Lucas fritidspolitikern

Det är med spänning och nyfikenhet som jag ser fram emot att ta plats i malmös kommunpolitik. Jag har blivit invald som 2:e vice ordförande i västra innerstadens stadsdelsfullmäktige för miljöpartiet. Det är den stadsdel där jag bor, vilket känns som ett bra ställe att prova min politiska förmåga på. Miljöpartiet gjorde ett bra val i malmö, samtidigt som socialdemokraterna backade. Detta innebar att en koalition mellan s, v och mp kommer att styra malmö (tidigare styrde s själva). Det råder en skön tillförsikt och framåtanda bland miljöpartisterna som nu ivrigt för första gången på allvar ger sig in i styret av vår stad.

Skriver Bush ledaren i Sydsvenskan?

Efter ett par veckor med stor mediabelysning av klimatfrågan så fick vi ta del av Sydsvenskans syn på hur klimathotet ska avvärjas. Budskapet var: Vi behöver inte skynda oss att ändra livsstil! Vi behöver inte ens cykla mer eller släcka ljuset efter oss.

Vad behöver vi göra då? Jo håll i er här kommer det: ”Viktigare ändå är att tro på utveckling, på ny teknik, på välstånd och på människans skaparkraft.”

Man kan lätt få intrycket att klimatförändringen har blivit känt någon gång på 2000-talet, att man först i år verkligen har kunnat se vart vi är på väg och att politikerna tävlar om att komma med drastiska åtgärder som ska rädda världen. Så är det dock inte.

Redan på 70-talet hade man en ganska god bild av vartåt det barkade. Miljörörelserna uppmärksammade vad som höll på att hända i början på 80-talet. År 1992 höll FN en global miljökonferens i Rio, med syfte att minska utsläppen av växthusgaserna. Resultatet blev tyvärr magert, främst berodde detta på den amerikanska presidenten George Bush. Han ville inte ändra den amerikanska livsstilen, tyckte det var väl drastiskt, han talade om: ny teknik, välstånd och tron på människans skaparkraft…

När man ser tillbaka på de senaste 30 åren så kan man konstatera att motståndet mot att göra något är tufft och att ”risken” för att vi skulle agera för kraftfullt inte är överhängande med tanke på att vi behöver minska våra utsläpp med ca 80% på några decennier.

intressant.se
Andra bloggar om: Klimatförändring, Miljö, Sydsvenskan

Min väg till miljömedvetenhet

De senaste fem åren har jag gjort en resa från charterturistande sportbils moderat till engagerad miljökämpe. Hur gick detta till? Och hur ska man se på de som idag är där jag var för fem år sedan?

Först historien:
Det började med kärlek (vad annars), jag blev kär i en tjej som jag träffat på en kompis 30 års fest. Nåja jag blev inte kär direkt men jag blev bra nyfiken. Tjejen var nyinflyttad till Malmö och försökte lära känna lite folk genom att engagera sig i Attac. Detta var samma år som kravallerna i Göteborg och Attac hade fått dåligt rykte eftersom man inte ordentligt tog avstånd från de som vandaliserade. Hon var inte så insatt i Attacs frågor och starade därför en studiecirkel om WTO, GATT-avtalet och Tobinskatten. Jag gick med trotts att jag var milt uttryckt skeptisk till Attac-rörelsen. Mest var det för att träffa henne, men jag upptäckte snart att det var handlande om riktigt intressanta frågor som jag inte hade haft en susning om. Först såg jag det hela mest från min moderata verklighet och jag skulle tro att jag starkt bidrog till att det blev debatt på studiecirkeln. Medlemmarna i studiecirkeln tappade tyvärr studieivern efter ett tag och cirkeln avslutades. För mig hade dock ett intresse för omvärlden och rättvisefrågorna väckts och nya tankebanor hade uppstått.

När det var riksdagsval 2002 ansträngde jag mig verkligen för att sätta mig in i frågorna. De tre föregående valen hade jag röstat mest på känn utan att egentligen fundera så mycket. Nu kunde jag inte rösta på moderaterna längre, deras politik gick inte ihop och framför allt hade jag börjat känna aversion mot hänsynslösa kapitalister och bortskämda överklassungar som bar sig illa åt.

Det var inte utan en viss pulshöjning som jag lade min röst på socialdemokraterna. Alla mina vänner som ville tala om vad de röstat på hade rösta på moderaterna. Göran Person vann valet, det grön folkhemmet dammades av och miljöpartiet fick inflytande över politiken.

Nästa riktiga katalysator var stadsjeepsdebatten några år senare. Jag hade sedan tidigare ogillat stadsjeeparna eftersom jag hade en liten tvåsitsig sportbil (en miata) och insåg att risken för att jag skulle råka illa ut ökade ju fler jeeparna blev. När billobbyn plockade fram argument för jeeparna av typen "trafiken blir säkare", "de flesta jeeparna säljs i norrland" och "jeeparna är inte statussymboler". Då brast någon inom mig, jag började skriva insändare, jag letade efter organisationer som bemötte dessa heltokiga motormän. Jag blev medlem i svenska naturskyddsföreningen, gröna bilister och miljöpartiet (mest för att de var hatade av motormännen, i mina ögon var miljöpartisterna fortfarande lite av naiva bakåtsträvare).

Snart fick jag upp ögonen för den globala uppvärmningen, även här fick jag se absurda argument och besynnerliga förklaring till varför detta inte var någon att bry sig om. Nu var jag inne i det hela. Miljöpartisterna var inte så naiva längre. Jag började skriva på denna blogg, skrev flera insändare, läste en massa literatur i ämnet, blev aktiv i miljöpartiet och medlem i Greenpeace och WWF. Jag plågade min omgivning med argument för att göra något och beskrev hur illa ställt det var och hur illa det kunde gå. Jag satt i miljöpartiets valstuga, delade ut valsedlar och gjorde mig valbar till politiska uppdrag i kommunen efter valet.

Så vad hade hänt?
Nyss var jag en mörkblå moderat och nu satt jag i miljöpartiets valstuga. Min världsbild var radikalt förändrad, mina intressen hade genomgått samma förvandling. Var jag samma människa?

Jo, det kändes i stort sett likadant. Jag var väl något blödigare, lite ödmjukare, lite mindre hetsig (inte för att hetsighet varit något karaktärsdrag direkt). Jag låg inte längre i vänsterfilen på motorvägen i 130 och kände mig duktig. Jag ägnade ingen tid åt att drömma om en häftigare bil. Hade inget behov av att uppgradera hemmabion eller att köpa en nyare mobil. På något sätt så var inköpsprojekten inte en viktig del av mitt liv längre. Jag inledde semestern med en veckas meditation och började med Tai Chi.

Varför blev det ett så tvärt kast?
Endel av förändringen tror jag kom av några kriser som tänjde lite på mina gränser och skakade om mig. Mycket berodde på den där tjejen som numera är min älskade sambo. En förutsättning var nog att jag egentligen innerst inne inte trivdes så bra med det livet jag levde (vilket jag aldrig skulle erkänt för mig själv). Endel berodde nog på att jag slutade spela datorspel (tidigare kunde jag sitta en hel helg med ett nytt spel), detta gav mig mycket mer tid. All den litteratur jag läste påverkade mig säkert. På samma sätt innebar säkert avsaknaden av det som jag tidigare fyllde mina sinnen med att mina perspektiv flyttades. Det kompakta motståndet mot "min" nya världsbild taggade mig säkert ytterliggare, det vässade utan tvekan mina argument.

Vad kan man lära sig?
Ha tålamod! Även den mest trångsynte kan vakna upp. Ibland kan det oväntade sätta igång en händelsekedja som radikalt förändrar en människas liv. Det är inte så stor skillnad på folk egentligen. Trägen vinner i längden...

Klimatförändringen i Dagens Industri

Vilken ketchupeffekt! Plötsligt skriver alla tidningar om klimatförändringarna, även de som för mindre än ett år sedan ägnade ledarsidorna åt att berömma George W Bush eller gjorde gemensam sak med billobbyn och pläderade för lägre bensinpriser. Detta är en högst välkommen klimatförändring!

I fredags hade Dagens Industris Weekendbilaga klimatförändringarna som tema, där fanns flera bra artiklar. Man fick bland annat veta att de svenska privatpersonerna måste minska sina koldioxidutsläpp från 3,2 ton/år till 0,8 ton/år (detta är förutom industrins minskningar). Hur detta kunde gå till fick man också veta, att skippa resan till asien innebar att man i ett slag minskade sina utsläpp med 2,3 ton! Andra tips var att ta tåget istället för flyget mellan Stockholm och Göteborg (0,39 ton för tre resor), byta till en snålare bil (0,6 ton om den nya dra 0,7 l/mil och den gamla drog 0,9 l/mil och man kör 1300 mil/år) osv.

DI är värda mycket beröm för dessa artiklar, lite parodiskt blev det dock när annonsörerna var de gamla vanliga (antagligen visste de inte vad tidningen skulle handla om). På mittuppslaget var det en tvåsidig annons för solsemester (med flyg), övriga "kul" annonser var en tvåsidig annons för en ny stadsjeep som drar 1,23 l/mil, JEEP gjorde reklam för en stadsjeep (minns inte vilken modell det var men de har en med V8 som drar 1,49 l/milen), en Lexus som drar 0,98 l/mil. Man kan gissa att de tilltänka kunderna till dessa produkter ligger en bra bit över det svenska koldioxid snittet.

(Inlägget är pingat till http://intressant.se/intressant)
Andra bloggar om: Klimatförändring, Politik