Kärnkraften på ledarsidorna

Nu är alla de stora partierna i Tyskland överens om att kärnkraften inte har en framtid och att den därför ska vara avvecklad till år 2022. På ledarsidorna i DN, SvD, SDS och GP verkar man chockade. Det varnas för kraftiga ökningar av elpriset, beroende av rysk gas och katastrof för klimatarbetet.

Jag känner igen dessa dystra tongångar från förutsägelserna om trängselavgiften i Stockholm. Den skulle innebära katastrof för handeln, trafiken skulle lamslås, ja hela Sverige skulle drabbas av återverkningarna.

Men hur står det egentligen till med förståelsen av de stora sambanden och utvecklingspotentialen på de stora ledarredaktionerna?

Att elpriset åker upp och ner (mest upp) har vi fått vänja oss vid sedan elmarknaden avreglerades, de tre giganterna Vattenfall, E.On och Fortum har ett oligopol på den svenska elmarknaden. Dessa bolag har inget intresse av varken konkurrens eller av lägre vinstmarginaler. Om man är orolig för elpriset så borde detta vara något för ledarsidorna att fundera över…

Den ryska gasen är utan tvekan ett beroende som det finns anledning att oroa sig för ur ett europeiskt perspektiv. Men ett ur svenskt perspektiv är den ryska oljan ett betydligt större problem. Vilken ledarsida har fördjupat sig i detta? Ca 40% av Sveriges oljeförbrukning är rysk olja, vi använder mer energi från oljan än kärnkraften och vattenkraften ihop. Vårt transportsystem är därför enormt beroende av Ryssland. I takt med att danska och norska oljefält sinar så ökar vårt beroende av den ryska oljan, inom 20-30 år är det inte omöjligt att vi hämtar 80-90% av vår olja från Ryssland. När järnvägen förfaller får vi alltså förlita oss på personbilar och lastbilar som ryssen tankar åt oss…

När det gäller klimatet så är ledarsidorna vanligtvis enorma teknikoptimister, men att ersätta kärnkraften verkar enligt dessa opinonsbildare lika omöjligt som att tänka sig minskad energiförbrukning. Kolkraften blir alltid ett enormt problem när det talas kärnkraft; men någon diskussion om rimligheten i att svenska folket via Vattenfall bygger nya kolkraftverk har inte jag läst. Tvärtom anses det fullt rimligt att svenska folket bygger kolkraft i Europa och köper utsläppsrätter för vinsterna för att klara våra klimatmål. Hur vore det om Vattenfall slutade investera i kolkraft och istället satsade på teknik som bidrar till lösningen på klimathotet? Att de inte är något vidare på att driva kärnkraftverk har de väl redan visat, men det finns ju fler alternativ...

Jag förstår egentligen inte alls chocken över kärnkraftsnedläggningen, den tyska regeringen beslutade redan år 2001 att kärnkraften hade max 20 år kvar i Tyskland. Vattenfall trodde inte på detta och köpte samma år in sig i tysk kärnkraft, en enorm felsatsning! Jag undrar när det ska gå upp för de svenska politikerna att Tyskland kanske menar allvar även med sina klimatmål, först 40% sänka utsläpp till 2020 och sedan hållbarhet till år 2050. Tro mig, även brunkolen är en Svartepetter och svenska folket får ännu en gång skämmas för sitt smutsiga energibolag.

Så min vädjan till ledarredaktionerna, prata kolkraft även utan att tala kärnkraft, tala väldigt gärna rysk olja, och framför allt bestäm er för om ni är teknikoptimister eller ej!

Kärnkraften och Sydsvenskan

I onsdags gick larmet på reaktor två i Oskarshamns kärnkraftverk, ett stickprov vid kontrollen av inpasserande hantverkare gav utslag på sprängämnet TATP som förekommit bland annat vid terrordåden i London 2005. Två hantverkare som jobbade på den avställda reaktorn häktades misstänka för förberedelse till sabotage.

På ledarsidan i Sydsvenskan reagerade Mats Skogkär reflexmässigt och konstaterade att ”säkerhetsrutinerna fungerade”. Det är väl inte så konstigt att det blev något förhastat när man måste tycka med kort varsel och alla uppgifter inte kommit fram. Dagen efter konstaterades nämligen att det varit en ren slump att männen hade kontrollerats, Oskarshamns kärnkraftverk har nämligen ett undantag, året ut som innebär att endast stickprov görs vid kontroll av vapen och sprängämnen på de inpasserande.

Ledningen för kärnkraftverket reagerade dock snabbt och stoppade även reaktor ett (som var igång) eftersom männen kunde ha vistats även i denna reaktor. När media började gräva i det hela framkom det att den ena mannen varit dömd för en rad grova brott, senast för ett halvår sedan för narkotikabrott och misshandel. En miss hade gjorts, mannen borde aldrig ha släppts in på kärnkraftverket överhuvudtaget. Sedan hittade man i och för sig varken någon bomb eller några spår av någon bombtillverkning, kanske hade stickprovet gett ett felaktigt utslag, kanske hade mannen umgåtts med någon som testat sprängmedelstillverkning. Min poäng är att ihop med tidigare stickprov vid andra kärnkraft som avslöjat flera berusade hantverkare och nu dessa stickprov för att hitta vapen och bomber så undrar jag om stickprov verkligen är tillräckligt vid denna typ av anläggningar.

I fredags försökte man i Sydsvenskans huvudledare skyla över sitt misstag och menade att ett större problem än bristande kontroll av hantverkare var en framtida brist på utbildad kärnkraftspersonal eftersom: ”Frågan är dock hur många studenter som låter sig lockas så länge det saknas ett politiskt beslut om kärnkraftens framtid i Sverige.” Vad jag vet så togs det ett politiskt beslut om kärnkraftens framtid i Sverige efter folkomröstningen 1980. Efter haveriet i Tjernobyl 1986 aktualiserades det hela på nytt och avvecklingen av Barsebäck inleddes. Samtidigt som effekthöjningar i de kvarvarande reaktorerna planerades vilket i slutändan innebar att den totala kärnkraftsproduktionen förblev oförändrad.

1984 kom ny lagstiftning om hur kärnkraftsverksamhet ska bedrivas i lagen 1984:3. Särskilt § 6 blev omtvistad och kom av de som inte vill avveckla kärnkraften att kallas ”Tankeförbudsparagrafen”. Paragrafen var till för att stoppa utveckling av ny kärnkraft och hade följande lydelse: ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.” Snarast borde man väl kalla det ett ”planeringsförbud” men ”tankeförbud” låter liksom mer slagkraftigt.

Den nya regeringen tog bort paragrafen 2006 med motiveringen att ”forskning och tekniskt utvecklingsarbete inom kärnteknikområdet är av stor betydelse för kärnsäkerheten och kärnavfallshanteringen” men det ligger nära till hands att misstänka att motivet snarare var öppna upp för nya kärnkraftverk. De stora elbolagen har endast gjort halvhjärtade satsningar på förnyelsebar energi trotts att folkomröstningen för snart 30 år sedan pekade ut detta som framtiden, huvuddelen av investeringarna har gått till effekthöjningar i gamla reaktorer, gaskraftverk och kolkraftverk (dock inte i Sverige). Att äga ett kärnkraftverk är en strålande affär, avfallsproblemet lämnas till kommande generationer, försäkringarna vid ett större haveri står staten för, samtidigt ges förmånliga lån till de stora investeringarna och benen slås undan för nya mindre konkurrenter som utvecklar ny småskalig teknik, som omöjligt kan konkurrera med dessa allt större bjässar.

En del av de som hävdar att man måste acceptera folkomröstningen om EG-inträdet 1994 trotts att stora förändringar har skett med EU sedan dess, hävdar med bestämdhet att man inte kan acceptera folkomröstningen om kärnkraften trotts att kärnkraft har samma problem nu som då… Jag tycker att det är rimligt att man ska finna sig i bägge folkomröstningarna och ska det göras stora förändringar så ska det till nya folkomröstningar.

Miljösmart?

I dagens sydsvenskan fanns en intervju med moderaternas miljötaletsperson Sofia Arkelsten. Jag skulle tro att artikeln inte riktigt blev som Sofia hade önskat sig, för den var rätt så komisk.

Som miljöpartist är det väl naturligt att det blir komiskt med en moderat som säger:

"– Miljöpartiet har faktiskt det allra bästa partinamnet. Jag är avundsjuk. Det låter som att de är väldigt bra på miljöpolitik. Men det är de inte."

I denna artikel så är citatet dock långt ifrån den bästa komiken. Vad sägs om:

"Vi tror på principen att förloraren ska betala."

Möjligen har hon blivit felciterad eller eller råkat ut för en freudiansk felsägning. Betydelsen kan vara dubbel, antingen är det rätt att världens förlorare (U-länderna) ska står för kostnaderna medan de rika länderna ska kunna fortsätta som vanligt eller så kan det betyda att "vinnarna" är de som hittat ett sätt att slippa betala. Jag vet inte vad hon menar, men i miljörörelsen finns en variant som heter "Förorenaren ska betala". Med tanke på moderaternas hållning i frågor som biltullar, flygskatt och bensinskatt så tror jag dock inte att det var detta hon menade.

Sofia fortsätter nämligen att svara på frågan:

"Så moderaterna tycker numera att bensinpriset ska upp, men fordonsskatten ner? "

och svarar:

"– Nej. Det får du mig inte att säga. Men det är helt klart så att det inte är bilen som är problemet. Det är drivmedlet. "

Jag har hört Reinfeldt säga samma sak, men vad jag vet så måste man ha bränsle i bilen för att den ska kunna användas. Tron att en övergång till biobränslen skulle innebära att man kan fortsätta som vanligt trodde jag var genomskådad vid det här laget. Och föreställningen att man skulle kunna kompensera sitt körande genom att planera träd i afrika är väl uppenbart absurd?

Visst finns det säkert en och annan moderat som på riktigt är oroad av klimatförändringarna men jag tror tyvärr att villjan att göra vad som krävs är svagare än ovilljan mot att i grunden förändra de system som är orsaken till bland annat klimatförändringen (det är dock inget som moderaterna är ensamma om).

Jag tror att mycket av det nya moderata miljöintresset kan sammanfattas med följande citat:

"det viktiga är inte hur politiken utformas, utan hur den uppfattas."

Även detta citat kan ha dubbla betydelser, dels att det är viktigt att få folk med sig för att kunna göra de förändringar som krävs (vilket är riktigt) men också att det är viktigare för moderaterna att uppfattas som ett parti som tar miljöfrågorna på allvar än att man rent faktisk utformar sin politik utifrån de förutsättningar som miljön ger oss. Sofia tänkte troligen på den första betydelsen men ger på flera ställen uttryck för den andra:

"Enligt henne bör även en moderat miljöpolitik förknippas med honnörsord som frihet, ansvar, äganderätt och marknadsekonomi. Till skillnad från mer radikala miljöpolitiker vill hon inte att omställningen till en miljömässigt hållbar utveckling ska tvinga bort kapitalismen och tillväxten och tvinga oss alla att leva i en ny sorts samhällssystem."

Jag tror inte att kapitalismen bör avskaffas om man syftar på privat ägande, men jag tror dock att den spekulations och rovdriftskapitalism som vi ser idag är oförenlig med en hållbar utveckling. Som Göran Person så passande uttryckte det "Marknaden är en god dräng men en usel herre." Eller som Albert Einstein sa: "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka."

Tron att marknaden själv ska lösa de problem den skapar tycker jag är naiv:

"hon ser den internationella handeln med utsläppsrätter som det bästa exemplet på en marknadsanpassad klimatpolitik."

Tyvärr så har handeln med utsläppsrätter hittills inte fungerat av det enkla skälet att utsläppsrätterna har delats ut gratis och i alldeles för stor omfattning. Handeln har dock varit en framgång om man ser den som ett sätt att bedriva miljöpolitik som inte kostar något (även om effekten uteblivit). Förhoppningsvis kommer de nya kvoterna att sättas på pass lågt att det verkligen blir tal om en handel.

Till sist måste jag säga att det är glädjande att moderaterna insett att man inte kan bortse från miljöfrågan. Detta borde sporra även de andra partierna eftersom det nu inte blir lika lätt gömma sin egen oförmåga bakom påpekandet att någon annan är ännu sämre.

Det gamla vanliga

Så var det dags igen, både Sydsvenskan och Svenska Dagbladet för på ledarsidorna fram två av de vanligaste argument för att svenskarna INTE ska minska sina utsläpp av växthusgaser, eller åtminstone inte minska dem mer än någon annan.

1) Att vår andel av utsläppen i hela världen är väldigt liten.
2) Att det är effektivare att göra utsläppsminskningarna där det är billigare.

Vid en första anblick verkar bägge argumenten riktiga, men om man har insett att vår livsstil inte är långsiktigt hållbar så är det inte så svårt att se var argumenten brister.

1) Påstående att Sverige står för en liten andel av de globala utsläppen är i sig riktigt (ca 0,2%), men missar helt det faktum att svensken i sig är en stor utsläppare. När man tittar på utsläpp per person så står genomsnittssvensken för ca 7 ton/år (inräknat utrikes transporter, annars ca 6 ton/år). Genomsnittet i världen är ca 4 ton/år och person. En långsiktigt hållbar nivå för att undvika en global uppvärmning på mer än 2 grader ligger på ca 1,5 ton/år. Alltså finns det ett stort behov av att minska svenskarnas utsläpp!

2) Påståendet att det är billigare att minska utsläppen någon annanstans är också riktigt om man endast räknar kronor och ören just nu. Ja, det är dyrare att bygga järnväg i Sverige än i Kina, det är också dyrare att renovera husen i miljonprogrammet i Sverige än att bygga nya resurssnåla hus i Ukraina. Visst är svårare att få en svensk att avstå från en semesterresa till andra sidan jorden än en thailändare. Det är säkert billigare att övertala en indier att helt avstå från bil än att övertyga en svensk tjänstebilsköpare att köpa en liten bil.

Om man endast tittar på kostnaderna och bortser från vad som ändå måste göras så är det kortsiktigt billigare att göra investeringarna för ett hållbart samhälle någon annanstans. Visst finns det många ställen på jorden som är i stort behov av investeringar, men vilka signaler sänder vi i de rika länderna om vi hellre köper oss fria än tar hand om våra egna per person räknat mycket stora utsläpp? Vad betyder det för motivationen i dagens snabbväxande ekonomier om det inte finns något välfärdsland i världen som också har genomfört ett hållbart samhälle? Dessutom finns det inget som hindrar att vi både anpassar vårt eget samhälle och hjälper den fattigare delen av världen med deras, faktum är att det är det enda vettiga!

Lite komsiskt blir det väl ändå när man hävdar att det är slöseri med resurser att få svensken att välja bort stadsjeepen eller när man tycker att det är mer ekonomiskt att bygga ut motorvägarna för att få plats med fler lastbilar istället för att satsa på spårbunden godstrafik.

Jag misstänker att dessa argument används mest som en förevändning att vi i rika Sverige ska kunna fortsätta med vår resursslösande livsstil ända tills det rent faktiskt tar stopp.

Skriver Bush ledaren i Sydsvenskan?

Efter ett par veckor med stor mediabelysning av klimatfrågan så fick vi ta del av Sydsvenskans syn på hur klimathotet ska avvärjas. Budskapet var: Vi behöver inte skynda oss att ändra livsstil! Vi behöver inte ens cykla mer eller släcka ljuset efter oss.

Vad behöver vi göra då? Jo håll i er här kommer det: ”Viktigare ändå är att tro på utveckling, på ny teknik, på välstånd och på människans skaparkraft.”

Man kan lätt få intrycket att klimatförändringen har blivit känt någon gång på 2000-talet, att man först i år verkligen har kunnat se vart vi är på väg och att politikerna tävlar om att komma med drastiska åtgärder som ska rädda världen. Så är det dock inte.

Redan på 70-talet hade man en ganska god bild av vartåt det barkade. Miljörörelserna uppmärksammade vad som höll på att hända i början på 80-talet. År 1992 höll FN en global miljökonferens i Rio, med syfte att minska utsläppen av växthusgaserna. Resultatet blev tyvärr magert, främst berodde detta på den amerikanska presidenten George Bush. Han ville inte ändra den amerikanska livsstilen, tyckte det var väl drastiskt, han talade om: ny teknik, välstånd och tron på människans skaparkraft…

När man ser tillbaka på de senaste 30 åren så kan man konstatera att motståndet mot att göra något är tufft och att ”risken” för att vi skulle agera för kraftfullt inte är överhängande med tanke på att vi behöver minska våra utsläpp med ca 80% på några decennier.

intressant.se
Andra bloggar om: Klimatförändring, Miljö, Sydsvenskan

Sydsvenskan och klimatet

Per T Ohlsson skrev i sin ledare den 10 september ”Det finns inget samband mellan förödelsen i Katrinas spår och mänskligt orsakade klimatförändringar” som argument för detta påstående anförde han ”Södra USA hemsöktes av dödsbringande oväder långt innan någon hade hört talas om växthuseffekten”. I mina öron är det som att säga att ”kriget i Irak har inget med olja att göra” med argumentet att ”det har krigats på Irakisk mark i årtusenden innan man ens visste vad olja var”. Nu säger jag inte att det inte kunde ha kommit en orkan av Katrinas styrka utan klimatförändringar, endast att vi idag inte kan säga exakt hur klimatförändringarna kommer att påverka klimatet, endast att det sannolikt kommer att ändras till det extremare.

Bara några dagar efter Per T skrivit sin artikel publicerades en rapport som visade att antalet extrema orkaner nästan fördubblats sedan 70-talet. Jag tror säkert att Per T skulle anta en mer försiktig hållning i klimatfrågan om han satte sig in i problematiken.

Orsaken till att klimatförändringarna är ett så stort hot är att det endast i efterhand kan visas med statistik vad följderna blev, för att statistiken ska övertyga krävs långvariga och långtgående konsekvenser som tidigare ansågs osannolika. De som vägrar tro att människan kan påverka klimatet kommer alltid att kunna säga: ”det är naturligt med istider” och ”jorden har varit täckt av vatten en gång i tiden”. Problemet är att livet på jorden kommer att bli mycket svårare när förutsättningarna ändras, mycket av det vi idag bekymrar oss för kommer att vara trivialiteter, när förändringarna är uppenbara för alla så är det för sent att stoppa dem.

Klimatfrågan är inte en antikapitalistisk hämnd, det är en överlevnadsfråga för kommande generationer. Det är inte heller någon ny upptäckt, redan 1896 "varnade" den svenske vetenskapsmannen Svante Arrhenius för att mänsklig aktivitet kunde påverka atmosfärens "koldioxidtermostat”. Hans beräkningar ligger nära dagens.

Vädret, bibeln och Bush.

Vädret, bibeln och Bush, hur hänger dessa ihop?

Bush tycker inte att den globala uppvärmningen är angelägen, det är mer angeläget att stärka USAs ekonomi och allt som kan hota tillväxten måste motarbetas.

Med tanke på mängden oroade forskare och de allt tydligare tecknen på en hastig temperaturhöjning, de drastiska konsekvenserna av temperaturhöjningarna och den ökade användningen av fossila bränslen i världen framstår Bush som extremt kortsynt och trögtänkt.

Det är här bibeln kommer in i bilden. Bush tillhör de evangikala kristna som läser bibeln bokstavligt. I bibeln är det gud som bestämmer över vädrets makter, det ligger nära till hands att tro att Bush helt enkelt tror att gud styr vädret oberoende av växthusgaserna. Gud gav honom presidentposten för att han var mest lämplig så vad kan bli fel?

Bush är långt ifrån ensam, minst en av ledarskribenterna på SvD länk delar Bushs syn på klimatet.