Möt en legend

Om du befinner dig i Stockholm på söndag 7/9 så bege dig till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan 28 kl 13 så får du ta del av en öppen föreläsning av miljölegenden Lester Brown. Hans senaste bok "Plan B 3.0 Uppdrag: rädda jorden!" lanseras då på svenska.

Lester Brown tillhör en av de mer produktiva inom miljörörelsen, han startade 1974 Worldwatch Institute, det första forskningsinsitutet som tittade på de globala miljöfrågorna.

2001 startade Earth Policy Institute som inrikar sig på att fram ett handlingsprogram och en vision för hur ett hållbart ekonomiskt system kan se ut.

Lester är i allra högsta grad aktiv än i dag och verkar trotts sina 74 år för att skapa en hållbar framtid. Jag tackar Lars och Doris Almström (översättarna av boken) för tipset, tyvärr är det inte möjligt för mig att komma på föreläsningen, men jag hoppas att någon läser detta och tar chansen.

Om man vill veta mer om boken och Lester Brown så titta på www.planb3.se

Vad händer med pengarna?

Förmögenhetsskatten avskaffas och fastighetsskatten ska bli en rättvis avgift som är lika stor om du bor i en bortglömd avkrok eller på en av de mest fashionabla adresserna i vårt konungarike.

Jag kan hålla med om att bägge dessa skatter har haft sina avigsidor och som vanligt har de mest förslagna kunna trixa sig ifrån skatterna, vilket inte känns så bra.

Men förutom de uppenbara fördelningseffekterna i denna skatteomläggning så kan jag inte låta bli att undra vad detta kommer att betyda för miljön. Vad gör de som bor i de flottaste husen, rattar de mest prestigefyllda bilarna, forsar fram i de vräkigaste motorbåtarna och tillbringar flest semesterdagar på exotiska platser när de plötsligt får en trave extra tusenlappar i kassakistan?

Kommer Amnesty, Röda korset och Greenpeace att få möjlighet att göra mer? Kommer försäljningen av rättvisemärkt att skjuta i höjden? Kommer de ekologiska hönorna få svårt att hinna värpa tillräckligt många ägg?

Tyvärr tror jag inte att så många av dessa "guldkants" slantar kommer att spenderas på annat håll. Troligtvis kommer ett antal städerskor och barnflickor att få vit lön när man dessutom kan göra ett "hemtjänsteavdrag".

Min gissning är att det mesta av pengarna kommer att gå åt till samma saker som tidigare, nämligen: flotta hus, vräkiga bilar, snabba båtar och exotiska resmål.

Varför är det så bråttom att sänka skatterna för de som har mest redan idag, mitt under en högkonjuktur? Medan klimatarbetet tydligen kan vänta tills år 2008.

Den förra regeringen hade grön skatteväxling, den nya har ljusblå... eller ska det vara mörkblå, eller om man blickar lite längre fram kanske rent av kolsvart....

Därför är kärnkraften ohållbar

Förra året var inget bra år för svensk kärnkraft. Den troligtvis värsta "incidenten" i svensk kärnkraftshistoria inträffade i juli 2006. Detta uppenbarade en undermålig säkerhetskultur, ledde till stängda reaktorer och framför allt avslöjades en otillräcklig granskning av säkerheten. Allt detta är mycket oroväckande, men är det så förvånande? Förr eller senare kommer det inträffa ytterligare en allvarlig kärnkraftsolycka i världen, troligtvis kommer det att inträffa i ett land där man tycker sig ha god säkerhet och troligen kommer olyckan att vara orsakad av en hel serie "osannolika" händelser och "märkliga" missbedömningar.

Vi har ännu inte lärt oss av Hiroshima, Nagasaki, Harrisburg eller Tjernobyl. De främsta argumenten mot kärnkraften är samma som de alltid varit:

1. Följderna av ett massivt utsläpp av radioaktivitet är så fasansfulla att de inte kan accepteras.
   
2. Människor gör missbedömningar, vi slappnar av när inget händer. Olyckor kommer att inträffa.
   
3. Säkerheten kring kärnavfallet kan inte garanteras under flera tusen år.
   
4. Säkerheten kring kärnanläggningarna är svår att upprätthålla om en grupp målmedvetna människor bestämmer sig för att skapa kaos.


5. Samma teknik används till kärnvapen som till civil kärnkraft, vi kan inte stoppa spridningen av kärnvapen om vi fortsätter satsa på kärnkraft.


6. Uranbrytning har stora miljökonsekvenser.

Ett samhälle kan klara att en jumbojet störtar i en storstad någon gång (även om de politiska konsekvenserna kan bli förödande om kraschen var orsakad av illvilliga människor och det råkar finnas makthavare som passar på att testa en ny doktrin) . Det blir stor förödelse, men konsekvenserna behöver inte bli långvariga, man kan bygga upp på nytt. Spåren efter Hiroshima, Nagasaki och Tjernobyl kommer att finnas kvar i flera generationer till.

Efter läckan av den ocensurerade internrapporten från Forsmark i höstas så har det blivit fart på SKI. Nu stoppas det reaktorer så fort brister i säkerheten kan befaras, detta är bra men jag kan inte låta bli att undra om inte detta återerövrade säkerhetsinitiativ kommer att mattas med tiden. Det är bra att den svenska kärnkraften ska granskas av någon utomstående, men finns det verkligen någon helt opartisk och objektiv granskare? IAEA är ju en öppen förespråkare av civil kärnkraft över hela världen trotts sina uppenbara misslyckanden med att stoppa kärnvapenspridningen. Kanske har jag fel, men nog verkar IAEA så förtjusta i kärnkraften att man svårligen kommer att aktivt bidra till en avveckling.

Det är inte så att turerna kring kärnkraftssäkerheten har gått medierna förbi, men utan rapportering från public service hade VD:n på Forsmark troligen suttit kvar och SKI hade troligen inte varit lika mycket på hugget. Det lilla som hörts från de borgerliga ledarsidorna har varit av typen "detta visar att säkerheten fungerar" alternativt "nu blir säkerheten ännu bättre". Jag undrar om ens en härdsmälta skulle göra något större intryck bland skribenterna.

Visst är det väl märkligt att det inte är offentligt vilka säkerhetsbrister som man upptäckt på de svenska kärnkraftsverken. Jag förstår att information som kan skada kärnkraftens rykte inte gärna sprids till allmänheten, men detta innebär ju i förlängningen att säkerhetstänkandet riskerar att förslappas (vilket verkar ha hänt) och att allmänheten får för sig att det inte finns några brister i säkerheten. Detta illustrerades väldigt tydligt i Uppdrag granskning där kommunalpolitikern Anna-Lena Söderbom (m) i Östhammarskommun (där Forsmark ligger) som har ansvar för kontakten med kärnkraftverket säger att Forsmark är 200% säkert och att säkerheten är 100% om hälften av säkerhetssystem fallerar, antagligen bekymrar det inte henne att kylvattennivån i reaktorn halverades...

Ett i kärnkraftsindustrin ovälkommet tecken i tiden borde vara att världen gläder sig åt att Nord Korea kanske är villigt att avveckla ett kärnkraftverk i utbyte mot en miljon ton olja om året. Inte verkar väl kärnkraften entydigt vara en lösning på klimatfrågan?

Detta inlägg är pingat på intressant.se