Med glimten i ögat

I veckan har jag tagit del av insikter skänkta av allvarliga personer med glimten i ögat. Gemensamt för dessa personer är deras känsla för språket och förmåga att uttrycka insikter utan att bli nedsättande. Först såg jag programmet Babel Special med Kristina Lugn som jag förstått att uppskatta efter ett sommarprogram för några år sedan. Det som får mitt hjärta att klappa lite extra när jag lyssnar på henne är hennes förmåga att förmedla vikten av insikten att man både spelar huvudrollen i sitt liv och en betydelsefull biroll i andras liv. Och trotts eller möjligen pga hennes navelskådande och depresiva förflutan så framstår hon som så varmt och medvetet närvarnade. Titta på intervjun med henne.

Eftersom jag slutat prenumerera på DN och börjat med veckomagasinet Fokus så fick jag läsa Fredrik Lindströms spaning om "Långsiktig kortsiktighet". Fredrik Lindström påminner mig om Tage Danielsson på så sätt att han har funnit ett charmigt och indirekt sätt att föra fram viktiga och intressanta tankar, samtidigt som han uppfattas som en underhållare. Det märks att den killen tänker innan han börjar prata. Vad sägs om denna avslutning på spaningen?

"Man kan aldrig bli bestulen på något man inte har och aldrig har haft. Om en människa dör långt tidigare än genomsnittet så säger vi att hon dog »mitt i livet«. Men ingen kan dö mitt i livet, alla som dör gör det vid slutpunkten av sitt liv.

Det bräckliga livet är just så värdefullt för att det är kortsiktigt. Det är här och nu, vad vi än inbillar oss. Om man inte klarar av att leva det så, försöker man i stället göra ett långsiktigt projekt av det, och investerar därmed i något man inte har. Det är ekonomiskt vansinne.

Precis som det är att försöka bedriva människans gemensamma verk i naturens kretslopp i ett kortsiktigt perspektiv. Vi måste börja från början. Lära oss att bygga ett hus från grunden, så att det håller länge. Så att många människor kan dela det och där framleva sina kortsiktiga och underbara liv – med endast tiden som skiljeväggar. Det är verklig ekonomi det, och den har ingenting med tillväxt och mycket lite med pengar att göra."

Miljösmart?

I dagens sydsvenskan fanns en intervju med moderaternas miljötaletsperson Sofia Arkelsten. Jag skulle tro att artikeln inte riktigt blev som Sofia hade önskat sig, för den var rätt så komisk.

Som miljöpartist är det väl naturligt att det blir komiskt med en moderat som säger:

"– Miljöpartiet har faktiskt det allra bästa partinamnet. Jag är avundsjuk. Det låter som att de är väldigt bra på miljöpolitik. Men det är de inte."

I denna artikel så är citatet dock långt ifrån den bästa komiken. Vad sägs om:

"Vi tror på principen att förloraren ska betala."

Möjligen har hon blivit felciterad eller eller råkat ut för en freudiansk felsägning. Betydelsen kan vara dubbel, antingen är det rätt att världens förlorare (U-länderna) ska står för kostnaderna medan de rika länderna ska kunna fortsätta som vanligt eller så kan det betyda att "vinnarna" är de som hittat ett sätt att slippa betala. Jag vet inte vad hon menar, men i miljörörelsen finns en variant som heter "Förorenaren ska betala". Med tanke på moderaternas hållning i frågor som biltullar, flygskatt och bensinskatt så tror jag dock inte att det var detta hon menade.

Sofia fortsätter nämligen att svara på frågan:

"Så moderaterna tycker numera att bensinpriset ska upp, men fordonsskatten ner? "

och svarar:

"– Nej. Det får du mig inte att säga. Men det är helt klart så att det inte är bilen som är problemet. Det är drivmedlet. "

Jag har hört Reinfeldt säga samma sak, men vad jag vet så måste man ha bränsle i bilen för att den ska kunna användas. Tron att en övergång till biobränslen skulle innebära att man kan fortsätta som vanligt trodde jag var genomskådad vid det här laget. Och föreställningen att man skulle kunna kompensera sitt körande genom att planera träd i afrika är väl uppenbart absurd?

Visst finns det säkert en och annan moderat som på riktigt är oroad av klimatförändringarna men jag tror tyvärr att villjan att göra vad som krävs är svagare än ovilljan mot att i grunden förändra de system som är orsaken till bland annat klimatförändringen (det är dock inget som moderaterna är ensamma om).

Jag tror att mycket av det nya moderata miljöintresset kan sammanfattas med följande citat:

"det viktiga är inte hur politiken utformas, utan hur den uppfattas."

Även detta citat kan ha dubbla betydelser, dels att det är viktigt att få folk med sig för att kunna göra de förändringar som krävs (vilket är riktigt) men också att det är viktigare för moderaterna att uppfattas som ett parti som tar miljöfrågorna på allvar än att man rent faktisk utformar sin politik utifrån de förutsättningar som miljön ger oss. Sofia tänkte troligen på den första betydelsen men ger på flera ställen uttryck för den andra:

"Enligt henne bör även en moderat miljöpolitik förknippas med honnörsord som frihet, ansvar, äganderätt och marknadsekonomi. Till skillnad från mer radikala miljöpolitiker vill hon inte att omställningen till en miljömässigt hållbar utveckling ska tvinga bort kapitalismen och tillväxten och tvinga oss alla att leva i en ny sorts samhällssystem."

Jag tror inte att kapitalismen bör avskaffas om man syftar på privat ägande, men jag tror dock att den spekulations och rovdriftskapitalism som vi ser idag är oförenlig med en hållbar utveckling. Som Göran Person så passande uttryckte det "Marknaden är en god dräng men en usel herre." Eller som Albert Einstein sa: "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka."

Tron att marknaden själv ska lösa de problem den skapar tycker jag är naiv:

"hon ser den internationella handeln med utsläppsrätter som det bästa exemplet på en marknadsanpassad klimatpolitik."

Tyvärr så har handeln med utsläppsrätter hittills inte fungerat av det enkla skälet att utsläppsrätterna har delats ut gratis och i alldeles för stor omfattning. Handeln har dock varit en framgång om man ser den som ett sätt att bedriva miljöpolitik som inte kostar något (även om effekten uteblivit). Förhoppningsvis kommer de nya kvoterna att sättas på pass lågt att det verkligen blir tal om en handel.

Till sist måste jag säga att det är glädjande att moderaterna insett att man inte kan bortse från miljöfrågan. Detta borde sporra även de andra partierna eftersom det nu inte blir lika lätt gömma sin egen oförmåga bakom påpekandet att någon annan är ännu sämre.

Det gamla vanliga

Så var det dags igen, både Sydsvenskan och Svenska Dagbladet för på ledarsidorna fram två av de vanligaste argument för att svenskarna INTE ska minska sina utsläpp av växthusgaser, eller åtminstone inte minska dem mer än någon annan.

1) Att vår andel av utsläppen i hela världen är väldigt liten.
2) Att det är effektivare att göra utsläppsminskningarna där det är billigare.

Vid en första anblick verkar bägge argumenten riktiga, men om man har insett att vår livsstil inte är långsiktigt hållbar så är det inte så svårt att se var argumenten brister.

1) Påstående att Sverige står för en liten andel av de globala utsläppen är i sig riktigt (ca 0,2%), men missar helt det faktum att svensken i sig är en stor utsläppare. När man tittar på utsläpp per person så står genomsnittssvensken för ca 7 ton/år (inräknat utrikes transporter, annars ca 6 ton/år). Genomsnittet i världen är ca 4 ton/år och person. En långsiktigt hållbar nivå för att undvika en global uppvärmning på mer än 2 grader ligger på ca 1,5 ton/år. Alltså finns det ett stort behov av att minska svenskarnas utsläpp!

2) Påståendet att det är billigare att minska utsläppen någon annanstans är också riktigt om man endast räknar kronor och ören just nu. Ja, det är dyrare att bygga järnväg i Sverige än i Kina, det är också dyrare att renovera husen i miljonprogrammet i Sverige än att bygga nya resurssnåla hus i Ukraina. Visst är svårare att få en svensk att avstå från en semesterresa till andra sidan jorden än en thailändare. Det är säkert billigare att övertala en indier att helt avstå från bil än att övertyga en svensk tjänstebilsköpare att köpa en liten bil.

Om man endast tittar på kostnaderna och bortser från vad som ändå måste göras så är det kortsiktigt billigare att göra investeringarna för ett hållbart samhälle någon annanstans. Visst finns det många ställen på jorden som är i stort behov av investeringar, men vilka signaler sänder vi i de rika länderna om vi hellre köper oss fria än tar hand om våra egna per person räknat mycket stora utsläpp? Vad betyder det för motivationen i dagens snabbväxande ekonomier om det inte finns något välfärdsland i världen som också har genomfört ett hållbart samhälle? Dessutom finns det inget som hindrar att vi både anpassar vårt eget samhälle och hjälper den fattigare delen av världen med deras, faktum är att det är det enda vettiga!

Lite komsiskt blir det väl ändå när man hävdar att det är slöseri med resurser att få svensken att välja bort stadsjeepen eller när man tycker att det är mer ekonomiskt att bygga ut motorvägarna för att få plats med fler lastbilar istället för att satsa på spårbunden godstrafik.

Jag misstänker att dessa argument används mest som en förevändning att vi i rika Sverige ska kunna fortsätta med vår resursslösande livsstil ända tills det rent faktiskt tar stopp.

Litteratur under år 2007

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om den klimatförändringslitteratur jag hade läst. Det har blivit ett antal böcker lästa sedan dess, jag tänkte berätta lite om de böcker som betytt mest för mig.

Tre insikter har visat sig vara något av en röd tråd:

1. The Tipping point
2. Jordens historia är också människans historia.
3. Orsaken till hur det är idag finns ofta långt tillbaka i tiden.

Jag kommer att berätta lite om de olika böckerna, vad de lärt mig och vem som kan ha glädje av att läsa dem.

-------------------------
Den tändande gnistan av Malcom Gladwell (2000) plockade jag med mig från förra årets bokrea. Det var nog främst undertiteln som lockade "Hur små faktorer kan förändra världen". Jag har brottats med hur svårt det är att påverka min omgivning att ta även de mest basala stegen i en hållbar riktning (även om det verkar ha lossnat lite lite på sistone). Jag kan inte säga att denna bok lärde mig hur man gör men den beskriver vilka mekanismer som ligger bakom "sociala epidemier" och kanske har denna kunskap undermedvetet ändå gett mig några nycklar.

Boken beskriver hur viktiga vissa personer är för att knyta samman personer, hur dessa "Förenare" med sina sociala talanger skapar de kontakter som behövs var att sätta igång ett händelseförlopp. Sen har vi de "vetgiriga" som blir experter inom ett område men får en naturlig expertroll utifrån sitt kunnande och därför blir en sorts informationsmäklare som genom sitt intresse också breddar sina kunskaper när de delar med sig till andra. Och till sist "säljaren" som har förmågan att påverka personer med de subtila signaler som vi inte direkt genomskådar men som har en stor påverkan på oss.

Följande slog mig när jag läst boken:

Det läggs och har lagts väldigt mycket resurser på att ta reda på hur man påverkar människor, särskilt i reklambranschen som lever av denna kunskap. Det finns dessutom flera mycket verkningsfulla tekniker att ta till. Människor är väldigt lika i hur de reagerar på intryck som de inte är medvetna om.

Förändringar kan ske mycket snabbt om de rätta förutsättningarna finns.

Och framför allt att det är i mötet mellan människor som förändringen sprids och när en "tipping point" överskrids så är förändringen nästintill omöjlig att stoppa.

Jag rekommenderar boken för den som är intresserad av mänskligt beteende och vill ta del av den mängd experiment som har konstruerats för att se hur människan agerar i olika situationer.

-------------------------

Sex grader av Mark Lynas (2007) är en omskakande bok. Den påverkade mig starkt och tvingade mig att anstränga mig hårdare. I min recension från augusti skrev jag så här:

"Nu till den nya boken "Sex grader", jag tvekade rätt länge om jag skulle köpa den eftersom jag redan vet rätt väl hur illa det kommer att gå om mänskligheten inte tar sig samman och agerar skyndsamt. Men sedan vill jag ju stödja sådana som Mark Lynas, det måste löna sig att kämpa mot klimatförändringarna så jag köpte boken när den kom på svenska.

Som jag redan visste så kommer livet på jorden att ändra sig i förfärande snabb takt när temperaturen ökar. Boken presenterar effekterna grad för grad på ett lättförståeligt och effektivt sätt.

Jag trodde att jag hade god koll på allvaret i det hela men jag blev ändå så tagen av boken att jag efter att ha läst om effekterna av 3 grader (2,1 till 3 grader) så kände jag mig tvingad att skumma de nästföljande graderna, det var helt enkelt för skrämmande och framför allt för när i framtiden!"

Tipping point var nyckelord även i denna bok.

Boken rekommenderas för de som tror att vi har gott om tid på oss att vända utvecklingen. Man bör dock inte ha anlag för att känna hopplöshet.
-------------------------

Keynes barnbarn av Christer Sanne (2007) är främst en bok om ekonomi. Den utgår från den kände nationalekonomen John Maynard Keynes essä "Våra barnbarns ekonomiska möjligheter" från 1930 som förutspådde att den snabba produktivitetsökningen skulle innebära att man i framtiden inte alls behövde jobba så mycket eftersom vi kunde producera allt vi behövde med en liten arbetsinsats.

Tyvärr så verkar behoven dock vara omöjliga att tillfredställa, hela vårt ekonomiska system bygger rent av på otillfredsställelse och nu måste vi skyndsamt ändra vårt system om inte våra barnbarn ska få det betydligt sämre ställt än vad vi har det.

Bokens styrka är att den då ett enkelt sätt beskriver grunderna bakom vår ekonomi och förklarar varför dagens modell inte fungerar i framtiden (den fungerar inte ens idag).

Min främsta behållning var inblicken i ekonomins värld som för mig som naturvetare är något märklig. Allt verkar ju bygga på några mycket enkla idéer som fungerar enbart för att folk tror att de fungerar, allt känns så tunt och spekulativt, livet blir till ett parti poker.

Jag kan varmt rekommendera boken för de som är skeptiska till att finansmännen vet bäst och jobbar för allas bästa.

-------------------------

Tillväxtens sista dagar av Björn Forsberg (2007) är en mycket aktuell bok som avhandlar det som händer just nu i politiken, näringslivet, samhället och i media. Boken är nyckeln till att förstå reaktionerna på budskapet om klimatförändringen och alla andra symptom på ett ohållbart ekonomiskt system. Beröringspunkterna med Christer Sannes bok om Keynes barnbarn är flera men denna bok rymmer mycket mer. Det märks att Björn Forsberg är forskare, boken är mycket systematisk och bryter ner det som lätt framstår som en förvirrad miljödebatt i konkreta intressekonflikter. Viktiga begrepp som "hållbar tillväxt", "vinstfilosofi" och "miljöekonom" får sin förklaring. Ett avsnitt handlar om miljörörelsens problem som sammanfattas i dessa punkter:

1) En oförmåga att synliggöra miljöfrågan som en fråga om makt och ideologi.
2) En fokusering på punktinsatser på bekostnad av att förmedla hållbara samhällsvisioner
3) Ett samhällsklimat där miljöengagemang länge varit otrendigt
4) En framgångsrik motoffensiv av miljöskeptiska krafter

Boken är sprängfylld med viktiga analyser och jag ska faktiskt läsa den på nytt som nästa projekt för där finns så mycket mer att hämta. Visst är budskapet att det rådande system inte kan hantera den kris som vi är mitt uppe i lite kärvt, men det är lika bra att säga som det är. Det räcker inte med att företagen har en miljöpolicy, att partierna har ett miljöprogram och att folk sopsorterar och köper miljömärkt. Synen på ändliga resurser måste helt enkel ändras och de beslut som tas måste vara långsiktigt hållbara.

Som exempel kan jag nämna det företag som jag jobbar för som självklart har en miljöpolicy och marknadsför sig som ett modernt företag men som för ett par veckor sedan skickade personalen från Malmö på en tredagars konferens i Sälen med flyg från Ängelholm till Mora, skoteråkning och sedan flyget hem. Tåget var aldrig ett alternativ. Jag avstod resan av mer än ett skäl men hade inte satt mig på flyget när det faktiskt gick att ta tåget.

Jag rekommenderar boken för de som är insatta i miljörörelsen och vill få en djupare förståelse kring de utmaningar som de förändringsvilliga står inför.
-------------------------

Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent av Andreas Malm (2007). Titeln säger egentligen vad det handlar om, men jag kan tillägga att detta är en speciell bok som tar avstamp i livets ursprung och sedan förklarar att människan högst påtagligt skriver ett av kapitlen av livets historia här på jorden. Detta kapitel verkar dock bli ett av de kortare om vi fortsätter på den inslagna vägen.

Detta är boken om ”tipping points” eller som Andreas skriver ”nodlinjer”. Vi får veta hur präglade vi är av "Gradualismen" när vi tror att vår påverkan på jorden kommer att ge upphov till förutsägbara och hanterbara problem som gradvis växer. Historien visar oss snarare att det vi har att vänta är stora "skred" och då sannolikt även på ställen där detta var oväntat. Förutom lektionen i livets historia och livets natur så visar boken på hur präglad vår natursyn är av arvet från Descartes och Darwin. Den vetenskapliga metodiken har utgått från att förståelsen av världen kan ske genom förståelsen av de minsta beståndsdelarna. Det har dock visat sig att denna metod inte gör det möjligt att förstå de stora sambanden och sammanhangen som bestämmer villkoren på vår levande planet.

Att läsa denna bok var en upplevelse, språket liknade inget jag läst i facklitteraturen tidigare och samtidigt var litteraturlistan mycket imponerande. Budskapet till sist var: sitt inte kvar i bussen som kör hela mänskligheten över kanten ner i avgrunden, slit chauffören från ratten om det går eller hoppa av innan det är för sent!

Jag rekommenderar boken för alla med ett visst akademiskt intresse, det är verkligen en läseupplevelse med mycket energi.
-------------------------

1984 av George Orwell (1949). Det var verkligen på tiden att jag läste denna bok. Visserligen är det en skönlitterär bok som kanske inte hör hemma i detta sammanhang, men efter att ha läst den så ser jag hur mycket den har satt sin prägel på samhällskritiken. Det är också chockande att se hur mycket av de "härskarmetoder" som beskrivs i denna förfärliga dystopi som helt öppet används idag och hur "väl" de fungerar. T ex "nyspråk" där man ger orden en motsatt betydelse.

I boken heter det:
Krig är fred
Frihet är slaveri
Okunnighet är styrka

Jag tycker att detta direkt kan översättas till:
Investering i militären är en väg till fred.
Övervakning och kontroll i kampen mot terror är frihet.
Att känna igen 100 varumärken är mer kompetent än att känna till livets historia.

Eller ta ord som:
försvarsindustri kontra vapenindustri
växtskyddsmedel kontra bekämpningsmedel
miljöbil kontra mindre miljöskadlig bil
djurnäring kontra köttindustri

Vilka ord som används är mycket viktigt för förståelsen av det de beskriver.

Samtidigt är det tydligt hur krafter som driver fram en individualisering där alla gör samma sak (utan djupare reflektion), matar oss med signaler dagligen. Samtidigt som solidaritet blir ett tecken på svaghet.

Det är inte svårt att skönja det "kalla" systemet (om man ser sig omkring) som lever sitt eget liv och inte har något annat mål än att bevara sig självt, där orättvisor och umbäranden är en naturlig del av ordningen.

Denna bok borde alla läsa för att förstå vilka faror som finns i samhällsutvecklingen

-------------------------

Årsbarn med Plejaderna av Rolf Edberg (1987). Anledningen till att jag kom över denna bok var att jag hade hittat boken 1984 i min sambos farmors bokhylla när vi besökte henne i Mariestad. Jag läste hela vägen hem på tåget till Malmö men lyckades ändå glömma boken på tåget. Alltså fick jag gå till ett antikvariat och köpa en ny. Då hittade jag en filosofibok som beskrev olika filosofier och den nämnde ekosofen Rolf Edberg. Det slumpade sig så antikvariatet råkade ha denna bok av honom. Jag köpte alltså den och stiftade bekantskap med ekosofin som slog an en bekant sträng inom mig.

Detta är alltså en ekosofisk bok som beskriver livet, naturen, människan och universum som en gemenskap. Det är en andlig bok som kopplar tillvaron till varandet och tidens gång, en uppmaning att stanna upp och förundrat se sig omkring.

Detta citat tycker jag utgör essensen av boken:
"Friedrich Engels, Marx vän och lärofrände, skrev för hundra år sedan i en studie om materiens olika former - de fysikaliska, kemiska och biologiska - att den högsta organiserade formen av rörelse, det mänskliga medvetandet, nog aldrig skulle kunna förklaras enbart utifrån materiella processer. En dag skulle man kanske experimentellt kunna reducera tänkandet till molekylära och kemiska rörelser i hjärnan. "Men", tillfogade han, "uttömmer detta tänkandets väsen?".

Det gör det förvisso inte. Om medvetandet fanns som en ansats i tidiga encelliga organismer måste vi tro att det ytterst finns som en latent möjlighet i det kosmiska stoff varav stjärnsystem och organismer danas. Kanske är vårt medvetande bara en obetydlig skärva av ett kosmiskt medvetande om vi aldrig kan spåra därför att vårt medvetande fjättras av skärvans begränsning.

Ändå känns det övermåttan stort att ha fått denna gnutta medvetande som gör det möjligt att uppleva vågornas spel över en sjö och om än aldrig så fumligt treva efter förklaringar till varats mysterier."

Boken anknyter faktiskt i ganska mycket till Andreas Malms bok fast 20-år tidigare.

Den som är nyfiken på ekosofin ska läsa denna bok.
-------------------------

Chockdoktrinen av Naomi Klein (2007). Detta är en skrämmande bok som tar läsaren med på en odyssé i korporativismens kölvatten. Som privilegierad västerlänning så har jag sluppit ta del av denna laissez faire ekonomins "nödvändigt" onda. Eller om man så vill de omständigheter som har gjort det möjligt att ta ordentliga steg mot ett införande av marknadsliberalismen på riktigt. Verktyget har genomgående varit chock. I Chile, Uruguay, Brasilien, Argentina, Indonesien, Storbritannien, Kina, Ryssland, Sydafrika och Irak.

Boken tar sin början på 1950-talet i Montreal Kanada där läkaren Ewan Cameron har en teori att man genom hjärntvätt kan bota psykiska besvär. Han använder elchocker, insulin, LSD, PCP, sensorisk deprivation (isoleringsceller) och sömnstörning för att ”rensa” sina patienter. CIA blev intresserade och delfinansierade projektet under fyra år. Metoderna kom sedan till användning i Sydamerika för att genomföra de CIA stödda kontrarevolutionerna, samtidigt som Milton Friedmans idéer genomfördes för att skapa de perfekta ekonomierna.

Det är inte konstigt att nyliberalerna protesterar våldsamt när konsekvenserna av ”den nya ekonomin” presenteras med en så tydlig röd tråd. Boken är på 600 sidor och ger ingen smickrande bild av vad marknadskrafterna tycker är skapande av välstånd runt om i världen. Det är en chockande läsning, anknytningen till Orwells 1984 är tydlig.

Jag är glad att jag i görligaste mån har lyckats flytta mina pensionspengar från de värsta avarterna. Det är dock ingen tvekan om att det finns mäktiga intressen som tjänar på ett helvete på jorden.

Boken är upprörande och lämpar sig inte för de känsliga, jag tycker dock att man bör ha läst den om man ska förstå vårt ekonomiska system och protesterna mot den rådande ordningen.

Förlagan till koldioxidmannen?

På Birger Schlaugs som vanligt mycket givande blogg så hittade jag en länk till nyhetspanelen på SVT där Schlaug själv sitter med ibland. I detta inslag diskuterades bland annat ett förslag från klimatberedningen om en bensinskattehöjning på 70 öre. Jämför den nyliberale Thomas Idergard med koldioxidmannen och döm själva, jag tycker likheterna är slående.