Hur går det med klimatet?

Jag har följt händelserna i Almedalen med ett halvt öra, mest för att höra om de talades om de riktigt stora utmaningarna (så som klimatförändringen, peak oil och tillväxtens gränser). Det var väl som vanligt ganska blandat, men jag kan väl inte säga att det känns som de stora frågorna verkar vara särskilt prioriterade. Jag hittade dock detta lilla inslag med Anders Wijkman som var rak och tydlig i vanlig ordning.

Om man tittar på klimatsatsningar så har de största partierna skruvat ner ambitionerna rejält. Från Göran Perssons (s) ca 500 miljoner om året till regeringens ca 180 miljoner om året och nu Stefan Löfvens (s) förslag på 250 miljoner om året.

Att Stefan Löfven (s) gör som alliansen gjorde 2007 och lanserar en klimatmiljard kan ju låta lovande, men det visar sig miljarden är fördelad över 4 år (en mandatperiod) och blir 250 miljoner om året. När Göran Persson (s) var Statsminister så satsades det på två liknade klimatinvesteringprogram på sammanlagt nästa 6 miljarder över 11 år (ca 500 miljoner om året). Genom LIP (Lokala InvesteringsProgram) 1998-2002 investerade staten 4,4 miljarder (en äkta klimatmiljard!) och genom Klimp (Klimatinverseringsprogrammet) 2003-2008 investerade staten 1,4 miljarder.

Fredrik Reinfeldts (m) regering lanserade en Klimatmiljard för åren 2008-2010 (ca 300 miljoner om året), men samtidigt sänkte man anslagen till miljöarbete med 2,7 miljarder för perioden (totalt alltså minus 1,7 miljarder till miljöarbetet). Efter fiaskot på klimatmötet i Köpenhamn 2009 så tappade media mycket av intresset för klimatfrågorna och regeringen inte oväntat likaså. Det kan dock tilläggas att regeringen sent omsider kom med en klimatproposition 2009 som innebar att ett antal miljöskadliga subventioner tas bort eller trappas ner under denna mandatperiod.

I regeringens budget för innevarande mandatperiod (2011-2014) består de direkta klimatinvesteringarna främst av tre program, Supermiljöpremien 200 miljoner, internationella klimatinversteringar 320 miljoner, och Hållbara städer 200 miljoner. Sammanlagt blir det ca 180 miljoner om året över mandatperioden (lägsta nivån på länge). Det kan tilläggas att regeringen dessutom satsar ca 100 miljoner om året på anpassningar för att hantera klimatförändringarna, dvs inte förebygga dem. Detta är en summa som lär behöva höjas väsentligt  under överskådlig framtid.     

Bara för att få en känsla för dessa siffror så kan man jämföra med två andra satsningar som regeringen genomfört. Den nya Försvarsexportmyndigheten som bildades 2010 och ska hjälpa vapenindustrin med exporten får ca 80 miljoner om året. FRA (FörsvaretsRadioAnstalt) som 2008 fick i uppdrag att avlyssna internet har ökat sina anslag med ca 300 miljoner om året för att klara sina nya uppgifter.

Om man dessutom tittar på de olika stöd och subventioner som ges till verksamheter som innebär ökade klimatutsläpp så blir det tydligt hur stort glappet är mellan retoriken och budgetprioriteringarna.

Här är ett urval:

Regionstödet till långväga transporter: ca 370 miljoner om året (2010). Merparten ges till lastbilstrafik.

Inrikessjöfartens undantag från energi- och koldioxidskatt på fartygsbränsle ca 1,0 miljard om året (2010)

Inrikesflygets undantag från energi- och koldioxidskatt på flygbränsle ca: 1,5 miljarder om året (2010).

Reseavdragen för resor till och från arbete ca 4,3 miljarder om året (2010). En rapport från 2003 visade att ca hälften av avdragen gjordes i de tre storstadsregionerna och att cirka hälften av avdragen var felaktiga.

Skillnaden i energiskatt på dieselbränsle gentemot bensin ca 8,9 miljarder om året (2010). (Fordonsskatten är i och för sig högre på vissa dieselfordon jämfört med bensindrivna fordon.)

Om man räknar samman endast dessa stöd och subventioner blir det ca: 16 miljarder om året (totalen är dock betydligt högre om man tittar på alla subventioner).

De flesta uppgifterna kommer från Naturvårdsverket.

Sammantaget med att skatterna sänkts med ca 100 miljarder om året så står det väl klart har låga ambitionerna på klimatområdet är. Enligt mitt tycke haltar den gängse definitionen av ansvarsfull ekonomisk politik betänkligt när kommande generationer får ta smällen av våra kortsiktiga prioriteringar som i stor utsträckning går ut på att öka konsumtionen.

Det nya miljöpartiet?

Vad har RFSU, BMW och Shell gemensamt? Jo, de bedriver lobbyarbete, det är inget konstigt med det. RFSU är bildat för att bedriva lobbyarbete inom sexuell hälsa och reproduktion, BMW och Shell är beroende av att politiker i allmänhet och miljöpolitiker i synnerhet inte bedriver en politik som leder till minskad biltrafik eller ändrad energianvändning.

Att moderaternas Sofia Arkelsten låtit sig bjudas och påverkas av dessa intressen är inget hon varken tycker är konstigt eller något hon har försökt mörka. Jag tycker inte man kan säga att hon låtit sig mutas (med viss liten tvekan om BMW:n) .

Det intressanta är att hon som miljötalesperson för Sveriges ledande regeringsparti har deltagit i ett ”Greenwashing” projekt anordnat av världens näst största oljebolag. Att hon sedan dessutom lyft fram just Shell som ett miljöföredöme bland annat i riksdagen får ju någon som är intresserad av miljöfrågor att höja på ögonbrynen.

Shell är ökänt för sin mycket smutsiga oljeutvinning i Nigeria och dessutom ett av flera oljebolag som satsar på utvinning av olja från den Kanadensiska tjärsanden vilket är den miljömässigt värsta formen av oljeutvinning. Shell marknadsförde sig massiv under en period som ett energibolag som storsatsade på det förnyelsebara, av denna satsning finns nu i stort sätt bara bioenergin kvar och man talar inte längre om ”förnyelsebar energi” utan istället om ”alternativ energi”. Se gärna denna The Guardian intervju med VD:n för Shell om just deras miljöarbete (ursäkta den förfärliga reklamen före intervjun).



Sedan har vi BMW som lånade ut en vätgasdriven lyxbil till Sofia, det är oklart hur länge hon var tänkt att ha bilen men eftersom det var svårt att parkera den så nöjde hon sig med fyra dagar. Sofias syfte med lånet skulle vara att testa ny teknik, BMWs syfte var att få publicitet.

Bilen är en ganska märklig ”miljöbil”, den väger 2,5 ton, och har en V12 motor som kan köras både på vätgas och på bensin. När den körs på bensin drar den 1,4 liter milen (blandad körning) vilket ger ett koldioxidutsläpp på 332 g/km, på vätgas drar den 0.36 kg/mil, ur avgasröret kommer dock rent vatten.

Det stora problemet med vätgas (ur miljösynpunkt) är att det krävs en massa energi att framställa den, man kan inte borra ett hål i marken och få upp vätgas. Detta visste ju så klart BMW, men vätgas framfördes under flera år som bilindustrins stora framtidslösning som i ett slag skulle lösa avgasproblemet och göra bilismen miljövänlig. De som förstod sig på energifrågan sa att det inte var en framkomlig väg, men det var en tillräckligt säljande tanke med rent vatten ur avgasröret att bilindustrin med framgång kunde påstå att bilismen inte blir ett problem i framtiden och i väntan på det stora genombrottet så skulle man lämna biltillverkarna ifred. År 2009 lade dock BMW ner sin utveckling av vätgasbilar och konstaterade att det inte är ett framtidsalternativ.

Varför har jag då skrivit detta? Jo, jag vill visa hur oljeindustrin och bilindustrin arbetar och visa på att det parti som numera kallar sig ”det nya miljöpartiet” är lika mycket en pr-produkt som det miljövänliga oljebolaget eller den miljövänliga lyxbilen. Moderaterna har varit det parti som är sämst på miljöfrågor och det är de fortfarande. Det kommer aldrig vara ett oljebolag eller en biltillverkare som driver fram en hållbar utveckling, det måste ske den politiska vägen, den som tror något annat kan inte sin historia.

Miljösmart?

I dagens sydsvenskan fanns en intervju med moderaternas miljötaletsperson Sofia Arkelsten. Jag skulle tro att artikeln inte riktigt blev som Sofia hade önskat sig, för den var rätt så komisk.

Som miljöpartist är det väl naturligt att det blir komiskt med en moderat som säger:

"– Miljöpartiet har faktiskt det allra bästa partinamnet. Jag är avundsjuk. Det låter som att de är väldigt bra på miljöpolitik. Men det är de inte."

I denna artikel så är citatet dock långt ifrån den bästa komiken. Vad sägs om:

"Vi tror på principen att förloraren ska betala."

Möjligen har hon blivit felciterad eller eller råkat ut för en freudiansk felsägning. Betydelsen kan vara dubbel, antingen är det rätt att världens förlorare (U-länderna) ska står för kostnaderna medan de rika länderna ska kunna fortsätta som vanligt eller så kan det betyda att "vinnarna" är de som hittat ett sätt att slippa betala. Jag vet inte vad hon menar, men i miljörörelsen finns en variant som heter "Förorenaren ska betala". Med tanke på moderaternas hållning i frågor som biltullar, flygskatt och bensinskatt så tror jag dock inte att det var detta hon menade.

Sofia fortsätter nämligen att svara på frågan:

"Så moderaterna tycker numera att bensinpriset ska upp, men fordonsskatten ner? "

och svarar:

"– Nej. Det får du mig inte att säga. Men det är helt klart så att det inte är bilen som är problemet. Det är drivmedlet. "

Jag har hört Reinfeldt säga samma sak, men vad jag vet så måste man ha bränsle i bilen för att den ska kunna användas. Tron att en övergång till biobränslen skulle innebära att man kan fortsätta som vanligt trodde jag var genomskådad vid det här laget. Och föreställningen att man skulle kunna kompensera sitt körande genom att planera träd i afrika är väl uppenbart absurd?

Visst finns det säkert en och annan moderat som på riktigt är oroad av klimatförändringarna men jag tror tyvärr att villjan att göra vad som krävs är svagare än ovilljan mot att i grunden förändra de system som är orsaken till bland annat klimatförändringen (det är dock inget som moderaterna är ensamma om).

Jag tror att mycket av det nya moderata miljöintresset kan sammanfattas med följande citat:

"det viktiga är inte hur politiken utformas, utan hur den uppfattas."

Även detta citat kan ha dubbla betydelser, dels att det är viktigt att få folk med sig för att kunna göra de förändringar som krävs (vilket är riktigt) men också att det är viktigare för moderaterna att uppfattas som ett parti som tar miljöfrågorna på allvar än att man rent faktisk utformar sin politik utifrån de förutsättningar som miljön ger oss. Sofia tänkte troligen på den första betydelsen men ger på flera ställen uttryck för den andra:

"Enligt henne bör även en moderat miljöpolitik förknippas med honnörsord som frihet, ansvar, äganderätt och marknadsekonomi. Till skillnad från mer radikala miljöpolitiker vill hon inte att omställningen till en miljömässigt hållbar utveckling ska tvinga bort kapitalismen och tillväxten och tvinga oss alla att leva i en ny sorts samhällssystem."

Jag tror inte att kapitalismen bör avskaffas om man syftar på privat ägande, men jag tror dock att den spekulations och rovdriftskapitalism som vi ser idag är oförenlig med en hållbar utveckling. Som Göran Person så passande uttryckte det "Marknaden är en god dräng men en usel herre." Eller som Albert Einstein sa: "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka."

Tron att marknaden själv ska lösa de problem den skapar tycker jag är naiv:

"hon ser den internationella handeln med utsläppsrätter som det bästa exemplet på en marknadsanpassad klimatpolitik."

Tyvärr så har handeln med utsläppsrätter hittills inte fungerat av det enkla skälet att utsläppsrätterna har delats ut gratis och i alldeles för stor omfattning. Handeln har dock varit en framgång om man ser den som ett sätt att bedriva miljöpolitik som inte kostar något (även om effekten uteblivit). Förhoppningsvis kommer de nya kvoterna att sättas på pass lågt att det verkligen blir tal om en handel.

Till sist måste jag säga att det är glädjande att moderaterna insett att man inte kan bortse från miljöfrågan. Detta borde sporra även de andra partierna eftersom det nu inte blir lika lätt gömma sin egen oförmåga bakom påpekandet att någon annan är ännu sämre.