Funderingar kring grön ideologi

Jag har varit på miljöpartiet i Malmö och lyssnat på ett föredrag om grön ideologi av det före detta språkröret Birger Schlaug. Det var väldigt intressant! Birger började med insikten om att allt hänger ihop genom att påminna om att vi till ca 70% består av vatten. Detta vatten består av en nästan ofattbar mängd vattenmolekyler. Sannolikt så delar varje nu levande människa vattenmolekyler med tidigare berömdheter som Einstein, Gandhi, Hitler, Jesus och Mohammed. Vi ingår i ett jättelikt kretslopp, med koppling både framåt och bakåt, samma byggstenar återanvänds gång efter gång förutsättningarna beror på det som varit.

En definition av vad som är en politisk ideologi är att den ska kunna besvara frågorna:

1: Hur fungerar världen idag?
2: Vad ledde fram till att välden ser ut som den gör?
3: Hur tycker man att världen borde se ut?
4: Vad behöver göras för att man ska få den värld man vill ha?

Den gröna ideologin innebär (mycket förenklat) följande:

1: Världen är på väg mot en katastrof! Dagens ekonomiska system värdesätter inte ekosystemen som är grunden för livet på vår planet. Vi urholkar i en ökande takt möjligheterna att upprätthålla de biologiska system som vi är en del av och sågar bokstavligen av den gren som vi sitter på. Detta kan inte fortgå.

2: De ideologier som har dominerat och dominerar har alla det gemensamma draget att de är dominansideologier. Dvs de bygger på/bortser från någon form av ohållbart maktförhållande:
Norr dominerar över Syd.
Rika dominerar över fattiga.
Vita dominerar över svarta.
Män dominerar över kvinnor.
Ekonomin dominerar över ekologin.
Människan dominerar över ekosystemen.

3: Jorden är begränsad och de livsuppehållande systemen på jorden måste sätta gränsen för människans aktiviteter. Människan är en social varelse och måste leva i harmoni med sin omgivning. Sociala orättvisor skapar disharmoni. Den världsordning som vi borde ha är den som vi skulle tycka var ok om vi föreställer oss att vi skulle återfödas på jorden på en slumpmässig plats och som en slumpmässig varelse.

4: Det ekonomiska systemet måste göras om (på politisk väg). Synen att människan får sitt värde utifrån vad den producerar och/eller konsumerar måste ändras (på politisk väg). Människor måste växa upp under sådana förhållanden att de blir naturligt medvetna om det ansvar det innebär att vara människa.

Birger menar att det behövs ett grönt parti måste vara radikalt för att det inte ska ”ätas upp” av de rådande normerna. Hans erfarenhet är att en politiker som befinner sig ”i maktens grytor” befinner sig på ett ”sluttande plan” där man obönhörligen bombarderas med de rådande normerna och får sin världsbild förskjuten. En vital demokrati och delaktighet är ett måste för att kunna förändra de rådande normerna.

Jag kom att tänka på en artikel i senaste numret (nr 16) av tidskriften ”Fokus” som handlar om de nya moderaternas ideologi. Katrine Kielos skriver:

”Den bärande tanken i den nymoderata ideologin handlar inte om kapital före arbete, eller om att bara för att jävlas ta från de fattiga och ge till de rika. Den nymoderata ideologin handlar om politikens begränsningar. Den ska hålla sig på sin kant för den kan inte åstadkomma särskilt mycket: en fiffig incitamentsstruktur här och några skattesänkningar där. Det är ingen stor grej.”

Jag tycker att detta är insiktsfullt, det saknas visioner förutom att alla ska arbeta. Kielos avslutar med att hon istället ”gärna skrivit om socialdemokraternas planer, men de är vad jag förstår hemligstämplade.” Behovet att levande ideologier och visioner är stort även i dessa tider, den politiska eliten verkar i allt för stor utsträckning vara uppäten av systemet.

Jag blir dock glad av att läsa den kristdemokratiske EU-parlamentarikern Anders Wijkman som på något underligt sätt har behållit skärpan och skriver (i Dagensmiljö 17/4) följande:

” Självklart är marknadsekonomiska instrument att föredra framför planekonomi. Men marknaden fungerar bara väl om ramverket är det rätta. När ramverket är fel – som i dag – går utvecklingen på många områden åt fel håll. Tillväxten blir oekonomisk och skapar mera problem än nytta. Om vi inte snabbt attackerar dessa brister är det min övertygelse att vi inom kort hamnar i en situation där drakoniska åtgärder blir nödvändiga – i realiteten en slags planekonomi.”

Jag kunde inte sagt det bättre själv… Dagen har varit inspirerande och jag har hämtat ny energi.

En syn på grön ideologi

Jag går just nu en liten studiecirkel om grön ideologi. Som uppgift till förra gången så skulle vi skriva en kort betraktelse av vad vi tycker är grön ideologi. Detta blev mitt bidrag:

Grön ideologi är för mig tätt förknippat med den tyske 1700-tals filosofen Immanuel Kants teorem: "Handla alltid så att principen för din handling kan upphöjas till allmän lag.". Detta innebär kortfattat att man måste ta hänsyn till de konsekvenser som ens handlingar får och att man måste se vad konsekvenserna skulle bli om alla gjorde på samma sätt. Detta gäller både på kort och på lång sikt. Insikten att allt hänger samman på ett intrikat sätt innebär att försiktighetsprincipen måste råda för att inte riskera att skapa konsekvenser som man inte var medveten om. I princip allt som sker på en stor skala riskerar att skapa stora konsekvenser.

I den gröna ideologin ser jag även en strävan efter det ”autentiska” livet, där livet i sig får ett sådant innehåll att människor inte behöver uppleva att de lever i väntan på nästa ”fiktiva” händelse (som t ex nästa såpa avsnitt, nästa sporthändelse, nästa sittning i onlinespelet eller nästa shoppingrunda). Verklighetsflykten som sådan är inte ett problem i sig, utan kan i lagom doser vara berikande. Problemen uppstår när det ”fiktiva” blir det centrala. Som kontrast skapar det ”autentiska” livet, genom sin direkthet en upplevelse av närvaro och medvetenheten som öppnar upp för en personlig utveckling. Till skillnad från den rastlöshet och otillfredsställelse som alltid följer på det ”fiktiva” livet. Denna otillfredsställelse, försöker man tillfredställa med ännu mer av det ”fiktiva” vilket ger upphov till ett tunnelseende som i sig ger drivkraft till den makthungrande råa kapitalismen och den blinda konsumismen.

Det som hos de gröna ger kontakten till det ”autentiska” är insikten att allt levande har en historia, ingår i ett sammanhang och det självklara faktum att vi alla är barn som småningom kommer att gå ur tiden. Detta är förutsättningarna för livet och är en kunskap som ger vördnad för livet. Alla har en potential och det är betydelsefullt att få upptäcka och utveckla denna potential.

Insikten om att allt liv på jorden är beroende av ett gigantiskt kretslopp som skapats över miljontals år, ger också insikten att det skapats en massa ”roller” för att detta system ska fungera. Om man försöker rationalisera bort vissa av dessa så kommer man att förlora något. Det samma gäller våra mänskliga samhällen, det finns många roller, om strävan är att alla människorna ska bli så ”effektiva” producenter och konsumenter som möjligt så kommer de som lever i dessa samhällen att gå miste om den upptäcktsfärd som livet innebär.

Tillsist så handlar den gröna ideologin för mig om ett etiskt synsätt på tillvaron där medvetenheten står i centrum. Detta står i kontrast till ett egocentrerat synsätt där etiken blir en juridisk fråga som hanteras med en skicklig advokat.