Frusterad och besviken

Jag är besviken och frusterad! COP 15 blev en manifestation i kortsiktiga särintressen. Egentligen visste jag ju redan att den handlingskraft som visades av världens ledare för att rädda finansmarknaden, inte alls finns för att rädda vår civilisation. Jag tycker att det är absurt, men så kortsiktigt styrs vår värld. Köpenhamnsmötet utmynnade i ett dokument utan förpliktelser, det är BAU (Business As Usual) som gäller, mer tillväxt och vi blir lyckliga, nästkommande generationer får ta kollapsen bäst de vill, vi ska ju leva "drägligt" nu...


Självklart var jag på plats i Köpenhamn i den stora lördagsmarschen. Det var inspirerande, arrangörerna talade om 100.000 människor, polisen hade slutat räkna vid 30.000. Det var omöjligt för mig att göra en uppskattning, men det var i alla fall väldigt många som var där för att visa att klimatet är en ödes fråga. Jag träffade de vanliga engagerade miljöpartisterna som Lari, Mia, Fredrik, Karolina och flera till. Även en granne och några kändisar som Maria Wetterstrand och Ilmar Reepalu var där, det gladde mig.

Jag tror säkert att statsminister Reinfeldt gjorde allt han kunde som ordförande i EU för att få till ett bindande avtal, om än inte ett som skulle innebär att 2-gradersmålet skulle vara möjligt att nå, men ändå. Han konstaterade att den politiska viljan saknades bland flera av deltagarna, vilket säkert är helt korrekt. Det känns så frustrerande. Det misslyckade mötet kommer att tas som intäkt här hemma för att vi inte ska ställa om Sverige, eftersom ”det ändå inte gör någon skillnad”, vilket är helt fel, det saknas ju ledarskap som visar att det är möjligt att förändra, där kunde vi ta ledartröjan. Dessutom skulle vi trygga landet inför framtiden, skapa nya jobb och få en strävan mot gemensamma mål i vårt samhällsbygge.


Nu är det ju så mycket mer än det globala klimatet som förändras för våran del de närmsta 20 åren. Ta Sveriges energibehov tex., idag kommer en tredjedel (131 TWh/år) av vår energikonsumtion från oljan. Denna olja importerar vi från följande länder (år 2007 enligt SPI):

32% Ryssland
28% Danmark
27% Norge
7 % Venezuela
4 % Storbritannien
2 % Iran


Danskarna nådde Peak Oil år 2004 och om fem år (2015) så beräknas Danmark sluta exportera olja! När det gäller Norge så nådde de sin peak år 2001 och kring år 2030 så kommer exporten troligen att ha upphört. Dvs 60% av Sveriges olja (eller 20% av energin) kommer att försvinna inom 20 år. Samtidigt ökar konkurrensen om oljan i världen.


Ryssland verkar vara alternativet, det är inte så lockande, men Iran och Venezuela inger ju inte heller någon trygghet. En omställning bort från oljan behövs verkligen skyndsamt. Samtidigt så satsar regeringen 27 miljarder på motorvägstunnlar i Stockholm, en investering som kommer att kräva en massa oljeimport för att kunna användas. Satsningar på järnväg framstår som betydligt mer framsynt, men som finansminister Borg sa:

” – En investering i väg är fyra-fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar. Vi måste våga göra en prioritering.”

Jag brukar tänka på finansministern när jag inte får sittplats på det överfulla tåget till Höör.

Till sist vill jag rekommendera intervjun där den "klimatskeptiska" geologiprofessorn Ian Plimer gör allt han kan för att undvika att svara på faktafrågor.

Energijakten Tävling nr2

Så har det blivit dags för energitävling nummer två. Jag har hittat ett vindkraftsbolag och en gymnasieskola som har julbelysning tänd dygnet runt. Bägge dessa verksamheter har en mycket viktig roll i energiomställningen och det vore mycket bra om de med en liten insats visade att energieffektivisering är viktigt för dem.


Följande mail har skickats till Enercon i Malmö:

Hej. Som verksamma i en viktig framtidsbransch så har ni blivit deltagare i en liten energitävling som jag har på min blogg (http://lucastankar.blogspot.com/). Syftet med tävlingen är att minska utomhusbelysning som är tänd dygnet runt, eftersom sådan belysning har en negativ psykologisk effekt på den nödvändiga omställningen till ett lågenergisamhälle.

Tävlingsmomentet fungerar så här, jag hittar två ställen med utomhusbelysningen tänd dygnet runt, vädjar om att ett skymningsrelä eller en timer installeras så att belysningen inte är tänd när det är ljust ute. Den som är lyhörd för min vädjan först har vunnit. Första pris är att bli omnämnd som en organisation som tar energiomställningen på verkligt allvar.

Anledningen till att just ni har blivit utvalda är att:
Det står en julgran som är tänd dygnet runt vid er torntillverkning i Malmö på Stora Varvsgatan. Belysningen består av vanliga glödlampor och är placerad invid en rondell där den ses av många. Ni representerar det nya energieffektiva näringslivet och det är därför extra viktigt att ni lever som ni lär.

Er mottävlare är Borgarskolan i Malmö som också har julbelysning tänd dygnet runt. Detta är tävling nummer två. Den första kan ni läsa om här: http://lucastankar.blogspot.com/2009/10/energijakten.html
Jag hoppas att vi alla ska bli vinnare och ser fram emot att se vem som blir först.
Lycka till!

Och följande till gymnasiet Borgarskolan i Malmö:

Hej. Som verksamma i en viktig framtidsbransch så har ni blivit deltagare i en liten energitävling som jag har på min blogg (http://lucastankar.blogspot.com/). Syftet med tävlingen är att minska utomhusbelysning som är tänd dygnet runt, eftersom sådan belysning har en negativ psykologisk effekt på den nödvändiga omställningen till ett lågenergisamhälle.

Tävlingsmomentet fungerar så här, jag hittar två ställen med utomhusbelysningen tänd dygnet runt, vädjar om att ett skymningsrelä eller en timer installeras så att belysningen inte är tänd när det är ljust ute. Den som är lyhörd för min vädjan först har vunnit. Första pris är att bli omnämnd som en organisation som tar energiomställningen på verkligt allvar.

Anledningen till att just ni har blivit utvalda är att: Det på skolgården vid er skola står ett stort träd med julbelysningen tänd dygnet runt. Belysningen består av vanliga glödlampor och ses av eleverna när de är ute. Ni utbildar den unga generationen vars liv under lång tid framöver kommer att vara påverkat av den stora omställning som vårt samhälle behöver genomgå. Det är därför extra viktigt att ni lever som ni lär.

Er mottävlare är vindkraftsbolaget Enercon som bygger vindkraftstorn i Västra hamnen. Detta är tävling nummer två. Den första kan ni läsa om här: http://lucastankar.blogspot.com/2009/10/energijakten.html
Jag hoppas att vi alla ska bli vinnare och ser fram emot att se vem som blir först.
Lycka till!

Ännu en gång är det offentlig verksamhet mot privat. Förra gången vann SKANSKA överlägset mot Malmöstads Serviceförvaltning. Denna gång hoppas jag att det endast handlar om vem som kommer först.
Jag väntar spänt på de tävlande...

Energijakten tävlingen är avgjord

När jag gjorde en tävling av belysningsåtgärderna så blev det en helt annan fart (på hälften av deltagarna)! Jag fick svar från Skanskas kundtjänst redan första vardagen efter mitt andra mail och efter ytterligare ett par dagar fick jag svar från distriktschefen på Skanska Hus Syd, han berömde mitt initiativ och lovade att åtgärd skulle ske (se hans kommentar på mitt första inlägg). Så här två veckor senare kan jag kora en värdig segrare i tävlingen. SKANSKA vann överlägset, de installerade ett skymningsrelä. Malmöstads fastighetsförvaltning svarade inte ens på mina mail, men har haft tid att laga den lampa som hunnit gå sönder under månaden.

Grattis SKANSKA!

På bilden ser man det nya skymningsreläet, kanske har den även en rörelsesensor så att belysningen endast tänds när något går fram till dörren. Det var ljust när jag passerade så jag kunde inte testa.

Det återstår dock att se om reläet är kopplat även till framsidan eftersom dessa lampor har hunnit brinna ut och de har inte blivit bytta (vilket är bra om alternativet är att de är tända dygnet runt).


Skylten vid Turning Torso ser likadan ut som i slutet av oktober.

Imorgon ska jag utlysa en ny tävling, men än en gång grattis SKANSKA!

Energijakten uppföljning ett

Nu har det gått en månad sedan jag var ute på energijakt. Jag hittade två ställen där ytterbelysningen var tänd dygnet runt. Så jag dokumenterade det hela och skickade ett mail till Serviceförvaltningen i Malmöstad och ett till Skanska i Malmö, med förhoppning om en respons. Resultatet har varit klent, även om naturlagarna har hjälp till lite (två lampor har slocknat av sig själva). Varken Serviceförvaltning eller Skanska har svarat eller vidtagit någon åtgärd. Ett tag trodde jag faktiskt att Skanska var på gång eftersom lamporna var släckta en kväll när jag gick förbi, men när jag igår i det soliga vädret skulle dokumentera Skanskas handlingskraft så var lamporna tända igen…

Nåja, jag ger mig inte så lätt. Så jag gjorde en tävling av det hela istället och skickade varsitt nytt mail till Serviceförvaltningen och Skanska, med hopp om lite tävlingsinstinkt. Första pris blir ett hedersomnämnande på min blogg.

Så här ser läget ut:

Skanska:


Värt att notera är även att den högra lampan i den övre bilden har brunnit ut.
Om man tittar noga i den undre bilden ser man ett skymningsrelä uppe till vänster, det är svårare att se att lamporna lyser i solskenet, men så var det. Det borde vara enkelt att bara byta relä, ingen kabeldragning behövs.

Följande mail har skickats Skanska:

”Hej, jag skickade ett mail för lite drygt en månad sedan för att påpeka att Skanskas kontor mitt emot Malmös lärarhögskola har ytterbelysningen tänd dygnet runt. Skanska bygger ett kontor som uppfyller GreenBuilding-standarden bara ett stenkast därifrån, dessutom har Malmöstad en klimatutställning på samma gata som kontoret. Dygnetruntbelysningen ger ett dåligt intryck och många unga människor ser detta dagligen.

När jag tittade närmare på kontoret så upptäckte jag att det faktiskt sitter ett skymningsrelä på väggen, det är antagligen trasigt och behöver bara bytas. För ett bolag som Skanska som snabbt och smidigt bygger nya kontor (även energisnålt ibland) borde detta vara lätt ordnat.

Hoppas mina uppmaningar ger resultat, jag har även uppmanat Malmökommun att fixa sin belysning på ett ställe, vi får se vem som är snabbast… Uppföljning görs på min blogg.”

Serviceförvaltningen:

En lampa har trillat ner, troligen i veckans storm, annars ingen förändring.

Följande mail skickades till Serviceförvaltningen:

”Hej, jag skickade ett mail för en månad sedan angående byggskylten som visar att en ny skola byggs år stadsdelen Centrum mitt emot Turning Torso. Denna skylt är upplyst dygnet runt av numera två halogenstrålkastare (tidigare tre). Med tanke på Malmöstads höga ambitioner på miljöområdet, klimatmötet i Köpenhamn (COP15) och läget mitt emot turistmålet Turning Torso så borde ett skymningsrelä installeras på skylten (om det nu är viktigt att kunna läsa den även efter mörkrets infall) eller så kan den släckas.

För att göra det hela lite spännande så har jag startat en energitävling där Stadsfastigheter ställs mot Skanska som också har ytterbelysning tänd dygnet runt. Tävlingen kan följas på min blogg: http://lucastankar.blogspot.com/

Lycka till. Så här långt står det noll noll.”

Nu väntar jag spännt på om det ska komma en respons denna gång. Jag är medveten om att tävlingsmomentet framgår tydligare till Serviceförvaltningen, men idén formades efter det att jag redan skickat mailet till Skanska.

Vad vilja liberalerna?

Vad vill liberalerna? Det är inte utan att jag undrar efter att ha sett ett inslag i Rapport från Folkpartiets landsmöte. Folkpartiet vill att utbildning och hårt arbete ska löna sig (så bra då), särskilt tänker man då på ”akademikeryrken där kvinnor dominerar i offentlig sektor” man lyfter fram sjuksköterskor, lärare, bibliotekarier och socionomer. Så hur vill man då göra det mer lönsamt med utbildning och hårt arbete? Jo metoden man vill använda är att avskaffa värnskatten och höja gränsen för statlig inkomstskatt. Men hur många i dessa yrkeskategorier betalar värnskatt?

Gränsen för värnskatt är 538800 kr om året (med hänsyn till grundavdraget och avdrag för pensionsavgifterna) eller 44900 kr per månad. Knappast någon av de Jan Björklund talade om betalar värnskatt.

Hur är det med den statliga skatten då? Gränsen för statlig inkomstskatt är 380200 kr om året (med hänsyn till grundavdraget och avdrag för pensionsavgifterna) eller 31680 kr per månad. Jag skulle tro att det är ytterst få i de omtalade yrkesgrupperna som har så hög lön. Nej, det handlar snarare om läkare, advokater, ingenjörer, finansfolk, direktörer, politiker, höga tjänstemän och en dröse manliga fotbolls och hockeyspelare. Snarare är det så att lägre skatter ger mindre resurser till vård skola och omsorg eftersom detta är finansierat med skattemedel, må så vara inte främst med statlig skatt men till viss del ändå via statligt kommunstöd.

Som vanligt talades det för Natomedlemskap, införande av Euro och satsning på mer kärnkraft. Inte mycket att säga om detta, det är gammal folkpartistisk linje, även om Folkpartiet liksom alla andra partier företrädde en avveckling av kärnkraften vid folkomröstningen 1980, fast det är väl inte mycket som är sig likt hos liberalerna sedan 80-talet.

Sedan passade Jan Björklund på att säga att det är protektionism att verka för närproducerat. Han angriper Miljöpartiet:

”Miljöpartiets mantra är ”tänk globalt – handla lokalt”. Det betyder i verkligheten ”handla inte med Afrika, men tänk gärna på dem.””.

Visst används detta ”mantra” för att uppmuntra folk att göra sina inköp nere i byn dit man kan cykla istället för att ta bilen till det externa köpcentret, men fram för allt så används frasen i betydelsen ”tänk globalt – agera lokalt” dvs om vi ska lösa globala miljöproblem så måste vi börja med att ta tag i dem på lokal nivå. Det är ett hopplöst projekt för oss i Sverige att få Amerikanerna att köra mindre bil men det är inte lika komplicerat att inför trängselavgifter i Stockholm. Utsläppen är ju alltid lokala även om verkningarna är globala. Ett annat exempel, regeringen har åtagit sig att minska de svenska utsläppen av växthusgaser med 20 miljoner ton från 1990 till 2020. 1/3 av minskningen ska ske utomlands, eftersom det är billigast så. T ex genom att bygga vindkraftverk och vattenkraft i Kina (tanken är att kineserna då inte ska bygga lika många nya kolkraftverk), samtidigt planerar helstatliga energibolaget Vattenfall bygga flera nya kolkraftverk i Tyskland och Polen. Vinsterna som Vattenfall får från sina kolkraftverk i norra europa ska alltså svenska staten investera i vindkraft i Kina för att minska de globala utsläppen... jag får inte ihop det, Tyskland är världsledande på vindkraft, men "klimatmedvetna" svenskar satsar på kolkraft för att kunna bygga vindkraft på andra sidan jorden för att det är billigast så. Med tanke på Folkpartiets vurm för kärnkraft och Afrika så borde vi väl satsa på kärnkraft i Sydafrika istället, men fram för allt inte på kolkraft!

Björklund fick frågan om inte transporterna innebär ett klimatproblem och svarade:

”Om vi blir transportfientliga kommer världen att sluta utvecklas”.

Min reflektion är att visst vi kommer förhoppningsvis att stoppa utvecklingen mot ett skenande klimat, men det verkar som Folkpartiet endast pratar klimat när det handlar om kärnkraft.

När det gäller transporterna kan jag inte begripa varför blåbär som plockas i Norrland ska köras med lastbil till Ungern för att paketeras och sedan ta lastbilen tillbaka till de svenska frysdiskarna. Eller varför norskodlad lax ska flygas till Thailand för att rensas och sedan ta båten tillbaka till de nordiska frysdiskarna. Eller varför den Skånska mjölken ska köras till ett mejeri i Jönköping för att sedan åka tillbaka till kyldisken i Malmö (när det finns ett mejeri i Malmö). Jag handlar gärna ekologiskt och rättvisemärkt från Afrika och Sydamerika, men inte om samma vara produceras av en bonde som bor några mil bort. Det är inte en positiv utveckling att lastbilarna trängs på vägarna för att det är så ”lönsamt” med storskalighet. Transporter ska ske så miljövänligt som möjligt och då måste lastbilstransporter bli dyrare.

Tillsist drämde Jan Björklund till med hur stolt han är över några invandrare:

" - Visst hade väl Sverige varit fattigare utan Zlatan, uppvuxen på Balkan, den store cykelfabrikören Salvatore Grimaldi, uppvuxen i Italien, Nyamko Sabuni, uppvuxen i Afrika och drottningen, uppvuxen i Brasilien."

Det är väl begripligt att en stockholmspolitiker (även en med rötter i Norge) inte vet att Zlatan är född och uppvuxen i Malmö men talskrivarna borde väl göra lite research.

Man kan läsa Björklunds tal här, fast nu har man rättat uppgiften om Zlatan, han har ju rötterna på Balkan och Nyamko är uppvuxen i Kongo (som ligger i världsdelen Afrika). Nu kunde man ju tro att Björklund improviserade lite, men tydligen hade journalisterna fått talet i förväg och då låg Malmö på Balkan.

Äntligen!

Så får då plötsligt Lars G Josefsson VD för Vattenfall avgå. Förhoppningsvis är det ett tecken i tiden att denne expansionsinriktade VD med tillväxt som främsta ledstjärna nu får gå. Han har tagit det lilla klimatvänliga energibolaget i norr och förvandlat det till en smutsig energijätte i Europa. Vattenfalls utsläpp av koldioxid är faktisk dubbelt så stora som hela Sveriges, 100 miljoner ton (sedan finns det ju några växthusgaser till, men sammantaget är ändå Vattenfalls klimatpåverkan större än hela Sveriges). Samtidigt har han pratat om klimatet och till och med lyckats bli energirådgivare åt både Angela Merkel och FN-chefen Ban Ki-Moon. Det hela visar hur man med framgång kan säga en sak och göra något helt annat, men i längden fungerar det tack och lov inte. Vattenfall har blivit en skamfläck i det svenska klimatarbetet, talet om att det är viktigare att agera internationellt än hemma i Sverige blir mäkligt när svenska staten storinvesterar i kolkraft utomlands.

Vad som fick honom sparkad vet jag inte, kanske var det planerna på att sälja elnätet i Sverige och satsa intäkterna på kärnkraft i Storbritannien eller uppgifterna om att det inte finns någon övre gräns på skadeståndsskyldigheten vid ett kärnkraftshaveri i Tyskland. Kanske var det debattartikeln i DN där Lars G beskriver Vattenfall som en besjälad pådrivare i ” i klimat-, miljö- och säkerhetsfrågor.” och dessutom beskriver svenska staten som en ”engagerad ägare”.

Det är ingen nyhet att det finns flera toppar i näringslivet som är väldigt förtjusta i kärnkraft. Jag tror säkert att Lars G Josefsson tycker att det är företagsekonomiskt försvarbart att storsatsa på kärnkraft trotts de osäkra kalkylerna och att det är mindre viktigt att det helstatliga Vattenfall äger elnät i Sverige. En försäljning av Vattenfalls elnät handlar om ca 850.000 abonnenter och affären skulle vara i storleksordningen 50 miljarder kronor. Det skulle väl knappt räcka till en ny kärnkraftsreaktor, men tanken var kanske att förtjänsten från lönsam svensk vattenkraft skulle betala mellanskillnaden. Eller var tanken att investeringen istället skulle ske i svensk kärnkraft och att snacket om brittisk kärnkraft skulle snabba på det hela?

Vattenfall har haft en häpnadsväckande expansion under Lars G, i början av året köpte man nederländska Nuon för närmare 97 miljarder kronor. Planerna var att expansionen i brittisk kärnkraft skulle ske nästa år. Samtidigt finns det planer på nya svensk kärnkraft. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst att satsa. I Vattenfalls styrdokument finns ett direktiv om satsningar på förnyelsebar energi, men just dessa satsningar har varit desto blygsammare och inte alls så angelägna.

Nu har ju Lars G hållit på i snart tio år, så socialdemokraterna ska väl vara lite försiktiga med att kasta sten i glashus, även om det verkar som Vattenfall tagit sig än större friheter på sistone, trotts klimatfrågans allt större tyngd.

När det gäller skadeståndsskyldigheten vid ett kärnkraftshaveri, så är detta varken särskilt uppseendeväckande eller någon nyhet (uppgifterna publicerades i Svd 15 sep). Samma regler om obegränsat skadeståndsansvar gäller även de andra kärnkraftsägarna i Tyskland och samma villkor gäller även i Finland, då är det väl märkligare att det finns ett tak på 3,3 miljarder i Sverige. Om kärnkraften är så säker som ägarna påstår så behövs det väl inget tak, eftersom det inte kommer att ske några katastrofer… och om det ändå trotts allt bättre vetande skulle inträffa ett haveri så lär väl Vattenfalls konkurs vara en liten katastrof i jämförelse.

Anledningen till att Lars G fått hållas sägas vara att det gått så bra för Vattenfall, men jag undrar var det kommer att sluta. Kommer det att bli vinst eller förlust på kärnkraftsäventyret i Tyskland? För närvarande står de bägge kärnkraftverken i Krümmel och Brunsbüttel stilla. Det är tveksamt om något av verken kommer att få tillstånd att startas på nytt, annars är det avveckling som gäller. Investeringarna i kolkraft borde ju bli mindre lönsam om klimatförändringarna ska kunna bromsas. Och vad har Vattenfalls turer kostat det svenska varumärket? En vinnare är i alla fall Lars G själv som kan gå i pension med en rejäl ersättning och om jag gissar lär lämna landet för en bekväm ålderdom i rika vänners sällskap.

Till sist kan jag inte låta bli att visa Tage Danielssons kärnkraftsmonolog. Lite kuriosa är att jag hittade ursprunget till monologen som publicerades redan 1974 i boken ”Tankar från roten”.

Energijakten

Jag har startat ett nytt hundpromenadsprojekt, jakten på den onödiga utomhusbelysningen. Det är inte helt ovanligt med ytterbelysning som är tänd mitt på dagen (troligen dygnet runt). Effekten av detta är förutom slöseri med energi att folk tänker: ”Varför ska jag bry mig när andra inte gör det”. Mitt projekt går ut på att fotografera den onödiga belysningen och att kontakta den som ansvarar och rekommendera ett skymningsrelä. Förhoppningsvis får jag ett gensvar.


Mina två första fall är Stadsfastigheter i Malmö som satt upp en skylt vid Turning Torso som visar vilka entreprenörer som bygger den nya skolan. Denna skylt är upplyst dygnet runt med tre halogenstrålkastare. Med tanke på att Malmö har ambitioner att bli miljöledande i norden så borde man släcka skylten på dagtid. Jag skickade ett meddelande till stadsfastigheter så det ska bli spännande att se vad som händer…

Det andra fallet är byggföretaget Skanska som har två vanliga glödlampor tända dygnet runt vid ett kontor bredvid Lärarhögskolan. Samtidigt håller man ett stenkast därifrån på att bygga det första kontoret i Sverige som klarar den strängaste miljöklassificeringen enligt LEED. Detta måste givetvis påtalas…

Jag skickade följande till Skanska, vi får se vad de svarar:

”Det är glädjande att Skanska bygger energieffektivt på Universitetsholmen vid Malmöhögskola. Ett stenkast därifrån (Nordenskiöldsgatan 7) är dock ytterbelysningen (med gamla glödlampor) tänd dygnet runt. Det är dålig reklam och stämmer dåligt med ambitionerna på miljöområdet. Jag rekommenderar ett skymningsrelä och lågenergilampor (det finns lampor med inbyggt skymningrelä). Lycka till med miljöarbetet!”

Parkeringsnorm i Malmö

Malmö håller på att se över sin parkeringsnorm för bil, mc och cykel. Jag visste inte ens att vi hade en parkeringsnorm så det var mycket intressant att ta del av denna.

Parkeringsnormen bestämmer minsta antal parkeringsplatser som måste ordnas när man bygger nytt eller bygger om. Parkeringsplatserna ska vara på tomtmark, alltså räknas inte parkering på gatan.

Det är mycket dyrt att ordna parkeringsplatser så därför väljer den som bygger nytt nästan alltid att bygga så få platser som är tillåtet. Parkeringsnormen leder alltså till fler parkeringsplatser än vad vi hade haft om marknaden fått bestämma. Normen är till för att underlätta för trafikanterna, men den påverkar även vilken typ av trafik vi får. Stor del av centrala Malmö är byggt före bilismens intåg så varje nybyggnation innebär att det blir högre biltäthet i dessa områden.

När det gäller flerbostadshus är minimikravet mellan 0,8 och 1,1 bilparkeringsplatser per lägenhet. Eftersom man vill använda attraktiv mark så effektivt som möjligt så byggs det ofta ett garage under marken när bostäder byggs. Dessa platser beräknas kosta mellan 2500 och 3000 kr i månaden per parkeringsplats, men det är få som är villiga att betala så mycket så avgiften är ofta under 1000 kr, därför fördelas de övriga 1500 – 2000 kronorna på alla boenden oberoende av om de har bil eller inte. Jag är glad att mitt hus är byggt före massbilismen så att jag slipper betala för grannarnas parkeringsplatser på min hyra.

Om det inte går att bygga ett tillräckligt stort garage på den egna marken så måste man köpa andelar i ett parkeringshus som komplement (om det finns eller planeras i närheten), man räknar då med att få betala en avgift på mellan 1500 och 2000 kr per plats och månad. Om det inte finns ett parkeringshus eller tomtmarksparkering tillräckligt nära så får man helt enkelt inte bygga fler lägenheter än man bygger parkeringsplatser till.

En nyhet i förslaget till ny parkeringsnorm är att fastigheter där man ordnar en bilpool som garanteras under minst 5 år kan få en sänkning av parkeringsnormen med upp till 30%. Det är en mycket bra förändring som lär leda till fler bilpooler, lägre boendekostnader och mindre biltrafik.

En annan förändring är att Västra hamnen (ett exklusivt nybyggnadsområde nära centrum) får sänkt bilparkeringsnorm för arbetsplatserna. Jag jobbar i detta område och har märkt hur biltrafiken blir allt tätare på morgonen och kvällen. För att inte råka ut för en fullständig trafikinfarkt så sänker man kravet från 0,3 platser per anställd till 0,2 platser. Det finns fortfarande gott om plats för nybyggnationer så det lär få stor påverkan. Nu får ju företagen bygga fler parkeringsplatser om de vill men med tanke på kostnaderna så lär det bli färre parkeringsplatser vid kommande byggnation.

På mitt jobb har vi ett garage under huset (för de som har tjänstebil), ett tiotal platser framför huset (för besökande) och dessutom platser i ett närliggande parkeringshus. De som pendlar med bil blir förmånsbeskattade med 300 kr per månad för den fria parkeringen och betalar alltså ca 150 kr per månad netto. Jag vet inte vad företaget betalar i parkeringshuset men det är troligen minst 2000 kr i månaden, det finns pengar att spara om man kan få flera av de anställda att lämna bilen hemma. Om man ska parkera i parkeringshuset som privatperson så kostar det 160 kr per dygn.

Den sista stora förändringen i förslaget är att öka maxavståndet till bilparkeringsplatsen till 500 meter (tidigare var det 300 m), det är samma avstånd som man max tillåter till en busshållplats (antar att lokaltrafiken måste anlägga en ny hållplats annars). Jag skulle tro att flertalet bilägare som har mer än 300 meter till bilen lär låta den stå för alla kortare resor. En av bilens främsta fördelar är ju att den brukar vara lättillgänglig. Nu finns det i och för sig krav på närliggande avlastningszon (max 75 m från bostaden) så det blir inte svårare att ta hem tunga saker (vilket är bra).

Eftersom jag sitter i Västra Innerstadens stadsdelsfullmäktige så har jag fått svara på remissen om den nya parkeringsnormen. Några justeringar tyckte jag gott kunde göras och jag fick med mig majoriteten på att mildra kraven på bilpoolerna. Enligt förslaget skulle medlemskapet i bilpoolen behöva ingå i hyran, visst delar de som inte har körkort ofta redan på parkeringskostnaderna för garagen men jag tycker att det borde vara upp till varje bostadsförening att bestämma hur bilpoolsavgifterna ska tas ut. Dessutom krävde förslaget att man köpte månadskort i kollektivtrafiken under minst ett år, men det känns som ett onödigt krav, de som främst cyklar eller går behöver ju inget månadskort utan klarar sig bra med ett rabattkort.

Som väntat så reserverade sig moderaterna och även folkpartiet i stadsdelen mot förslaget. De tyckte att man borde bygga ut kollektivtrafiken ordentligt innan man mildrade minimikraven på nya parkeringsplatser. Jag tror dock inte att de är beredda att satsa särskilt mycket mer pengar på kollektivtrafiken eller göra den mer konkurrenskraftig genom att ta ut högre avgifter på bilarna. Det verkar svårt att ta till sig att trafikutrymmet är begränsat och att bilen varit normen under en allt för lång tid, vilket skapat problem. Tilltron till marknaden må vara stor hos moderater och liberaler, men när det gäller ordnandet av bilparkeringsplatser så gäller planekonomi.

För mig som miljökämpe är det uppenbart att omställningen till ett fossilfritt samhälle måste börja i storstäderna där förutsättningarna för alternativen är så goda. Det känns som Malmö är på rätt väg, men det går plågsamt långsamt och tiden är knapp...

Trovärdigt?

Regeringen har gett klartecken till den största motorvägssatsningen någonsin. Den kallas ”Förbifart Stockholm”. Det är 21 km sexfiligmotorväg, mestadels i tunnlar (17 km) som beräknas kosta 27 miljarder. Byggstarten är planerad till 2012 och bygget planeras vara klart tidigast 2020.

Motorvägssatsningen kommer att utvidga Stockholmsregionen västerut genom att vägkapaciteten mellan regionen söder om Mälaren knyts ihop med delarna i norr. Namnet ”Förbifart Stockholm” är tänkt att ge intrycket av att motorvägen är till för att leda trafik som inte ska till Stockholm förbi storstadsregionen. Men det är en falsk bild, när SIKA (Statens Institut För Kommunikationsanalys) tittade på hur mycket trafik som idag åker igenom Stockholm utan att stanna där så rör det sig om i snitt 211 fordon per dygn (varav 20 tunga lastbilar och 22 lätta lastbilar) . Visst kommer detta antal säkert att öka flera gånger om med en ny motorväg, men det lär förbli en liten del av den totala trafiken och det är knappast samhällsekonomiskt lönsamt att bygga denna sexfiliga motorväg för att slippa denna trafik.

Tanken med motorvägen är istället att man ska kunna bo på enda sidan Mälaren samtidigt som man kan ta bilen till jobbet och shoppingen på andra sidan. Detta kommer att innebära att regionen kan växa, vilket skapar tillväxt eftersom flera bostäder, shoppingcenter och arbetsplatser kan anläggas i förorterna en bit från Stockholmscentrum. Problemet är att denna tillväxt blir bilcentrerad och därmed bilberoende, vilket ökar biltrafiken i hela regionen vilket på några års sikt innebär att det blir trångt även på denna nya motorvägsled. Vilket betyder att trängseln ökar ännu mera och ytterligare krav kommer att ställas på nya motorvägar.

Det sorgerliga med denna satsning är att Stockholmsregionen har ett utmärkt underlag för en utbyggd kollektivtrafik. Om vi ska kunna göra omställningen till lågenergisamhället, lämna oljeberoendet och klara klimatmålen så måste storstadsregionerna gå före och minska energianvändningen, det är där potentialen är störst. Dessutom är problemen med biltrafiken störst där. Om man tror att det går att bygga bort trängseln genom att bygga fler och större vägar så är de avskräckande exemplen runt om i världen otaliga. Vad jag vet så finns det ingen storstad som har lyckats bygga bort trafikproblemen genom att satsa på fler vägar.

Trotts de många avskräckande exemplen, de stora utmaningarna som ligger i klimatförändringen och den stundande energikrisen så finns det starka aktörer som vill ha mer biltrafik. Vår regering driver aktivt på för att öka biltrafiken. 2/3 av transportsatsningarna görs på vägtrafik.

Samtliga myndigheter som sysslar med trafik och miljö är kritiska till satsningen. Bland annat Naturvårdsverket , SIKA och VTI, samtliga miljöorganisationer lika så.

Bland de positiva finns kära vänner från debatten kring trängselavgifterna, nämligen BilSweden som företräder bilindustrin och Stockholmshandelskammare som förespråkar ökad bilburen handel. Bägge två trodde att trängselavgifterna skulle lamslå Stockholm och att man var mycket tveksam till att det skulle generera något överskott. Nu förväntas 21 miljarder hämtas från trängselavgifterna för att finansiera motorvägsbygget.


Miljöministern Andreas Carlgren blev intervjuad i radions ”Studio ett” den 3/9 apropå regeringens klartecken till ”Förbifart Stockholm”. Det var häpnadsväckande att ta del av hans syn på vad ökad vägtrafik innebär. Han utgår från att bensin och diesel kommer att vara på god väg att fasas ut om tio år. Vad regeringen kommer att göra för att säkerställa denna utveckling nämner han dock inte.

Så här svarade han på några av frågorna om ”förbifarten”:

Fråga: Vad betyder det här för klimatet?

Svar: Det betyder att klimatutsläppen blir lägre, det är helt klart så. Dels genom att vi nu gör stora satsningarna och kollektivtrafik samtidigt, men framför allt genom att vi kommer att ställa om Sveriges fordonspark till en fordonspark som inte går på bensin längre utan till elbilar och de nya bränslena.

Min kommentar: För något år sedan sattes hoppet till vätgasbilarna, nu har de flesta förstått att vätgas inte kommer ur ett hål i marken och att det går åt en massa energi för att framställa vätgasen. Det stora hoppet är nu laddhybriderna och elbilarna. De stora biltillverkarna förväntas komma med sina första modeller de närmsta åren. De första modellerna kommer i stor utsträckning att vara hybridvarianter av stadsjeepar. Det är dock mycket osäkert hur fort det kommer att gå, det flesta biltillverkarna satsade på en helt annan utveckling för bara ett par år sedan. Bilindustrin har gjort sitt bästa för att slippa krav på lägre utsläpp så självförtroendet verkar inte vara det bästa när det gäller renare bilar.

Fråga: Hur vet du att det kommer att se ut så här 2020, det ifrågasätts ju av Naturvårdsverket?

Svar: Därför att vi har de verktyg som behövs för att göra omställningen.

Min kommentar: Visst har regeringen möjlighet att kraftigt höja bränsleskatterna, men det lär de knappast göra. De kan givetvis stödja nya trängselavgifter i Göteborg och Malmö men det lär de inte heller göra. Carlgrens förhoppning ligger väl på en rejäl global oljeprischock, fast då kommer kommande regeringen nog att bli smått nervös över alla miljarder som läggs på en sexfilig motorväg när folk lämnas kvar på tågperronger och busshållplatser för att det är fullsatt.

Fråga: Om man försöker ställa kronorna mot varandra, 30 miljarder ungefär kommer vägbygget att kosta, hur mycket satsar ni på kollektivtrafiken?

Svar: Bilisterna kommer att betala det som är förbifarten och kollektivtrafikresenärerna kommer att få mycket mer resande och det är ett antal miljarder.

Min kommentar:
Jag förstår att Carlgren inte vill svara på frågan. Det blir dock intressant att se om motorvägsbygget kommer att klara budgeten på 27 miljarder och om så inte är fallet om trängselavgifterna då kommer att höjas för att klara merkostnaden. Jag skulle inte tro att det finns någon sådan klausul med i finansieringen…

Jag tycker att miljöministerns argumentation är minst sagt spekulativ och i flera stycken vilseledande. Så här står det i ett pressmeddelande från regeringen apropå bilarnas utsläpp:

” Regeringen har höjt ambitionen i klimatarbetet och utsläppen ska minska. Under de närmaste 20 åren är det nödvändigt med en stor omställning av fordonsparken. Till 2030 ska Sverige ha en fossiloberoende fordonspark. Regeringens mål är att Sverige till 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.
Miljön vinner inte på igenkorkade vägar. Det avgörande är istället att sänka utsläppen från bilarna som sådana. Förbifart Stockholm byggs för framtidens bilar. Omställningen är redan i full gång, var fjärde bil som sålts hittills i år kan drivas på el eller förnybart bränsle, säger Andreas Carlgren.”

Om man tittar i BilSwedens statistik över bilförsäljningen så har de inte ens med några elbilar, jag skulle gissa att det handlar om högst något 10-tal bilar i år om man inte räknar även golfbilar. Vad det gäller förnybart bränsle så räcker det inte att bilarna kan drivas på detta, när bensinen är billigare så tankar många bensin istället. Sekab som stod för 90 procent av den svenska marknaden av E85 har lagt ner sin försäljning till bilar eftersom marknaden sjönk med 70% när bensinen blev billigare än etanolen. Nu står bensinbolagen själva för importen.

När vägverket räknar på klimatpåverkan från vägbyggen till år 2020 så antar man att det reella bensinpriset (utan inflation) ska öka med 38% och dieselpriset med 64% mellan år 2006 och 2020. Bensinpriset var i medeltal 12:22 år 2006 (2008 års penningvärde), alltså borde det vara 16:86 år 2020 (sedan tillkommer inflationen efter år 2008). Det blir en ökning 33 öre per år, alltså borde priset vara uppe ca 13:20 kr/litern nu. Regeringen har ökat skatten med 7 öre per år med hänsyn till inflationen. Vägverket räknar dessutom med att kilometerskatt införs på den tunga trafiken, men det har regeringen avslagit. Säga vad man vill om de höjda ambitionerna, men man ligger långt efter vad vägverket använder som underlag när de räknar på vägtrafikens klimatpåverkan.

Till sist, det har skrivits väldigt mycket om denna förbifart. Vägverkets underlag har fått väldigt mycket kritik för sina många märkligheter och att man inte undersökt vad en utbyggd kollektivtrafik skulle innebära. Det är uppenbart att regeringen skulle godkänna vägbygget oberoende av kvalitén på underlaget och vad remissinstanserna än hade att säga. Jag undrar om miljöministern verkligen sover gott…

Tidigare inlägg om "förbifarten".

Nyheten är rapporterad i DN, SDS och SvD.

Perspektiv

Före sommaren gjorde Piratpartiet succé i EU-parlamentsvalet. De lyckades föra fram integritetsperspektivet, många politiker var oförstående kring detta perspektiv och avfärdade det hela som ett uttryck för den gratiskultur som vuxit fram på Internet. Regeringspolitikerna tappade sin trovärdighet i integritetsfrågorna, vilket Socialdemokraterna redan tappat sedan tidigare. Man förstod helt enkelt inte djupet i farhågorna, man utgick från ett ekonomiskt perspektiv och såg den ekonomiska faran med en förändrad upphovsrätt. Visst är integriteten viktig men...

Det hetaste ämnet för ett halvår sedan var finanskrisen. Det talades om paradigmskifte pga ”härdsmältan” på finansmarknaderna och världsekonomin. Statliga garantier har nu givits, marknaden känner sig tryggare och det verkar råda en tyst överenskommelse om att inte störa ”återhämtningen”. Visst blev vissa lite väl giriga, men det är snart bra igen, nu måste vi fortsätta som tidigare. Utifrån perspektivet att det rådande ekonomiska systemet är en självklarhet finns det inget större behov av reflektion över vare sig orsakerna och konsekvenserna. Visst är det som inträffat allvarligt men…

Den stora frågan före finanskrisen var klimatfrågan. Rapporteringen var massiv, en vetenskaplig fokus utan motstycke. Visst överdrev kvällspressen i vanligt ordning, men huvudbudskapet var tydligt, vi måste göra något nu. Några år efter de värsta värmeböljorna, utan några riktiga dräparstormar eller andra spektakulära väderhändelser har det dock stillat sig. Det är ju bäst om vi koncentrerar oss på tillväxten och betalar någon annan för att förändra sig. Visst finns det saker vi kan göra här och nu men…

Som jag ser det är det olika perspektiv på tre områden som styr vad som händer/har hänt i dessa frågor.

Det ekonomiska perspektivet:
Är det ekonomiska systemet orsaken till problemen eller lösningen på problemen? Finns det behov att ändra det ekonomiska systemet eller fungerar det i stort sätt bra?

Tidsperspektivet:
Är det möjligt/intressant att titta ett par generationer framåt eller är det som händer bortom två mandatperioder ointressant?

Det existentiella perspektivet:
Vad är viktigt och värdefullt? Vad vill vi åstadkomma? Vad vill vi undvika? Behövs det visioner?

Perspektiv är viktiga, jag tror få är medvetna om hur påverkade deras syn på det som händer är av just perspektiven. När perspektiven i ett samhälle är få blir möjligheterna att påverka utvecklingen likaså.

PS.
Hur räknar man ut att en jobbskattesänkning på 10 miljarder skapar 10.000 jobb? Vilka problem löser en allmänt ökad privatkonsumtion bland löntagarna?

Vad hände i juni?

Jag brukar ju inte vara allt för personlig på denna blogg, men det har varit långt mellan inläggen nu så jag tänkte förklara lite.

Jag separerade från min sambo i början på året, det kom inte som någon överraskning utan var något som varit på gång i flera år. Ändå kändes det tomt och sorgerligt. Det blev endast Shiela (hunden) och jag kvar i lägenheten och vardagen blev "rätt" som mycket mer uppbokad. Som tur var kunde mina föräldrar hjälpa mig med Shiela när det var sena möten, men jag gick nog på reserverna rätt länge.

Nu är äntligen separationsfasen avslutad även känslomässigt och sökandet efter en ny livspartner startade lite försiktigt i början av juni. Det är mycket spännande att göra nya bekantskaper med så djupa intentioner. Det var åtta år sedan sist och då fick jag jobba hårt. Tack vare mitt tidigare förhållande så har jag utvecklats en hel del som människa (tack H.) och något säger mig att detta var nödvändigt för att jag ska kunna hitta rätt.

Nåja, detta är orsaken till att det nog lär bli lite glest mellan inläggen ett tag framöver.

Jag har på känn att denna sommar kommer att bli något att minnas länge :)

Två siffror i debatten

Jag tittade på Agendas partiledare debatt i söndags. Det var en bra och intressant debatt som bland annat tog upp klimatfrågan. För den oinvigde kan jag tänka mig att regeringens klimatpolitik framstår som progressiv och oppositionens invändningar som gnällig överbudspolitik, men jag vill med detta inlägg belysa några siffror som förekom i debatten för att förklara exakt vad de innebär, för det är inte alls uppenbart.

Den första siffran är 40%:
Regeringen har som mål att sänka utsläppen av växthusgaser med 40% till år 2020. För den oinvigde låter detta kanske riktigt ambitiöst, men 40% är inte riktigt vad det låter som. Försök hänga med för denna siffra krymper i många steg.

Till att börja med innebär inte målet att dagens utsläpp ska minska med 40%, utan man utgår från Sveriges utsläpp år 1990, fast ändå inte riktigt…

De svenska utsläppen var år 1990 ca 75 miljoner ton koldioxid ekvivalenter (ekvivalenter betyder att andra växthusgaser är omräknade till sin motsvarighet i koldioxid) eller 77 miljoner ton om man tar hänsyn till att flygets klimatpåverkan beräknas vara minst dubbelt så stor som enbart utsläppen av koldioxid. Fast man utgår inte från denna siffra eftersom man inte räknar med att flygets klimatpåverkan är större än koldioxidens. Faktum är att man överhuvudtaget inte räknar med utrikesflyget och inte heller utrikessjöfarten. Siffran utan utrikestransporterna blir ca 72 miljoner ton/år, fast tänka sig, man utgår inte från denna siffra heller…

Man räknar nämligen inte de utsläpp som kommer från anläggningar och verksamheter som ingår i handeln med utsläppsrätter (som för närvarande delas ut gratis), i dessa ingår bland annat flyget, stålverken, pappersindustrin och oljeraffinaderierna vilka tillsammans utgör ca 1/3 av de svenska utsläppen. Utsläppssiffran blir då istället ca 50 miljoner ton, dvs minskningsmålet 40% blir 20 miljoner ton till 2020, fast ändå inte riktigt...

För hela denna utsläppsminskning är inte tänkt att göras i Sverige, utan endast 2/3, dvs 13 miljoner ton.

Nu har det ju dessutom gått några år sedan 1990 så utsläppen i den icke handlande sektorn har redan minskat med 4 miljoner ton per år pga tidigare åtgärder, alltså återstår det enligt målet en minskning med 9 miljoner ton i Sverige eller räknat från år 1990 en 12 procentig minskning, fast då är en del åtgärder redan genomförda av förra regeringen och dessa beräknas uppnå en ytterligare minskning med ca 5 miljoner ton per år till år 2020.

Till sist återstår alltså för regeringen att komma med inhemska åtgärder som minskar utsläppen med ca 4 miljoner ton per år fram till år 2020 eller om man så vill 5% av 1990 års totala utsläpp (inräknat utrikestransporter och totalpåverkan från flyget). Detta motsvarar ca 20% av vägtrafikens utsläpp år 2007 eller den utsläppsökning som skett på vägtrafiken och utrikesflyget sedan år 1990.

Frågan är om inte den ekonomiska nedgången kommer att minska utsläppen i denna storleksordning om den håller i sig några år, fast det blir då kortsiktigt och utan att någon verklig omställning sker.

Den andra siffran är 12 öre:
Statsminister Reinfeldt menade i Agenda-debatten att regeringen faktisk inte enbart lever på förra regeringens klimatåtgärder, man har t ex höjt koldioxidskatten med 12 öre under mandatperioden, först 8 öre år 2008 och sedan ytterligare 4 öre år 2009. Detta säger ju inte den oinvigde något, men om man räknar om detta i bensinskatt och dessutom tar med höjningarna av energiskatten så blir det totalt 58 öre/ liter bensin, inklusive momsen på bränsleskatterna. Den totala fasta bensinskatten (energiskatt+koldioxidskatt)*moms har ökat under regeringen Reinfeldt från 6 kr 32 öre år 2007 till 6 kr 90 öre år 2009. Det blir alltså nästan 20 öre / liter och år. Fast då har vi inte tagit hänsyn till inflationen, eftersom dessa miljöskatter inte är i procent av bensinpriset utan ett fast belopp per liter bensin så innebär inflationen i sig en minskning av skattens värde. Inflationen mellan år 2006 och 2008 var 6.1% (enligt SCB) vilket innebär att om bensinskatten endast inflationsjusteras så skulle skatten bli 6 kr 70 öre år 2009 dvs den faktiska höjningen justerat för inflationen blir 20 öre per liter på 3 år. Alltså ca 7 öre per liter och år, det är mindre än vad bensinpriset brukar hoppa upp eller ner med under en vecka.

Strategi för framtiden

För ett par veckor sedan lyssnade jag på den svenska koncernledningen i mitt företag, de höll ett informationsmöte i Malmö. Vi fick veta hur affärsläget är nu och hur framtidsstrategin ser ut. Det var tre vältaliga och avspända herrar som talade väldigt mycket om hur den ekonomiska krisen påverkar affärerna, hur investerarna måste få sin avkastning och hur målet om högre tillväxt ligger fast. Dragningen höll på i över timme och efteråt var det utrymme för frågor.

Jag tog chansen att fråga om hanteringen av de andra två kriserna ingick i framtidsstrategin. De frågande minerna visade att uppmärksamheten var fångad och jag förtydligade med att affärspåverkan troligen ganska snart skulle bli betydligt större av de andra två kriserna. Fortfarande var det frågande miner, jo jag menar så klart klimatförändringarna och energikrisen dvs peak oil. Oj vilken fart det blev på alla tre i ledningen, från att inte överhuvudtaget berört dessa frågor så blev alla tre ivriga att tala om hur viktigt detta var. Två körde faktisk hybridbil (Toyota Prius) vilket var mycket bra för både plånbok och miljön, företaget ska miljöcertifieras (delvis pga att kunder börjat kräva det vid upphandling), innovationer på miljöområdet prioriteras (mycket viktigt för ett modernt företag), tjänsteresandet med flyg minskas (främst av kostnadsskäl, men ändå).

Det var väldigt roligt att se denna iver att svara på frågan, men jag undrade lite stilla för mig själv varför de inte nämnt detta när framtidsstrategin presenterades, när det nu var så viktigt. Ännu mer undrade blev jag när en stor affär med norsk oljeindustri lyftes fram som något att belysa för att visa på internationella framgångar.

Efteråt fick jag chansen att prata lite med VD:n som stoppade mig och sa att min fråga var mycket bra. Jag blev smickrad av att han kände igen mig och tog chansen att förtydliga min fråga genom att säga att när finanskrisen är över så kommer samhället inte att kunna gå tillbaka till hur det var tidigare. Om företagets långsiktigt strategiska kunder är bla Volvo och norska oljebolag så måste vi ta hänsyn till att dessa bolag kommer att få helt andra förutsättningar i framtiden. VD:n verkade inte så orolig, ny teknik var att vänta, energi och transporter kommer att vara viktigt även i framtiden. Jag försökte förklara att det troligen inte var olja och lastbilar som skulle dominera, SJ var snarare framtiden. VD:n ursäktade sig med att han behövde skynda till flyget, men poängterade att han tycker att miljön är väldigt viktig.

Jag hoppas att min fråga satte igång några tankar på flyget hem. Kanske är det en fördom, men jag har fått för mig att många ekonomer och näringslivstoppar bara ser en verklig kris (den finansiella) och sedan finns det två mediala hot som är uppe för tillfället men som kommer att avklinga med tiden.

Ett oväntat möte

Det var något bekant över den äldre herren som på bred småländska frågade mig om sätet mittemot var ledigt. När två tjejer som han tydligen pratat med på perrongen frågade om de fick ta ett foto ihop med honom så insåg jag att jag satt mittemot en av världens rikaste män, nämligen Ingvar Kamprad. Han satt och läste Veckans Affärer så vi pratade inte direkt, även om jag funderade ett par gånger om jag inte borde ta chansen och fråga honom om hur han ser på klimatförändringen.

Visst är det ett speciellt land vi lever i där detta händer. Jag kom att tänka på kontrasten mellan denne entreprenörslegend som åkte lokaltåget och det jag läst om direktörerna på Volvo och Ericsson som beställt två nya lyxflygplan för 850 miljoner kronor förutom de två som köptes år 2007 för 512 miljoner. Men det är klart att viktiga personer måste kunna åka ståndsmässigt eller...

En kul anekdot var att Kamprad lyckades tappa en penna när biljettkontrollanten kom och eftersom den försvann in under sätet i det nästan fullsatta tåget så fick den ligga efter lite letade av oss som satt närmast. När jag sedan skulle stiga av så såg jag att Ingvar spanade lite oroligt efter sin penna, så jag krånglade mig ner på huk och lyckades fiska fram pennan som låg mellan ett par väskor. Ingvar sken upp och tackade så mycket, han förklarade att han ju var smålänning. Jag log och sa att det var en liten insats för att han skulle kunna fortsätta resan i lugn och ro.

Gillar regeringen vindkraft?

Skatteverket har kommit fram till att de som köpt andelar i ett vindkraftskooperativ ska uttagsbeskattas om det pris de betalar för elen understiger marknadspriset. Detta innebär att om man blir delägare i ett vindkraftverk och får betala självkostnadspris för den el som produceras så ska man beskattas för prisskillnaden mot det pris som Eon, Vattenfall och Fortum sätter på sin elproduktion.

De enda som vinner på detta är de tre energijättarna som slipper ökad konkurrens. Med tanke på att alla partier säger sig vilja gynna utbyggnaden av vindkraften så är det anmärkningsvärt att regeringen inte klargjort att detta är orimligt och därför infört ett avdrag som motverkar uttagsskatten.

Skatteverket kom med sin tolkning av reglerna sommaren 2008 och medierna uppmärksammade detta i januari 2009. Från regeringens sida har finansminister Anders Borg svarat följande:

” Jag svarade bland annat att lagreglerna om uttagsbeskattning enligt min mening är ändamålsenliga och att jag utifrån den information som i dag finns tillgänglig inte avser att ta några initiativ i anledning av frågan.”

Den 18/3 debatterade finansministern, miljöpartisten Per Bolund och centerpartisten Jörgen Johansson frågan. Det är tydligt att varken centern eller moderaterna tycker att utbyggnaden av vindkraften är viktigare än en skatteteknisk princip.

Tydligen vill inte näringsminister Maud Olofsson ta i frågan, vilket är märkligt eftersom det i allra högsta grad berör Sveriges energiproduktion. Miljöminister Andreas Carlgren verkar inte heller ha något att säga till om. Med tanke på hur lång tid det tog för regeringen att komma med klimatpropositionen så är det märkligt att de inte förstår vilka signaler de sänder genom att inte ändra beskattningen av kooperativa vindkraftverk.

Finansminister Borg har ju permanentat rotavdrag för hushållsnäratjänster och privata ombyggnationer, men när privatpersoner går samman för att få till en utbyggnad av förnyelsebar energiproduktion då är skatteavdrag onödigt. Att öppna för nya gröna jobb är tydligen inte lika viktigt som att se till att det blir ordentligt städat hos upptagna människor och att köksrenoveringarna fortsätter. Jag antar att regeringen tycker att skatteavdrag för gräsklippning är en effektiv satsning på gröna jobb, även när man inte gör någon skillnad på hur mycket gräsklipparen släpper ut.

Till sist är mitt tips ändå är att regeringen kommer att inse att de inte kan vinna denna debatt och därmed kommer en helomvändning på samma sätt som det gjorde i bonusfrågan.

Min generation?

Bonus

Risktagande har haft en positiv laddning (och har det fortfarande hos många), det är något manligt över det. Man kör fortare, har mindre marginaler, vågar chansa. För att kunna vinna de stora belöningarna så måste man ta stora risker. Finansvärlden har belönat risktagande, självaste blodomloppet i vårt ekonomiska system har hanterats av individer som belönat varandra och sig själva för att ta större risker. Det är dock inte som i sportens värld att de riskerat att förlora allt, det är andra som får ta de verkligt tuffa konsekvenserna om chansningen inte går hem.

Uppdrag granskning har gjort två mycket intressanta reportage om hur staten uppmuntrat till risktagande och fortfarande gör detta. Det ena handlar om bonusarna i svensk kärnkraftsindustri. Man får veta att de anställda kan få bonus utifrån sådant som vinst, säkerhet och strålskydd. Ju högre upp man kommer i chefskedjan ju större blir kopplingen till vinsten och desto mindre blir kopplingen till säkerhet, när man kommer upp på högsta nivå så handlar det om en bonus på flera miljoner helt utan koppling till säkerhetsarbetet. Med tanke på de avslöjanden som gjordes i och med det fallerade säkerhetssystemen i Forsmark år 2006 så var det tur för cheferna att deras bonusar inte var kopplade till säkerhetsarbetet. Jag undrar hur mycket bonus det ger i kärnkraftsindustrin att man lyckats lobba igenom en lagändring som öppnar för satsning på nya reaktorer.

Det andra reportaget handlar om bonusar i olika finansiella helstatliga bolag som pensionsfonderna. Här kunde man få bonus upp till två månadslöner tidigare (vilket kunde bli flera 100.000 kronor) regeringen lättade dock på dessa begränsningar sommaren 2008 så nu är taket det dubbla (fyra månadslöner). VD:n ska dock inte ha någon bonus, men det hindrade inte styrelsen för tredje AP-fonden som istället gav VD:n en ”gratifikation” på 500.000 för att hon jobbat så bra. Visst blir man beklämd när finansministern som gått ut och kritiserat bonusarna i privata företag, samtidigt har beslutat om mera bonus i statliga företag. Nu är det ju diskussionerna kring bonusar inget nytt, Uppdrag granskning tittade ordentligt på bonuskalaset redan år 2006, men det var före valet.

Fram tonar en bild av en styrande elit som med bekymrad min säger en sak, men sedan fortsätter som om inget hade hänt. År 2006 var det högkonjunktur och är de flesta fick det bättre rent ekonomiskt, så visst kunde man kanske se genom fingrarna på att vissa blev mycket mycket rikligare belönade än andra. År 2008 blev det lågkonjunktur (helt plötsligt?), men det finns gott om fartblinda i de privilegierade kretsarna som är oförstående kring att de ska få sänkt ersättning bara för att företaget visar förlust och sparkar folk.

På Volvo lastvagnar fick man backa från höjda bonusar efter oväntat (?) hård kritik. Det gick inte att höja bonustaket från 50% av lönen till 60%. VD:n Leif Johansson visar god vilja genom att avstå lönelyft och behåller därmed den fasta lönen på en miljon i månaden plus möjlighet till bonus på upptill 65% extra (dvs 8 miljoner) sedan får han ytterligare lite andra förmåner värda några miljoner.

Annika Falkengren på banken SEB är dock ett bättre föredöme, hon avstår sin bonus för 2008 och 2009. Det betyder kanske att hon nöjer sig med månadslönen på ca: 580.000 kronor och de extra förmånerna på ca 100.000 i månaden. Uppgifterna gäller dock 2007 och i finare kretsar talar man inte om lönen, så nyfikna får vänta på bankens årsbokslut för att se vad hon förhandlat sig till.

Jag tror inte att girighet är bra, jag tror inte att det är en drivkraft som ger långsiktigt kloka beslut. Girighet och korruption hänger ihop och det undergräver förtroendet mellan människor, det skadar samhället och drabbar de med sämst förutsättningar värst. Bara för att det är lagligt med miljonlöner, bonusar och gratifikationer så är det inte rimligt eller rätt. Det är bra att frågor ställs, att förhållanden synliggörs, för visst se topparna lite besvärade ut när det ska förklara hur återhållsamma de är. Det finns lite skam kvar i kroppen även om det inte hindrar vidlyftigheten så är det skönt att se.

Kärnkraften

© Greenpeace / Dick Gillberg
Ingen arkivering. Ingen återförsäljning. Läs mer i vår Copyright policy.

De borgerliga partierna har kommit överens om att det ska vara tillåtet att bygga nya kärnreaktorer i Sverige. Centerpartiet som varit kärnkraftsmotståndare så länge jag minns, har nu svängt och partiledaren Maud Olofsson sa med gråten i halsen att hon gjorde det ”för barn och barnbarn”. Antagligen handlar det mycket om valtaktik från Centerns sida i kombination med starka påtryckningar från M och FP. Överenskommelsen sades vara en kompromiss där miljövännerna (om det finns några kvar i C) fick igenom följande mål till år 2020:

· 50 % förnybar energi
· 10 % förnybar energi i transportsektorn
· 20 % effektivare energianvändning
· 40 % minskning av utsläppen av växthusgaser räknat från 1990 (varav 2/3 i Sverige)

Jag har svårt att se kompromissen eftersom Sverige redan antagit ett EU-mål om 49 % förnybar energi och 10 % biobränsle i transportsektorn. Man kan väl knappast påstå att det var någon större vinst med en ynka procent. Det ska väl vara de 40 procenten då, fast det är en siffra som varit aktuell i de borgerliga diskussionerna länge och jag undra vilka partier som tycker att detta var en kompromiss.

Kärnkraftsvännerna är glada. Målet om 50 % förnybar energi lär väl knappast få en fortsättning efter 2020 eftersom kärnkraften inte är förnybar och det krävs en omfattande omstrukturering av transportsektorn för att göra den fossilfri före 2030 (även om detta också sägs vara ett mål). Det blir helt enkelt inte utrymme över för så många nya reaktorer om halva energin ska vara förnybar, samtidigt som effekterna skruvas upp.

Men vilka är då fördelarna respektive nackdelarna med ny kärnkraft i Sverige istället för utfasning?

Fördelar:
- Nordeuropas beroende av rysk energi minskar.
- Dagens kärnkraftverk fasas antagligen ur något tidigare än de gjort annars, vilket innebär att säkerheten ökar.

Nackdelar:
- Satsningarna på förnyelsebar energi minskar.
- Mängden kärnavfall ökar.
- Dagens energijättar behåller sina oligopol.
- Den elintensiva industrin får minskat intresse för energieffektiviseringar.
- Kärnkraftsindustrin får vind i seglen och expanderar troligen till flera länder i mellanöstern, vilket betydligt ökar risken för kärnvapenspridning.
- Det blir ett naturligt steg att börja bryta uran i Sverige.
- Sverige går miste om chansen att bli världens första land med en helt förnybar energikonsumtion.
- Färre jobb skapas i energisektorn.
- Inhemsk förnyelsebar energiindustri missgynnas när Franska och Japanska kärnkraftstillverkare får beställningar i miljardklassen.
- Den fjärde generationens kärnkraft som sägs vara betydligt säkrare och effektivare kommer inte att byggas i Sverige eftersom denna teknik fortfarande ligger för långt fram i tiden (och skulle bli dyrare). Här är ett fall då vänta och se faktisk är att föredra.


Centern försöker rädda sig med att kärnkraften inte kommer att byggas ut eftersom den är för dyr. Men tyvärr tror jag inte att kostnadsaspekten är tillräckligt avskräckande, energijättarna vill inte ha konkurrens så ur deras perspektiv är det lönsammare att investera i dyr kärnkraft än att riskera sina marknadsandelar men förnybar energi som kan byggas av nya intressenter.

Jag tror inte heller att det är möjligt att undvika antingen subventioner av nya kärnkraftverk eller minskade anslag till produktion av förnybar energi. Det är för starka intressen som vill ha kärnkraft och som inte vill se satsningar på förnybar energi.

Riskfrågorna och avfallet lär i slutändan bli en fråga för staten. Med tanke på den tidshorisont som avfallet måste hanteras så är det högst troligt att dagens energibolag kommer att ha upphört för länge sedan innan avfallet är ofarligt.

De som förespråkar kärnkraften framhåller att nya kärnkraftverk i Sverige skulle ersätta kolkraft i andra länder och visst skulle det kunna vara så. Om man i Sverige ställer kravet att de som vill bygga ny kärnkraft måste minska kolkraftsproduktionen i andra länder i motsvarande mängd. Alla de tre stora, Vattenfall, Eon och Fortum har betydande kolkraftsproduktion. Några krav lär dock knappast ställas, även om detta vore juridisk möjligt (vilket det antagligen inte är) för viljan att bygga nytt är betydligt större än viljan att fasa ut. Vattenfall är ett helägt statligt företag, men den politiska styrningen har varit i stort sett obefintlig, nya kolkraftverk byggs trotts vetskapen om klimatförändringen.

Tillsist tycker jag att man borde utlysa en ny omröstning om kärnkraften i samband med valet 2010 eftersom man tänker sig att frångå den förra omröstningen. Det handlar om demokratisk trovärdighet.

Klimatlitteratur 2008

Det har blivit lite av en tradition att jag nedtecknar mina tankar om en del av den litteratur som jag läst under året. Klimatet har så klart utgjort temat förra året så jag tänkte börja med klimatlitteraturen och då lämpligen med vetenskapshistorien bakom klimatforskningen.

The Discovery of global warming av Spencer R. Weart (2003) berättar den historiska bakgrunden bakom klimatforskningen. Med tanke på hur klimatfrågan dominerade medierna vintern 2006 och ett år framåt så kunde man lätt få intrycket av att ”upptäckten” att människan påverkar det globala klimatet var ett 2000-tals genombrott i forskarvärlden. I denna bok får man hela historien och en djupare förståelse av varför vi har FN:s klimatpanel IPCC. Man får veta hur de vetenskapliga teorierna och upptäckterna ofta tillkommit som bieffekter och sidospår av annan forskning. Klimatforskningen har genom större delen av 1900-talet burits fram av ett fåtal vetgiriga vetenskapsmän som trotts bristande kommersiella och militära intressen lyckas skrapa ihop finansieringen för vidare forskning i utkanterna av andra ”lönsamma” forskningsområden. Det är kul att se vilken framträdande roll svenska vetenskapsmän har haft.

Reflektion:
Jag rekommenderar varmt boken för den som vill förstå hur vetenskapliga upptäckter kommer till. Det var en aha-upplevelse för mig att se hur de massiva forskningsinsatserna kring militärteknologi och oljeutvinning har gett möjlighet till klimatforskning långt ut i periferin. Om man inte vill läsa boken så finns allt material på denna fantastiska webbsida.

------------------------------
Censoring science av Mark Bowen (2008) beskriver hur George W Bushs regering på ett direkt sätt motarbetade klimatforskningen i USA. Den beskriver även hur starka direktkopplingar denna regering hade till oljeindustrin.

Reflektion:
Efter att ha läst boken så förstår jag ännu tydligare hur stor makt oljan har över det amerikanska samhället (och världspolitiken). Boken är väl främst skriven för en amerikansk publik och som svensk har jag svårt för den schablonartade hjälterollen som den aktade klimatforskaren James Hansen ges. För mig räcker det att han är en av de allra främsta klimatforskarna och att han dessutom gått utanför vetenskapsmanna rollen för att få politikerna att agera. Han behöver inte samtidigt vara en fantastik patriot, förälder och baseboll fan, men låt gå att det är det amerikanska sättet att beskriva hur tolkigt Bush regeringen har betett sig.

Jag kan väl inte direkt rekommendera boken, men den ger en insikt om att klimatfrågan troligen hade fått en helt annan hantering i USA om Al Gore hade haft bättre tur med omräkningarna av Floridas röster år 2000. Jag hoppas på den nya Obama regeringen!

------------------------------

Plan B 3.0 av Lester R. Brown (2008) är en uppdaterad och översatt upplaga av Plan B 2.0 som jag läste 2007. Boken beskriver vilka de stora världsproblemen är, vad konsekvenserna kan bli om mänskligheten inte byter inriktning. Men framför allt är det en bok som beskriver vad som behöver göras för att vända utvecklingen.

Boken hanterar inte enbart klimatförändringen utan även de andra pågående kriserna som oljekrisen (peak oil), befolkningstillväxten, HIV/AIDS, de växande klyftorna mellan fattiga och rika, utfiskning, vattenbrist och kollapsande stater. Man får en tydlig bild av att problemen kan lösas på politisk väg, men att det kräver en annan ekonomisk och politisk prioritering än den som råder idag.

Man förstår snabbt att den rådande ordning är ohållbar (vilket jag redan visste mycket väl). Ett exempel är att det idag finns ca 860 miljoner bilar i världen. Om Kinas tillväxt fortsätter som idag så kommer man år 2030 att ha levnadsstandard som man har i USA idag. Om kineserna då ska ha lika hög biltäthet som USA har idag, så kommer de att ha 1,1 miljarder bilar (alltså mer än dubbelt så många som finns i välden idag). Det skulle då behövas asfalteras lika mycket mark i Kina som man idag använder till att odla ris. Men tanke på de utmaningar som Kina står inför är det absurd tanke att de skulle anamma den västerländska bilkulturen.

Reflektion:
Jag vill rekommendera boken till de som tror att de stora världsproblemen kan lösas av tillväxt och teknik. Boken förklarar att det som krävs är politiskt engagemang och agerande.

------------------------------
Makten över klimatet av Christian Azar (2008). Christan Azar är en av Sveriges mest kända vetenskapsmän som jobbar med klimatfrågan. Bok beskriver vad vetenskapen är i stort sett enig om när det gäller klimatet och var det finns större osäkerhet.

Extra intressant blir det eftersom Christian har ägna så mycket tid åt de ekonomiska och politiska aspekterna av klimatfrågan. Han menar att Bil Sweden har en poäng när de menar att det blir dyrare att minska koldioxidutsläppen om bilarnas utsläpp beskattas mycket högre än andra sektorer. Han tycker även att Sverker Martin-Löf , vice ordförande i organisationen Svenskt Näringsliv har en poäng när han menar att man inte vinner något på att den svenska energiintensiva industrin flyttar utomlands. Han förstår argumentet att höjda koldioxidskatter drabbar de med låga inkomster värst eftersom de rika kan fortsätta köra bil och flyga.

Det finns många särintressen och det krävs tuffa politiker för att klimatarbetet ska fortskrida. Hans råd är:

”Politiker måste alltså försöka tänka strategiskt. Det handlar inte bara om att hitta de teoretiskt sett mest optimala styrmedlen, utan om att försöka göra det bästa av situationen. Det är det som gör klimatpolitik svårt. Och när politiker väl väljer att försöka agera på detta sätt får de inte bara kritik från särintressena, utan även från många ekonomer som ogillar att man avviker från den attraktiva men svåråtkomliga optimala politiken (som kan sammanfattas i ekonomernas mantra ”samma skatt i alla sektorer i alla länder i hela världen”).”

Boken drar en pedagogisk parallell med slavhandeln, som i slutet på 1700-talet genomsyrade en stor del av den västerländska ekonomin. Det handlade inte bara om att sälja slavar utan även om alla de kolonier som drevs av slavarbetskraft och dessutom den industri som tillverkade fartyg, fotbojor och tumskruvar. Slaveriet ansågs omöjligt att avskaffa. Adam Smith som var emot slaveriet sa:

”kärleken till äganderätt och makt över andra kommer antagligen att göra det [slaveriet] evigt”.

Christian Azar ”menar inte att förbränning av fossila bränslen i moraliskt hänseende är att jämföra med slaveriet, men det går att finna likheter i hur djupt rotat slaveriet var i dåtidens samhälle och hur djupt rotat de fossila bränslena är idag. De individer och företag som tjänade på det dåvarande systemet var så mäktiga att de kunde påverka politiken. Så är fallet även i dagens energisystem. Likt plantageägarna satt i parlamentet i England sitter oljemän vid makten i Vita huset. Och detta gör de så besvärligt att motverka växthuseffekten.”

Men slaveriet gick att avskaffa!

”Det är en historia om hur en liten grupp människor vaknade upp, insåg det oetiska i slavhandeln och började mobilisera motstånd.”

Det var självklart en mycket tuff kamp som bedrevs i flera år i England, men den 2 april 1792 har tycket i motståndet blivit så stort att en lång debatt äger rum i parlamentet. Klockan fyra på morgonen efter, talar den 33-årige premiärministern William Pitt (som redan suttit 10 år på sin post) och säger så här om argumentet att om inte England fortsätter med slavhandel så kommer andra nationer att ta över den lukrativa handeln:

”Hur ska detta enorma gissel någonsin kunna ta slut om varje nation försiktigt ska vänta tills hela världen har kommit överens? ... Det finns inget land i Europa som å ena sidan sjunkit så djupt i denna synd som Storbritannien, men som man å andra sidan lika säkert kommer att se upp till som en historisk förebild.”

Han vann inte kampen då och när krigen mot Napoleon tog vid så hamnade slavhandeln i skymundan. Motståndet fanns dock kvar och 1807 avskaffades slavhandeln, men slaveriet fanns kvar ända till 1838. Då fick slavägarna kompensation för sina förluster, men slavarna fick ingen kompensation…

Det är väl ofint att avslöja slutet på en bok, men jag tycker att det är så bra att jag inte kan låta bli, så här kommer det:

”Framtiden må vara osäker, men vi kan samtidigt vara säkra på att den formas av våra beslut. Våra val bestämmer om utsläppen ökar eller minskar, om det blir fred eller krig, hunger eller välstånd, solenergi, kärnkraft eller kol.
Framtiden ligger i våra händer. Optimist eller pessimist? Jag är possibilist. Det är möjligt. Om vi vill.”

Reflektion:
Det märks att boken är skriven av en person med stor kännedom om hur det vetenskapliga arbetet går till. Kontrasten till näringslivsekonomen Stefan Fölsters bok ”Farväl till världsundergången” (som jag kommer till längre ner) är stor. Om man endast vill läsa en bok om klimatfrågan så rekommenderar jag denna. Den är vetenskapligt försiktig och balanserad, utan är bli akademiskt tråkig.

Som sagt en mycket läsvärd bok!

------------------------------
Farväl till världsundergången av Stefan Fölster (2008) som är chefsekonom i organisationen Svenskt Näringsliv. Jag har tidigare recenserat boken här så jag går inte närmare in på handlingen här.

Reflektion:
Det var intressant att läsa denna bok så tätt inpå Christian Azars bok, chefsekonomen har i denna bok en annan syn på teknik, vetenskap, miljörörelser, ekonomi och framför allt politik. Ingenjören är hjälten som med ny teknik fixar de eventuella problem som den ekonomiska expansionen för med sig, kursen måste ligga fast och politikernas roll är att smörja maskineriet så att vi kan accelerera vidare till gagn för alla.

Jag fick känslan av att Fölster skrivit mer i egenskap av anställd i intresseorganisationen Svenskt Näringsliv än som en egen person, medan Azars bok känns mer personligt angelägen.

Budskapet kan kokas ner till: Om något verkligen behöver göras så ska det, inte göras nu, inte här och det ska framför allt inte bekostas av oss.

Jag kan inte direkt rekommendera boken om man vill förstå klimatfrågan, men den som vill förstå hur en chefsekonom tänker är det intressant läsning.

------------------------------
Cool it av Björn Lomborg (2007) är väl närmast en referensbok för klimatskeptikerna. Björn Lomborg är en av de mest kända klimatskeptikerna som gjort sig en karriär som kritiker av miljörörelsen i stort och försvarare av det rådande systemet. I denna bok får man veta att klimatfrågan är viktig, sedan kommer en massa argument för att vi ändå ska fortsätta som tidigare och istället spendera de pengar som vi kunde tänka oss att använda till klimatarbete till att istället bota Aids/Hiv, malaria, världsfattigdomen, vattenbrist osv.

Den tekniska utvecklingen förväntas lösa de problem som uppstår, fördelarna som vi kan få med ett varmare klimat väntas vara stora och så länge ekonomin fortsätter att expandera så kommer vi bli så rika att världen även i fortsättning kommer att bli en allt bättre plats för människan.

I framtiden kommer det att vara enkelt och billigt att lösa klimatfrågan, men vi har inte råd att gör det nu. Lomborg tycker att en 10-procentig reduktion av koldioxidutsläppen till år 2100 är rimligt och att mer pengar ska satsas på forskning och utveckling av koldioxidsnål teknik i väntan på att denna ska bli billig nog att användas.

Reflektion:
Det var intressant att se varifrån många av de enligt mitt tycke märkliga argumenten för att inte göra något kommer. Jag har sett dem på ledarsidor, i insändare, hört dem i debatter och även Stefan Fölster hämtade en del argument från denna bok (dock utan att ange källan).

Visst är det sunt att förhålla sig skeptisk till braskande kvällstidningsrubriker, men målet med denna bok verkar inte direkt vara att tränga in i problematiken. Snarare är det en plädering för att fortsätta som tidigare. Skillnaden mot hur vi gör idag är att vi ska föreställa oss att vi satsade stora resurer på att hejda klimatkrisen, men istället för att verkligen göra något så tar vi dessa resurser och löser de andra världsproblemen. I mitt tycke är det naivt att tro att rådande ekonomiskt system skulle förmå sig att lösa de andra världsproblemen (som förblivit olösa trotts den enorma ekonomiska expasionen sedan 50-talet) bara för att det inte verkar redo att lösa klimatkrisen.

Jag går inte djupare in på hur Lomborg försöker få ihop sin argumentation, detaljerad kritik av boken finns här, här och här.

Jag planerar att komma med reflektioner om några böcker utan direkt koppling till klimatfrågan senare i år.