En syn på grön ideologi

Jag går just nu en liten studiecirkel om grön ideologi. Som uppgift till förra gången så skulle vi skriva en kort betraktelse av vad vi tycker är grön ideologi. Detta blev mitt bidrag:

Grön ideologi är för mig tätt förknippat med den tyske 1700-tals filosofen Immanuel Kants teorem: "Handla alltid så att principen för din handling kan upphöjas till allmän lag.". Detta innebär kortfattat att man måste ta hänsyn till de konsekvenser som ens handlingar får och att man måste se vad konsekvenserna skulle bli om alla gjorde på samma sätt. Detta gäller både på kort och på lång sikt. Insikten att allt hänger samman på ett intrikat sätt innebär att försiktighetsprincipen måste råda för att inte riskera att skapa konsekvenser som man inte var medveten om. I princip allt som sker på en stor skala riskerar att skapa stora konsekvenser.

I den gröna ideologin ser jag även en strävan efter det ”autentiska” livet, där livet i sig får ett sådant innehåll att människor inte behöver uppleva att de lever i väntan på nästa ”fiktiva” händelse (som t ex nästa såpa avsnitt, nästa sporthändelse, nästa sittning i onlinespelet eller nästa shoppingrunda). Verklighetsflykten som sådan är inte ett problem i sig, utan kan i lagom doser vara berikande. Problemen uppstår när det ”fiktiva” blir det centrala. Som kontrast skapar det ”autentiska” livet, genom sin direkthet en upplevelse av närvaro och medvetenheten som öppnar upp för en personlig utveckling. Till skillnad från den rastlöshet och otillfredsställelse som alltid följer på det ”fiktiva” livet. Denna otillfredsställelse, försöker man tillfredställa med ännu mer av det ”fiktiva” vilket ger upphov till ett tunnelseende som i sig ger drivkraft till den makthungrande råa kapitalismen och den blinda konsumismen.

Det som hos de gröna ger kontakten till det ”autentiska” är insikten att allt levande har en historia, ingår i ett sammanhang och det självklara faktum att vi alla är barn som småningom kommer att gå ur tiden. Detta är förutsättningarna för livet och är en kunskap som ger vördnad för livet. Alla har en potential och det är betydelsefullt att få upptäcka och utveckla denna potential.

Insikten om att allt liv på jorden är beroende av ett gigantiskt kretslopp som skapats över miljontals år, ger också insikten att det skapats en massa ”roller” för att detta system ska fungera. Om man försöker rationalisera bort vissa av dessa så kommer man att förlora något. Det samma gäller våra mänskliga samhällen, det finns många roller, om strävan är att alla människorna ska bli så ”effektiva” producenter och konsumenter som möjligt så kommer de som lever i dessa samhällen att gå miste om den upptäcktsfärd som livet innebär.

Tillsist så handlar den gröna ideologin för mig om ett etiskt synsätt på tillvaron där medvetenheten står i centrum. Detta står i kontrast till ett egocentrerat synsätt där etiken blir en juridisk fråga som hanteras med en skicklig advokat.

Vad händer med pengarna?

Förmögenhetsskatten avskaffas och fastighetsskatten ska bli en rättvis avgift som är lika stor om du bor i en bortglömd avkrok eller på en av de mest fashionabla adresserna i vårt konungarike.

Jag kan hålla med om att bägge dessa skatter har haft sina avigsidor och som vanligt har de mest förslagna kunna trixa sig ifrån skatterna, vilket inte känns så bra.

Men förutom de uppenbara fördelningseffekterna i denna skatteomläggning så kan jag inte låta bli att undra vad detta kommer att betyda för miljön. Vad gör de som bor i de flottaste husen, rattar de mest prestigefyllda bilarna, forsar fram i de vräkigaste motorbåtarna och tillbringar flest semesterdagar på exotiska platser när de plötsligt får en trave extra tusenlappar i kassakistan?

Kommer Amnesty, Röda korset och Greenpeace att få möjlighet att göra mer? Kommer försäljningen av rättvisemärkt att skjuta i höjden? Kommer de ekologiska hönorna få svårt att hinna värpa tillräckligt många ägg?

Tyvärr tror jag inte att så många av dessa "guldkants" slantar kommer att spenderas på annat håll. Troligtvis kommer ett antal städerskor och barnflickor att få vit lön när man dessutom kan göra ett "hemtjänsteavdrag".

Min gissning är att det mesta av pengarna kommer att gå åt till samma saker som tidigare, nämligen: flotta hus, vräkiga bilar, snabba båtar och exotiska resmål.

Varför är det så bråttom att sänka skatterna för de som har mest redan idag, mitt under en högkonjuktur? Medan klimatarbetet tydligen kan vänta tills år 2008.

Den förra regeringen hade grön skatteväxling, den nya har ljusblå... eller ska det vara mörkblå, eller om man blickar lite längre fram kanske rent av kolsvart....

Ännu mera flyg

Av historiska skäl så är den internationella flygtrafiken skattebefriad, varken moms, energi- eller koldioxidskatt betalas. Dessutom så är varor så köps på flygplatsen vid resor utanför EU skattebefriade. Upp till 50% av en flygplatskostnaderna lär täckas att taxfreehandeln, de största vinsterna görs på alkoholförsäljningen (eftersom flera länder har höga skatter på alkohol). Alkoholen måste dock köpas före landningen och transporteras därför på flyget, vilket innebär en massa extra vikt och därför extra bränsleförbrukning. Det hela kan tyckas något märkligt, de negativa effekterna är dubbla, dels ökar miljöpåverkan och dessutom försämrad folkhälsa.

Jag kan förstå att man en gång i tiden ville subventionera flyget, men i ljuset av klimatförändringarna blir det hela något absurt. USA och EU har nu slutit ett avtal för att ytterligare sänka flygpriset över Atlanten. Man tror att antalet passagerare kommer att öka från 47 miljoner till 73 miljoner på 5 år. Ryanair säger att man kommer att kunna flyga till USA för under 100 kronor. Med tanke på klimatförändringarna så ter sig det hela något absurt... Notan kommer att behöva betalas och jag skulle inte tro att varken flygbolagen eller resebolagen kommer att ta sitt ansvar.

Utan bil

Nu har jag tagit nästa "stora" steg mot en hållbar livsstil. Jag har sålt min bil. Det har varit en process. När jag köpte bilen för 8 år sedan så var det inte så att jag hade saknat en bil, utan mer för att det kändes bra att ha en bil. Det som fick mig att köpa bilen var att jag kunde låna mycket förmånligt via jobbet. Sedan var det ju något av en pojkdröm att köra en tvåsitsig sportbil. Jag blev verkligen upprymd när jag fällde ner taket och susade fram, ganska snart så blev bilen en del av min personlighet, det kändes bra att tänka på att jag hade denna fina bil. Jag måste erkänna att det var ganska jobbigt i början när sambon skulle ut och köra, hon såg ju bilen som vilken maskin som helst och hade inte samma koll på trottoarkanter och trånga parkeringsfickor som jag hade.

När jag började sätta mig in i miljöfrågorna så började dock dessa positiva känslorna naggas i kanten, ren "nöjeskörning" var inte så lockande längre. År 2005 började jag och min sambo ta tåget istället för bilen, inte varje gång, för ibland var det ju bråttom eller mer bekvämt med bilen. Vid årets slut hade miatan "bara" rullat 800 mil (året före var det 1200 mil). Förra året tog vi endast bilen när altervativen var mycket sämre och vips så hade vi halverat körningen och var nu nere i 400 mil. Nu körde vi så sällan att när vi väl behövde bilen så kunde det ha gått över en månad och i början på året så hade batteriet laddat ur när vi skulle ut och åka... Det blev att köpa startkablar, sedan tog jag ur batteriet och bilen stod ytterligare en månad. Det känns faktiskt rätt skönt att ha sålt bilen nu. Det trodde jag knappast för tre år sedan...