bra samhälle när ca 750.000 människor äter psykofarmaka, vilket är en fördubbling på 10 år. Samtidigt har väldigt många barn olika mer eller mindre allvarliga psykiska besvär så som ätstörningar och ADHD.
Här kommer Nina Björks inlägg:
