För ditt eget bästa?

Telefonen ringde på söndagskvällen, jag blev inbjuden till ett seminarium på Cafe Gustav där jag skulle få lära mig hur jag på bästa sätt kunde se om mitt hus. De som bjöd in var ett företag som hette något i stil med "Exid" och som i samarbete med de ledande bankerna och andra hjälpsamma experter ville ge mig goda råd.

Jag kunde få lära mig hur jag undviker att betala onödigt mycket i skatt och vilka möjligheter jag har att skydda mig i dessa ekonomiskt oroliga tider. En mycket kort stund lekte jag med tanken att gå på detta möte för att under frågestunden fråga experterna något om vårt samhälles stora utmaningar, t.ex. svårigheterna med att finansiera sådant som äldreomsorg och skola. Men jag nöjde mig med att säga att med tanke på situationen i min hemstad så tyckte jag att det fanns så stora behov i samhället att jag tyckte att det var etiskt tvivelaktigt att försöka minimera skatten, särskilt med tanke på att skatterna dessutom redan sänkts de senaste åren. Uppringaren bedyrade att det hela så klart endast handlade om att inte betala onödigt mycket i skatt och han önskade mig en trevlig kväll för att hinna ringa till nästa på sin listan.

När jag tänkt en stund på samtalet så slog det mig hur ogenomtänkt det är att tro att man kan undvika krisen genom smarta skatteupplägg och "säkra placeringar". Oroliga tider kan plocka fram både det bästa och det sämsta i människor. Den som tror att de faror/utmaningar som vi står inför kan lösas genom kapitalförflyttningar i gråzonen har verkligen liten insikt om vilka faror vi står inför. Visst kan man säkert "rädda" några slantar men i det inre krymper människan och tilliten till andra. Den "skatt" man samlar i datorerna kommer inte att vara mycket att hålla i handen eller stoppa i magen när situationen blir desperat. Risken är stor att man sitter där som ett fån och undrar hur man kunde vara så korkad, de så kallade experterna är knappast dina vänner eller några som hjälper dig av altruistiska skäl.

I Malmö blir folk skjutna på gatan när "rättvisa" vid sidan om lagen skipas. Först var det en Lasermannen 2 som tycktes avrätta folk med farlig hudfärg, sedan verkade den undre världen inspirerad av någon amerikansk gangsterserie leva ut sin perverterade moral. Klyftorna växer, behoven är stora, oron växer och det är endast ett ansvarstagande som sträcker sig bortom den egna lilla bubblan som kan vända trenden och förbereda oss på de utmaningar som väntar oss alla.

Personer som tycker att vårdpersonalen borde ha bättre betalt, att fler vuxna behövs i skolan eller att man borde kunna lita på att tågen går kan samtidigt tycka att ett smart skatteupplägg, eller en tjänst utan kvitto som dessutom innebär en liten risk för påföljd kan vara helt i sin ordning, även om det betyder att betydande summor undanhålls finansieringen av just det man tycker borde få mer resurser. Man behöver inte vara en extremist som hävdar att skatt är stöld för att bete sig på detta inkonsekventa sätt.

Jag vet att jag är obekväm men, jag tycker att vi som lever på "solsidan" har ett extra stort ansvar och att allt för många tar allt för lite ansvar! Gandhi sa "Vi måste bli den förändring vi vill se". Så om du har haft förmånen att kunna samla på hög så tänk på att ditt hjärta finns där din skatt är. Att förvara sitt hjärta i ett Schweiziskt bankvalv är troligen lika ohälsosamt som det låter.

Mohandas G

Så upptäckte jag till sist Mahatma Gandhi när jag läste Zac O Yeahs biografi ”Mahatma”. Denne orädde man har med sitt ”icke våld – icke samarbete” inspirerat några av världens modigaste människor till att lyckats med det till synes omöjliga.

Det är så lätt att välja rädslans väg, att endast se våldets väg som det framkomliga, detta trotts att historien gång efter gång visat att våld föder våld och att både de som utsätts för och utövar våld blir offer.

Gandhi sa:

”Öga för öga gör hela världen blind”

Trotts denna insikt så är ryggmärgsreflexen så ofta att våld måste bemötas med våld, det antas vara en snabb lösning men erfarenheten säger att resultatet nästan alltid blir att problemen förvärras och att något ännu värre skapas.

Jag känner inte till någon väpnad revolution som inte skapat massivt lidande och exemplen på när revoltörerna förvandlas till just det man revolterade emot är överväldigande.

Zimbabwe, Iran, Ryssland, Grekland, Kuba exemplen är otaliga.  

Detta kan nog de flesta se, det blir däremot betydligt svårare att se att:

“Earth provides enough to satisfy every man's need, but not every man's greed.”

Vi vill gärna tro att vi förtjänar att ha det bra samtidigt som vi rationaliserar världens otroliga orättvisor med att det inte är vårt problem eller att de drabbade har sig själva att skylla. Detta synsätt har vi även när man kan se att vårt levnadssätt är den direkta orsaken till lidandet eller om man ser till klimatet bäddar för nytt lidande.

Frihetskämpen Winston Churchill avskydde Gandhi eftersom han var ett hot mot imperiet på samma sätt som amerikaner i södern avskydde Martin Luther King eller regimen i Sydafrika avskydde Nelson Mandela. Vår historia ger oss anledning att vara ödmjuka…

Inom politiken finns det ett talesätt som säger att: “Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så kommer folk att börja tro på den”. Detta stämmer enligt min erfarenhet, men när man bara är intresserad av att vinna och därför bortser från metoderna så kommer det man förlorat på vägen vara betydligt värdefullare än själva segern.

Jag blev inspirerad av Gandhi och instämmer med Albert Einstein:

” Generations to come, it may well be, will scarce believe that such a man as this one ever in flesh and blood walked upon this Earth.”

Vad jag tar med mig från denna bekantskap vet jag inte riktigt ännu, men att man måste våga vara modig står helt klart för mig ännu en gång.