Sinnesro

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total

att den släcker min indignation

över det som är fel, vrångt och orätt.

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder

och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta

om möjligheten att nå en förändring

bara för att det som är fel är lag och normalt,

att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet

bara för att jag är i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid

hos en ensam.

-----
Jag tycker att denna bön är så bra! De tre sista styckena kompletterar det första på ett så klockrent sätt.
Jag har känt hur viktigt det är för mig att hämta kraft från djupa källor för att undvika att drabbas av cynismens apati. Det är oundvikligt att det uppstår misströstan och tvivel när motståndet/ointresset är kompakt, men det finns hopp även när det är tillsynes hopplöst, man får helt enkelt fokusera på det som ger värdighet för där öppnas de vidare perspektiven.