Fler medborgare önskas

Att vara medborgare innebär att ta ett ansvar för samhället som är bortom de egna angelägenheterna, att kunna lyfta blicken och se helheten kräver mognad. Distriktsläkaren Anders Källgård tycker jag visar en sådan mognad när han argumenterade för att läkarna borde lämna ett nollbud i årets löneförhandlingar. Han är orolig över vad de växande ekonomiska klyftorna gör med samhället och tycker att det var bättre att satsa på bättre arbetsmiljö och vidareutbildning än ännu högre löner för läkare med redan höga löner.  

Att läkarförbundet inte vill hålla med honom kan jag ha viss förståelse för eftersom så mycket kretsar kring lönen, men att kommentarerna från flera kollegor är så oförstående tycker jag är sorgligt. Mycket visdom finns i dessa ord:

Där din skatt är, där kommer även ditt hjärta att vara. 

Att finansfolket älskar pengar kan jag ju förstå, men om jag får välja så föredrar jag en läkare som trivs på sin arbetsplats snarare än en som trivs med sin Rolex.

Länk till debattartikel i Läkartidningen.

För ditt eget bästa?

Telefonen ringde på söndagskvällen, jag blev inbjuden till ett seminarium på Cafe Gustav där jag skulle få lära mig hur jag på bästa sätt kunde se om mitt hus. De som bjöd in var ett företag som hette något i stil med "Exid" och som i samarbete med de ledande bankerna och andra hjälpsamma experter ville ge mig goda råd.

Jag kunde få lära mig hur jag undviker att betala onödigt mycket i skatt och vilka möjligheter jag har att skydda mig i dessa ekonomiskt oroliga tider. En mycket kort stund lekte jag med tanken att gå på detta möte för att under frågestunden fråga experterna något om vårt samhälles stora utmaningar, t.ex. svårigheterna med att finansiera sådant som äldreomsorg och skola. Men jag nöjde mig med att säga att med tanke på situationen i min hemstad så tyckte jag att det fanns så stora behov i samhället att jag tyckte att det var etiskt tvivelaktigt att försöka minimera skatten, särskilt med tanke på att skatterna dessutom redan sänkts de senaste åren. Uppringaren bedyrade att det hela så klart endast handlade om att inte betala onödigt mycket i skatt och han önskade mig en trevlig kväll för att hinna ringa till nästa på sin listan.

När jag tänkt en stund på samtalet så slog det mig hur ogenomtänkt det är att tro att man kan undvika krisen genom smarta skatteupplägg och "säkra placeringar". Oroliga tider kan plocka fram både det bästa och det sämsta i människor. Den som tror att de faror/utmaningar som vi står inför kan lösas genom kapitalförflyttningar i gråzonen har verkligen liten insikt om vilka faror vi står inför. Visst kan man säkert "rädda" några slantar men i det inre krymper människan och tilliten till andra. Den "skatt" man samlar i datorerna kommer inte att vara mycket att hålla i handen eller stoppa i magen när situationen blir desperat. Risken är stor att man sitter där som ett fån och undrar hur man kunde vara så korkad, de så kallade experterna är knappast dina vänner eller några som hjälper dig av altruistiska skäl.

I Malmö blir folk skjutna på gatan när "rättvisa" vid sidan om lagen skipas. Först var det en Lasermannen 2 som tycktes avrätta folk med farlig hudfärg, sedan verkade den undre världen inspirerad av någon amerikansk gangsterserie leva ut sin perverterade moral. Klyftorna växer, behoven är stora, oron växer och det är endast ett ansvarstagande som sträcker sig bortom den egna lilla bubblan som kan vända trenden och förbereda oss på de utmaningar som väntar oss alla.

Personer som tycker att vårdpersonalen borde ha bättre betalt, att fler vuxna behövs i skolan eller att man borde kunna lita på att tågen går kan samtidigt tycka att ett smart skatteupplägg, eller en tjänst utan kvitto som dessutom innebär en liten risk för påföljd kan vara helt i sin ordning, även om det betyder att betydande summor undanhålls finansieringen av just det man tycker borde få mer resurser. Man behöver inte vara en extremist som hävdar att skatt är stöld för att bete sig på detta inkonsekventa sätt.

Jag vet att jag är obekväm men, jag tycker att vi som lever på "solsidan" har ett extra stort ansvar och att allt för många tar allt för lite ansvar! Gandhi sa "Vi måste bli den förändring vi vill se". Så om du har haft förmånen att kunna samla på hög så tänk på att ditt hjärta finns där din skatt är. Att förvara sitt hjärta i ett Schweiziskt bankvalv är troligen lika ohälsosamt som det låter.

Ekonomisk kris och ekologisk kris

Finanskrisen har gjort något som jag redan visste övertydligt. Den har visat att det är de ekonomiska ”experterna” som styr politiken, både nationellt och globalt. Jag visst redan vilken genomslagskraft värnandet av ekonomisk tillväxt har på politiken. Men när man på kort tid skapar och röstar igenom ett gigantiskt paket för att rädda det finansiella systemet i USA på skattebetalarnas nota så blir kontrasten till det segdragna förhandlandet och förhalandet kring ett seriöst krispaket för att hejda den globala klimatförändringen så uppenbar.

De som uppenbarligen har varit med och skapat krisen och i stort sätt verkade helt oförberedda på krisens allvar för endast en månad sedan, betros nu med uppgiften att med i stort sätt omedelbar verkan sjösätta ett räddningspaket på smått otroliga 700 miljarder dollar för att hindra en finansiell härdsmälta. Visst förstår jag att det brådskar och att konsekvenserna av ett ekonomiskthaveri skulle bli omfattande mycket snabbt och flera år framöver. Jag tror visst att ekonomerna har rätt när de säger att ett räddningspaket måste få kosta och att det är bråttom. Men kommer dessa ekonomer som lever så gott på nuvarande system att kunna peka ut bristerna som lett till det hotande haveriet? Jag skulle inte tro det…

Med tanke på denna krisinsikt och handlingskraft, kan någon förklara för mig varför i stort sett ingenting händer när vetenskapsmännen står på kö för att tala om hur bråttom det är att hejda klimatförändringen? Konsekvenserna av ett havererat klimat är ju mycket mer omfattande och framför allt mycket svårare att hantera i efterhand. Det ekonomiska systemet är ju faktiskt en produkt av mänskliga idéer och överenskommelser (men nog så betydelse fullt ändå), krisen skulle troligen kunna hanteras på ett par decennier utan något räddningspaket (även om det skulle skapa mycket kaos och lidande under tiden). Klimatkrisen å sin sida handlar ju om hela vår värld, alla världens varelsers värld och alla kommande generationers värld för överskådlig tid framöver.

Jag skulle tro att den stora skillnaden är att ett ekonomiskt haveri skulle hota oss direkt, det skulle hota vår livsstil och våra tillgångar. Synen på klimatförändringen är att den däremot drabbar främst världens fattiga (som vi ändå kommer att rädda bara vi konsumerar ännu mera) och våra barn och barnbarn som ändå bara skulle må bra av lite mera värme och som om de får en tuffare tillvaro kanske rent av skulle må bra av det eftersom de är så bortskämda.

Jag hoppas att den finansiella krisen visar hur känsligt vårt ekonomiska system är. Som jag ser det så är det osannolikt att en ekologisk kris inte skulle skapa även minst en ekonomisk kris, av en dignitet som knappast låter sig räddas av några skattefinansierade krispaket i mångmiljard klassen. Man kan varken äta eller dricka pengar och pengarnas värde är faktiskt mest en tankeprodukt som mycket snabbt kan omvärderas.

Marie-Louise Samuelsson i sydsvenskan gjorde samma analys som mig och när jag läste den så tänkte jag att det har hänt saker på ledarsidan i sydsvenskan. Frågan är bara vad som ska krävas för att även de med makten ska göra något, mitt förtroende för nuvarande regerings insikt i frågan är i stor sett noll.