Jag har varit på min första Miljöpartikongress. Det var en härlig upplevelse. Tre dagar fulla med seminarier, debatter och omröstningar som fyllde mig med mental energi . Jag tror aldrig att jag träffat så många sinsemellan olika människor som har haft så mycket gemensamt.
Upplevelsen var total, det både syntes, hördes och kändes. Syntesen som uppstod mellan eldsjälarna och pragmatikerna var härlig att uppleva. Det var föreningen mellan kärleken till livet och den mer resultatinriktade målmedvetenheten vilka tillsammans mynnade ut i en pulserande demokratisk anda. Jag förstod för första gången vilken enorm betydelse som denna dynamik har.
Det var nästan något högtidligt över debatterna ibland. Vi påminndes flera gånger om vikten av respekt och ödmjukhet inför varandra, alla vi som kommit samman från hela vårt avlånga land för att rådslå och sätta kursen för framtiden. Det som uppstod på denna plats kan inte ens de skickligaste pr-strategerna komma i närheten av, för engagemanget kom inifrån människorna. Drivkraften kom från vissheten om att vi kan förändra och insikten om att det är både bråttom och väldigt viktigt.
Jag uppskattade verkligen denna upplevelse, särskilt med tanke på att kommunpolitiken ibland kan kännas väldigt platt. Intresset av att förstå eller ens lyssna på de andra kan vara i det närmaste obefintlig och ibland har jag undrat om vi bara spelar upp ett skådespel. Men jag är egentligen övertygad om att vi kan lära av varandra bara det finns en vilja att förstå och en respekt för varför vi är där.
Till sist en länk till talen av de nya språkrören Åsa och Gustav.
