Vargen

Vem är vargen?
Vargen väcker känslor, den är:

• Rovdjuret som tar tamdjuren utan att fråga.
• Symbolen för den otämjda naturen.
• Konkurrenten som tar jägarens byte.
• Vår bästa väns stamfader.
• Den utrotade som tilläts återkomma.
• Ett mytologiskt väsen som bor i våra skogar.

Det är svårt att ha en sansad diskussion om vargen. Det blir lätt: Den dödar fåren och din hund. Den har ingen plats i vårt land. Den som värnar om vargen struntar i människan, struntar i de utsatta, de på landet, de gamla och svaga eller till och med de ofödda. Rovdjuret måste dö!

Men har vi inte råd med vargen? Staten ger kompensation för det vargen tar. Om inte vargen har någon plats här så har väl knappast heller tigern någon plats eller lejonet, leoparden, geparden, puman, krokodilen, noshörningen, flodhästen, gorillan, pytonormen, nä antagligen inget av djuren i djungelboken.

Men vem är människan när hon dödar allt vilt som kan vara ett hot mot henne personligen, mot hennes husdjur eller egendom? Vilka är vi när alla stora predatorer är utdöda? Vad säger det oss om hur vi ska behandla det vi upplever som hot? För det är väl klart att människan själv är den som vi har störst anledning att frukta.

Men vargen kan ju vara så grym, den dödar mer än det kan äta… Har du tittat i din slask? Vad gör butikerna för att det alltid ska finnas fullt utbud i köttdisken? Vad kan vara grymmare än slakteriet som av lönsamhetsskäl inte hann döda grisen innan den kokades? Djurtransporten där åksjuka djur dör av värmeslag eller syrebrist och de överlevande sedan manas på med elstötar och rapp från plaströr in i den industriella processningen av köttprodukter. Uppfödningen av grisarna som lever sina korta liv på antibiotikafoder för att klara de trånga båsen och hårda betonggolven? Vem är grym och hänsynslös egentligen? Nä vargen äter inte våra barn. Mänskligheten offrar sin egen avkomma med liten tvekan och räds istället enklare hot.

Frågan är om inte fruktan är vår största fiende, den gör oss blinda för både de verkliga hoten och berövar oss möjligheten att se vilka vi är.

Summering av år 2009

År 2009 var ett händelserikt år, det kändes bitvis som ett maratonlopp utan målgång. Först separationen från min käresta, sedan full fart med jobbet, Shiela, Stadsdelsfullmäktige, bostadsrättsföreningen och Miljöpartiets styrelse i Malmö (nytt för året).

Det var stundtals en smått overklig känsla över tillvaron, som bara rullade på. Som tur var fick jag hjälp av mina föräldrar med Shiela (TACK!) annars hade det aldrig gått. Jag iakttog civilisationens kollektiva självmord fortgå, såg bekymrade makthavare som manade till handling samtidigt som de ökade takten på den redan inslagna vägen mot kollaps. Den personliga frustrationen blandades till en bitter cocktail av saknad och sorg över tingens tillstånd. Ensamheten kom i fatt mig efter ett tag, jag sökte en lösning, träffade en längtande kvinna, men jag insåg att vi inte delade riktig samma längtan. Mötet gav mig dock djupare insikter och faktiskt lite ökat självförtroende.

När semestern var slut och krafterna började tryta redan efter första arbetsveckan så insåg jag att det behövdes en omstrukturering av tillvaron. Jag lämnade både min dejt och styrelseuppdraget för Miljöpartiet i Malmö. Ännu en kvinna hoppades på kärleken ihop och mycket var rätt, men till sist stod det klart att jag inte var redo för en större förändring. Dessa möten fördjupade självinsikten och det nya decenniet tar ett avstamp från det gamla.

Här är några aktiviteter och händelser som jag är lite extra glad/stolt över under år 2009.

Jag fortsatte att ge bort mitt politikerarvode på ca 25.000 kr till välgörenhet, hälften till humanitär solidaritet (så som Läkare utan gränser, Amnesty, Attac, Unicef, Vi-Skogen och Rädda barnen) och hälften till en hållbar utveckling via miljökamp (så som Greenpeace, Svenska naturskyddsföreningen, Miljöförbundet Jordens Vänner Stiftelsen utan djurförsök, Avaaz och Sea Shepherd).

Shiela och jag fortsatte att samla burkar och fick ihop 305 kr som skänktes till Vi Skogen och Kooperation utan gränser, det var något sämre än förra året men en hel del burkar ändå.


Vid EU-parlamentsvalet så stod jag bredvid en Piratpartist och delade ut Miljöpartiets valsedlar, det var ett lyckat val för både piraterna och miljökämparna.

I bostadsrättsföringen bytte vi bort ett bundet elavtal med Vattenfall och valde miljömärkt el från Skellefteå  Kraft istället. Visst var ordföranden lite nervös att det skulle bli dyrare, men jag försäkrade sturskt att det inte skulle bli så i längden, sedan kom köldknäppen och Ringhals var nere för underhåll. Jag är dock säker på att priserna sjunker och det känns väldigt bra att inte betala till Vattenfalls kolkraftverk och bonusar.

På jobbet påpekade jag för den miljöansvarige på företaget hur tokigt det skulle vara att först ha miljövecka och sedan börja låta trapphusen vara tända dygnet runt för att någon på direktörsvåningen tyckte att kontoret såg tråkigt ut utifrån. Efter några turer fick belysningen vara släckt tills någon trycker på knappen och sedan slocknar den igen efter några minuter (på samma sätt som tidigare).

Fruktskalen togs med till jobbet för kompostering även detta år. 10 kg bananskal lär räcka till biogas motsvarande en liter bensin. År 2010 hoppas jag att min bostadsrättsförening gör det möjligt att återvinna matrester hemma.

Jag lyckades helt undvika flyget, både privat och i jobbet. Jag har faktiskt inte flugit privat sedan 2002. Både inrikes och utrikesflyget minskade med 10% i Sverige år 2009.


Vindkraftsverket som jag köpte en andel i 2008 blev äntligen färdigt och var faktiskt det som producerade mest vindkraftsel i Sverige de fyra sista månaderna på året.


Hemma skaffade jag LED-lampor till lägenheten, det var lite skiftande med ljusstyrkan, men jag hittade snart lampor som passade till de olika rummen. Dessutom skaffade jag en "tamagotchi" i form av en solcellsdriven klocka. Jag hade varit utan klocka i mer än ett år sedan den gamla spräckt glaset som inte gick att byta. Min nya klocka pysslar jag dock ömt om.


På stadsdelskansliet så byttes tio bilparkeringar mot 400 cykelparkeringar och komplett källsortering infördes, det var inget politiskt beslut men jag inbillar mig att det delvis hade med min påverkan att göra.


Jag lyckades få Skanska att installera ett skymningsrelä på sitt kontor vid Malmös högskola efter endel envishet. Mina försök till påverkan av Malmöstads verksamhet som medborgare gick dock inget vidare, som tur är går det lite bättre som politiker.


Jag avslutade mina konton på Swedbank i Höör efter att pappa talat om att jag inte ens behövde gå till bankkontoret för att få det gjort. Det var skönt att inte bidra till finansfolkets bonusar på denna bank. Ekobanken fick dock en del insättningar under året.

Som slutspurt demonstrerade jag vid klimatmötet (COP15) i Köpenhamn, men makthavarna levererade inte och min övertygelse om att mer engagemang behövs stärktes. År 2010 är det valår och förhoppningsvis får miljöminister Andreas Carlgren snart göra något som passar honom bättre.

Energijakten tävling två - ingen vinnare

Den andra tävlingen blev det inte mycket av med. Efter en vecka hade jag fått ett svar från Enercon att det var PEABs gran och att VD:n skulle höra med dem om det gick att installera en timer. Från Borgarskolan var det tyst. Så jag skickade två nya meddelanden, denna gång svarade Borgarskolan att eleverna säkert var intresserade men att man inte hade tid pga omorganisation, jag försökte förklara att tävlingen var mycket enkel och endast gick ut på att vara först med att installera en timer. Enercon svarade inte på min förfrågan hur det gått med PEAB och Borgarskolan hörde inte heller av sig. Belysningen har stått tänd dygnet runt sedan mitten på december, elnätet har prövats under den senaste veckans köldknäpp och jag tycker att det är så onödigt. Men eftersom det ändå snart är dags att montera ner julbelysningen så förklarar jag att tävlingen saknar vinnare...