Lisa för själen

Eyjafjallajökull

Den vackra bilden är från SvD.

Vad kan Eyjafjallajökulls utbrott säga oss, förutom att naturen är otroligt vacker? Inte så lite faktiskt, om man funderar en stund.

Utbrottet visar oss hur skeenden i naturen ofta går till. Ett tryck byggs upp, vi märker inget, skeendet är förutsägbart, men vi vet inte exakt var, när och hur det händer. Till sist formligen exploderar det och då är människan helt maktlös inför fullbordat faktum.

Vi visste att vulkanaska kunde slå ut jetmotorerna och att det med jämna mellanrum kommer vulkanutbrott på Island, men hur många hade tänkt på vad som hänt om vi inte hade kunnat flyga på en månad? Då skulle vi tvingas till ett annat transportsystem över en natt och jag tror inte att vi någonsin skulle få tillbaka dagens badsemestrar i asien eller weekendshoping i Paris och London.

Lärdomen är att vi inte kan stoppa ett vulkanutbrott, lika lite som vi kan förhandla med de andra naturkrafterna, när naturen väl reagerar är det bara att ta förlusterna och anpassa sig hur radikal förändringen än blir.

Man måste verkligen säga att flygmyndigheterna sätter säkerheten först. Inga olyckor inträffade eftersom inga risker togs. Kortsiktiga risker kan vi tydligen hantera mycket snabbt även när det kostar stora summor, betydligt större och allvarligare hot som klimatförändringen och peak oil däremot verkar vara en helt annan sak. Vi får gång på gång veta att ny teknik ordnar det hela, det ska bli en mjuk övergång, lita bara på marknaden och ekonomerna. Men de verkar ju inte ens ha förstått grundkursen i fysik eller också ägnar de sig åt i det närmaste psykopatisk riskvärdering.

Vi vet att oljan kommer att bli ännu dyrare och att det ganska snart kommer en dag då flygtrafiken blir så dyr att vi måste organisera mycket av flygtransporterna på ett annat sätt. Frågan är om vi då har skapat ett mer robust transportsystem eller om det blir ännu en plötslig kris där vi tvingas skjuta till ännu fler miljarder för att kortsiktigt skydda sysselsättningen i de näringar som inte klarar övergången. Faktum är att flyget som inte betalar några miljö- eller energiskatter är mycket känsligt för oljepriset. Om oljan blir dubbelt så dyr så blir flygbränslet också dubbelt så dyrt, men bensinen till bilarna blir bara ca 50% dyrare eftersom det mesta av skatten inte påverkas av oljepriset.

Många av de som drabbades av flygstoppet råkade ut för obekväm väntan eller långsam transport hem från nöje eller affärer, men det blev inga långsiktiga konsekvenser. När nu askmolnet har skingrats så är vi tillbaka till det vanliga igen, askan dalar sakta till marken som om inget hade hänt. Diskussionen om flygets negativa konsekvenser för klimatet drunknar i analysen av dess ekonomiska betydelse. Det är inte utan att jag skulle tycka att det vore spännande om Katla vaknade och utmanade föreställningen om vad som är omöjligt…

Det är självklart en slump att veckan efter vulkanutbrottet så hände det som BP så sent som förra året sa var så osannolik att det var praktiskt taget omöjlig (har jag inte hört det förut?). En oljerigg exploderade och sjönk i Mexikanska golfen, 11 personer dog och en enorm naturkatastrof riskerar att vara ett faktum när 5000 fat olja sprutar ut i havet varje dag. Det är ödets ironi att Barak Obama nyligen öppnat för mer oljeborrning utmed USAs kuster för att blidka republikanerna. Sarah Palins ”Drill Baby Drill” lär väl inte vara så gångbart de närmsta månaderna, men allt är nog glömt när oljepriset passerar 100$ fatet. Egentligen är utsläppet inte så katastrofalt på lite längre sikt, skadorna får ju betalas av BP dvs de som orsakade utsläppet, USA som får ta skadorna är också den som har den högsta oljeförbrukningen i världen, det går att sanera oljan även om det kommer att ta mycket lång tid och bli mycket dyrt och till sist skadorna drabbar vår generation men knappt alls nästa.

När det gäller koldioxidutsläppen när vi förbrukar oljan är det tyvärr en helt annan sak. BP betalar inget för utsläppen, USA drabbas inte värst av konsekvenserna, det går inte att sanera koldioxiden i efterhand, kommande generationer får ta de värsta konsekvenserna. En stor skillnad är att vi inte kan se koldioxiden, det kommer inte att ligga döda fåglar på stränderna, inga arbeten förloras idag.

Till sist, jag skulle inte bli förvånad om BPs styrelseordförande Carl-Henric Svanberg kommer att använda olyckan som ett argument för den ”miljövänligare” oljesandsutvinningen i Kanada.

Till sist lite musik från det stora landet i väster.

Var är logiken?

Kan någon förklara denna logik för mig?


Regeringen har som klimatmål att Sverige ska minska sina klimatutsläpp motsvarande 20 miljoner ton koldioxid om året till år 2020. Tanken är att 7 miljoner av dessa ton ska kunna kompenseras via satsningar utomlands.
Samtidigt finansierar man via Världsbanken utbyggnaden av kolkraft. Inte bara så att man lånar ut via Världsbanken, utan man agerar direkt via sin post i Världsbankensstyrelse för att ett lån på sammanlagt 21 miljarder kronor ska ges till Sydafrika så att de kan bygga världens fjärde största kolkraftverk, med årliga utsläpp på 25 miljoner ton koldioxid.

Tydligen är det viktigaste att vi inte bygger egna kolkraftverk i Sverige, sedan kan vi gärna finansiera kolkraft i andra länder. För mig är detta rent ut sagt hyckleri. Jag kan bara spekulera i motiven, men visst är Sydafrika ett av de länder som gärna köper svenska vapen.

Enligt BIC (Bank Information Center) så lånade världsbanken ut fem gånger mer pengar till fossil energi än förnyelsebar energi under år 2008. Tydligen är detta inget problem enligt vår regering eftersom den inte motsätter sig denna utlåning.

Nytt ägardirektiv för Vattenfall?

Så kommer då till sist näringsminister Maud Olofsson med ett förslag på ”tydligare” ägardirektiv för Vattenfall. Det har tagit tre år och man kunde ju tro att det skulle innebär en förbättring jämfört med det gamla direktivet. Döm själva:

Det gamla:

Vattenfall ska "inom ramen för affärsmässighet vara ledande i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt hållbar svensk energiförsörjning".

Det nya:

”Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. ”

Affärerna (tillväxten) verkar åter vara det centrala och nu behöver Vattenfall inte ens vara ledande på hemmaplan utan vara ”ett av de bolag som leder”. Jag skulle inte tro att Lars G. Josefsson skulle haft något att invända mot detta direktiv.

God el och god värme från det goda företaget... får det lov att vara lite mer marknadsmässig avkastning från brunkolen som att vi kan ta vårt ansvar och klimatkompensera i Kina? Se vad politikerna gör och inte vad de säger!

Tid för existensen

I mellan åt blir det utrymme för funderingar över existensen. Vem är jag, vad gör jag och varför? Det talas om olika ålderskriser, 13, 25, 30, 40, 50, 60… Men är det inte snarare faser med tillfälle att fördjupa, begrunda och förankra än en kris att ta sig förbi?

De existentiella frågorna har smugit sig på mig allt oftare de senaste tio åren. Eftersom människan egentligen bara kan se sig själv när hon speglar sig i andra så har jag blivit allt mer nyfiken på hur andra förhåller sig till livet och vad det innebär att vara människa. Existensen kräver både sitt utrymme och sammanhang. Min erfarenhet är att funderingarna ofta hålls på avstånd eller försvinner i ”livspusslandet”. Det har varit likadant för mig (helt omedvetet). Kanske beror det på att frågor som berör våra innersta drivkrafter hotar att ge svar som man inte vill ha eller att vi är så uppe i varv att vi inte klarar att blicka inåt. Kanske är det kunskapen om döden som håller funderingarna på avstånd. I mitt fall har jag behövt skakas om lite för att bli redo för funderingar med nya infallsvinklar som har gett mig nya prioriteringar.

Innan jag träffade min före detta så ägnade jag mycket av min uppmärksamhet åt killgrejer. Det var datorspelande, bilar och väntan på nästa häftiga pryl. I mitt innersta längtade jag efter kärleken (knappast unikt), men den tedde sig gäckande och krävande så det andra fick min tid.

När jag hittade kärleken så blev det ganska snart konkurrens om uppmärksamheten i mitt liv. Det var oväntat för mig. Det jag hade ägnat min uppmärksamhet åt hitintills hade format mig mer än jag förstått, det hade skapat min världsbild och belönat mig för uppmärksamheten. När jag tvingades dela uppmärksamheten så blev det en sorts ifrågasättande av vem jag var, vilket jag instinktivt värjde mig mot. Men när jag på djupet tvingades ta mig an mina värderingar så började en förskjutning och ett sökande efter sammanhang.

Det var inte så lätt att leva tätt inpå en annan människa när förälskelsen stillades. Jag förstod hur mycket barn vi människor är även som vuxna. Behovet av att skapa en familj gjorde att vi skaffade oss en hund och tillvaron formade oss med tiden. Det gav mig mycket positivt och min världsbild berikades när jag konfronterades med känslor och tankar som inte varit del av mitt liv tidigare.

När vi separerade ändrades tillvaron på nytt. Först blev det tyst och tomt. Jag hade inte valt den nya tillvaron själv och även om förändringen inte kom oväntat så var det en stor omställning. Först ville jag ersätta förlusten, men det visade sig vara fel drivkraft för att starta något nytt. Jag var helt enkelt tvungen att utforska den nya tillvaron och på sätt och vis lära känna mig själv på nytt under de nya förutsättningarna (det verkar vara ett tema i livet).

Min erfarenhet så här långt är att varje omställning har fördjupat tillvaron och lett fram till insikter. Det har dock krävt sina födslovåndor och känts väl ansträngande ibland. Just nu håller jag på att ta del av andras funderingar om livet, jag går t ex en Alphakurs och njuter av att göra nya bekantskaper och tränga in i sådant som berör existensen.

Jag är nyfiken på hur troende existentiellt förhåller sig till de framtidsutmaningar som vår världsutveckling ställer oss inför (t ex globalisering, befolkningstillväxt, resursknapphet och klimatförändring). Vad innebär begrepp som, solidaritet, etik och moral när vi lever i ett sådant överflöd medan vi via konsumtionen är direkt länkade till de som lever i armod. Hur förhåller man sig till det materiella kontra det själsliga när vi definieras så mycket av vad vi konsumerar och vår konsumtion dessutom har så stor påverkan på andra. Finns det någon livskraft eller motståndskraft i tron? Eller handlar den mer om överlevnadsstrategi, tillhörighet och hantering av döden?

Frågorna blir många, men känns angelägna. Förändring är oundviklig (och nödvändig), men vilka har vilja och kraft att forma den? Hur fångade är vi av ”den enda vägens politik” d v s evig ekonomisk tillväxt?

Jag tror att den positiva kraften måste komma inifrån och sprida sig via sammanhang som bryter dagens tankemönster. Kulturen måste utvecklas i takt med tekniken (och egentligen tvärt om).

I kristendomen är skillnaden mellan gamla och nya testamentet slående, vilket är naturligt, det skiljer ju upp till tusen år mellan dem. Men vilka är drivkrafterna två tusen år efter uppenbarelseboken? Spännvidden mellan t ex Caritas, Kristna fredsrörelsen och den kristna högern i USA är svindlande (och för mig väsensskild) . Vissa värderingar verkar envist hänga kvar ända sedan pyramiderna byggdes även om de är uppenbart destruktiva. Vi har alla dessa ”frön” i oss, men som flockvarelser så vattnar vi gemensamt det som växer i vår värld.

Tage Danielsson skrev:

”Människan har skapat Gud till sin avbild, längre räckte inte hennes fantasi.”

Det är viktigt vad vi fantiserar om…

Björklund och fakta

Medan jag stod och stekte pannkakor idag så lyssnade jag på Ekots lördagsintervju. Det var Folkpartiets Jan Björklund som fick svara på frågor om bland annat kärnkraften. Jag reagerade på hur slarvig han var med fakta. Denne företrädare för kunskap i skolan, tog lätt på att statsministern inte hade koll på sysselsättningsstatistiken även om Alliansen gick på val med detta som främsta valfråga. Tydligen hade Björklund inte heller koll på statistiken, men det är väl ok, i mina ögon har Folkpartiet främst tre frågor, skolan, Nato-medlemskap och kärnkraften.


När det gäller kärnkraften brukar Björklund tala om att hälften av Sveriges elproduktion kommer från kärnkraften. I den senaste partiledardebatten så upprepade han detta. Men om man kollar fakta så har kärnkraften haft en allt mindre andel sedan Barsebäck stängdes år 2005. Faktum är att andel blivit allt lägre med år 2009 som ett riktigt dåligt år med endast 37% av produktionen och 50 TWh, det kommer sannolikt att ändra sig i år eftersom man skruvat upp effekten i flera av kärnkraftsreaktorerna, men risken finns att man pressar anläggningarna för hårt och får sämre driftsäkerhet, så vi får se. Så här har andelen varit de senaste åren:

2009   37%   50 TWh
2008   42%   61 TWh
2007   44%   64 TWh
2006   46%   65 TWh
2005   45%   69 TWh
2004   50%   75 TWh
2003   49%   65 TWh
2002   46%   66 TWh
(Källa: SCB)

Ytterligare ett påstående som jag reagerade på var när Björklund påstod att Sverige under 2009 varit tvungen att importera el, i huvudsak kolkraftsel från Danmark och Tyskland. Men om man tittar på Sveriges elimport (4,7 TWh) för 2009 så var fördelningen denna:

Norge     52%
Finland    21%
Danmark 17%
Tyskland  8%
Polen       2%

(Källa: energimyndigheten)

Mer än hälften kommer alltså från Norge som inte har någon kolkraft vad jag vet. Så påståendet att importen i huvudsak är kolkraftsel är felaktig, det är snarast främst vattenkraft. Faktum är att om man tittar på Danmark och Tyskland som Björklund talade om så exporterade Sverige mer el till Danmark än vi importerade och nettoimporten från Tyskland var endast 0,18 TWh. Detta trotts den rekordlåga kärnkraftsproduktionen i Sverige.

Jag noterade även att Björklund inte vill ha något ägardirektiv som hindrar statliga Vattenfall från att bygga nya kolkraftverk i utlandet. Fast han tycker samtidigt illa om att vi ibland behöver importera kolkraftsel, jag tycker att det är inkonsekvent om han anser att vi ska undvika kolkraftsel.

Till sist kan jag förstå att Björklund trodde att vindkraften stod för 1 % av elproduktionen förra året, fast det var 2% (2,5 TWh), energimyndighetens mål för år 2020 är 30 TWh vindkraftsel. Jag skulle tro att Björklund direkt motarbetar att detta mål ska kunna uppnås, det skulle betyda att vi behöver betydligt mycket mindre kärnkraftsel även om vi inte vidtar några effektiviseringsåtgärder alls. Som jämförelse kan man titta på Tyskland där det producerades 40 TWh vindkraftsel år 2008 (Källa: BWE).

PS. Jag hörde att Riksdagens utredningstjänst räknat på Vattenfalls tyska kärnkraftsäventyr (på uppdrag av miljöpartiet) resultatet var ett minus på 1,5 Miljarder kronor och kostnaderna tickar iväg eftersom två av verken har stått stilla sedan år 2007. Allt som "glimrar" är inte guld...

Vargen

Vem är vargen?
Vargen väcker känslor, den är:

• Rovdjuret som tar tamdjuren utan att fråga.
• Symbolen för den otämjda naturen.
• Konkurrenten som tar jägarens byte.
• Vår bästa väns stamfader.
• Den utrotade som tilläts återkomma.
• Ett mytologiskt väsen som bor i våra skogar.

Det är svårt att ha en sansad diskussion om vargen. Det blir lätt: Den dödar fåren och din hund. Den har ingen plats i vårt land. Den som värnar om vargen struntar i människan, struntar i de utsatta, de på landet, de gamla och svaga eller till och med de ofödda. Rovdjuret måste dö!

Men har vi inte råd med vargen? Staten ger kompensation för det vargen tar. Om inte vargen har någon plats här så har väl knappast heller tigern någon plats eller lejonet, leoparden, geparden, puman, krokodilen, noshörningen, flodhästen, gorillan, pytonormen, nä antagligen inget av djuren i djungelboken.

Men vem är människan när hon dödar allt vilt som kan vara ett hot mot henne personligen, mot hennes husdjur eller egendom? Vilka är vi när alla stora predatorer är utdöda? Vad säger det oss om hur vi ska behandla det vi upplever som hot? För det är väl klart att människan själv är den som vi har störst anledning att frukta.

Men vargen kan ju vara så grym, den dödar mer än det kan äta… Har du tittat i din slask? Vad gör butikerna för att det alltid ska finnas fullt utbud i köttdisken? Vad kan vara grymmare än slakteriet som av lönsamhetsskäl inte hann döda grisen innan den kokades? Djurtransporten där åksjuka djur dör av värmeslag eller syrebrist och de överlevande sedan manas på med elstötar och rapp från plaströr in i den industriella processningen av köttprodukter. Uppfödningen av grisarna som lever sina korta liv på antibiotikafoder för att klara de trånga båsen och hårda betonggolven? Vem är grym och hänsynslös egentligen? Nä vargen äter inte våra barn. Mänskligheten offrar sin egen avkomma med liten tvekan och räds istället enklare hot.

Frågan är om inte fruktan är vår största fiende, den gör oss blinda för både de verkliga hoten och berövar oss möjligheten att se vilka vi är.

Summering av år 2009

År 2009 var ett händelserikt år, det kändes bitvis som ett maratonlopp utan målgång. Först separationen från min käresta, sedan full fart med jobbet, Shiela, Stadsdelsfullmäktige, bostadsrättsföreningen och Miljöpartiets styrelse i Malmö (nytt för året).

Det var stundtals en smått overklig känsla över tillvaron, som bara rullade på. Som tur var fick jag hjälp av mina föräldrar med Shiela (TACK!) annars hade det aldrig gått. Jag iakttog civilisationens kollektiva självmord fortgå, såg bekymrade makthavare som manade till handling samtidigt som de ökade takten på den redan inslagna vägen mot kollaps. Den personliga frustrationen blandades till en bitter cocktail av saknad och sorg över tingens tillstånd. Ensamheten kom i fatt mig efter ett tag, jag sökte en lösning, träffade en längtande kvinna, men jag insåg att vi inte delade riktig samma längtan. Mötet gav mig dock djupare insikter och faktiskt lite ökat självförtroende.

När semestern var slut och krafterna började tryta redan efter första arbetsveckan så insåg jag att det behövdes en omstrukturering av tillvaron. Jag lämnade både min dejt och styrelseuppdraget för Miljöpartiet i Malmö. Ännu en kvinna hoppades på kärleken ihop och mycket var rätt, men till sist stod det klart att jag inte var redo för en större förändring. Dessa möten fördjupade självinsikten och det nya decenniet tar ett avstamp från det gamla.

Här är några aktiviteter och händelser som jag är lite extra glad/stolt över under år 2009.

Jag fortsatte att ge bort mitt politikerarvode på ca 25.000 kr till välgörenhet, hälften till humanitär solidaritet (så som Läkare utan gränser, Amnesty, Attac, Unicef, Vi-Skogen och Rädda barnen) och hälften till en hållbar utveckling via miljökamp (så som Greenpeace, Svenska naturskyddsföreningen, Miljöförbundet Jordens Vänner Stiftelsen utan djurförsök, Avaaz och Sea Shepherd).

Shiela och jag fortsatte att samla burkar och fick ihop 305 kr som skänktes till Vi Skogen och Kooperation utan gränser, det var något sämre än förra året men en hel del burkar ändå.


Vid EU-parlamentsvalet så stod jag bredvid en Piratpartist och delade ut Miljöpartiets valsedlar, det var ett lyckat val för både piraterna och miljökämparna.

I bostadsrättsföringen bytte vi bort ett bundet elavtal med Vattenfall och valde miljömärkt el från Skellefteå  Kraft istället. Visst var ordföranden lite nervös att det skulle bli dyrare, men jag försäkrade sturskt att det inte skulle bli så i längden, sedan kom köldknäppen och Ringhals var nere för underhåll. Jag är dock säker på att priserna sjunker och det känns väldigt bra att inte betala till Vattenfalls kolkraftverk och bonusar.

På jobbet påpekade jag för den miljöansvarige på företaget hur tokigt det skulle vara att först ha miljövecka och sedan börja låta trapphusen vara tända dygnet runt för att någon på direktörsvåningen tyckte att kontoret såg tråkigt ut utifrån. Efter några turer fick belysningen vara släckt tills någon trycker på knappen och sedan slocknar den igen efter några minuter (på samma sätt som tidigare).

Fruktskalen togs med till jobbet för kompostering även detta år. 10 kg bananskal lär räcka till biogas motsvarande en liter bensin. År 2010 hoppas jag att min bostadsrättsförening gör det möjligt att återvinna matrester hemma.

Jag lyckades helt undvika flyget, både privat och i jobbet. Jag har faktiskt inte flugit privat sedan 2002. Både inrikes och utrikesflyget minskade med 10% i Sverige år 2009.


Vindkraftsverket som jag köpte en andel i 2008 blev äntligen färdigt och var faktiskt det som producerade mest vindkraftsel i Sverige de fyra sista månaderna på året.


Hemma skaffade jag LED-lampor till lägenheten, det var lite skiftande med ljusstyrkan, men jag hittade snart lampor som passade till de olika rummen. Dessutom skaffade jag en "tamagotchi" i form av en solcellsdriven klocka. Jag hade varit utan klocka i mer än ett år sedan den gamla spräckt glaset som inte gick att byta. Min nya klocka pysslar jag dock ömt om.


På stadsdelskansliet så byttes tio bilparkeringar mot 400 cykelparkeringar och komplett källsortering infördes, det var inget politiskt beslut men jag inbillar mig att det delvis hade med min påverkan att göra.


Jag lyckades få Skanska att installera ett skymningsrelä på sitt kontor vid Malmös högskola efter endel envishet. Mina försök till påverkan av Malmöstads verksamhet som medborgare gick dock inget vidare, som tur är går det lite bättre som politiker.


Jag avslutade mina konton på Swedbank i Höör efter att pappa talat om att jag inte ens behövde gå till bankkontoret för att få det gjort. Det var skönt att inte bidra till finansfolkets bonusar på denna bank. Ekobanken fick dock en del insättningar under året.

Som slutspurt demonstrerade jag vid klimatmötet (COP15) i Köpenhamn, men makthavarna levererade inte och min övertygelse om att mer engagemang behövs stärktes. År 2010 är det valår och förhoppningsvis får miljöminister Andreas Carlgren snart göra något som passar honom bättre.

Energijakten tävling två - ingen vinnare

Den andra tävlingen blev det inte mycket av med. Efter en vecka hade jag fått ett svar från Enercon att det var PEABs gran och att VD:n skulle höra med dem om det gick att installera en timer. Från Borgarskolan var det tyst. Så jag skickade två nya meddelanden, denna gång svarade Borgarskolan att eleverna säkert var intresserade men att man inte hade tid pga omorganisation, jag försökte förklara att tävlingen var mycket enkel och endast gick ut på att vara först med att installera en timer. Enercon svarade inte på min förfrågan hur det gått med PEAB och Borgarskolan hörde inte heller av sig. Belysningen har stått tänd dygnet runt sedan mitten på december, elnätet har prövats under den senaste veckans köldknäpp och jag tycker att det är så onödigt. Men eftersom det ändå snart är dags att montera ner julbelysningen så förklarar jag att tävlingen saknar vinnare...

Frusterad och besviken

Jag är besviken och frusterad! COP 15 blev en manifestation i kortsiktiga särintressen. Egentligen visste jag ju redan att den handlingskraft som visades av världens ledare för att rädda finansmarknaden, inte alls finns för att rädda vår civilisation. Jag tycker att det är absurt, men så kortsiktigt styrs vår värld. Köpenhamnsmötet utmynnade i ett dokument utan förpliktelser, det är BAU (Business As Usual) som gäller, mer tillväxt och vi blir lyckliga, nästkommande generationer får ta kollapsen bäst de vill, vi ska ju leva "drägligt" nu...


Självklart var jag på plats i Köpenhamn i den stora lördagsmarschen. Det var inspirerande, arrangörerna talade om 100.000 människor, polisen hade slutat räkna vid 30.000. Det var omöjligt för mig att göra en uppskattning, men det var i alla fall väldigt många som var där för att visa att klimatet är en ödes fråga. Jag träffade de vanliga engagerade miljöpartisterna som Lari, Mia, Fredrik, Karolina och flera till. Även en granne och några kändisar som Maria Wetterstrand och Ilmar Reepalu var där, det gladde mig.

Jag tror säkert att statsminister Reinfeldt gjorde allt han kunde som ordförande i EU för att få till ett bindande avtal, om än inte ett som skulle innebär att 2-gradersmålet skulle vara möjligt att nå, men ändå. Han konstaterade att den politiska viljan saknades bland flera av deltagarna, vilket säkert är helt korrekt. Det känns så frustrerande. Det misslyckade mötet kommer att tas som intäkt här hemma för att vi inte ska ställa om Sverige, eftersom ”det ändå inte gör någon skillnad”, vilket är helt fel, det saknas ju ledarskap som visar att det är möjligt att förändra, där kunde vi ta ledartröjan. Dessutom skulle vi trygga landet inför framtiden, skapa nya jobb och få en strävan mot gemensamma mål i vårt samhällsbygge.


Nu är det ju så mycket mer än det globala klimatet som förändras för våran del de närmsta 20 åren. Ta Sveriges energibehov tex., idag kommer en tredjedel (131 TWh/år) av vår energikonsumtion från oljan. Denna olja importerar vi från följande länder (år 2007 enligt SPI):

32% Ryssland
28% Danmark
27% Norge
7 % Venezuela
4 % Storbritannien
2 % Iran


Danskarna nådde Peak Oil år 2004 och om fem år (2015) så beräknas Danmark sluta exportera olja! När det gäller Norge så nådde de sin peak år 2001 och kring år 2030 så kommer exporten troligen att ha upphört. Dvs 60% av Sveriges olja (eller 20% av energin) kommer att försvinna inom 20 år. Samtidigt ökar konkurrensen om oljan i världen.


Ryssland verkar vara alternativet, det är inte så lockande, men Iran och Venezuela inger ju inte heller någon trygghet. En omställning bort från oljan behövs verkligen skyndsamt. Samtidigt så satsar regeringen 27 miljarder på motorvägstunnlar i Stockholm, en investering som kommer att kräva en massa oljeimport för att kunna användas. Satsningar på järnväg framstår som betydligt mer framsynt, men som finansminister Borg sa:

” – En investering i väg är fyra-fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar. Vi måste våga göra en prioritering.”

Jag brukar tänka på finansministern när jag inte får sittplats på det överfulla tåget till Höör.

Till sist vill jag rekommendera intervjun där den "klimatskeptiska" geologiprofessorn Ian Plimer gör allt han kan för att undvika att svara på faktafrågor.

Energijakten Tävling nr2

Så har det blivit dags för energitävling nummer två. Jag har hittat ett vindkraftsbolag och en gymnasieskola som har julbelysning tänd dygnet runt. Bägge dessa verksamheter har en mycket viktig roll i energiomställningen och det vore mycket bra om de med en liten insats visade att energieffektivisering är viktigt för dem.


Följande mail har skickats till Enercon i Malmö:

Hej. Som verksamma i en viktig framtidsbransch så har ni blivit deltagare i en liten energitävling som jag har på min blogg (http://lucastankar.blogspot.com/). Syftet med tävlingen är att minska utomhusbelysning som är tänd dygnet runt, eftersom sådan belysning har en negativ psykologisk effekt på den nödvändiga omställningen till ett lågenergisamhälle.

Tävlingsmomentet fungerar så här, jag hittar två ställen med utomhusbelysningen tänd dygnet runt, vädjar om att ett skymningsrelä eller en timer installeras så att belysningen inte är tänd när det är ljust ute. Den som är lyhörd för min vädjan först har vunnit. Första pris är att bli omnämnd som en organisation som tar energiomställningen på verkligt allvar.

Anledningen till att just ni har blivit utvalda är att:
Det står en julgran som är tänd dygnet runt vid er torntillverkning i Malmö på Stora Varvsgatan. Belysningen består av vanliga glödlampor och är placerad invid en rondell där den ses av många. Ni representerar det nya energieffektiva näringslivet och det är därför extra viktigt att ni lever som ni lär.

Er mottävlare är Borgarskolan i Malmö som också har julbelysning tänd dygnet runt. Detta är tävling nummer två. Den första kan ni läsa om här: http://lucastankar.blogspot.com/2009/10/energijakten.html
Jag hoppas att vi alla ska bli vinnare och ser fram emot att se vem som blir först.
Lycka till!

Och följande till gymnasiet Borgarskolan i Malmö:

Hej. Som verksamma i en viktig framtidsbransch så har ni blivit deltagare i en liten energitävling som jag har på min blogg (http://lucastankar.blogspot.com/). Syftet med tävlingen är att minska utomhusbelysning som är tänd dygnet runt, eftersom sådan belysning har en negativ psykologisk effekt på den nödvändiga omställningen till ett lågenergisamhälle.

Tävlingsmomentet fungerar så här, jag hittar två ställen med utomhusbelysningen tänd dygnet runt, vädjar om att ett skymningsrelä eller en timer installeras så att belysningen inte är tänd när det är ljust ute. Den som är lyhörd för min vädjan först har vunnit. Första pris är att bli omnämnd som en organisation som tar energiomställningen på verkligt allvar.

Anledningen till att just ni har blivit utvalda är att: Det på skolgården vid er skola står ett stort träd med julbelysningen tänd dygnet runt. Belysningen består av vanliga glödlampor och ses av eleverna när de är ute. Ni utbildar den unga generationen vars liv under lång tid framöver kommer att vara påverkat av den stora omställning som vårt samhälle behöver genomgå. Det är därför extra viktigt att ni lever som ni lär.

Er mottävlare är vindkraftsbolaget Enercon som bygger vindkraftstorn i Västra hamnen. Detta är tävling nummer två. Den första kan ni läsa om här: http://lucastankar.blogspot.com/2009/10/energijakten.html
Jag hoppas att vi alla ska bli vinnare och ser fram emot att se vem som blir först.
Lycka till!

Ännu en gång är det offentlig verksamhet mot privat. Förra gången vann SKANSKA överlägset mot Malmöstads Serviceförvaltning. Denna gång hoppas jag att det endast handlar om vem som kommer först.
Jag väntar spänt på de tävlande...

Energijakten tävlingen är avgjord

När jag gjorde en tävling av belysningsåtgärderna så blev det en helt annan fart (på hälften av deltagarna)! Jag fick svar från Skanskas kundtjänst redan första vardagen efter mitt andra mail och efter ytterligare ett par dagar fick jag svar från distriktschefen på Skanska Hus Syd, han berömde mitt initiativ och lovade att åtgärd skulle ske (se hans kommentar på mitt första inlägg). Så här två veckor senare kan jag kora en värdig segrare i tävlingen. SKANSKA vann överlägset, de installerade ett skymningsrelä. Malmöstads fastighetsförvaltning svarade inte ens på mina mail, men har haft tid att laga den lampa som hunnit gå sönder under månaden.

Grattis SKANSKA!

På bilden ser man det nya skymningsreläet, kanske har den även en rörelsesensor så att belysningen endast tänds när något går fram till dörren. Det var ljust när jag passerade så jag kunde inte testa.

Det återstår dock att se om reläet är kopplat även till framsidan eftersom dessa lampor har hunnit brinna ut och de har inte blivit bytta (vilket är bra om alternativet är att de är tända dygnet runt).


Skylten vid Turning Torso ser likadan ut som i slutet av oktober.

Imorgon ska jag utlysa en ny tävling, men än en gång grattis SKANSKA!

Energijakten uppföljning ett

Nu har det gått en månad sedan jag var ute på energijakt. Jag hittade två ställen där ytterbelysningen var tänd dygnet runt. Så jag dokumenterade det hela och skickade ett mail till Serviceförvaltningen i Malmöstad och ett till Skanska i Malmö, med förhoppning om en respons. Resultatet har varit klent, även om naturlagarna har hjälp till lite (två lampor har slocknat av sig själva). Varken Serviceförvaltning eller Skanska har svarat eller vidtagit någon åtgärd. Ett tag trodde jag faktiskt att Skanska var på gång eftersom lamporna var släckta en kväll när jag gick förbi, men när jag igår i det soliga vädret skulle dokumentera Skanskas handlingskraft så var lamporna tända igen…

Nåja, jag ger mig inte så lätt. Så jag gjorde en tävling av det hela istället och skickade varsitt nytt mail till Serviceförvaltningen och Skanska, med hopp om lite tävlingsinstinkt. Första pris blir ett hedersomnämnande på min blogg.

Så här ser läget ut:

Skanska:


Värt att notera är även att den högra lampan i den övre bilden har brunnit ut.
Om man tittar noga i den undre bilden ser man ett skymningsrelä uppe till vänster, det är svårare att se att lamporna lyser i solskenet, men så var det. Det borde vara enkelt att bara byta relä, ingen kabeldragning behövs.

Följande mail har skickats Skanska:

”Hej, jag skickade ett mail för lite drygt en månad sedan för att påpeka att Skanskas kontor mitt emot Malmös lärarhögskola har ytterbelysningen tänd dygnet runt. Skanska bygger ett kontor som uppfyller GreenBuilding-standarden bara ett stenkast därifrån, dessutom har Malmöstad en klimatutställning på samma gata som kontoret. Dygnetruntbelysningen ger ett dåligt intryck och många unga människor ser detta dagligen.

När jag tittade närmare på kontoret så upptäckte jag att det faktiskt sitter ett skymningsrelä på väggen, det är antagligen trasigt och behöver bara bytas. För ett bolag som Skanska som snabbt och smidigt bygger nya kontor (även energisnålt ibland) borde detta vara lätt ordnat.

Hoppas mina uppmaningar ger resultat, jag har även uppmanat Malmökommun att fixa sin belysning på ett ställe, vi får se vem som är snabbast… Uppföljning görs på min blogg.”

Serviceförvaltningen:

En lampa har trillat ner, troligen i veckans storm, annars ingen förändring.

Följande mail skickades till Serviceförvaltningen:

”Hej, jag skickade ett mail för en månad sedan angående byggskylten som visar att en ny skola byggs år stadsdelen Centrum mitt emot Turning Torso. Denna skylt är upplyst dygnet runt av numera två halogenstrålkastare (tidigare tre). Med tanke på Malmöstads höga ambitioner på miljöområdet, klimatmötet i Köpenhamn (COP15) och läget mitt emot turistmålet Turning Torso så borde ett skymningsrelä installeras på skylten (om det nu är viktigt att kunna läsa den även efter mörkrets infall) eller så kan den släckas.

För att göra det hela lite spännande så har jag startat en energitävling där Stadsfastigheter ställs mot Skanska som också har ytterbelysning tänd dygnet runt. Tävlingen kan följas på min blogg: http://lucastankar.blogspot.com/

Lycka till. Så här långt står det noll noll.”

Nu väntar jag spännt på om det ska komma en respons denna gång. Jag är medveten om att tävlingsmomentet framgår tydligare till Serviceförvaltningen, men idén formades efter det att jag redan skickat mailet till Skanska.

Vad vilja liberalerna?

Vad vill liberalerna? Det är inte utan att jag undrar efter att ha sett ett inslag i Rapport från Folkpartiets landsmöte. Folkpartiet vill att utbildning och hårt arbete ska löna sig (så bra då), särskilt tänker man då på ”akademikeryrken där kvinnor dominerar i offentlig sektor” man lyfter fram sjuksköterskor, lärare, bibliotekarier och socionomer. Så hur vill man då göra det mer lönsamt med utbildning och hårt arbete? Jo metoden man vill använda är att avskaffa värnskatten och höja gränsen för statlig inkomstskatt. Men hur många i dessa yrkeskategorier betalar värnskatt?

Gränsen för värnskatt är 538800 kr om året (med hänsyn till grundavdraget och avdrag för pensionsavgifterna) eller 44900 kr per månad. Knappast någon av de Jan Björklund talade om betalar värnskatt.

Hur är det med den statliga skatten då? Gränsen för statlig inkomstskatt är 380200 kr om året (med hänsyn till grundavdraget och avdrag för pensionsavgifterna) eller 31680 kr per månad. Jag skulle tro att det är ytterst få i de omtalade yrkesgrupperna som har så hög lön. Nej, det handlar snarare om läkare, advokater, ingenjörer, finansfolk, direktörer, politiker, höga tjänstemän och en dröse manliga fotbolls och hockeyspelare. Snarare är det så att lägre skatter ger mindre resurser till vård skola och omsorg eftersom detta är finansierat med skattemedel, må så vara inte främst med statlig skatt men till viss del ändå via statligt kommunstöd.

Som vanligt talades det för Natomedlemskap, införande av Euro och satsning på mer kärnkraft. Inte mycket att säga om detta, det är gammal folkpartistisk linje, även om Folkpartiet liksom alla andra partier företrädde en avveckling av kärnkraften vid folkomröstningen 1980, fast det är väl inte mycket som är sig likt hos liberalerna sedan 80-talet.

Sedan passade Jan Björklund på att säga att det är protektionism att verka för närproducerat. Han angriper Miljöpartiet:

”Miljöpartiets mantra är ”tänk globalt – handla lokalt”. Det betyder i verkligheten ”handla inte med Afrika, men tänk gärna på dem.””.

Visst används detta ”mantra” för att uppmuntra folk att göra sina inköp nere i byn dit man kan cykla istället för att ta bilen till det externa köpcentret, men fram för allt så används frasen i betydelsen ”tänk globalt – agera lokalt” dvs om vi ska lösa globala miljöproblem så måste vi börja med att ta tag i dem på lokal nivå. Det är ett hopplöst projekt för oss i Sverige att få Amerikanerna att köra mindre bil men det är inte lika komplicerat att inför trängselavgifter i Stockholm. Utsläppen är ju alltid lokala även om verkningarna är globala. Ett annat exempel, regeringen har åtagit sig att minska de svenska utsläppen av växthusgaser med 20 miljoner ton från 1990 till 2020. 1/3 av minskningen ska ske utomlands, eftersom det är billigast så. T ex genom att bygga vindkraftverk och vattenkraft i Kina (tanken är att kineserna då inte ska bygga lika många nya kolkraftverk), samtidigt planerar helstatliga energibolaget Vattenfall bygga flera nya kolkraftverk i Tyskland och Polen. Vinsterna som Vattenfall får från sina kolkraftverk i norra europa ska alltså svenska staten investera i vindkraft i Kina för att minska de globala utsläppen... jag får inte ihop det, Tyskland är världsledande på vindkraft, men "klimatmedvetna" svenskar satsar på kolkraft för att kunna bygga vindkraft på andra sidan jorden för att det är billigast så. Med tanke på Folkpartiets vurm för kärnkraft och Afrika så borde vi väl satsa på kärnkraft i Sydafrika istället, men fram för allt inte på kolkraft!

Björklund fick frågan om inte transporterna innebär ett klimatproblem och svarade:

”Om vi blir transportfientliga kommer världen att sluta utvecklas”.

Min reflektion är att visst vi kommer förhoppningsvis att stoppa utvecklingen mot ett skenande klimat, men det verkar som Folkpartiet endast pratar klimat när det handlar om kärnkraft.

När det gäller transporterna kan jag inte begripa varför blåbär som plockas i Norrland ska köras med lastbil till Ungern för att paketeras och sedan ta lastbilen tillbaka till de svenska frysdiskarna. Eller varför norskodlad lax ska flygas till Thailand för att rensas och sedan ta båten tillbaka till de nordiska frysdiskarna. Eller varför den Skånska mjölken ska köras till ett mejeri i Jönköping för att sedan åka tillbaka till kyldisken i Malmö (när det finns ett mejeri i Malmö). Jag handlar gärna ekologiskt och rättvisemärkt från Afrika och Sydamerika, men inte om samma vara produceras av en bonde som bor några mil bort. Det är inte en positiv utveckling att lastbilarna trängs på vägarna för att det är så ”lönsamt” med storskalighet. Transporter ska ske så miljövänligt som möjligt och då måste lastbilstransporter bli dyrare.

Tillsist drämde Jan Björklund till med hur stolt han är över några invandrare:

" - Visst hade väl Sverige varit fattigare utan Zlatan, uppvuxen på Balkan, den store cykelfabrikören Salvatore Grimaldi, uppvuxen i Italien, Nyamko Sabuni, uppvuxen i Afrika och drottningen, uppvuxen i Brasilien."

Det är väl begripligt att en stockholmspolitiker (även en med rötter i Norge) inte vet att Zlatan är född och uppvuxen i Malmö men talskrivarna borde väl göra lite research.

Man kan läsa Björklunds tal här, fast nu har man rättat uppgiften om Zlatan, han har ju rötterna på Balkan och Nyamko är uppvuxen i Kongo (som ligger i världsdelen Afrika). Nu kunde man ju tro att Björklund improviserade lite, men tydligen hade journalisterna fått talet i förväg och då låg Malmö på Balkan.

Äntligen!

Så får då plötsligt Lars G Josefsson VD för Vattenfall avgå. Förhoppningsvis är det ett tecken i tiden att denne expansionsinriktade VD med tillväxt som främsta ledstjärna nu får gå. Han har tagit det lilla klimatvänliga energibolaget i norr och förvandlat det till en smutsig energijätte i Europa. Vattenfalls utsläpp av koldioxid är faktisk dubbelt så stora som hela Sveriges, 100 miljoner ton (sedan finns det ju några växthusgaser till, men sammantaget är ändå Vattenfalls klimatpåverkan större än hela Sveriges). Samtidigt har han pratat om klimatet och till och med lyckats bli energirådgivare åt både Angela Merkel och FN-chefen Ban Ki-Moon. Det hela visar hur man med framgång kan säga en sak och göra något helt annat, men i längden fungerar det tack och lov inte. Vattenfall har blivit en skamfläck i det svenska klimatarbetet, talet om att det är viktigare att agera internationellt än hemma i Sverige blir mäkligt när svenska staten storinvesterar i kolkraft utomlands.

Vad som fick honom sparkad vet jag inte, kanske var det planerna på att sälja elnätet i Sverige och satsa intäkterna på kärnkraft i Storbritannien eller uppgifterna om att det inte finns någon övre gräns på skadeståndsskyldigheten vid ett kärnkraftshaveri i Tyskland. Kanske var det debattartikeln i DN där Lars G beskriver Vattenfall som en besjälad pådrivare i ” i klimat-, miljö- och säkerhetsfrågor.” och dessutom beskriver svenska staten som en ”engagerad ägare”.

Det är ingen nyhet att det finns flera toppar i näringslivet som är väldigt förtjusta i kärnkraft. Jag tror säkert att Lars G Josefsson tycker att det är företagsekonomiskt försvarbart att storsatsa på kärnkraft trotts de osäkra kalkylerna och att det är mindre viktigt att det helstatliga Vattenfall äger elnät i Sverige. En försäljning av Vattenfalls elnät handlar om ca 850.000 abonnenter och affären skulle vara i storleksordningen 50 miljarder kronor. Det skulle väl knappt räcka till en ny kärnkraftsreaktor, men tanken var kanske att förtjänsten från lönsam svensk vattenkraft skulle betala mellanskillnaden. Eller var tanken att investeringen istället skulle ske i svensk kärnkraft och att snacket om brittisk kärnkraft skulle snabba på det hela?

Vattenfall har haft en häpnadsväckande expansion under Lars G, i början av året köpte man nederländska Nuon för närmare 97 miljarder kronor. Planerna var att expansionen i brittisk kärnkraft skulle ske nästa år. Samtidigt finns det planer på nya svensk kärnkraft. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst att satsa. I Vattenfalls styrdokument finns ett direktiv om satsningar på förnyelsebar energi, men just dessa satsningar har varit desto blygsammare och inte alls så angelägna.

Nu har ju Lars G hållit på i snart tio år, så socialdemokraterna ska väl vara lite försiktiga med att kasta sten i glashus, även om det verkar som Vattenfall tagit sig än större friheter på sistone, trotts klimatfrågans allt större tyngd.

När det gäller skadeståndsskyldigheten vid ett kärnkraftshaveri, så är detta varken särskilt uppseendeväckande eller någon nyhet (uppgifterna publicerades i Svd 15 sep). Samma regler om obegränsat skadeståndsansvar gäller även de andra kärnkraftsägarna i Tyskland och samma villkor gäller även i Finland, då är det väl märkligare att det finns ett tak på 3,3 miljarder i Sverige. Om kärnkraften är så säker som ägarna påstår så behövs det väl inget tak, eftersom det inte kommer att ske några katastrofer… och om det ändå trotts allt bättre vetande skulle inträffa ett haveri så lär väl Vattenfalls konkurs vara en liten katastrof i jämförelse.

Anledningen till att Lars G fått hållas sägas vara att det gått så bra för Vattenfall, men jag undrar var det kommer att sluta. Kommer det att bli vinst eller förlust på kärnkraftsäventyret i Tyskland? För närvarande står de bägge kärnkraftverken i Krümmel och Brunsbüttel stilla. Det är tveksamt om något av verken kommer att få tillstånd att startas på nytt, annars är det avveckling som gäller. Investeringarna i kolkraft borde ju bli mindre lönsam om klimatförändringarna ska kunna bromsas. Och vad har Vattenfalls turer kostat det svenska varumärket? En vinnare är i alla fall Lars G själv som kan gå i pension med en rejäl ersättning och om jag gissar lär lämna landet för en bekväm ålderdom i rika vänners sällskap.

Till sist kan jag inte låta bli att visa Tage Danielssons kärnkraftsmonolog. Lite kuriosa är att jag hittade ursprunget till monologen som publicerades redan 1974 i boken ”Tankar från roten”.

Energijakten

Jag har startat ett nytt hundpromenadsprojekt, jakten på den onödiga utomhusbelysningen. Det är inte helt ovanligt med ytterbelysning som är tänd mitt på dagen (troligen dygnet runt). Effekten av detta är förutom slöseri med energi att folk tänker: ”Varför ska jag bry mig när andra inte gör det”. Mitt projekt går ut på att fotografera den onödiga belysningen och att kontakta den som ansvarar och rekommendera ett skymningsrelä. Förhoppningsvis får jag ett gensvar.


Mina två första fall är Stadsfastigheter i Malmö som satt upp en skylt vid Turning Torso som visar vilka entreprenörer som bygger den nya skolan. Denna skylt är upplyst dygnet runt med tre halogenstrålkastare. Med tanke på att Malmö har ambitioner att bli miljöledande i norden så borde man släcka skylten på dagtid. Jag skickade ett meddelande till stadsfastigheter så det ska bli spännande att se vad som händer…

Det andra fallet är byggföretaget Skanska som har två vanliga glödlampor tända dygnet runt vid ett kontor bredvid Lärarhögskolan. Samtidigt håller man ett stenkast därifrån på att bygga det första kontoret i Sverige som klarar den strängaste miljöklassificeringen enligt LEED. Detta måste givetvis påtalas…

Jag skickade följande till Skanska, vi får se vad de svarar:

”Det är glädjande att Skanska bygger energieffektivt på Universitetsholmen vid Malmöhögskola. Ett stenkast därifrån (Nordenskiöldsgatan 7) är dock ytterbelysningen (med gamla glödlampor) tänd dygnet runt. Det är dålig reklam och stämmer dåligt med ambitionerna på miljöområdet. Jag rekommenderar ett skymningsrelä och lågenergilampor (det finns lampor med inbyggt skymningrelä). Lycka till med miljöarbetet!”

Parkeringsnorm i Malmö

Malmö håller på att se över sin parkeringsnorm för bil, mc och cykel. Jag visste inte ens att vi hade en parkeringsnorm så det var mycket intressant att ta del av denna.

Parkeringsnormen bestämmer minsta antal parkeringsplatser som måste ordnas när man bygger nytt eller bygger om. Parkeringsplatserna ska vara på tomtmark, alltså räknas inte parkering på gatan.

Det är mycket dyrt att ordna parkeringsplatser så därför väljer den som bygger nytt nästan alltid att bygga så få platser som är tillåtet. Parkeringsnormen leder alltså till fler parkeringsplatser än vad vi hade haft om marknaden fått bestämma. Normen är till för att underlätta för trafikanterna, men den påverkar även vilken typ av trafik vi får. Stor del av centrala Malmö är byggt före bilismens intåg så varje nybyggnation innebär att det blir högre biltäthet i dessa områden.

När det gäller flerbostadshus är minimikravet mellan 0,8 och 1,1 bilparkeringsplatser per lägenhet. Eftersom man vill använda attraktiv mark så effektivt som möjligt så byggs det ofta ett garage under marken när bostäder byggs. Dessa platser beräknas kosta mellan 2500 och 3000 kr i månaden per parkeringsplats, men det är få som är villiga att betala så mycket så avgiften är ofta under 1000 kr, därför fördelas de övriga 1500 – 2000 kronorna på alla boenden oberoende av om de har bil eller inte. Jag är glad att mitt hus är byggt före massbilismen så att jag slipper betala för grannarnas parkeringsplatser på min hyra.

Om det inte går att bygga ett tillräckligt stort garage på den egna marken så måste man köpa andelar i ett parkeringshus som komplement (om det finns eller planeras i närheten), man räknar då med att få betala en avgift på mellan 1500 och 2000 kr per plats och månad. Om det inte finns ett parkeringshus eller tomtmarksparkering tillräckligt nära så får man helt enkelt inte bygga fler lägenheter än man bygger parkeringsplatser till.

En nyhet i förslaget till ny parkeringsnorm är att fastigheter där man ordnar en bilpool som garanteras under minst 5 år kan få en sänkning av parkeringsnormen med upp till 30%. Det är en mycket bra förändring som lär leda till fler bilpooler, lägre boendekostnader och mindre biltrafik.

En annan förändring är att Västra hamnen (ett exklusivt nybyggnadsområde nära centrum) får sänkt bilparkeringsnorm för arbetsplatserna. Jag jobbar i detta område och har märkt hur biltrafiken blir allt tätare på morgonen och kvällen. För att inte råka ut för en fullständig trafikinfarkt så sänker man kravet från 0,3 platser per anställd till 0,2 platser. Det finns fortfarande gott om plats för nybyggnationer så det lär få stor påverkan. Nu får ju företagen bygga fler parkeringsplatser om de vill men med tanke på kostnaderna så lär det bli färre parkeringsplatser vid kommande byggnation.

På mitt jobb har vi ett garage under huset (för de som har tjänstebil), ett tiotal platser framför huset (för besökande) och dessutom platser i ett närliggande parkeringshus. De som pendlar med bil blir förmånsbeskattade med 300 kr per månad för den fria parkeringen och betalar alltså ca 150 kr per månad netto. Jag vet inte vad företaget betalar i parkeringshuset men det är troligen minst 2000 kr i månaden, det finns pengar att spara om man kan få flera av de anställda att lämna bilen hemma. Om man ska parkera i parkeringshuset som privatperson så kostar det 160 kr per dygn.

Den sista stora förändringen i förslaget är att öka maxavståndet till bilparkeringsplatsen till 500 meter (tidigare var det 300 m), det är samma avstånd som man max tillåter till en busshållplats (antar att lokaltrafiken måste anlägga en ny hållplats annars). Jag skulle tro att flertalet bilägare som har mer än 300 meter till bilen lär låta den stå för alla kortare resor. En av bilens främsta fördelar är ju att den brukar vara lättillgänglig. Nu finns det i och för sig krav på närliggande avlastningszon (max 75 m från bostaden) så det blir inte svårare att ta hem tunga saker (vilket är bra).

Eftersom jag sitter i Västra Innerstadens stadsdelsfullmäktige så har jag fått svara på remissen om den nya parkeringsnormen. Några justeringar tyckte jag gott kunde göras och jag fick med mig majoriteten på att mildra kraven på bilpoolerna. Enligt förslaget skulle medlemskapet i bilpoolen behöva ingå i hyran, visst delar de som inte har körkort ofta redan på parkeringskostnaderna för garagen men jag tycker att det borde vara upp till varje bostadsförening att bestämma hur bilpoolsavgifterna ska tas ut. Dessutom krävde förslaget att man köpte månadskort i kollektivtrafiken under minst ett år, men det känns som ett onödigt krav, de som främst cyklar eller går behöver ju inget månadskort utan klarar sig bra med ett rabattkort.

Som väntat så reserverade sig moderaterna och även folkpartiet i stadsdelen mot förslaget. De tyckte att man borde bygga ut kollektivtrafiken ordentligt innan man mildrade minimikraven på nya parkeringsplatser. Jag tror dock inte att de är beredda att satsa särskilt mycket mer pengar på kollektivtrafiken eller göra den mer konkurrenskraftig genom att ta ut högre avgifter på bilarna. Det verkar svårt att ta till sig att trafikutrymmet är begränsat och att bilen varit normen under en allt för lång tid, vilket skapat problem. Tilltron till marknaden må vara stor hos moderater och liberaler, men när det gäller ordnandet av bilparkeringsplatser så gäller planekonomi.

För mig som miljökämpe är det uppenbart att omställningen till ett fossilfritt samhälle måste börja i storstäderna där förutsättningarna för alternativen är så goda. Det känns som Malmö är på rätt väg, men det går plågsamt långsamt och tiden är knapp...

Trovärdigt?

Regeringen har gett klartecken till den största motorvägssatsningen någonsin. Den kallas ”Förbifart Stockholm”. Det är 21 km sexfiligmotorväg, mestadels i tunnlar (17 km) som beräknas kosta 27 miljarder. Byggstarten är planerad till 2012 och bygget planeras vara klart tidigast 2020.

Motorvägssatsningen kommer att utvidga Stockholmsregionen västerut genom att vägkapaciteten mellan regionen söder om Mälaren knyts ihop med delarna i norr. Namnet ”Förbifart Stockholm” är tänkt att ge intrycket av att motorvägen är till för att leda trafik som inte ska till Stockholm förbi storstadsregionen. Men det är en falsk bild, när SIKA (Statens Institut För Kommunikationsanalys) tittade på hur mycket trafik som idag åker igenom Stockholm utan att stanna där så rör det sig om i snitt 211 fordon per dygn (varav 20 tunga lastbilar och 22 lätta lastbilar) . Visst kommer detta antal säkert att öka flera gånger om med en ny motorväg, men det lär förbli en liten del av den totala trafiken och det är knappast samhällsekonomiskt lönsamt att bygga denna sexfiliga motorväg för att slippa denna trafik.

Tanken med motorvägen är istället att man ska kunna bo på enda sidan Mälaren samtidigt som man kan ta bilen till jobbet och shoppingen på andra sidan. Detta kommer att innebära att regionen kan växa, vilket skapar tillväxt eftersom flera bostäder, shoppingcenter och arbetsplatser kan anläggas i förorterna en bit från Stockholmscentrum. Problemet är att denna tillväxt blir bilcentrerad och därmed bilberoende, vilket ökar biltrafiken i hela regionen vilket på några års sikt innebär att det blir trångt även på denna nya motorvägsled. Vilket betyder att trängseln ökar ännu mera och ytterligare krav kommer att ställas på nya motorvägar.

Det sorgerliga med denna satsning är att Stockholmsregionen har ett utmärkt underlag för en utbyggd kollektivtrafik. Om vi ska kunna göra omställningen till lågenergisamhället, lämna oljeberoendet och klara klimatmålen så måste storstadsregionerna gå före och minska energianvändningen, det är där potentialen är störst. Dessutom är problemen med biltrafiken störst där. Om man tror att det går att bygga bort trängseln genom att bygga fler och större vägar så är de avskräckande exemplen runt om i världen otaliga. Vad jag vet så finns det ingen storstad som har lyckats bygga bort trafikproblemen genom att satsa på fler vägar.

Trotts de många avskräckande exemplen, de stora utmaningarna som ligger i klimatförändringen och den stundande energikrisen så finns det starka aktörer som vill ha mer biltrafik. Vår regering driver aktivt på för att öka biltrafiken. 2/3 av transportsatsningarna görs på vägtrafik.

Samtliga myndigheter som sysslar med trafik och miljö är kritiska till satsningen. Bland annat Naturvårdsverket , SIKA och VTI, samtliga miljöorganisationer lika så.

Bland de positiva finns kära vänner från debatten kring trängselavgifterna, nämligen BilSweden som företräder bilindustrin och Stockholmshandelskammare som förespråkar ökad bilburen handel. Bägge två trodde att trängselavgifterna skulle lamslå Stockholm och att man var mycket tveksam till att det skulle generera något överskott. Nu förväntas 21 miljarder hämtas från trängselavgifterna för att finansiera motorvägsbygget.


Miljöministern Andreas Carlgren blev intervjuad i radions ”Studio ett” den 3/9 apropå regeringens klartecken till ”Förbifart Stockholm”. Det var häpnadsväckande att ta del av hans syn på vad ökad vägtrafik innebär. Han utgår från att bensin och diesel kommer att vara på god väg att fasas ut om tio år. Vad regeringen kommer att göra för att säkerställa denna utveckling nämner han dock inte.

Så här svarade han på några av frågorna om ”förbifarten”:

Fråga: Vad betyder det här för klimatet?

Svar: Det betyder att klimatutsläppen blir lägre, det är helt klart så. Dels genom att vi nu gör stora satsningarna och kollektivtrafik samtidigt, men framför allt genom att vi kommer att ställa om Sveriges fordonspark till en fordonspark som inte går på bensin längre utan till elbilar och de nya bränslena.

Min kommentar: För något år sedan sattes hoppet till vätgasbilarna, nu har de flesta förstått att vätgas inte kommer ur ett hål i marken och att det går åt en massa energi för att framställa vätgasen. Det stora hoppet är nu laddhybriderna och elbilarna. De stora biltillverkarna förväntas komma med sina första modeller de närmsta åren. De första modellerna kommer i stor utsträckning att vara hybridvarianter av stadsjeepar. Det är dock mycket osäkert hur fort det kommer att gå, det flesta biltillverkarna satsade på en helt annan utveckling för bara ett par år sedan. Bilindustrin har gjort sitt bästa för att slippa krav på lägre utsläpp så självförtroendet verkar inte vara det bästa när det gäller renare bilar.

Fråga: Hur vet du att det kommer att se ut så här 2020, det ifrågasätts ju av Naturvårdsverket?

Svar: Därför att vi har de verktyg som behövs för att göra omställningen.

Min kommentar: Visst har regeringen möjlighet att kraftigt höja bränsleskatterna, men det lär de knappast göra. De kan givetvis stödja nya trängselavgifter i Göteborg och Malmö men det lär de inte heller göra. Carlgrens förhoppning ligger väl på en rejäl global oljeprischock, fast då kommer kommande regeringen nog att bli smått nervös över alla miljarder som läggs på en sexfilig motorväg när folk lämnas kvar på tågperronger och busshållplatser för att det är fullsatt.

Fråga: Om man försöker ställa kronorna mot varandra, 30 miljarder ungefär kommer vägbygget att kosta, hur mycket satsar ni på kollektivtrafiken?

Svar: Bilisterna kommer att betala det som är förbifarten och kollektivtrafikresenärerna kommer att få mycket mer resande och det är ett antal miljarder.

Min kommentar:
Jag förstår att Carlgren inte vill svara på frågan. Det blir dock intressant att se om motorvägsbygget kommer att klara budgeten på 27 miljarder och om så inte är fallet om trängselavgifterna då kommer att höjas för att klara merkostnaden. Jag skulle inte tro att det finns någon sådan klausul med i finansieringen…

Jag tycker att miljöministerns argumentation är minst sagt spekulativ och i flera stycken vilseledande. Så här står det i ett pressmeddelande från regeringen apropå bilarnas utsläpp:

” Regeringen har höjt ambitionen i klimatarbetet och utsläppen ska minska. Under de närmaste 20 åren är det nödvändigt med en stor omställning av fordonsparken. Till 2030 ska Sverige ha en fossiloberoende fordonspark. Regeringens mål är att Sverige till 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.
Miljön vinner inte på igenkorkade vägar. Det avgörande är istället att sänka utsläppen från bilarna som sådana. Förbifart Stockholm byggs för framtidens bilar. Omställningen är redan i full gång, var fjärde bil som sålts hittills i år kan drivas på el eller förnybart bränsle, säger Andreas Carlgren.”

Om man tittar i BilSwedens statistik över bilförsäljningen så har de inte ens med några elbilar, jag skulle gissa att det handlar om högst något 10-tal bilar i år om man inte räknar även golfbilar. Vad det gäller förnybart bränsle så räcker det inte att bilarna kan drivas på detta, när bensinen är billigare så tankar många bensin istället. Sekab som stod för 90 procent av den svenska marknaden av E85 har lagt ner sin försäljning till bilar eftersom marknaden sjönk med 70% när bensinen blev billigare än etanolen. Nu står bensinbolagen själva för importen.

När vägverket räknar på klimatpåverkan från vägbyggen till år 2020 så antar man att det reella bensinpriset (utan inflation) ska öka med 38% och dieselpriset med 64% mellan år 2006 och 2020. Bensinpriset var i medeltal 12:22 år 2006 (2008 års penningvärde), alltså borde det vara 16:86 år 2020 (sedan tillkommer inflationen efter år 2008). Det blir en ökning 33 öre per år, alltså borde priset vara uppe ca 13:20 kr/litern nu. Regeringen har ökat skatten med 7 öre per år med hänsyn till inflationen. Vägverket räknar dessutom med att kilometerskatt införs på den tunga trafiken, men det har regeringen avslagit. Säga vad man vill om de höjda ambitionerna, men man ligger långt efter vad vägverket använder som underlag när de räknar på vägtrafikens klimatpåverkan.

Till sist, det har skrivits väldigt mycket om denna förbifart. Vägverkets underlag har fått väldigt mycket kritik för sina många märkligheter och att man inte undersökt vad en utbyggd kollektivtrafik skulle innebära. Det är uppenbart att regeringen skulle godkänna vägbygget oberoende av kvalitén på underlaget och vad remissinstanserna än hade att säga. Jag undrar om miljöministern verkligen sover gott…

Tidigare inlägg om "förbifarten".

Nyheten är rapporterad i DN, SDS och SvD.

Perspektiv

Före sommaren gjorde Piratpartiet succé i EU-parlamentsvalet. De lyckades föra fram integritetsperspektivet, många politiker var oförstående kring detta perspektiv och avfärdade det hela som ett uttryck för den gratiskultur som vuxit fram på Internet. Regeringspolitikerna tappade sin trovärdighet i integritetsfrågorna, vilket Socialdemokraterna redan tappat sedan tidigare. Man förstod helt enkelt inte djupet i farhågorna, man utgick från ett ekonomiskt perspektiv och såg den ekonomiska faran med en förändrad upphovsrätt. Visst är integriteten viktig men...

Det hetaste ämnet för ett halvår sedan var finanskrisen. Det talades om paradigmskifte pga ”härdsmältan” på finansmarknaderna och världsekonomin. Statliga garantier har nu givits, marknaden känner sig tryggare och det verkar råda en tyst överenskommelse om att inte störa ”återhämtningen”. Visst blev vissa lite väl giriga, men det är snart bra igen, nu måste vi fortsätta som tidigare. Utifrån perspektivet att det rådande ekonomiska systemet är en självklarhet finns det inget större behov av reflektion över vare sig orsakerna och konsekvenserna. Visst är det som inträffat allvarligt men…

Den stora frågan före finanskrisen var klimatfrågan. Rapporteringen var massiv, en vetenskaplig fokus utan motstycke. Visst överdrev kvällspressen i vanligt ordning, men huvudbudskapet var tydligt, vi måste göra något nu. Några år efter de värsta värmeböljorna, utan några riktiga dräparstormar eller andra spektakulära väderhändelser har det dock stillat sig. Det är ju bäst om vi koncentrerar oss på tillväxten och betalar någon annan för att förändra sig. Visst finns det saker vi kan göra här och nu men…

Som jag ser det är det olika perspektiv på tre områden som styr vad som händer/har hänt i dessa frågor.

Det ekonomiska perspektivet:
Är det ekonomiska systemet orsaken till problemen eller lösningen på problemen? Finns det behov att ändra det ekonomiska systemet eller fungerar det i stort sätt bra?

Tidsperspektivet:
Är det möjligt/intressant att titta ett par generationer framåt eller är det som händer bortom två mandatperioder ointressant?

Det existentiella perspektivet:
Vad är viktigt och värdefullt? Vad vill vi åstadkomma? Vad vill vi undvika? Behövs det visioner?

Perspektiv är viktiga, jag tror få är medvetna om hur påverkade deras syn på det som händer är av just perspektiven. När perspektiven i ett samhälle är få blir möjligheterna att påverka utvecklingen likaså.

PS.
Hur räknar man ut att en jobbskattesänkning på 10 miljarder skapar 10.000 jobb? Vilka problem löser en allmänt ökad privatkonsumtion bland löntagarna?