Det politiska arbetet

Jag har varit på mina första möten som kommunpolitiker. Det har varit mycket att sätta sig in i. Redan på andra stadsdelsfullmäktigemötet så ska budgeten och verksamhetsplanen fastställas. Allt är nytt och det känns viktigt att jag gör mitt bästa av denna chans att påverka, nu är jag ju en del av vårt demokratiska styre...

Miljöpartiet har delat ut böckerna "Ny i politiken" och "Politikernas ekonomibok" som jag nu har som kvällslitteratur. Det gäller ju att förstå alla nya termer och hur man ska bete sig på fullmäktigemötena.

Min första privata uppoffring var att jag fick gå tillbaka till nybörjargruppen i Tai-Chi eftersom de politiskamötena krockar med lektionerna ett par gånger i månaden. Jag har förstått att de som jobbat sig uppåt i politiken ägnat mycket "oglamorös" tid åt politiskt arbete innan de dyker upp i TV.

Mona Sahlin, ny statsminister?

Jag blev glad av att höra Mona när hon tillkännagav att hon ville bli partiledare för Socialdemokraterna, hon sa så här:

"– Blir jag vald av kongressen i mars vill jag ta över stafettpinnen från Göran Persson och göra klimatfrågan och frågan om en hållbar utveckling av samhället till socialdemokratins stora framtidsfråga på samma sätt som kampen mot klassklyftorna var den stora frågan i arbetarrörelsens barndom."

Det må så vara att det inte blev riktigt fart på det gröna folkhemsbygget förrän Göran behövde miljöpartiets stöd för att kunna regera, men inte verkade han så särskilt ledsen över att börja det gröna folkhemsbygget...

Framtiden ter sig ljus för Mona, det verkar osannolikt att svenska folket röstar fram Reinfeldt och hans moderata vänner till makten igen, det är ju uppenbart att de inte förstått allvaret i klimatfrågan. De verkar tro att det endast är något som vänstern kokat ihop för att begränsa den fria marknaden.

Jag känner sympati för Andreas Carlgren vår nya miljöminister när han gång på gång uttalar sig om hur viktig klimatfrågan är samtidigt som han måste förklara att regeringen inte tänker göra något konkret före år 2008 och att regeringen vill ge svenska företag rätten att släppa ut mer koldioxid än de hade rätt till de senaste tre åren. Det enda konkreta han kan komma med är att den nya regeringen inte backat så mycket av det som den förra regeringen åstadkom.

Tankekraft och statsministerns bil

Jag har nyligen läst Bodil Jönssons tankvärda bok "tankekraft". Hon skriver:

Tanken och handlingen utgör två företeelser som är varandras förutsättning. De hänger nära samman, mycket närmare än vad vad man kan tro om man lyssnar till de förföriskt enkla utsagor som sprids till exempel i miljösammanhang: "Människor vet redan - det är inte det som är fel. Nu gäller det att handla!" sägs det. "Nej och nej och åter nej", säger jag, "människor vet inte!" Möjligen har de hört orden, men de har inte ett dugg av känslan ända ner i magen. Man "vet" inte förrän man har tänkt själv. Därför är det i tanken och i tankens kraft som man måste börja.

Jag tror att det är precis så. När man verkligen "vet" dvs när tanken verkligen är tänkt och även gett upphov till en känsla, då kommer handlingskraften och initiativen. När man ser konkreta exempel på följderna av tex klimatförändringen, antingen på riktigt eller som en inre bild, då händer det något. Ser man dessutom att andra människor tar detta på allvar (genom handling) och att det finns något konkret som man verkligen kan göra, då minskar gapet mellan tanke och handling väsentligt. Därför är även sådant som kan uppfattas som symboliska handlingar viktigt, det sänder nämligen en signal om vad jag tycker är viktigt (och tvärt om).

Tex: när statsministern kör omkring med en bensinslukande amerikansk familjebuss istället för motsvarande miljöbil, så ser jag det som ett tydligt tecken på att hans tankar kring klimatförändringen inte har lett till att han vet att något måste göras. Även om han tror att det bara skulle vara en symbolisk handling att byta bil, så borde han som politiker veta att kraften i en sådan handling utförd av honom skulle få betydelse som vida överstiger minskningen av koldioxid från statsministerns bil.

Mina klimatåtgärder år 2005 och 2006

Den som läst min blogg vet att jag är mycket oroad över klimatförändringen och gärna kritiserar andra för bristande insikt eller handling. Så vad har jag då själv gjort för att ändra min påverkan?

Läget 2004:
Jag bor i en två rums lägenhet med min sambo (och vår hund). År 2004 var vår årliga elförbrukning ca 2500 kWh, vi körde ca 1200 mil med vår bil och handlade vår mat i Konsumbutiken ett kvarter bort. Jag hade börjat intressera mig för miljöfrågorna men i praktik så hade det endast inneburit sopsortering.

En spark i ändan?

Sommaren 2005 så ändrades detta, jag hade sett resultatet av stormen Gudruns härjningar med egna ögon. Dagen efter den drog fram åkte jag bil från Tranås till Malmö, träden låg som ett plockepin utmed motorvägen, 700.000 abonenter blev strömlösa och 7 personer omkom. Orkanerna i USA hade ännu inte dränkt New Orleans men tecknen på klimatförändringarna var flera och tydliga (år 2005 skulle bli globalt sett det näst varmaste man uppmätt). Jag läste Mark Lynas bok "Oväder". Det kändes väldigt angeläget att göra mer...

Handling 2005:
Det första jag gjorde var att skaffa en effektmätare och mäta förbrukningen från elapparaterna hemma. På detta viset så upptäckte jag att min avstängda dator drog nästan 60 W ihop med sin kringutrustning helt i onödan, en strömbrytare fixade detta (tänk vad enkelt det kan vara). Jag bytte de lampor som användes mest, till lågenergi och med dessa enkla åtgärder så sjönk den årliga förbrukningen med ca 500 kWh (från 6,8 kWh per dygn till 5,4). Vi började även ta tåget istället för bilen när detta passade och körde nu ca 800 mil per år. Mina släktingar blev också "energianpassade" och farsdagspresent blev strömbrytare till datorn, tv:n och satellitmottagarna, plus lågenergilampor. Farmor utrustades med lågenergilampor i födelsedagspresent.

Handling 2006:
År 2006 var det dags för nästa steg. Kyl/frys och diskmaskin byttes till energiklass A och vattenkokare införskaffades. Efter detta så minskade elförbrukningen från 5,4 kWh/dygn till 3,0 kWh/dygn ( från ca 2000 kWh/år till ca 1100 kWh/år). Jag lyckades alltså mer än halvera elförbrukningen sedan år 2004. Vi började även handla mat i den helt ekologiska butiken "Morot & Annat" ett par gånger i månaden.

Även datorn på jobbet fick en strömbrytare och jag började sätta datorn i sparläge när jag gick på lunch. Det känns dock lite motigt när flera av kollegorna inte ens stänger av sina datorer när de går hem för dagen (vi kan jobba mot datorn hemifrån så det kan finnas anledning att göra så ibland, men de flesta låter datorn vara på även om de inte tänker jobba hemma, ibland även när de går på semester...). Jag mätte min arbetsdators förbrukning över en arbetsvecka och konstaterade att om man lät datorn vara på dygnet runt så drog den mer ström under de timmar den inte användes än den gjorde under arbetstid, trotts att den gick ner i effekt efter att ha varit oanvänd ett tag. Några kollegor har faktiskt börjat stänga av sina datorer efter att jag påpekat detta...

Min sambo slutade rida och vi blev duktigare på att ta tåget så år 2006 körde vi bara 400 mil med bilen.

Den senaste energiåtgärden var att skaffa snålspolande duschhandtag, vilket jag borde gjort långt tidigare, nu blir det knappt någon imma på spegel efter morgonduschen och varmvattenförbrukningen borde minska med åtskilliga liter per år.

Säga vad man vill om behovet av ny teknik, jag använde befintlig teknik och kunde halvera min elförbrukning och minska bensinförbrukning till en tredjedel. Jag skulle tro att det finns god potential för energieffektivisering i många hushåll.

I framtiden:
Så vad återstår att göra år 2007 då? Jo planen är att sälja bilen och starta en bilpool.