Fler medborgare önskas

Att vara medborgare innebär att ta ett ansvar för samhället som är bortom de egna angelägenheterna, att kunna lyfta blicken och se helheten kräver mognad. Distriktsläkaren Anders Källgård tycker jag visar en sådan mognad när han argumenterade för att läkarna borde lämna ett nollbud i årets löneförhandlingar. Han är orolig över vad de växande ekonomiska klyftorna gör med samhället och tycker att det var bättre att satsa på bättre arbetsmiljö och vidareutbildning än ännu högre löner för läkare med redan höga löner.  

Att läkarförbundet inte vill hålla med honom kan jag ha viss förståelse för eftersom så mycket kretsar kring lönen, men att kommentarerna från flera kollegor är så oförstående tycker jag är sorgligt. Mycket visdom finns i dessa ord:

Där din skatt är, där kommer även ditt hjärta att vara. 

Att finansfolket älskar pengar kan jag ju förstå, men om jag får välja så föredrar jag en läkare som trivs på sin arbetsplats snarare än en som trivs med sin Rolex.

Länk till debattartikel i Läkartidningen.

Tid att jorda mig

Nu börjar semestern! Planerna hålls på ett minimum, närvaron på ett maximum. Det är tid för en annan rytm, fördjupning och avkoppling. Utrymme att prova nya mönster och bana väg för ny inspiration.

Jag låter Lisa jorda mig och lyfter blicken...

Hur går det med klimatet?

Jag har följt händelserna i Almedalen med ett halvt öra, mest för att höra om de talades om de riktigt stora utmaningarna (så som klimatförändringen, peak oil och tillväxtens gränser). Det var väl som vanligt ganska blandat, men jag kan väl inte säga att det känns som de stora frågorna verkar vara särskilt prioriterade. Jag hittade dock detta lilla inslag med Anders Wijkman som var rak och tydlig i vanlig ordning.

Om man tittar på klimatsatsningar så har de största partierna skruvat ner ambitionerna rejält. Från Göran Perssons (s) ca 500 miljoner om året till regeringens ca 180 miljoner om året och nu Stefan Löfvens (s) förslag på 250 miljoner om året.

Att Stefan Löfven (s) gör som alliansen gjorde 2007 och lanserar en klimatmiljard kan ju låta lovande, men det visar sig miljarden är fördelad över 4 år (en mandatperiod) och blir 250 miljoner om året. När Göran Persson (s) var Statsminister så satsades det på två liknade klimatinvesteringprogram på sammanlagt nästa 6 miljarder över 11 år (ca 500 miljoner om året). Genom LIP (Lokala InvesteringsProgram) 1998-2002 investerade staten 4,4 miljarder (en äkta klimatmiljard!) och genom Klimp (Klimatinverseringsprogrammet) 2003-2008 investerade staten 1,4 miljarder.

Fredrik Reinfeldts (m) regering lanserade en Klimatmiljard för åren 2008-2010 (ca 300 miljoner om året), men samtidigt sänkte man anslagen till miljöarbete med 2,7 miljarder för perioden (totalt alltså minus 1,7 miljarder till miljöarbetet). Efter fiaskot på klimatmötet i Köpenhamn 2009 så tappade media mycket av intresset för klimatfrågorna och regeringen inte oväntat likaså. Det kan dock tilläggas att regeringen sent omsider kom med en klimatproposition 2009 som innebar att ett antal miljöskadliga subventioner tas bort eller trappas ner under denna mandatperiod.

I regeringens budget för innevarande mandatperiod (2011-2014) består de direkta klimatinvesteringarna främst av tre program, Supermiljöpremien 200 miljoner, internationella klimatinversteringar 320 miljoner, och Hållbara städer 200 miljoner. Sammanlagt blir det ca 180 miljoner om året över mandatperioden (lägsta nivån på länge). Det kan tilläggas att regeringen dessutom satsar ca 100 miljoner om året på anpassningar för att hantera klimatförändringarna, dvs inte förebygga dem. Detta är en summa som lär behöva höjas väsentligt  under överskådlig framtid.     

Bara för att få en känsla för dessa siffror så kan man jämföra med två andra satsningar som regeringen genomfört. Den nya Försvarsexportmyndigheten som bildades 2010 och ska hjälpa vapenindustrin med exporten får ca 80 miljoner om året. FRA (FörsvaretsRadioAnstalt) som 2008 fick i uppdrag att avlyssna internet har ökat sina anslag med ca 300 miljoner om året för att klara sina nya uppgifter.

Om man dessutom tittar på de olika stöd och subventioner som ges till verksamheter som innebär ökade klimatutsläpp så blir det tydligt hur stort glappet är mellan retoriken och budgetprioriteringarna.

Här är ett urval:

Regionstödet till långväga transporter: ca 370 miljoner om året (2010). Merparten ges till lastbilstrafik.

Inrikessjöfartens undantag från energi- och koldioxidskatt på fartygsbränsle ca 1,0 miljard om året (2010)

Inrikesflygets undantag från energi- och koldioxidskatt på flygbränsle ca: 1,5 miljarder om året (2010).

Reseavdragen för resor till och från arbete ca 4,3 miljarder om året (2010). En rapport från 2003 visade att ca hälften av avdragen gjordes i de tre storstadsregionerna och att cirka hälften av avdragen var felaktiga.

Skillnaden i energiskatt på dieselbränsle gentemot bensin ca 8,9 miljarder om året (2010). (Fordonsskatten är i och för sig högre på vissa dieselfordon jämfört med bensindrivna fordon.)

Om man räknar samman endast dessa stöd och subventioner blir det ca: 16 miljarder om året (totalen är dock betydligt högre om man tittar på alla subventioner).

De flesta uppgifterna kommer från Naturvårdsverket.

Sammantaget med att skatterna sänkts med ca 100 miljarder om året så står det väl klart har låga ambitionerna på klimatområdet är. Enligt mitt tycke haltar den gängse definitionen av ansvarsfull ekonomisk politik betänkligt när kommande generationer får ta smällen av våra kortsiktiga prioriteringar som i stor utsträckning går ut på att öka konsumtionen.