Om man tittar på klimatsatsningar så har de största
partierna skruvat ner ambitionerna rejält. Från Göran Perssons (s) ca 500 miljoner
om året till regeringens ca 180 miljoner om året och nu Stefan Löfvens (s) förslag
på 250 miljoner om året.
Att Stefan Löfven (s) gör som alliansen gjorde 2007 och
lanserar en klimatmiljard kan ju låta lovande, men det visar sig miljarden är
fördelad över 4 år (en mandatperiod) och blir 250 miljoner om året. När Göran
Persson (s) var Statsminister så satsades det på två liknade klimatinvesteringprogram på sammanlagt nästa 6 miljarder över 11 år (ca 500
miljoner om året). Genom LIP (Lokala InvesteringsProgram) 1998-2002 investerade
staten 4,4 miljarder (en äkta klimatmiljard!) och genom Klimp (Klimatinverseringsprogrammet)
2003-2008 investerade staten 1,4 miljarder.
Fredrik Reinfeldts (m) regering lanserade en Klimatmiljard
för åren 2008-2010 (ca 300 miljoner om året), men samtidigt sänkte man anslagen till miljöarbete med 2,7 miljarder för perioden (totalt alltså minus 1,7
miljarder till miljöarbetet). Efter fiaskot på klimatmötet i Köpenhamn 2009 så tappade
media mycket av intresset för klimatfrågorna och regeringen inte oväntat likaså. Det kan dock tilläggas att regeringen sent omsider kom med en klimatproposition 2009 som innebar att ett antal miljöskadliga subventioner tas bort eller trappas ner under denna mandatperiod.
I regeringens budget för innevarande mandatperiod (2011-2014) består de direkta klimatinvesteringarna främst av tre program, Supermiljöpremien 200 miljoner, internationella klimatinversteringar 320 miljoner, och Hållbara städer 200 miljoner. Sammanlagt blir det ca 180 miljoner om året över mandatperioden (lägsta nivån på länge). Det kan tilläggas att regeringen dessutom satsar ca 100 miljoner om året på anpassningar för att hantera klimatförändringarna, dvs inte förebygga dem. Detta är en summa som lär behöva höjas väsentligt under överskådlig framtid.
Bara för att få en känsla för dessa siffror så kan man jämföra med två andra satsningar som regeringen genomfört. Den nya Försvarsexportmyndigheten som bildades 2010 och ska hjälpa vapenindustrin med exporten får ca 80 miljoner om året. FRA (FörsvaretsRadioAnstalt) som 2008 fick i uppdrag att avlyssna internet har ökat sina anslag med ca 300 miljoner om året för att klara sina nya uppgifter.
Om man dessutom tittar på de olika stöd och subventioner som ges till verksamheter som innebär ökade klimatutsläpp så blir det tydligt hur stort glappet är mellan retoriken och budgetprioriteringarna.
Här är ett urval:
Regionstödet till långväga transporter: ca 370 miljoner om året (2010). Merparten ges till lastbilstrafik.
Inrikessjöfartens undantag från energi- och koldioxidskatt på fartygsbränsle ca 1,0 miljard om året (2010)
Inrikesflygets undantag från energi- och koldioxidskatt på flygbränsle ca: 1,5 miljarder om året (2010).
Reseavdragen för resor till och från arbete ca 4,3 miljarder om året (2010). En rapport från 2003 visade att ca hälften av avdragen gjordes i de tre storstadsregionerna och att cirka hälften av avdragen var felaktiga.
Skillnaden i energiskatt på dieselbränsle gentemot bensin ca 8,9 miljarder om året (2010). (Fordonsskatten är i och för sig högre på vissa dieselfordon jämfört med bensindrivna fordon.)
Om man räknar samman endast dessa stöd och subventioner blir det ca: 16 miljarder om året (totalen är dock betydligt högre om man tittar på alla subventioner).
De flesta uppgifterna kommer från Naturvårdsverket.
Sammantaget med att skatterna sänkts med ca 100 miljarder om året så står det väl klart har låga ambitionerna på klimatområdet är. Enligt mitt tycke haltar den gängse definitionen av ansvarsfull ekonomisk politik betänkligt när kommande generationer får ta smällen av våra kortsiktiga prioriteringar som i stor utsträckning går ut på att öka konsumtionen.
I regeringens budget för innevarande mandatperiod (2011-2014) består de direkta klimatinvesteringarna främst av tre program, Supermiljöpremien 200 miljoner, internationella klimatinversteringar 320 miljoner, och Hållbara städer 200 miljoner. Sammanlagt blir det ca 180 miljoner om året över mandatperioden (lägsta nivån på länge). Det kan tilläggas att regeringen dessutom satsar ca 100 miljoner om året på anpassningar för att hantera klimatförändringarna, dvs inte förebygga dem. Detta är en summa som lär behöva höjas väsentligt under överskådlig framtid.
Bara för att få en känsla för dessa siffror så kan man jämföra med två andra satsningar som regeringen genomfört. Den nya Försvarsexportmyndigheten som bildades 2010 och ska hjälpa vapenindustrin med exporten får ca 80 miljoner om året. FRA (FörsvaretsRadioAnstalt) som 2008 fick i uppdrag att avlyssna internet har ökat sina anslag med ca 300 miljoner om året för att klara sina nya uppgifter.
Om man dessutom tittar på de olika stöd och subventioner som ges till verksamheter som innebär ökade klimatutsläpp så blir det tydligt hur stort glappet är mellan retoriken och budgetprioriteringarna.
Här är ett urval:
Regionstödet till långväga transporter: ca 370 miljoner om året (2010). Merparten ges till lastbilstrafik.
Inrikessjöfartens undantag från energi- och koldioxidskatt på fartygsbränsle ca 1,0 miljard om året (2010)
Inrikesflygets undantag från energi- och koldioxidskatt på flygbränsle ca: 1,5 miljarder om året (2010).
Reseavdragen för resor till och från arbete ca 4,3 miljarder om året (2010). En rapport från 2003 visade att ca hälften av avdragen gjordes i de tre storstadsregionerna och att cirka hälften av avdragen var felaktiga.
Skillnaden i energiskatt på dieselbränsle gentemot bensin ca 8,9 miljarder om året (2010). (Fordonsskatten är i och för sig högre på vissa dieselfordon jämfört med bensindrivna fordon.)
Om man räknar samman endast dessa stöd och subventioner blir det ca: 16 miljarder om året (totalen är dock betydligt högre om man tittar på alla subventioner).
De flesta uppgifterna kommer från Naturvårdsverket.
Sammantaget med att skatterna sänkts med ca 100 miljarder om året så står det väl klart har låga ambitionerna på klimatområdet är. Enligt mitt tycke haltar den gängse definitionen av ansvarsfull ekonomisk politik betänkligt när kommande generationer får ta smällen av våra kortsiktiga prioriteringar som i stor utsträckning går ut på att öka konsumtionen.
2 kommentarer:
Bra inlägg med snygga exempel på hur tunn miljöfernissan är i politiken!
Ibland undrar jag om det inte är så att politikerna håller på att ta täten i grönmålningstävlingen. Inom näringslivet (åtminstone delar) finns det tendenser på att insikten börjar sjunka in att det inte räcker med att grönmåla utan att det kräver ett genuint och långsiktigt agerande.
I den politiska världen (åtminstone på riksplanet) känns det som om det är all time low när det gäller miljöfrågor. Tom miljöpartiet har strömlinjeformats till den grad att jag börjar fundera på hur grönt det egentligen är. För närvarande känns det som att i princip bara V som har en tydlig miljöprofil. Det räcker inte! Hoppas att det hinner vända innan 2014..
Tack!
Det känns ju inte helt tillfredsställande att lita till att näringslivet ska ta täten. Det finns ju så många delar av näringslivet som tjänar gott på att förstöra och som aktivt motarbetar ett ansvarstagande.
När det gäller genuint miljöengagemanget så tittar jag på två beteenden.
1: Vilka konkreta prioriteringar gör man när faktiska beslut tas? Idag kan nästan alla prata miljö, men det är väldigt stor skillnad på hur man prioriterar när det gäller.
2: Hur lever man själv? Det är ju mycket enklare att säga till andra hur de ska leva än vad att ändra sitt eget beteende. Fast det är klart att de beslut som verkligen skapar förutsättningar för förändring ofta ligger hos politiken. Men politiken kan ju inte leverera utan äkta engagemang.
Skicka en kommentar