2014-01-19
Sammanfattning av år 2013
Det har varit ett år med mycket politik i stadsbyggnadsnämnden. Parkeringsnormen från 2010 tillämpas i nästa samtliga ärenden, vilket inneburit att färre bilparkeringar byggs och att det blivit enklare att parkera cykeln i Malmö. Det är jag stolt över, motståndet har varit oväntat stort. Tiden är mogen för en ny och ännu bättre parkeringsnorm, där även lådcyklarna får utrymme. Annars har det återigen varit mycket diskussion om utrymmet till barnen i förskolorna och om nya villaområden på åkermarken. Jag har visat mitt intresse för att som representant för miljöpartiets väljare vara med och forma vår stad även nästa mandatperiod.
I bostadsrättsföreningen är projektet med miljöhuset som jag varit huvudansvarig för nästa i mål. Det har tagit mer än två år, men nu står huset där och är nästan helt klart.
Min mobiltelefon är nu inne på sitt tionde år och efter att ha fått ett nytt batteri klarar den sig åter i stort sätt på en laddning i veckan.
Medan flygtrafiken åter ökade under år 2013 (utrikestrafiken +2%) så stannade jag på marken och bidrog därmed inte så mycket till att mänskligheten troligtvis för första gången någonsin lever i en atmosfär med en koldioxidkoncentration på över 400 ppm. Tyvärr är det ont om tecken på att trenden ska vända i tid för att undvika en extrem situation i framtiden.
Sist men inte minst så har jag haft tid för kärleken ihop med min sambo och till viss del därför skrivit mindre ofta på bloggen.
2009-01-06
Summering av år 2008
En inspirerande upplevelse var ESF (European Social Forum) i Malmö (se bilden) som visade hur mycket engagemang det finns i miljö, rättvise och fredsfrågor.
Ett steg i ytterligare samhällsengagemang var att jag blev invald i styrelsen för min bostadsrättsförening. Min största miljöinsats på denna plattform var att jag lyckades få timers på julbelysningen. Det låter kanske inte som så mycket, men även grannföreningen har monterat timers i år. Jag tror att de små åtgärderna bidrar till en ökad medvetenhet som öppnar upp för större förändringar.
På energifronten så har jag köpt en andel i Vindpark Vänern som ska bestå av 10 stycken 3 MW vindkraftverk ute i Vänern. Tyvärr så har monteringen försenats ett halvår, men förhoppningsvis så kommer jag snart att kunna säga säkert att min elkonsumtion täcks av förnyelsebar produktion. Visst har jag köpt grön el tidigare, men det känns mer direkt när man är med och finansierar själva anläggningen.
Vi fortsatte mer målmedvetet när det gällde inköpen av ekologiska varor och de ekologiska butikerna ”Morot och Annat” och ”Astrid och Aporna” stod för en allt större del av våra inköp. Visst blev det något dyrare med maten smakade också desto bättre inte minst pga. vetskapen att vi deltog i en hållbarare matproduktion. Vi köpte även en del ekologiska kläder som på något sätt satt lite bättre på kroppen.
På resefronten har jag lyckats lite sämre än förra året, visserligen så har jag fortfarande inte flugit privat sedan 2002, men jag var tvungen att ta flyget till Stockholm i jobbet när det krisade hos en kund. Som en liten kompensation så har jag de gånger jag lånat bil hållit mig till max 90 km/h, om det inte har varit stressigt, varit lite trafik eller dubbelfilig väg. Detta lär ha minskat bränsle förbrukningen på motorväg med mellan 10% och 20%. Det är inte så ovanligt att någon bilist har lagt sig på lagom avstånd bakom mig trotts att det ha varit dubbelfiligt. Jag skulle tro att många tycker att det känns onödigt att fara fram i 110 km/h när man inte har bråttom, det för ju faktisk stor skillnad på bränsleförbrukningen.
Shiela och jag fortsatte samla burkar som vi pantade och skänkte till Vi-skogen och kooperation utan gränser. Efter att ha fått oväntad hjälp av en 80-årig granne med hund som fått förbud av sin fru att panta burkar efter en incident med myror så ökade vår insamling ordentligt och vi kom upp i hela 355 kr för hela året. Detta var mer än en fördubbling från året innan.Jag har insett att min förmåga att personligen åstadkomma en förändring är begränsad och att potentialen att nå resultat genom att inspirera och påverka andra är mycket större. Det är med glädje som jag ser hur mina föräldrar sopsorterar och pappa till och med talar om att köpa en andel i ett vindkraftsbygge i Småland. När det gäller envishet i att inte använda mer energi än nödvändigt till uppvärmning så tror jag att det är få som slår pappa. Han är lika glad när han äter frukost i det 16 gradiga köket som bergvärmepumpen inte riktigt klarat att värma upp pga den kalla vinternatten som pressat yttertemperaturen under 10 minusgrader. Visst kunde de använt ett extra element med en timer och haft 20 grader istället men för pappa är det att ge upp. Mamma tar på sig dubbla tröjor, långkalsonger och inneskor, sedan tänder hon några ljus och dricker det härligt varma morgonkaffet utan att klaga. Jag hörde även att syrran skaffat sig en värmepump för en oväntad vinst. Jag tror inte att jag hade något med det att göra, men sådan gläder mig.
Till sist vill jag nämna att jag även hunnit förkovra mig i en massa litteratur under året som jag tänkt skriva ett eget blogginlägg om. Den senaste boken jag läste är värd att nämna redan nu, den heter ”I varje trumslag jordens puls” och är skriven av Mikael Kurkiala och handlar kortfattat om det postmoderna samhällets förhållande till skillnader och konsekvensen av detta. Jag tyckte att boken var så intressant att brossan fick den i julklapp. Ett citat:”Vi lever i ett tillstånd där vi bombarderas av lösryckt information utan existentiellt djup. I brist på stora myter som ger oss ett sakralt sammanhang att foga in oss själva och all information i förlorar vi alltmer förmågan till urskiljning. Att peka på den meningsförlust som följt av modernitetens framväxt är inte att förneka de enorma förbättringar i många människors levnadsvillkor som den också inneburit. Men samtidigt som vissa grupper och regioner gynnas av framväxten av en nära nog världsomspännande modernitet har andra grupper och regioner utarmats som ett led i samma process. Skillnaden mellan dem som lever i överflöd och dem som lever i djupaste armod ökar snarare än minskar. I världssystemets periferier hungrar man efter mat, information och skäliga livsvillkor. I dess centra hungrar man framför allt efter mening. Vi erfar i den rika världen ett överflöd på kvantitet men ett kraftigt underskott på kvalitet. Vår värld dräneras på existentiell mening. Vi lever i den, men vi vet inte varför.”
2008-01-05
Summering av år 2007
- sålde bilen
- blev 2:e vice ordförande i min stadsdel för miljöpartiet.
- helt avstod från att flyga (både privat och i jobbet)
- skänkte ca 20.000 kr till olika miljö och hjälporganisationer
- avstod från TVn i 3 månader
- samlade burkar och flaskor värda 170 kr på hundpromenaderna (som skänktes bort)
- pensionfonderna byttes till etiskt sparande.
Att sälja bilen var inte så svårt, den hade blivit körd så lite att batteriet lyckades ladda ur två gånger. Visst kändes det lite ovant att inte kunna ta bilen till skogen eller till storköpen i utkanterna av Malmö. Tanken var att vi skulle ordna en bilpoolsbil i närheten av vår bostad, jag trodde att det skulle vara relativt enkelt att hitta en billig parkeringsplats med lite hjälp att kommunen, men tiden visade sig inte riktigt vara mogen ännu. Vi har dock knappt saknat bilen.

Det politiska arbetat har varit mycket lärorikt, även om jag hade hoppats kunna påverka mer än jag hittills lyckats med. Jag var lite väl naiv när jag trodde att det skulle räckta med att argumentera för det som jag tyckte var självklarheter. I slutändan visade det sig ofta att lyhördheten var ganska dålig hos de andra politikerna. Retorik och konkreta handlingar följs tyvärr ofta inte åt. De gånger jag drev frågorna till sin spets så fick jag dock ofta gehör. Alkoholfri representation och betydelsefulla miljökrav vid upphandling visade sig dock hopplöst. Upphandlingarna kommer jag dock att fortsätta driva på ett mycket tuffare sätt under år 2008.



Som en kul grej så dreserade jag min hund att hämta aluminium burkar när vi var på promenad. Ibland så tog jag med en kasse och vi återvann de burkar vi hittade, de flesta saknade pant men ibland så hittade vi någon med pant. Dessa pantade jag på Konsum, det blev hela 170 kr under året, det var många papperskassar! Förtjänsten gick till Vi-skogen och kooporation utan gränser.
När jag satte mig in i hur mina pensionspengar var placerade i IPTK och PPM så blev jag besviken, där fanns, vapenindustri, tobaksindustri, stora oljebolag, kolkraft och banker som investerade i alla de nämnda bolagstyperna. Tyvärr så visade det sig mycket svårt att undvika smutsig energi och banker som inte brydde sig om vad deras lån användes till. Jag gjorde dock så gott jag kunde. Det finns gott om utrymme för renodlade etiska fonder på finansmarknaden.
Under år 2008 så tänker jag bli delägare i ett vindkraftverk för att aktivt bidra till nyproduktion av förnyelsebar energi.



