Kärnkraften på ledarsidorna

Nu är alla de stora partierna i Tyskland överens om att kärnkraften inte har en framtid och att den därför ska vara avvecklad till år 2022. På ledarsidorna i DN, SvD, SDS och GP verkar man chockade. Det varnas för kraftiga ökningar av elpriset, beroende av rysk gas och katastrof för klimatarbetet.

Jag känner igen dessa dystra tongångar från förutsägelserna om trängselavgiften i Stockholm. Den skulle innebära katastrof för handeln, trafiken skulle lamslås, ja hela Sverige skulle drabbas av återverkningarna.

Men hur står det egentligen till med förståelsen av de stora sambanden och utvecklingspotentialen på de stora ledarredaktionerna?

Att elpriset åker upp och ner (mest upp) har vi fått vänja oss vid sedan elmarknaden avreglerades, de tre giganterna Vattenfall, E.On och Fortum har ett oligopol på den svenska elmarknaden. Dessa bolag har inget intresse av varken konkurrens eller av lägre vinstmarginaler. Om man är orolig för elpriset så borde detta vara något för ledarsidorna att fundera över…

Den ryska gasen är utan tvekan ett beroende som det finns anledning att oroa sig för ur ett europeiskt perspektiv. Men ett ur svenskt perspektiv är den ryska oljan ett betydligt större problem. Vilken ledarsida har fördjupat sig i detta? Ca 40% av Sveriges oljeförbrukning är rysk olja, vi använder mer energi från oljan än kärnkraften och vattenkraften ihop. Vårt transportsystem är därför enormt beroende av Ryssland. I takt med att danska och norska oljefält sinar så ökar vårt beroende av den ryska oljan, inom 20-30 år är det inte omöjligt att vi hämtar 80-90% av vår olja från Ryssland. När järnvägen förfaller får vi alltså förlita oss på personbilar och lastbilar som ryssen tankar åt oss…

När det gäller klimatet så är ledarsidorna vanligtvis enorma teknikoptimister, men att ersätta kärnkraften verkar enligt dessa opinonsbildare lika omöjligt som att tänka sig minskad energiförbrukning. Kolkraften blir alltid ett enormt problem när det talas kärnkraft; men någon diskussion om rimligheten i att svenska folket via Vattenfall bygger nya kolkraftverk har inte jag läst. Tvärtom anses det fullt rimligt att svenska folket bygger kolkraft i Europa och köper utsläppsrätter för vinsterna för att klara våra klimatmål. Hur vore det om Vattenfall slutade investera i kolkraft och istället satsade på teknik som bidrar till lösningen på klimathotet? Att de inte är något vidare på att driva kärnkraftverk har de väl redan visat, men det finns ju fler alternativ...

Jag förstår egentligen inte alls chocken över kärnkraftsnedläggningen, den tyska regeringen beslutade redan år 2001 att kärnkraften hade max 20 år kvar i Tyskland. Vattenfall trodde inte på detta och köpte samma år in sig i tysk kärnkraft, en enorm felsatsning! Jag undrar när det ska gå upp för de svenska politikerna att Tyskland kanske menar allvar även med sina klimatmål, först 40% sänka utsläpp till 2020 och sedan hållbarhet till år 2050. Tro mig, även brunkolen är en Svartepetter och svenska folket får ännu en gång skämmas för sitt smutsiga energibolag.

Så min vädjan till ledarredaktionerna, prata kolkraft även utan att tala kärnkraft, tala väldigt gärna rysk olja, och framför allt bestäm er för om ni är teknikoptimister eller ej!

Att inget göra.

För mig som har följt klimatforskningen i lite mer än två år så är Björn Lomborgs budskap tydligt och konsekvent. Men jag kan också förstå att för den som inte gärna vill tro att vi är inne i en mycket dramatisk tid där vårt handlande (eller icke handlande) får långtgående konsekvenser för allt liv på jorden så känns det betryggande att läsa Lomborg. Därför kan det vara på plats att påpeka på vilket sätt Lomborgs budskap nu senast på DNs ledarsida skiljer sig från den samlade vetenskapen i form av IPCC och ekonomiska auktoriteter som Nicolas Stern. De retoriska ”knepen” framstår i all tydlighet när man ser skillnaderna i budskap. Björn Lomborg är inte ensam om sitt budskap men har sedan några år seglat upp som en av de mer uppmärksammade "skeptikerna".

Lomborg börjar med att konstatera att: "De flesta av jordens urbana områden redan har erfarit mycket mer dramatiska temperaturhöjningar under de senaste decennierna än de 2,6 grader som den globala uppvärmningen förväntas bidra med de närmsta 100 åren."

Alltså vill han ge intryck av att den förväntade globala uppvärmningen inte är så illa eftersom temperaturen i storstäderna är flera grader högre än i omgivningen. För det första så handlar klimatförändringen om den globala medeltemperaturen som är något helt annat än lokala variationer mellan storstad och landsbygd. För det andra så är den förväntade medeltemperaturökningen till år 2100 mellan 1,1 grader och 6,4 grader (jämfört med medeltemperaturen år 1980-1999) enligt IPCCs modeller. För det tredje befarar forskarna att en global temperatur höjning på mer än 2 grader skulle starta irreversibla processer i naturen som ytterligare kommer att höja temperaturen i framtiden i en självgående spiral.

Sedan kör han samma sak en gång till i en liten annan tappning: ”Samtidigt som kändisaktivister varnar för det existentiella hot som klimatförändringen medför, ger världens metropoler en mer realistisk bild av hur problemet kan tacklas.”

Nu är det alltså ”kändisaktivister” som varnar, han råkar glömma nämna att även den samlade vetenskapen säger samma sak och har gjort det i flera år.

Så följer sedan Lomborgs verktyg för lösningen på problemet: ”Vi har långt mer pengar och teknologiska möjligheter än tidigare för att anpassa oss.”

Tillväxt och teknologi räddar alltså oss även om klimatet ändras.

Vi får veta att det finns enkla lösningar: ” Medan kändisaktivister helt fokuserar på att minska koldioxidutsläppen kan vi göra mycket mer - och till en betydligt lägre kostnad. Det finns enkla lösningar som kan åstadkomma betydande resultat.”

Det är alltså billigare att anpassa sig än att försöka minska utsläppen. Denna slutsatts går helt emot Nicolas Sterns slutsatser som istället visar att det är mycket billigare att minska utsläppen än att anpassa sig till ett allt varmare klimat. Anpassningar blir vi tvungna till i vilket fall som helst, den globala medeltemperaturen har redan stigit 0,7 grader de senaste hundra åren och de utsläpp vi redan har gjort förväntas öka temperaturen med minst lika mycket till även om vi helt slutade elda olja och kol idag.

Dessutom får vi veta att vi kan göra mer än våra förfäder: ”Självklart kommer städer också att drabbas av koldioxidrelaterade temperaturhöjningar, utöver bidraget från urbana värmeöar. Men vi har en chans att agera. Till skillnad från våra förfäder, som gjorde lite eller inget för att hantera urbana värmeöar, har vi goda chanser att dämpa effekterna.”

Lomborg vill gärna framhäva de urbana värmeöarna som ett stort problem, som tydligen funnits under lång tid. Faktum är att våra förfäder bodde i betydligt mindre städer med betydligt mindre asfalt och mindre energialstrande verksamheter därför var fenomenet heller inte lika påtagligt som idag. Dessutom har storstäderna i den rika delen av världen luftkonditionerat sina kontor, bilar, köpcenter och i varmare trakter ofta numera även sina bostäder. Det används faktisk idag mer energi i världen för att kyla våra lokaler än att värma dem.

Sedan kommer själva huvudpoängen och slutklämmen: ” Ta till exempel Los Angeles. Att lägga om taken på merparten av stadens fem miljoner bostadshus, måla om en fjärdedel av gatorna och plantera 11 miljoner träd skulle kosta omkring 1 miljard dollar. Det skulle i sin tur sänka utgifterna för luftkonditionering med 170 miljoner dollar och leda till en minskning av luftföroreningarna värd 360 miljoner dollar - varje år. Temperaturen i Los Angeles skulle gå ner med ungefär 3 grader, vilket motsvarar den höjning som förutspås för resten av detta århundrade.

Jämför det med de 180 miljarder dollar som Kyotoavtalet kostar att genomföra och som knappt ger någon effekt.

Just nu hör vi inte så mycket om smarta lösningar på klimatfrågan. Det måste ändras. Vi kan faktiskt välja vår framtid. ”

Kostnaden för att minska den urbana värmeeffekten i EN storstad ställs alltså mot det första trevande steget mot ett hejdande av ett skenande klimat. Lomborg bortser helt från följderna av klimatförändringen utanför städerna, som om dessa var isolerade ”värmeöar” där ”smarta lösningar” kan lotsa oss igenom en global uppvärmning utan några större vedermödor. Till sist får vi indirekt veta att de som vill hejda klimatförändringen inte är så smarta eftersom deras lösningar ”måste ändras”. ”Vi kan ju faktiskt välja” att INTE hejda klimatförändringen.

Budskapet är enkelt och tilltalande men vid närmare analys visar det sig gå stick i stäv med den vedertagna vetenskapen. Likheten med de som ända in på 90-talet hävdade att rökning inte orsakar cancer trotts en i det närmaste total vetenskaplig konsensus kring motsatsen är den närmaste parallell jag kan komma på. Låt oss hoppas att vi lärt oss något av detta och inte låter värdefull tid gå till spillo pga denna strategi. "Doubt is our product" som det så talande skrevs i ett intert tobaksbolagsmemo.

För absurt?

På dagens ledarsida i DN finns en artikel av den danske "miljöskeptikern" Björn Lomborg. När jag läste artikel så var min första tanke att detta är ironi, men artikeln var översatt av ledarskribenten Peter Wolodarski som gjort sig känd som en konsekvent tillväxtivrare och "miljöskeptiker".

Lomborg påstår på var jag kan tro fullaste allvar att den globala uppvärmningen inte är så illa, den kan tacklas med vitmålade hustak, vita vägar, porlande fontäner, prunkande trädalleér, luftkonditionering och förbättrad sjukvård. Allt detta kommer att kosta en bråkdel av vad omställningen från fossilsamhälle betingar. Dessutom kan vi fortsätta som tidigare och bli ännu rikare och att vi får råd med ännu mer när det bli ännu varmare. Lomborg tycker själv att detta är "smarta lösningar på klimatfrågan". Jag undrar lite stilla hur man tacklar orkanerna, bränderna, torkan, översvämningarna, matbristen och inte minst de fallerande ekosystemen. Kanske är detta endast tänkt som en lösning för i-ländernas storstäder, fast jag betvivar om de kommer att vara beboliga så länge om världen runt omkring rämnar.

Det där med vita hus hade man ju redan tänkt på i Grekland men det hjälpte föga när soten från sommarens skogsbränder färgade dem svarta.

Fontäner låter ju trevligt men jag skulle inte tro att Australiensarna som ser sin boskap torka ihjäl har vatten över till några fontäner fast det mildrar hettan.

Luftkonditioneringarna fungerade dåligt i New Orleans när Katrina dränkte staden men det lär inte varit någon brist på porlande vatten...

Läser inte ledarskribenterna på DN sin egen tidning?

I fredags presenterade IPCC (FNs klimatpanel) en sammanställning av de senaste 6 årens klimatforskning. Det var den fjärde rapporten sedan 1990 och den som tydligast pekar ut människan som huvudansvarig för den uppvärmning vi ser idag. Media var fullt av reportage om vad detta betyder och vad som behöver göras för att undvika en gigantisk katastrof. Det var egentligen inget nytt i rapporten, tyngden i rapporten kom ifrån det faktum att den var författad och granskad av ca 2500 forskare under flera år.

I DNs lördagsutgåva hade man fyra sidor som uteslutande handlade om rapporten. På ledarsidan hade man dock en besynerlig artikel av Peter Wolodarski som hyllade kapitalismen och globaliseringen som den stora räddningen för mänskligheten! Peter berörde lätt IPCC forskarnas arbete med beskrivningen:

"den domedagsrapportering som just nu fyller massmedierna."

Sedan fick man läsa om den fantastiska BNP utvecklingen i världen. Hur:

"400 miljoner människor i utvecklingsländerna" ... "har råd att resa,konsumera och skaffa sig en högre utbildning. Den siffran väntas år 2030 ha ökat till 1,2 miljarder. För Europa, USA och Japan är detta fantastiska nyheter."

Sedan fortsätter Peter att konstatera:

"Att kapitalismen hjälper miljontals ur misär och elände är naturligtvis ett mål i sig. Men det för också det goda med sig att fler kommer att efterfråga demokratiskt beslutsfattande och en god miljö, vilket gör det lättare att gemensamt lösa klimatproblemet"

Snacka om en slutsats med dåligt underlag! Världens största klimatbov "råkar" var det landet som anses var världens kapitalistiska motor (USA). Detta land är världens rikaste och har en president som varken har gjort eller verkar vilja göra något åt klimatproblemet och som tycker att de fattiga 1,2 miljarderna är det stora hotet, inte den egna befolkningen.

Peter har inte förstått det grundläggande problemet, nämligen att vi människor lever över jordens kapacitet. Detta har blivit möjligt med hjälp av teknisk utveckling och globaliserad ekonomi.

Det krävs en livsstilsändring i hela den rika världen om Peters rosiga framtidsutsikter inte ska sluta med en global katastrof som kommer att drabba de fattiga miljarderna först och främst, men på sikt även alla andra på vår planet.

På söndagen skrev Niklas Ekdal den politiske redaktören på DN mer direkt om klimatfrågan under rubriken "Det enkla valet mellan två onda ting". I mina ögon ter sig denna artikel något märklig. Det två onda tingen är nämligen att inte göra något åt klimatförändringarna kontra att göra något.

O ena sidan ger Niklas uttryck för att ha förstått vad IPCC säger i sin rapport:

"I fredags kom ännu en larmrapport om att den globala uppvärmningen skenar, glaciärerna smälter och katastrof hotar om vi inte byter livsstil."

Sedan ger han ännu ett bevis på att han har hängt med:

"En vanlig reflex inför ett så allvarligt hot som klimatförändringarna är att det behövs regleringar, rent av planekonomi. Marknaden kan inte ensam hantera
problemet eftersom växthusgaserna är en negativ externalitet, alltså en kostnad som inte finns inbakad i priset."

Nu börjar han dock snava när han börjar tala om planekonomi och hur illa detta är:

"Eftersom nya generationer inte minns facit av kommunismen måste man
påminna om att planekonomi alltid är värre för miljön än marknadsekonomi:

Renodlad socialism går inte att förena med demokrati, och tillåter inte den fria kritik som krävs för att åtgärda problemen.

Bara marknadsekonomin har visat sig kapabel att skapa ett välstånd som ger människor utrymme att bry sig om miljön, och resurser att gå från omsorg till handling.

Fria bolag är till skillnad från statliga monopolföretag beroende av sitt rykte, och därför känsliga för kampanjer från konsumenter och stämningar i samhället.

Bara marknadsekonomin drar en gräns mellan bolagen och staten som möjliggör oberoende regleringar. Sovjetunionen släppte ut mer växthusgaser på 1980-talet - till följd av planmässigt slöseri och militärt storhetsvansinne - än vad Ryssland gör i dag, trots en oljeindustri på högvarv."

Men hallå en reglering av marknaden är väl inte samma sak som planekonomi? Vem har talat om att avskaffa demokratin? Inte verkar väl Exxon eller Lundin Oil särskilt bekymrade över sitt rykte? Det mesta av världens vapenindustri är väl inte statlig? Vad det gäller militärt storhetsvansinne så verkar inte demokratiska länder med marknadsekonomi heller immuna... Sedan följer det som jag förstår är kärnan i artikeln:

"Vi har ett nedärvt sug efter stora förklaringar. I förlängningen av Den Enda Tanken ligger frestelsen till underkastelse. De som skådat ljuset måste styra oinskränkt över dem som inte gjort det.

Filosofen Isaiah Berlin kallade det för monism, i motsats till pluralism.
Karl Popper fångade det i begreppet essentialism. I bägge fallen roten till det värsta som mänskligheten ägnat sig åt: religiös fanatism, rabiat nationalism, fascism, nazism, kommunism.

Klimatismen kan bli farligare än klimatförändringarna."

Det är här jag tycker att Niklas saknar insikt. För det saknas väl något i uppräkningen över förödande ismer? Varför står vi inför klimathotet egentligen? Jo, det beror på kortsiktig kapitalism! Tanken på den eviga tillväxten som det yttersta målet, den aningslösa teknologismen i kombination med den hyllade konsumismen.

Nu saknar ju inte Niklas insikt om att det faktiskt går att göra något, han konstaterar:

"Sverige har redan brutit sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp av växthusgaser, den förra upp 30 procent sedan 1990 medan de senare har reducerats med 7 procent under samma tid. Med rätt styrmedel och en upplyst debatt kan vi hantera problemet utan att ge upp vår frihet."

Jag undrar dock om han förstår vilka dessa styrmedel är... Det brutna sambandet är ju inget som marknaden har fixat utan beror på långsiktiga politiska beslut som det har varit mycket motstånd mot i vissa "frihetliga" kretsar. Om Niklas med frihet menar rätten att fortsätta släppa ut växthusgaser så lär debatten inte bli särskilt fruktbar...

Så kommer det så klart en slutkläm med den gamla vanliga medicinen:

"Genom teknisk utveckling, en internationell koldioxidskatt, smarta konsumenter och företag kan växthusgaserna fortfarande begränsas tillräckligt för att undvika domedagen, samtidigt som samhället anpassar sig till klimatförändringarna. Men varje åtgärd måste baseras på fakta, och en avvägning mellan långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser."

Nåja visst intryck har han tagit när han talar om koldioxidskatt. Märk dock det viktiga ordet "internationell".

Visst är allt detta viktigt men det räcker inte. Det behövs modiga politiker som vågar ta obekväma beslut. Det brutna sambandet mellan tillväxt och utsläpp av växhusgaser i Sverige beror fram för allt på utnyttjande av befintlig teknik, grön skatteväxling, nationella insatser och tydliga signaler om att detta är allvar.

Framgångarna kan dock bli kortvariga om vi inte fortsätter vara offensiva på hemmaplan, det lär nämligen bli svårt med trovärdigheten internationellt om vi inte lever som vi lär. Tyvärr så är detta i högsta grad ett livstilsproblem. Vi måste sänka våra utsläpp av växhusgaser med 70 - 80 % på några decennier.

Jag tror att DN skulle bli en bättre tidning om vetenskapsredaktören Karin Bojs (som har förstått vad det handlar om) utbildade Peter och Niklas i klimatfrågan. Hon kunde även ta med skribenterna i motorbilagan som i lördagsbilagan recenserade tre bilar varav två värstingjeepar en Hummer H3 med koldioxidutsläpp på 346 g/km och en Subaru med 291 g/km. Ganska lång från bilindustrins frivilliga mål på 140 g/km till år 2008...