Ansvaret för vår värld

Nästa år har Kyotoprotokollet kommit till sitt slut, avtalet hade urvattnats i många omgångar innan det trädde i kraft år 2005.  I sin otillräcklighet är det det närmaste ett globalt åtagande som världen har kommit. Förhoppningarna om ett nytt bindande avtal var stora inför Köpenhamnsmötet 2009 och nederlaget kändes tungt när världens ledare visade sig vara "följare av rådande ordning".

Summeringen av resultatet efter Kyotoprotokollet är också nedslående, inte ens med de låga ambitionerna så har alla lyckats med sina åtaganden, i USA och Kanada har man rent ut sagt gett blanka fan i avtalet, bägge länderna tillhör de nationer som per invånare har högst utsläpp och deras vägran att minska sina utsläpp har fått de stora tillväxtländerna i asien att ifrågasätta att de ska välja en annan väg än västvärlden.

Läget verkar alltså vara dystrare än någonsin och ingen verkar längre tro att något bindande klimatavtal är möjligt de närmaste åren. Samtidigt är vetenskapsmännen allt säkrare på att konsekvenserna av klimatförändringarna kommer att bli omfattande.

För mig känns det smått absurt att se hur människor i min omgivning fortsätter pumpa ut växthusgaser i atmosfären via sin självförverkligande konsumtion av resor, prylar och mat. De är ju inte onda människor, men inte heller helt ovetande om vad de gör, de vill ju bara inte tänka på att de skulle ha ett ansvar för sina handlingar. Det finns alltid någon som är ännu värre och om man jämför sig med de andra som också tillhör de rikaste procenten av jordens befolkning så är man ju ganska genomsnittlig. Livet är kort så det gäller ju att leva "så gott" som möjligt innan det är för sent...

Jag antar att min känsla kring det hela liknar vad de som kämpade mot slaveriet kände. Bara det att de kunde se, höra och lukta grymheterna i sin närmiljö. Det som tjänade på slaveriet var oftast helt oförstående kring att det de gjorde var omoraliskt. Man kämpade mot en ekonomisk makt. Eller kanske är det samma känsla som de som kämpade mot misären i supandets spår på 1800-talet hade, fast även de kunde se, höra och lukta lidandet på ett påtagligt sätt. Bägge dessa fenomen var direkt kopplade till ekonomi, makt och missbruk. Det inger dock ett visst hopp att det i dessa fall till slut uppbådades ett tillräckligt stort motstånd. Segern blir tyvärr aldrig slutgiltig så både alkoholens misär och varianter av slaveri finns fortfarande kvar, fast i en annan omfattning.

För egen del är klimatkrisen mindre påtaglig, det handlar snarare om att koppla ihop TV-bilderna från världens katastrofområden med vetenskapsmännens sakliga förutsägelser om vart vi är på väg. Det gör det ju lite lättare för mig att tänka på annat ibland, men när insikten väl har slagit till som blir man nog aldrig helt fri från den igen. Visst ger det mig mening att jobba för en förändring, men samtidigt måste jag ju inse hur mycket som fortfarande går åt helt fel håll.

Jag hade gärna avslutat med något hoppfullt, men efter att ha ägnat stor del av dagen åt att skriva "Särskilda yttranden" på ärenden där Stadsbyggnadsnämnden inte förmått sig att verka för hållbar utveckling så känns det mer naturligt att skriva av mig lite av min frustration över människans oförmåga. Vi kan ju så mycket bättre!!!

Denna video visar temperaturen från år 1800 tills nu. Den är sammanställd av tidigare klimatförändringsskeptiska vetenskapsmän från Berkeley som ville kontrollera att temperaturserierna som klimatforskarna använder verkligen var tillförlitliga. Det visade sig att temperaturserierna stämde alldeles utmärkt. Se 210 år av temperaturmätningar utspela sig och se vad som händer i slutet på 80-talet.

Jag vill väl ändå avsluta med något lite hoppingivande... Även om Obama inte kunnat leva upp till förhoppningarna så har han inte helt glömt bort varför han blev vald.

Kärnkraften den 17:de november 2011

Jag kan inte låta bli att publicera några bilder på hur det står till med produktiviteten i Sveriges kärnreaktorer.

På Ringhals har flertalet av reaktorerna stått still under hösten, vissa ända sedan i våras, idag ser det ut så här:

Endast reaktor 4 är igång och den startades i förrgår och ska köras i testdrift i tre veckor.

Reaktor 1 försökte man starta idag, men den fick ventilproblem och måste kylas ner för kontroll, tidpunkt för ny uppstart är okänd.

Reaktor 2 planeras att startas den 17:de december.

Reaktor 3 planeras återstartas den 5:e december.

Forsmark kör för fullt:

På Oskarshamn krånglar reaktor 1 sedan länge, under förberedelser till återstart tillkom nya problem, återstart sker tidigast i nästa vecka :

Jag tycker att det är bra att man är försiktig med att köra reaktorerna när de krånglar så jag hoppas att de lärde sig av den allvarliga incidenten på Forsmark för några år sedan. De som beklagar sig över dyra elpriser och tror att mer kärnkraft är lösningen bör begrunda hur det är med driftsäkerheten i våra kärnkraftverk.

När det dessutom visade sig att man räknat helt fel på vad det kostar att nedmontera Barsebäck borde man undra hur ekonomisk kärnkraften verkligen är i det långa loppet. Tydligen behöver kärnavfallsfonden förstärkas kraftigt och avgiften på 1 öre per kWh kärnkraftsel föreslås öka till 3,7 öre per kWh. Läs artikel i Sydsvenskan.  

Ambition och effektivitet

Jag prenumererar sedan början av året på tidskriften Nod, den har verkligen gått från klarhet till klarhet och de två senaste numren med titlarna "McDonaldisering" och "Motstånd" har givit upphov till en inre resonans hos mig. Funderingar och känslor som har legat i gränslandet till det medvetna har givits ord och struktur och en upplevelse av högre medvetenhet har uppstått. Patrik Hagman har skrivit boken "Om kristet motstånd" som jag har beställt efter att ha läst hans artikel i Nod. Han skriver bl.a. följande om ambition och effektivitet:

"Att vara ambitiös hör till vår kulturs självklara dygder. Det gäller att sikta mot stjärnorna och att tro på sig själv. På alla nivåer i samhället, från skolan och uppåt, premieras ambitionen."

[...]

"För de flesta av oss handlar det [emellertid] inte om vilken bana vi väljer i livet, utan hur vi utför de uppgifter som kommer emot oss. Det är här ambitionen blir farlig. Ambitionen förvränger nämligen vår uppfattning om vad som är viktigt. I stället för att lyfta fram sådana arbetsuppgifter som är genuint viktiga lyfter den fram dem som för oss närmare det mål vi har satt upp för oss. Det är just här ambitionen blir ett uttryck för samhällets kontroll av oss. Ambitionen uppmuntrar oss helt enkelt att bete oss så att samhället premierar oss – med pengar, makt och ära. Ambitionen är en av de krafter som får folk att fatta beslut som går emot deras personliga moral – till exempel i miljöfrågor eller rättvisefrågor. Den som ställer besvärliga frågor minskar kraftigt chansen att göra karriär. Men den som förmår hålla ambitionen stången kan i stället se vad som verkligen är viktigt att göra och hur."

[...]

"Effektivitet kan förstås som oförmåga att bedöma vad som är viktigt i livet. Därför är effektiviteten så attraktiv för makthavarna. Vår tids politiska makt har ju egentligen ingen idé om vad man strävar efter – det goda samhället finns bara kvar som slagord i valreklamen – och i stället är effektivitet och dess marknadsekonomiska alter ego konkurrenskraften de enda värderingar man arbetar för."

[...]

"Den effektiva människan har inte förmåga eller lust att ifrågasätta konsekvenserna av det man gör eller det sätt man gör det på. Hon har inte tid."

[...]

"Effektivitet är på ett djupare plan en förvrängning av den kristna dygden ödmjukhet. Den skenbara likheten består i att både den ödmjuka människan och den effektiva är beredd att offra sig själv för något annat. Men skillnaden är avgörande: den effektiva människan offrar sig aldrig av kärlek, utan av något annat motiv: girighet, maktlystnad eller fruktan."

Citaten kommer från olika stycken, läs gärna hela artikeln via denna länk.

Jag kan inte låta bli att tänka på utspelet från Svenskt Näringsliv där de ville minska studiebidragen för utbildningar "som inte lönar sig" och höja bidragen till utbildningar som ger hög ekonomisk avkastning.