Hur tänkte Alf?

EU-parlamentet röstade för en förlängning stödet till olönsamma kolgruvor. Stödet var tänkt att avvecklats år 2014 men EU-parlamentet röstade för att förlänga stödet till år 2018. Länder med olönsam kolbrytning som Tyskland, Polen, Spanien och Portugal stred hårt för att få ha kvar sina subventioner. Förhoppningen är att det ska rädda arbetstillfällen, men om pengarna satsades på förnyelsebar energi och energieffektivisering så skulle troligen fler jobb skapas. Det avgörande beslutet tas i ministerrådet den 10 december, men troligtvis blir det fortsatt stöd till kolkraften fram till år 2018.


Den konservativa gruppen (Moderaterna och Kristdemokraterna), den socialdemokratiska (Socialdemokraterna) och vänstergruppen (Vänsterpartiet) röstade för en förlängningen av subventionerna som år 2008 uppgick till ca 1,3 miljarder euro.

De gröna (Miljöpartiet) var den enda grupperingen där ingen röstade för en förlängning, även Liberalerna (Folkpartiet och Centern) röstade emot.

Bland de svenska parlamentarikerna var det endast Alf Svensson (Kd) som röstade för kolkraftssubventionerna.

Att Anders Wijkman tillhörde samma parti som Alf Svensson är inte lätt att förstå. Jag undrar om Alf har stöd av sina väljare i Sverige. Att han röstade för köttklistret tyckte jag var märkligt men detta med kolgruvorna var helt obegripligt för mig.

De länder där en majoritet av parlamentarikerna röstade emot en förlängning av stödet till år 2018 var:
Belgien
Danmark
Estland
Nederländerna
Sverige
Storbritannien

Jag skickade till mejl till Alf Svensson och undrade hur han tänkte, det ska bli spännande att se om jag får ett svar.

Länkar:
Riksdagens EU-nämnd om subventionen

Artikel i Miljöaktuellt

Artikel i Svd

Det nya miljöpartiet?

Vad har RFSU, BMW och Shell gemensamt? Jo, de bedriver lobbyarbete, det är inget konstigt med det. RFSU är bildat för att bedriva lobbyarbete inom sexuell hälsa och reproduktion, BMW och Shell är beroende av att politiker i allmänhet och miljöpolitiker i synnerhet inte bedriver en politik som leder till minskad biltrafik eller ändrad energianvändning.

Att moderaternas Sofia Arkelsten låtit sig bjudas och påverkas av dessa intressen är inget hon varken tycker är konstigt eller något hon har försökt mörka. Jag tycker inte man kan säga att hon låtit sig mutas (med viss liten tvekan om BMW:n) .

Det intressanta är att hon som miljötalesperson för Sveriges ledande regeringsparti har deltagit i ett ”Greenwashing” projekt anordnat av världens näst största oljebolag. Att hon sedan dessutom lyft fram just Shell som ett miljöföredöme bland annat i riksdagen får ju någon som är intresserad av miljöfrågor att höja på ögonbrynen.

Shell är ökänt för sin mycket smutsiga oljeutvinning i Nigeria och dessutom ett av flera oljebolag som satsar på utvinning av olja från den Kanadensiska tjärsanden vilket är den miljömässigt värsta formen av oljeutvinning. Shell marknadsförde sig massiv under en period som ett energibolag som storsatsade på det förnyelsebara, av denna satsning finns nu i stort sätt bara bioenergin kvar och man talar inte längre om ”förnyelsebar energi” utan istället om ”alternativ energi”. Se gärna denna The Guardian intervju med VD:n för Shell om just deras miljöarbete (ursäkta den förfärliga reklamen före intervjun).



Sedan har vi BMW som lånade ut en vätgasdriven lyxbil till Sofia, det är oklart hur länge hon var tänkt att ha bilen men eftersom det var svårt att parkera den så nöjde hon sig med fyra dagar. Sofias syfte med lånet skulle vara att testa ny teknik, BMWs syfte var att få publicitet.

Bilen är en ganska märklig ”miljöbil”, den väger 2,5 ton, och har en V12 motor som kan köras både på vätgas och på bensin. När den körs på bensin drar den 1,4 liter milen (blandad körning) vilket ger ett koldioxidutsläpp på 332 g/km, på vätgas drar den 0.36 kg/mil, ur avgasröret kommer dock rent vatten.

Det stora problemet med vätgas (ur miljösynpunkt) är att det krävs en massa energi att framställa den, man kan inte borra ett hål i marken och få upp vätgas. Detta visste ju så klart BMW, men vätgas framfördes under flera år som bilindustrins stora framtidslösning som i ett slag skulle lösa avgasproblemet och göra bilismen miljövänlig. De som förstod sig på energifrågan sa att det inte var en framkomlig väg, men det var en tillräckligt säljande tanke med rent vatten ur avgasröret att bilindustrin med framgång kunde påstå att bilismen inte blir ett problem i framtiden och i väntan på det stora genombrottet så skulle man lämna biltillverkarna ifred. År 2009 lade dock BMW ner sin utveckling av vätgasbilar och konstaterade att det inte är ett framtidsalternativ.

Varför har jag då skrivit detta? Jo, jag vill visa hur oljeindustrin och bilindustrin arbetar och visa på att det parti som numera kallar sig ”det nya miljöpartiet” är lika mycket en pr-produkt som det miljövänliga oljebolaget eller den miljövänliga lyxbilen. Moderaterna har varit det parti som är sämst på miljöfrågor och det är de fortfarande. Det kommer aldrig vara ett oljebolag eller en biltillverkare som driver fram en hållbar utveckling, det måste ske den politiska vägen, den som tror något annat kan inte sin historia.

Mohandas G

Så upptäckte jag till sist Mahatma Gandhi när jag läste Zac O Yeahs biografi ”Mahatma”. Denne orädde man har med sitt ”icke våld – icke samarbete” inspirerat några av världens modigaste människor till att lyckats med det till synes omöjliga.

Det är så lätt att välja rädslans väg, att endast se våldets väg som det framkomliga, detta trotts att historien gång efter gång visat att våld föder våld och att både de som utsätts för och utövar våld blir offer.

Gandhi sa:

”Öga för öga gör hela världen blind”

Trotts denna insikt så är ryggmärgsreflexen så ofta att våld måste bemötas med våld, det antas vara en snabb lösning men erfarenheten säger att resultatet nästan alltid blir att problemen förvärras och att något ännu värre skapas.

Jag känner inte till någon väpnad revolution som inte skapat massivt lidande och exemplen på när revoltörerna förvandlas till just det man revolterade emot är överväldigande.

Zimbabwe, Iran, Ryssland, Grekland, Kuba exemplen är otaliga.  

Detta kan nog de flesta se, det blir däremot betydligt svårare att se att:

“Earth provides enough to satisfy every man's need, but not every man's greed.”

Vi vill gärna tro att vi förtjänar att ha det bra samtidigt som vi rationaliserar världens otroliga orättvisor med att det inte är vårt problem eller att de drabbade har sig själva att skylla. Detta synsätt har vi även när man kan se att vårt levnadssätt är den direkta orsaken till lidandet eller om man ser till klimatet bäddar för nytt lidande.

Frihetskämpen Winston Churchill avskydde Gandhi eftersom han var ett hot mot imperiet på samma sätt som amerikaner i södern avskydde Martin Luther King eller regimen i Sydafrika avskydde Nelson Mandela. Vår historia ger oss anledning att vara ödmjuka…

Inom politiken finns det ett talesätt som säger att: “Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så kommer folk att börja tro på den”. Detta stämmer enligt min erfarenhet, men när man bara är intresserad av att vinna och därför bortser från metoderna så kommer det man förlorat på vägen vara betydligt värdefullare än själva segern.

Jag blev inspirerad av Gandhi och instämmer med Albert Einstein:

” Generations to come, it may well be, will scarce believe that such a man as this one ever in flesh and blood walked upon this Earth.”

Vad jag tar med mig från denna bekantskap vet jag inte riktigt ännu, men att man måste våga vara modig står helt klart för mig ännu en gång.

Nya tag

Ribban i oktober

Valet var en besvikelse, även om det märktes redan veckorna före vartåt det lutade så kändes det tungt med ytterligare fyra förlorade år för det viktiga omställningsarbetet. Sedan sjönk det in (precis som för fyra år sedan) att det finns flera arenor, även om regeringen är viktig så tas det beslut på så många fler nivåer.


I Malmö kan det arbete som påbörjats förra mandatperioden fortsätta (de rödgrön behåller makten). Jag blev t ex riktigt upplivad när jag läste det andra dialog pm:et kring hur Malmö ska utvecklas på lång sikt "Så förtätar vi Malmö!". Malmö ska hållas kompakt, bebyggelsen ska vara blandad och det blir ingen fortsättning med ”villamattor” över Skånes bördigaste jordar. Biltrafiken ska vara en mindre del av transportsystemet så det blir spårvagnar och satsning på cykel. Om detta dokument blir styrande de närmsta 30 åren så kan det bli riktigt bra! Dessutom kommer Ribban att förbli en frizon utan reklamskylltar och muzak.

Nu sitter jag och klurar på om jag ska nominerar mig för uppdrag i Region Skåne eller i Malmö. Entusiasmen är återställd och jag har inte låtit mig nedslås, det är mycket jobb kvar som behöver göras…

Nu är det gjort

Jag har gjort mitt bästa, nu är det bara att vänta och se hur långt det räcker. Minerna var glada och sällskapet trevligt i vallokalen, Centerpartisten från förra valet var på plats, jag träffade en Moderat som vill ha snabbtåg, den glada tjejen från Vänsterpartiet höll stämningen uppe. Det är något speciellt med valdagen.

Home

Är Dubai en symbol för människans framsteg? Ett ekonomiskt underverk? Står Las Vegas för lycka och frihet?





Filmen heter Home den är ca 90 minuter lång, den beskriver vår historia och slutar med att tala om varför det är för sent att vara pessimist. (Om filmen inte kan visas så följ länken: http://www.youtube.com/homeproject)

Om rubriksättaren till denna lilla artikel på ekonomisidan i Sydsvenskan hade sett filmen så hade nog rubriken varit ”Bättre konsumtion än befarat i USA”. Tänk på hur orden vi använder färgar och speglar vår världsbild.

Enneagram

Jag fick en aha-upplevelse när jag snubblade över Enneagrammet som beskriver nio olika personlighetstyper. När jag hittat min typ så var det bara att förvånas över hur träffsäker beskrivningen var. Det var som att få en karta till mitt inre och kunna konstatera att den som gjort kartan hade god kännedom om ett landskap där jag endast gått på känn och därför inte skaffat mig en helhetsbild. Vad jag förstår bygger det hela på djupare kunskap av människans psyke, kunskap om att vi i grunden är väldigt lika i hur vi formas mentalt men också att den mentala utvecklingen kan ge vitt skilda personligheter utifrån likartad uppväxt.

Att jag blev så fascinerad beror nog mycket på mitt förhållande med min före detta sambo. Att vi inte upplevde världen, oss själva eller varandra på samma sätt förstod jag ganska snart. Jag upplevde att hon var en paradox i mycket (även hon hade svårt att begripa mitt beteende ibland). När jag sedan intresserade mig för klimatfrågan och engagerade mig politiskt så såg jag hur vi människor ofta talar förbi varandra, det som var så tydligt för mig kunde vara nästan omöjligt för andra att se. Jag misstänkte att bristande intellektuell förståelse, social indoktrinering och ren egoism var grundorsakerna till att vi inte kom någon vart. Nu kan jag se att det ofta handlar om hur olika vårt undermedvetna har präglats, vad vi upplever som ideal, vad vi inte vill kännas vid och vad som känns bekvämt för oss, vår personlighet helt enkelt. De allra flesta är omedvetna om hur våra drivkrafter påverkar verklighetsuppfattningen och har svårt att begripa människor med andra drivkrafter, det är lätt att avfärda dem som dumma eller ännu värre rent av onda.

Att personligheten är något som grundläggs tidigt tror jag är oväntat för många, men när man ser tillbaka så fanns mönstren där redan i barndomen, sedan handlar det mycket om hur ”väl” man lyckat anpassa sig till de utmaningar som uppstått, men grunden var lagd redan när vi började bli självmedvetna.

För mig var den vidgade mentala förståelsen verkligen givande. När jag och min före detta läste beskrivningarna så framstod våra mönster kusligt tydligt. Men vi såg nu varandra i ett nytt ljus och det gjorde det hela väl värt även de mindre smickrande upptäckterna. Vi kunde le åt de tokiga missförstånden vi upplevt och mycket som en gång var obegripligt gick nu att förstå.

Jag trodde redan tidigare att människor sällan går in för att vara hänsynslösa och grymma utan tvärtom att de allra flesta vill vara bra människor. Jag hade dock en mycket diffus bild av vilka andras inre drivkrafter kunde vara och hade inte förställt mig att det kunde finnas så sammanhållna personlighetstyper. Men när jag läste beskrivningarna så började jag se på folk i min omgivning utifrån ett annat perspektiv och mycket klarnade.

Redan tidigare så försökte jag se det barnliga i andras paradoxer (och mina egna), istället för att bli arg och fördömande (ibland är det svårt). Enneagrammet gjorde det lättare att skilja på människan och personligheten. Jag kan varmt rekommendera att ta en titt på sig själv utifrån Enneagrammet, det finns säkert något att upptäcka (även om det kan ta emot)

Länk till beskrivning av Enneagram

Almedalen om framtiden

Filmen "Blind spot" visar vad världens ledare (och folk i allmänhet) inte vill se och även orsakerna till detta. Medverkande i filmen är bland annat Richard Heinberg, James Hansen, Lester Brown och Joseph Tainter. Filmen är ca 90 minuter lång.

Vi står verkligen inför stora utmaningar. Man kunde hoppas att det skulle var dessa som de som styr vårt land talade om när de var i Almedalen. Jag lyssnade på tre viktiga partier, med förhoppningen att de skulle visa insikt om vår situation.

Först ut var vår statsminister, han talade om skatter, vanligt folk, skatter, god finanser, skatter, att energifrågan är löst(!), att trafikfrågan i Stockholm är löst(!) och så till sist om skatter.

Det stod helt klart att han inte har någon som helst koll på de stora utmaningarna. Att energifrågan skulle vara löst för att man öppnat för nya kärnkraftverk, visar ju att statsministern inte vet att Sverige använder mer energi från olja och naturgas än kärnkraft och vattenkraft (tillsammans). Att trafikfrågan skulle vara löst för att man bygger en 6-filig motorvägstunnel i Stockholm visar ju att statsministern inte lyssnar på den samlade expertisen som säger att motorvägen kommer att vara fullproppad inom 10-15 år efter det att den är färdig.

Han verkade inte heller ha koll på oppositionen, som han påstod ville avskaffa rot-avdraget, införa pensionärsskatt och ungdomsskatt, ja som sagt gick det mesta av hans tid åt att tala om skatt, visserligen med humor som lockade fram flera skratt, framtoningen är ju viktig, kanske viktigare än politiken?

Sedan var det oppositionsledaren (Mona Sahlin). Hon talade om solidaritet, jämlikhet och växande klyftor. Pointerade vikten av att hålla ihop Sverige. Det var ett fint tal, men inte så konkret. Det mest konkreta var väl att föräldralediga och arbetslösa ska få 30-timmars förskola och att A-kassan inte ska kosta mer än 80 kronor i månaden. Tyngdpunkten var att inte öka klyftorna i samhället.

Till sist mitt parti (Miljöpartiet). Maria och Peter talade nästan enbart om de stora utmaningarna, klimatet, energin, storebrorssamhället, jämlikheten och sammanhållningen. Förslaget att begränsa kommunernas planmonopol kom inte med i talet, men väckte väl mest uppmärksamhet.

Ett stopp för nya köpcenter på åkrarna runt storstäderna framstår som väl radikalt. Syftet med att bygga nya köpcenter är att skapa jobb i den egna kommunen, men samtidigt innebär detta att affärerna i grannkommunen som man kan gå eller cykla till läggs ner, när bensinen är dubbelt så dyr kommer det att framstå som tokigt att ha asfalterat åkrarna och mindre lockande att ta bilen för att köpa mjölk och bröd en mil bort. Omställningen måste börja medan vi har råd, senare är för sent.



Till sist, framtidsfrågorna har varit med oss en längre tid, utmaningarna är kända (och glömda igen) sedan länge, att ta avgörande steg kommer att vara kontroversiellt, det kommer troligen inte att vara ett "statsbärande" parti som utgör drivkraften. Här kommer en genomgång från det stora landet i väster som ligger betydligt risigare till än oss.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
An Energy-Independent Future
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Tea Party

Senaste tiden

Jag vet att det var länge sedan nu...

Precis som förra året så tog det inre sig lite större friheter i maj. Plötsligt var jag på min första dejt för året och livet var väldigt spännande, möjligheterna obegränsade och modet stort. Något oväntat nådde jag tidigt toppen av turen och nerfarten var brant. Lite visare, fortfarande i kontakt, öppnar sig nu sommaren med ett skimmer av livets mysterier och oväntade vändningar.

Det är en veckas slutspurt kvar på jobbet, sedan stundar det tidlösa livet. Planer värjer jag mig från. Det blir tid för vila, fördjupning och spontanitet.

Lisa för själen

Eyjafjallajökull

Den vackra bilden är från SvD.

Vad kan Eyjafjallajökulls utbrott säga oss, förutom att naturen är otroligt vacker? Inte så lite faktiskt, om man funderar en stund.

Utbrottet visar oss hur skeenden i naturen ofta går till. Ett tryck byggs upp, vi märker inget, skeendet är förutsägbart, men vi vet inte exakt var, när och hur det händer. Till sist formligen exploderar det och då är människan helt maktlös inför fullbordat faktum.

Vi visste att vulkanaska kunde slå ut jetmotorerna och att det med jämna mellanrum kommer vulkanutbrott på Island, men hur många hade tänkt på vad som hänt om vi inte hade kunnat flyga på en månad? Då skulle vi tvingas till ett annat transportsystem över en natt och jag tror inte att vi någonsin skulle få tillbaka dagens badsemestrar i asien eller weekendshoping i Paris och London.

Lärdomen är att vi inte kan stoppa ett vulkanutbrott, lika lite som vi kan förhandla med de andra naturkrafterna, när naturen väl reagerar är det bara att ta förlusterna och anpassa sig hur radikal förändringen än blir.

Man måste verkligen säga att flygmyndigheterna sätter säkerheten först. Inga olyckor inträffade eftersom inga risker togs. Kortsiktiga risker kan vi tydligen hantera mycket snabbt även när det kostar stora summor, betydligt större och allvarligare hot som klimatförändringen och peak oil däremot verkar vara en helt annan sak. Vi får gång på gång veta att ny teknik ordnar det hela, det ska bli en mjuk övergång, lita bara på marknaden och ekonomerna. Men de verkar ju inte ens ha förstått grundkursen i fysik eller också ägnar de sig åt i det närmaste psykopatisk riskvärdering.

Vi vet att oljan kommer att bli ännu dyrare och att det ganska snart kommer en dag då flygtrafiken blir så dyr att vi måste organisera mycket av flygtransporterna på ett annat sätt. Frågan är om vi då har skapat ett mer robust transportsystem eller om det blir ännu en plötslig kris där vi tvingas skjuta till ännu fler miljarder för att kortsiktigt skydda sysselsättningen i de näringar som inte klarar övergången. Faktum är att flyget som inte betalar några miljö- eller energiskatter är mycket känsligt för oljepriset. Om oljan blir dubbelt så dyr så blir flygbränslet också dubbelt så dyrt, men bensinen till bilarna blir bara ca 50% dyrare eftersom det mesta av skatten inte påverkas av oljepriset.

Många av de som drabbades av flygstoppet råkade ut för obekväm väntan eller långsam transport hem från nöje eller affärer, men det blev inga långsiktiga konsekvenser. När nu askmolnet har skingrats så är vi tillbaka till det vanliga igen, askan dalar sakta till marken som om inget hade hänt. Diskussionen om flygets negativa konsekvenser för klimatet drunknar i analysen av dess ekonomiska betydelse. Det är inte utan att jag skulle tycka att det vore spännande om Katla vaknade och utmanade föreställningen om vad som är omöjligt…

Det är självklart en slump att veckan efter vulkanutbrottet så hände det som BP så sent som förra året sa var så osannolik att det var praktiskt taget omöjlig (har jag inte hört det förut?). En oljerigg exploderade och sjönk i Mexikanska golfen, 11 personer dog och en enorm naturkatastrof riskerar att vara ett faktum när 5000 fat olja sprutar ut i havet varje dag. Det är ödets ironi att Barak Obama nyligen öppnat för mer oljeborrning utmed USAs kuster för att blidka republikanerna. Sarah Palins ”Drill Baby Drill” lär väl inte vara så gångbart de närmsta månaderna, men allt är nog glömt när oljepriset passerar 100$ fatet. Egentligen är utsläppet inte så katastrofalt på lite längre sikt, skadorna får ju betalas av BP dvs de som orsakade utsläppet, USA som får ta skadorna är också den som har den högsta oljeförbrukningen i världen, det går att sanera oljan även om det kommer att ta mycket lång tid och bli mycket dyrt och till sist skadorna drabbar vår generation men knappt alls nästa.

När det gäller koldioxidutsläppen när vi förbrukar oljan är det tyvärr en helt annan sak. BP betalar inget för utsläppen, USA drabbas inte värst av konsekvenserna, det går inte att sanera koldioxiden i efterhand, kommande generationer får ta de värsta konsekvenserna. En stor skillnad är att vi inte kan se koldioxiden, det kommer inte att ligga döda fåglar på stränderna, inga arbeten förloras idag.

Till sist, jag skulle inte bli förvånad om BPs styrelseordförande Carl-Henric Svanberg kommer att använda olyckan som ett argument för den ”miljövänligare” oljesandsutvinningen i Kanada.

Till sist lite musik från det stora landet i väster.

Var är logiken?

Kan någon förklara denna logik för mig?


Regeringen har som klimatmål att Sverige ska minska sina klimatutsläpp motsvarande 20 miljoner ton koldioxid om året till år 2020. Tanken är att 7 miljoner av dessa ton ska kunna kompenseras via satsningar utomlands.
Samtidigt finansierar man via Världsbanken utbyggnaden av kolkraft. Inte bara så att man lånar ut via Världsbanken, utan man agerar direkt via sin post i Världsbankensstyrelse för att ett lån på sammanlagt 21 miljarder kronor ska ges till Sydafrika så att de kan bygga världens fjärde största kolkraftverk, med årliga utsläpp på 25 miljoner ton koldioxid.

Tydligen är det viktigaste att vi inte bygger egna kolkraftverk i Sverige, sedan kan vi gärna finansiera kolkraft i andra länder. För mig är detta rent ut sagt hyckleri. Jag kan bara spekulera i motiven, men visst är Sydafrika ett av de länder som gärna köper svenska vapen.

Enligt BIC (Bank Information Center) så lånade världsbanken ut fem gånger mer pengar till fossil energi än förnyelsebar energi under år 2008. Tydligen är detta inget problem enligt vår regering eftersom den inte motsätter sig denna utlåning.

Nytt ägardirektiv för Vattenfall?

Så kommer då till sist näringsminister Maud Olofsson med ett förslag på ”tydligare” ägardirektiv för Vattenfall. Det har tagit tre år och man kunde ju tro att det skulle innebär en förbättring jämfört med det gamla direktivet. Döm själva:

Det gamla:

Vattenfall ska "inom ramen för affärsmässighet vara ledande i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt hållbar svensk energiförsörjning".

Det nya:

”Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. ”

Affärerna (tillväxten) verkar åter vara det centrala och nu behöver Vattenfall inte ens vara ledande på hemmaplan utan vara ”ett av de bolag som leder”. Jag skulle inte tro att Lars G. Josefsson skulle haft något att invända mot detta direktiv.

God el och god värme från det goda företaget... får det lov att vara lite mer marknadsmässig avkastning från brunkolen som att vi kan ta vårt ansvar och klimatkompensera i Kina? Se vad politikerna gör och inte vad de säger!

Tid för existensen

I mellan åt blir det utrymme för funderingar över existensen. Vem är jag, vad gör jag och varför? Det talas om olika ålderskriser, 13, 25, 30, 40, 50, 60… Men är det inte snarare faser med tillfälle att fördjupa, begrunda och förankra än en kris att ta sig förbi?

De existentiella frågorna har smugit sig på mig allt oftare de senaste tio åren. Eftersom människan egentligen bara kan se sig själv när hon speglar sig i andra så har jag blivit allt mer nyfiken på hur andra förhåller sig till livet och vad det innebär att vara människa. Existensen kräver både sitt utrymme och sammanhang. Min erfarenhet är att funderingarna ofta hålls på avstånd eller försvinner i ”livspusslandet”. Det har varit likadant för mig (helt omedvetet). Kanske beror det på att frågor som berör våra innersta drivkrafter hotar att ge svar som man inte vill ha eller att vi är så uppe i varv att vi inte klarar att blicka inåt. Kanske är det kunskapen om döden som håller funderingarna på avstånd. I mitt fall har jag behövt skakas om lite för att bli redo för funderingar med nya infallsvinklar som har gett mig nya prioriteringar.

Innan jag träffade min före detta så ägnade jag mycket av min uppmärksamhet åt killgrejer. Det var datorspelande, bilar och väntan på nästa häftiga pryl. I mitt innersta längtade jag efter kärleken (knappast unikt), men den tedde sig gäckande och krävande så det andra fick min tid.

När jag hittade kärleken så blev det ganska snart konkurrens om uppmärksamheten i mitt liv. Det var oväntat för mig. Det jag hade ägnat min uppmärksamhet åt hitintills hade format mig mer än jag förstått, det hade skapat min världsbild och belönat mig för uppmärksamheten. När jag tvingades dela uppmärksamheten så blev det en sorts ifrågasättande av vem jag var, vilket jag instinktivt värjde mig mot. Men när jag på djupet tvingades ta mig an mina värderingar så började en förskjutning och ett sökande efter sammanhang.

Det var inte så lätt att leva tätt inpå en annan människa när förälskelsen stillades. Jag förstod hur mycket barn vi människor är även som vuxna. Behovet av att skapa en familj gjorde att vi skaffade oss en hund och tillvaron formade oss med tiden. Det gav mig mycket positivt och min världsbild berikades när jag konfronterades med känslor och tankar som inte varit del av mitt liv tidigare.

När vi separerade ändrades tillvaron på nytt. Först blev det tyst och tomt. Jag hade inte valt den nya tillvaron själv och även om förändringen inte kom oväntat så var det en stor omställning. Först ville jag ersätta förlusten, men det visade sig vara fel drivkraft för att starta något nytt. Jag var helt enkelt tvungen att utforska den nya tillvaron och på sätt och vis lära känna mig själv på nytt under de nya förutsättningarna (det verkar vara ett tema i livet).

Min erfarenhet så här långt är att varje omställning har fördjupat tillvaron och lett fram till insikter. Det har dock krävt sina födslovåndor och känts väl ansträngande ibland. Just nu håller jag på att ta del av andras funderingar om livet, jag går t ex en Alphakurs och njuter av att göra nya bekantskaper och tränga in i sådant som berör existensen.

Jag är nyfiken på hur troende existentiellt förhåller sig till de framtidsutmaningar som vår världsutveckling ställer oss inför (t ex globalisering, befolkningstillväxt, resursknapphet och klimatförändring). Vad innebär begrepp som, solidaritet, etik och moral när vi lever i ett sådant överflöd medan vi via konsumtionen är direkt länkade till de som lever i armod. Hur förhåller man sig till det materiella kontra det själsliga när vi definieras så mycket av vad vi konsumerar och vår konsumtion dessutom har så stor påverkan på andra. Finns det någon livskraft eller motståndskraft i tron? Eller handlar den mer om överlevnadsstrategi, tillhörighet och hantering av döden?

Frågorna blir många, men känns angelägna. Förändring är oundviklig (och nödvändig), men vilka har vilja och kraft att forma den? Hur fångade är vi av ”den enda vägens politik” d v s evig ekonomisk tillväxt?

Jag tror att den positiva kraften måste komma inifrån och sprida sig via sammanhang som bryter dagens tankemönster. Kulturen måste utvecklas i takt med tekniken (och egentligen tvärt om).

I kristendomen är skillnaden mellan gamla och nya testamentet slående, vilket är naturligt, det skiljer ju upp till tusen år mellan dem. Men vilka är drivkrafterna två tusen år efter uppenbarelseboken? Spännvidden mellan t ex Caritas, Kristna fredsrörelsen och den kristna högern i USA är svindlande (och för mig väsensskild) . Vissa värderingar verkar envist hänga kvar ända sedan pyramiderna byggdes även om de är uppenbart destruktiva. Vi har alla dessa ”frön” i oss, men som flockvarelser så vattnar vi gemensamt det som växer i vår värld.

Tage Danielsson skrev:

”Människan har skapat Gud till sin avbild, längre räckte inte hennes fantasi.”

Det är viktigt vad vi fantiserar om…

Björklund och fakta

Medan jag stod och stekte pannkakor idag så lyssnade jag på Ekots lördagsintervju. Det var Folkpartiets Jan Björklund som fick svara på frågor om bland annat kärnkraften. Jag reagerade på hur slarvig han var med fakta. Denne företrädare för kunskap i skolan, tog lätt på att statsministern inte hade koll på sysselsättningsstatistiken även om Alliansen gick på val med detta som främsta valfråga. Tydligen hade Björklund inte heller koll på statistiken, men det är väl ok, i mina ögon har Folkpartiet främst tre frågor, skolan, Nato-medlemskap och kärnkraften.


När det gäller kärnkraften brukar Björklund tala om att hälften av Sveriges elproduktion kommer från kärnkraften. I den senaste partiledardebatten så upprepade han detta. Men om man kollar fakta så har kärnkraften haft en allt mindre andel sedan Barsebäck stängdes år 2005. Faktum är att andel blivit allt lägre med år 2009 som ett riktigt dåligt år med endast 37% av produktionen och 50 TWh, det kommer sannolikt att ändra sig i år eftersom man skruvat upp effekten i flera av kärnkraftsreaktorerna, men risken finns att man pressar anläggningarna för hårt och får sämre driftsäkerhet, så vi får se. Så här har andelen varit de senaste åren:

2009   37%   50 TWh
2008   42%   61 TWh
2007   44%   64 TWh
2006   46%   65 TWh
2005   45%   69 TWh
2004   50%   75 TWh
2003   49%   65 TWh
2002   46%   66 TWh
(Källa: SCB)

Ytterligare ett påstående som jag reagerade på var när Björklund påstod att Sverige under 2009 varit tvungen att importera el, i huvudsak kolkraftsel från Danmark och Tyskland. Men om man tittar på Sveriges elimport (4,7 TWh) för 2009 så var fördelningen denna:

Norge     52%
Finland    21%
Danmark 17%
Tyskland  8%
Polen       2%

(Källa: energimyndigheten)

Mer än hälften kommer alltså från Norge som inte har någon kolkraft vad jag vet. Så påståendet att importen i huvudsak är kolkraftsel är felaktig, det är snarast främst vattenkraft. Faktum är att om man tittar på Danmark och Tyskland som Björklund talade om så exporterade Sverige mer el till Danmark än vi importerade och nettoimporten från Tyskland var endast 0,18 TWh. Detta trotts den rekordlåga kärnkraftsproduktionen i Sverige.

Jag noterade även att Björklund inte vill ha något ägardirektiv som hindrar statliga Vattenfall från att bygga nya kolkraftverk i utlandet. Fast han tycker samtidigt illa om att vi ibland behöver importera kolkraftsel, jag tycker att det är inkonsekvent om han anser att vi ska undvika kolkraftsel.

Till sist kan jag förstå att Björklund trodde att vindkraften stod för 1 % av elproduktionen förra året, fast det var 2% (2,5 TWh), energimyndighetens mål för år 2020 är 30 TWh vindkraftsel. Jag skulle tro att Björklund direkt motarbetar att detta mål ska kunna uppnås, det skulle betyda att vi behöver betydligt mycket mindre kärnkraftsel även om vi inte vidtar några effektiviseringsåtgärder alls. Som jämförelse kan man titta på Tyskland där det producerades 40 TWh vindkraftsel år 2008 (Källa: BWE).

PS. Jag hörde att Riksdagens utredningstjänst räknat på Vattenfalls tyska kärnkraftsäventyr (på uppdrag av miljöpartiet) resultatet var ett minus på 1,5 Miljarder kronor och kostnaderna tickar iväg eftersom två av verken har stått stilla sedan år 2007. Allt som "glimrar" är inte guld...

Vargen

Vem är vargen?
Vargen väcker känslor, den är:

• Rovdjuret som tar tamdjuren utan att fråga.
• Symbolen för den otämjda naturen.
• Konkurrenten som tar jägarens byte.
• Vår bästa väns stamfader.
• Den utrotade som tilläts återkomma.
• Ett mytologiskt väsen som bor i våra skogar.

Det är svårt att ha en sansad diskussion om vargen. Det blir lätt: Den dödar fåren och din hund. Den har ingen plats i vårt land. Den som värnar om vargen struntar i människan, struntar i de utsatta, de på landet, de gamla och svaga eller till och med de ofödda. Rovdjuret måste dö!

Men har vi inte råd med vargen? Staten ger kompensation för det vargen tar. Om inte vargen har någon plats här så har väl knappast heller tigern någon plats eller lejonet, leoparden, geparden, puman, krokodilen, noshörningen, flodhästen, gorillan, pytonormen, nä antagligen inget av djuren i djungelboken.

Men vem är människan när hon dödar allt vilt som kan vara ett hot mot henne personligen, mot hennes husdjur eller egendom? Vilka är vi när alla stora predatorer är utdöda? Vad säger det oss om hur vi ska behandla det vi upplever som hot? För det är väl klart att människan själv är den som vi har störst anledning att frukta.

Men vargen kan ju vara så grym, den dödar mer än det kan äta… Har du tittat i din slask? Vad gör butikerna för att det alltid ska finnas fullt utbud i köttdisken? Vad kan vara grymmare än slakteriet som av lönsamhetsskäl inte hann döda grisen innan den kokades? Djurtransporten där åksjuka djur dör av värmeslag eller syrebrist och de överlevande sedan manas på med elstötar och rapp från plaströr in i den industriella processningen av köttprodukter. Uppfödningen av grisarna som lever sina korta liv på antibiotikafoder för att klara de trånga båsen och hårda betonggolven? Vem är grym och hänsynslös egentligen? Nä vargen äter inte våra barn. Mänskligheten offrar sin egen avkomma med liten tvekan och räds istället enklare hot.

Frågan är om inte fruktan är vår största fiende, den gör oss blinda för både de verkliga hoten och berövar oss möjligheten att se vilka vi är.

Summering av år 2009

År 2009 var ett händelserikt år, det kändes bitvis som ett maratonlopp utan målgång. Först separationen från min käresta, sedan full fart med jobbet, Shiela, Stadsdelsfullmäktige, bostadsrättsföreningen och Miljöpartiets styrelse i Malmö (nytt för året).

Det var stundtals en smått overklig känsla över tillvaron, som bara rullade på. Som tur var fick jag hjälp av mina föräldrar med Shiela (TACK!) annars hade det aldrig gått. Jag iakttog civilisationens kollektiva självmord fortgå, såg bekymrade makthavare som manade till handling samtidigt som de ökade takten på den redan inslagna vägen mot kollaps. Den personliga frustrationen blandades till en bitter cocktail av saknad och sorg över tingens tillstånd. Ensamheten kom i fatt mig efter ett tag, jag sökte en lösning, träffade en längtande kvinna, men jag insåg att vi inte delade riktig samma längtan. Mötet gav mig dock djupare insikter och faktiskt lite ökat självförtroende.

När semestern var slut och krafterna började tryta redan efter första arbetsveckan så insåg jag att det behövdes en omstrukturering av tillvaron. Jag lämnade både min dejt och styrelseuppdraget för Miljöpartiet i Malmö. Ännu en kvinna hoppades på kärleken ihop och mycket var rätt, men till sist stod det klart att jag inte var redo för en större förändring. Dessa möten fördjupade självinsikten och det nya decenniet tar ett avstamp från det gamla.

Här är några aktiviteter och händelser som jag är lite extra glad/stolt över under år 2009.

Jag fortsatte att ge bort mitt politikerarvode på ca 25.000 kr till välgörenhet, hälften till humanitär solidaritet (så som Läkare utan gränser, Amnesty, Attac, Unicef, Vi-Skogen och Rädda barnen) och hälften till en hållbar utveckling via miljökamp (så som Greenpeace, Svenska naturskyddsföreningen, Miljöförbundet Jordens Vänner Stiftelsen utan djurförsök, Avaaz och Sea Shepherd).

Shiela och jag fortsatte att samla burkar och fick ihop 305 kr som skänktes till Vi Skogen och Kooperation utan gränser, det var något sämre än förra året men en hel del burkar ändå.


Vid EU-parlamentsvalet så stod jag bredvid en Piratpartist och delade ut Miljöpartiets valsedlar, det var ett lyckat val för både piraterna och miljökämparna.

I bostadsrättsföringen bytte vi bort ett bundet elavtal med Vattenfall och valde miljömärkt el från Skellefteå  Kraft istället. Visst var ordföranden lite nervös att det skulle bli dyrare, men jag försäkrade sturskt att det inte skulle bli så i längden, sedan kom köldknäppen och Ringhals var nere för underhåll. Jag är dock säker på att priserna sjunker och det känns väldigt bra att inte betala till Vattenfalls kolkraftverk och bonusar.

På jobbet påpekade jag för den miljöansvarige på företaget hur tokigt det skulle vara att först ha miljövecka och sedan börja låta trapphusen vara tända dygnet runt för att någon på direktörsvåningen tyckte att kontoret såg tråkigt ut utifrån. Efter några turer fick belysningen vara släckt tills någon trycker på knappen och sedan slocknar den igen efter några minuter (på samma sätt som tidigare).

Fruktskalen togs med till jobbet för kompostering även detta år. 10 kg bananskal lär räcka till biogas motsvarande en liter bensin. År 2010 hoppas jag att min bostadsrättsförening gör det möjligt att återvinna matrester hemma.

Jag lyckades helt undvika flyget, både privat och i jobbet. Jag har faktiskt inte flugit privat sedan 2002. Både inrikes och utrikesflyget minskade med 10% i Sverige år 2009.


Vindkraftsverket som jag köpte en andel i 2008 blev äntligen färdigt och var faktiskt det som producerade mest vindkraftsel i Sverige de fyra sista månaderna på året.


Hemma skaffade jag LED-lampor till lägenheten, det var lite skiftande med ljusstyrkan, men jag hittade snart lampor som passade till de olika rummen. Dessutom skaffade jag en "tamagotchi" i form av en solcellsdriven klocka. Jag hade varit utan klocka i mer än ett år sedan den gamla spräckt glaset som inte gick att byta. Min nya klocka pysslar jag dock ömt om.


På stadsdelskansliet så byttes tio bilparkeringar mot 400 cykelparkeringar och komplett källsortering infördes, det var inget politiskt beslut men jag inbillar mig att det delvis hade med min påverkan att göra.


Jag lyckades få Skanska att installera ett skymningsrelä på sitt kontor vid Malmös högskola efter endel envishet. Mina försök till påverkan av Malmöstads verksamhet som medborgare gick dock inget vidare, som tur är går det lite bättre som politiker.


Jag avslutade mina konton på Swedbank i Höör efter att pappa talat om att jag inte ens behövde gå till bankkontoret för att få det gjort. Det var skönt att inte bidra till finansfolkets bonusar på denna bank. Ekobanken fick dock en del insättningar under året.

Som slutspurt demonstrerade jag vid klimatmötet (COP15) i Köpenhamn, men makthavarna levererade inte och min övertygelse om att mer engagemang behövs stärktes. År 2010 är det valår och förhoppningsvis får miljöminister Andreas Carlgren snart göra något som passar honom bättre.

Energijakten tävling två - ingen vinnare

Den andra tävlingen blev det inte mycket av med. Efter en vecka hade jag fått ett svar från Enercon att det var PEABs gran och att VD:n skulle höra med dem om det gick att installera en timer. Från Borgarskolan var det tyst. Så jag skickade två nya meddelanden, denna gång svarade Borgarskolan att eleverna säkert var intresserade men att man inte hade tid pga omorganisation, jag försökte förklara att tävlingen var mycket enkel och endast gick ut på att vara först med att installera en timer. Enercon svarade inte på min förfrågan hur det gått med PEAB och Borgarskolan hörde inte heller av sig. Belysningen har stått tänd dygnet runt sedan mitten på december, elnätet har prövats under den senaste veckans köldknäpp och jag tycker att det är så onödigt. Men eftersom det ändå snart är dags att montera ner julbelysningen så förklarar jag att tävlingen saknar vinnare...