Sammanfattning av år 2015

Ytterligare ett händelserikt år är till ända, det varmaste som hittills uppmätts. 2014 års rekord höll bara ett år. Det finns fortfarande folk som inte tror att människan påverkar klimatet och ännu fler som inte tycker att de behöver bry sig.

Mycket jobb återstår för att närma sig en hållbar utveckling. Nu jobbar jag i både MKBs styrelse och i Tekniska nämnden. Det ska bara vara en tidsfråga innan MKB tar ut en större del av parkeringskostnaderna direkt av bilisten istället för på hyran. Det är redan idag svårt att hyra ut garageplatserna i nya hyreshus så det finns all anledning att bygga färre garage och sänka dessa byggkostnader. MKB har kommit igång med byggandet, nu gäller det bara att se till att det inte är de gröna gårdarna som förtätas bort. Det gäller också att vara vaksam så att vi minskar segregeringen istället för att ytterligare förstärka den, det är en stor utmaning när mycket ska byggas snabbt. Om vi lyckas så tar vi flera små steg mot ett Malmö där det är bättre att leva.

Och visst ska gatukontoret bygga fler cykelbanor, vi behöver plats till cykeln och bilisterna uppför sig ofta bättre om de inte har så breda gator. Detta är ju enkelt. Och inte ska vi subventionera villabebyggelse samtidigt som vi behöver pengarna till bostäder inne i staden och dessutom ska bevara Sveriges bördigaste åkermark. Enkelt att förstå, men något som man ständigt behöver påminna politiker och tjänstemän om.

Även detta år gick jag emot den starka resetrenden när jag inte flög i år heller. Även de som borde veta bättre far och flyger kors och tvärs. Jag lyckades i alla fall stoppa en resa med Tekniska nämnden som skulle skicka politiker till Dubai för att studera Internet och miljöarbete!!! Det var en och annan som blev väldigt besviken... men jag misslyckades stoppa resan till Kalifornien för att skicka politiker att studera musikfestivalen Coachella för få inspiration till Malmöfestivalen. Det är beklämmande hur lättvindigt man motiverar långväga resor när man själv får åka med och slipper betala. Jag förstår inte hur resandet lyckats bli nära nog meningen med livet för så många. Men å andra sidan förstår jag inte heller hur unket tankegods från 30-talet blivit så gångbart igen. Det är märkligt och mycket skrämmande.

Men som tur är så har jag ändå ett härligt liv. 2015 har varit ett riktigt bra år!

Fossilfri på PPM?

Jag har sett över mina PPM-fonder och upptäckte att det har skett en del sedan sist. För några år sedan fanns det visserligen etiska fonder och visst kändes det bra att inte investera i kärnvapen, klusterbomber, cigaretter och porrfilmer. Men om man ville spara i breda aktiefonder så gick det inte att säkert undvika investeringar i brunkolsdagbrott, djuphavsolja (typ BPs Deepwater horizon) eller oljeutvinning i Arktis (typ Shells verksamhet).  

Men nu när jag gick igenom vilka fonder som tillkommit eller fått bättre hållbarhetskriterier så gick det faktisk att i stort sätt välja bort kol och olja efter lite utforskningar.

Jag hittade dessa fonder som har riktlinjer att undvika fossilbränslen och som dessutom verkar göra det i praktiken:

GodFond Sverige & Världen (SPP)

Fonden investerar bredd men väljer bort kol, olja, gas vapen, alkohol, spel tobak och pornografi.

Handelsbanken Hållbar Energi

Fonden investerat i förnyelsebar energi och energieffektivisering. Tyvärr finns det inget undantag för investeringar i palmolja och oftast innebär skövling av regnskog.

DNB Global Hållbar

Fonden investerar brett och inte i kol, olja eller tjänsteföretagen i fossilbranchen.

Lärarfond 21-44 år (DNB)

Fonden investerar 50% i Sverige och 50% övriga världen. Den väljer bort kol, olja och tjänsteföretagen i fossilbranchen.

Det är lite lurigt att läsa sig till vilka fonder som verkligen är hållbara eftersom fondbolagen ofta skriver väldigt fint om miljöhänsyn när de beskriver fonderna och deras kriterier ofta nämns klimathänsyn, men när man granskar deras årsrapporter så ser man att de har investerar i oljebolag som Exxon, Shell och BP som definitivt inte jobbar för att motverka klimatförändringen utan tvärt om lobbar hårt för att inte begränsa utsläppen.

Bästa sättet att hålla koll på fonderna är att läsa årsrapporten för där brukar innehavet vid årsskiftet anges. Ett kryphål är att fonderna ibland tillåts investera i bolag som har upp till 5% av sina investeringar i fossilbränslen. Jag antar att det då oftast handlar om investeringar i bolag eller fonder som i sin tur investerat i fossila bränslen.

Exempel på fonder som jag upptäckte inte är så hållbara men som ger intryck av att vara det i marknadsföringen är:

AMF Aktiefond Världen  som investerar i oljebolag som Shell och Total och även servicebolag till oljebolagen som Schlumberger som är världens största i sin bransch. Länk till årsrapporten 2014.

Folksams Globala Aktiefond som investerar i oljebolag som Cenovus Energi som utvinner oljesand i Kanada vilket är den smutsigaste formen av oljeutvinning. Man har även investerat i Halliburton som är ett av världens största servicebolag inom oljeindustrin. Länk till årsrapport 2014. 

KPA Etisk Aktiefond som investerar i bolag som BP, Chevron och Shell men även TransCanada som vill bygga den kontroversiella oljeledningen Keystone XL från de kanadensiska oljesandsfälten till de oljeraffinaderierna vid mexikanska golfen. Länk till årsrapporten 2014.  

Öhman Etisk Index USA som investerar i oljebolag som Exxon Mobile och servicebolag i oljebanchen som Halliburton och Schlumberger. Länk till årsrapporten 2014.

Sammanfattning av år 2014

Till sist blev det tid för en sammanfattning av 2014. Klimatfrågan var lika aktuell som tidigare och i Malmö blev skyfallet den siste augusti en omskakande påminnelse om att det inte "bara" är fattiga människor som drabbas av klimatförändringen.

Det var ju valår och jag lämnade Stadsbyggnadsnämnden och styrelsen i bostadsrättsföreningen för att ta plats i Tekniska nämnden och styrelsen i kommunens fastighetsbolag MKB. Det känns fint att ha fått förtroendet att jobba vidare mot ett hållbart samhälle. Det återstår mycket arbete...

De fyra åren i Stadsbyggnadsnämnden har varit väldigt givande och jag tycker jag lyckats göra skillnad i flera viktiga frågor. Visst var det frustrerande emellanåt och visst togs det flera beslut som var i fel riktning (stoppade solceller på Köpenhamnsvägen, Södertorpsgårdens bygge i park istället för på parkering, Entrés flytt av livsmedelshandeln...). Men trotts detta är jag övertygad om att det blivit sämre om inte jag hade lagt min energi på att göra Malmö grönare.

Allra viktigast var nog arbetet med att sänka kravet på antalet nya bilparkeringar vid bostadsbyggande. Bilden är från Västra Hamnen i Malmö, vårt skyltfönster mot världen, men också med stora trista markparkeringar som i och för sig ska byggas bort med tiden.

 Det krävdes oväntat mycket jobb innan parkeringsnormen från 2010 verkligen började användas som det var tänkt. Det fanns motstånd från några tjänstemän, politisk ovilja, opposition som inte alls ville ha minskade p-krav, kryddat med en osäkerhet kring vad förändrat arbetssätt vid handläggandet av bilparkeringskraven skulle innebära för stadsbyggnadskontoret. När vi till sist väl lyckades tillämpa den nya normen på Stadsbyggnadskontoret så slapp t.ex. MKBs nya kollektivhus i Sofielund bekosta ett två plans p-däck och skolbarnen på Sofielundsskolan slapp där med bli granne med ett p-däck.

MKB fick även möjlighet att bygga Greenhouse Augustenborg (bilden) ett spjutspetsprojekt med tydlig hållbarhetsinriktning. De 46 lägenheterna behövde endast ordna 16 bilparkeringar, jag tyckte i och för sig att man gott kunde få slippa bilparkeringskravet helt. Parkeringarna blev i alla fall försedda med laddstolpe för att vara anpassade till fossilfri bilism. Det blir istället cykeln som blir prio 1 med säkra cykelparkeringar, en cykelverkstad och uthyrning av lådcykel. För de tillfällen då bilen behövs så ger en bilpool tillgång till bil utan att man behöver äga den.

Vi fick fram planerna för hållbart resande i Västra hamnen och Limhamns hamnområde. När det gäller utbyggnaden av Limhamn så saknades det en övergripande plan för trafiken trotts att planen var att skapa blandad stadsbebyggelse. Det blev stor skillnad på trafikfrågan i den första och sista planen som togs i området under mandatperioden.

En annan viktig fråga jag gjorde skillnad i var förskolornas och skolornas prioritering av utrymme för barnens utomhuslek och de anställdas önskan att kunna parkera på skoltomten. Trotts att det fanns tydliga riktlinjer för att barnen skulle prioriteras före bilparkering så planerades många nya förskolor med bilparkering även om den minsta rekommenderade lekytan inte kunde uppnås. Ett enträget arbete ändrade dock prioriteringen i flera ärenden till sist. Nu pågår ett arbete där det ska blir ännu tydligare att barnen verkligen SKA prioriteras före parkeringen.

2014 var också året då jag tog farväl av en älskad följeslagerska. Det var väldigt vemodigt!

Även detta år gick jag emot normen när jag inte flög i år heller. Som privatperson så är det ju ofta konsumtionen av flygresorna som har störst klimatpåverkan. Visst är det strålande om man inte kör så mycket eller om man har skaffat en snålare bil, men en enda resa till Thailand eller USA motsvarar ett helt års bilkörning i klimatpåverkan, för varje flygpassagerare! För en familj på fyra blir det fyra års bilkörning på en enda resa. Nu är det mer än 10 år sedan jag flög senast, det känns bra!

Min mobil är nu inne på sitt elfte år och den fungerar fortfarande. Visst har det varit lockande att kvittera ut en gratis Iphone 5 på jobbet, men det är ju inget jag egentligen behöver för att kunna prata i telefon. Ska man leva som man lär så får den gamla tjäna lite till innan skrotningen.

På det stora hela så har livet varit gott 2014. Visserligen lite mer grått i skägget och förhoppningsvis lite klokare. Med en käresta som gillar grått och klokt så blir ju livet gott!.

Valet

Så är då valet över. Efter kampanjande ända in till valdagen och stigande nervositet med oroande opinionssiffror in på målsnöret är det så skönt att Malmöborna gav oss i majoriteten nytt och ökat förtroende. Nu kan vi fortsätta det arbete vi har påbörjat, det finns ju så mycket kvar att göra. 

Samtidigt finns det en klump kvar i magen när riksdagen verkar fortsatt fast i blockpolitiken samtidigt som de främlingsfientliga krafterna växer sig allt starkare. Klyftorna ökar och syndabockarna ska pekas ut och fördrivas enligt gammalt välbekant mönster från historiens skräckkabinett.  

Det känns även frustrerande att trotts idoga försök i val rörelsen att få upp klimatkrisen på dagordningen från främst de gröna så gled denna fråga allt som oftast över till frågan om ny kärnkraft eller ej. Alliansen tyckte inte att det brådskade att minska våra utsläpp eller att anpassa samhället till förändringarna eftersom vi redan är så duktiga. Bensinen påstås ju vara orimligt dyr, flyget måste helt enkelt vara billigt och lastbilstransporterna likaså. Förorenaren ska så klart betala (i teorin), men inte här och inte nu. Samtidigt menar WWF att om alla skulle leva som oss svenskar så skulle de behövas tre jordklot. Svenska naturskyddsföreningen kallade de fyra senaste åren för ”Fyra förlorade år för miljön”. Glappet mellan vad vetenskapen anser måste göras och vad de flesta politikerna anser vara möjligt att göra är enormt.

Ryssen visar musklerna och ropen skalla "mera stridsflyg" samtidigt som rysk olja håller vårt transportsystem i ett allt starkare grepp medan tågen står stilla på slitna och överbelastade stambanor. Att bygga två spårvagnslinjer i Malmö beräknas kosta ca 2-3 miljarder. Det motsvarar kostaden för 3-4 nya JAS-plan. Det ena anses helt nödvändigt för att vår nationella säkerhet (60 nya JAS anses behövas för att avskräcka Putin). En fossilfri kollektivtrafik anses orimligt dyrt, även om det är Putins Ryssland som kontrollerar ca 40% av vår oljeimport. Jag får inte ihop det hela... 

Det var frustrerande att höra partiledardebatterna om jobbskapande och tillväxt. Vi har ju så mycket jobb att göra samtidigt som mycket av våra resurser används till sådant som egentligen är ren överkonsumtion och som inte hjälper oss ett dugg närmare en lösning på våra stora utmaningar, ofta är det precis tvärt om.

Den stora branden i Västmanland var länge utom kontroll och brände ner ca 13.000 hektar skog. Här i Malmö fick ett helt annat smakprov på vad klimatförändringen kan innebära när det värsta regnet på 150 år fyllde våra gator och källare med vatten. Ett litet bekymmer jämfört med konsekvenserna av extremväder ute i världen, men det var ändå en märklig upplevelse att försöka få ut vattnet ur källarna i vår bostadsförening när strömmen gått och vi i skenet av ficklampor och nödbelysning plaskade omkring med vattnet skvalpade längs med väggarna. Det var inte längesedan vi lätt chockade precis klarade oss från översvämning när en vinterstorm var 15 cm ifrån att börja fylla citytunneln med vatten. Mycket tyder på att extrema regn och högvatten kommer att bli allt vanligare framöver. Ska det vara så svårt att förstå att vi inte kan fortsätta blunda utan ödesdigra konsekvenser.

Sammanfattning av år 2013

Så var det dags att sammanfatta ännu ett händelserikt år.

Det har varit ett år med mycket politik i stadsbyggnadsnämnden. Parkeringsnormen från 2010 tillämpas i nästa samtliga ärenden, vilket inneburit att färre bilparkeringar byggs och att det blivit enklare att parkera cykeln i Malmö. Det är jag stolt över, motståndet har varit oväntat stort. Tiden är mogen för en ny och ännu bättre parkeringsnorm, där även lådcyklarna får utrymme. Annars har det återigen varit mycket diskussion om utrymmet till barnen i förskolorna och om nya villaområden på åkermarken. Jag har visat mitt intresse för att som representant för miljöpartiets väljare vara med och forma vår stad även nästa mandatperiod.

I bostadsrättsföreningen är projektet med miljöhuset som jag varit huvudansvarig för nästa i mål. Det har tagit mer än två år, men nu står huset där och är nästan helt klart.

Min mobiltelefon är nu inne på sitt tionde år och efter att ha fått ett nytt batteri klarar den sig åter i stort sätt på en laddning i veckan.

Medan flygtrafiken åter ökade under år 2013 (utrikestrafiken +2%) så stannade jag på marken och bidrog därmed inte så mycket till att mänskligheten troligtvis för första gången någonsin lever i en atmosfär med en koldioxidkoncentration på över 400 ppm. Tyvärr är det ont om tecken på att trenden ska vända i tid för att undvika en extrem situation i framtiden.

Sist men inte minst så har jag haft tid för kärleken ihop med min sambo och till viss del därför skrivit mindre ofta på bloggen.

Sustainability day öresund

I tisdags var jag på hållbarhetskonferens med tongivande personer från politiken, näringslivet och forskningen där man diskuterade hur hållbarhetsfrågorna formar framtiden och förutsättningarna för samhälle och företag. 

Om jag ska välja ett ord för att sammanfatta det som talarna och deltagarna förmedlade så var det:

kollektiv frustration

Vi vet sedan länge vad som behöver göras och hur lite tid vi har på oss innan risken för oöverskådliga konsekvenser blir orimliga, ändå händer så lite. Att då dessutom bli direkt motarbetad av regeringen när det gäller det arbete som vissa kommuner lyckats åstadkomma genom att t.ex. ställa högre krav på energieffektivt byggande än den statliga lägsta normen, det blir bara för mycket. 

Visst är det på ett sätt lite hoppingivande att det finns så många som är frustrerade, men samtidigt är det ju alldeles för få och dessa personer har för lite inflytande för att få till stånd de förändringar som krävs.

Det är ju som Viktoria Walldin sa på konferensen, vi har gett tjuven till uppgift att lösa brottet. Inte konstigt att vi är frustrerade!

Anders Wijkman var där och hade ju som vanligt kloka tankar att förmedla.

De som sitter på makten över resurserna är de som älskar sin stora villa, sin bil, sin biff, de senaste teknikprylarna och långresan till solen och upplevelserna. Så länge det är så kommer inget att förändras.  

I Malmö är vi ju fortfarande inte överens om det inte är vettigt att fortsätta bygga villaområden på åkermarken eller att det är rimligt att bilarna ska få mindre utrymme så att cykeln och kollektivtrafiken får ta mer plats. 

Så här dagen efter stormen Sven är det svårt att förstå varför det är kontroversiellt att det inte räcker att nybyggda hus ligger minst 2 m över havsnivån, utan att 3 m måste var minsta gränsen (Sven pressade upp havsnivån till 1,58 m över normalt och då regnade det som tur var inte dessutom). 

Jag tror inte att det är efterverkningarna från den blyade bensinen som gör det så svårt att fatta (även om det hade varit skönt med en enkel förklaring). Kanske är det så att kärleken till bilen, biffen och bungalowen är så mycket större än empatin till de som kommer att få lida av konsekvenserna av våra handlingar/ icke handlingar. Tur att historien innehåller personer som Gandhi, Martin Luther King och Nelson Mandela som har visat att människan kan vara så mycket större än vad vi vanligtvis är.

På Centralen

Nordpolen smälter, oljebolagen skyndar sig att exploatera ishavet och lite oväntat deltog jag och min käresta i en flashmobmanifestation.

28 modiga Greenpeaceaktivister från olika delar av jorden och två journalister har suttit häktade i Ryssland i två månader sedan de hängt upp en banderoll på en rysk provborrningsrigg i Arktis. Det ryska rättsväsendet är ju inte direkt känt för sin rättvisa och oljeindustrin är ju tämligen hänsynslös i sin jakt på nya oljekällor. Greenpeaceaktivisterna är modiga människor!

Vårt land är fortfarande väldigt beroende av olja. Få känner till att 40% av den råolja som Sverige importerade förra året kom ifrån Ryssland som är vår största exportör, Norge som stod endast för 25% importen. Man kan förstå varför den svenska regeringen är så tyst om oljeexploateringen i arktis,

När svenska politiker talar om det ryska hotet brukar de sällan tala om svenska JAS-plan och stridsvagnar som blir stående i sina hangarer om Putin bestämde sig för att sluta sälja olja till oss.

http://www.greenpeace.org/international/en/campaigns/climate-change/arctic-impacts/Peace-Dove/Arctic-30/

http://spbi.se/statistik/import-export/

Engagemang

Under april har mitt miljöengagemang varit lite mer publik än vanligt. Jag höll en timmes föredrag om Malmös stadsplanering för elever på ett internationellt miljöprogram i Lund. Det var en utmaning att prata engelska men det var verkligen roligt att träffa alla dessa unga som engagerar sig för en bättre värld.

Sedan träffade jag Malmöbor på Gustav Adolfs torg för att prata om den nya översiktsplanen. Nyfikenheten blandades med idéer om hur vår stad kan bli bättre.

Slutligen var jag med i en kort Greenpeace manifestation för Arktis ihop med Christel. Mitt hjärta blev riktigt bra, men så övade jag ju flitigt för att hålla värmen i väntan på mörkret. Det kändes bra att åter träffa engagerade människor. De unga tjejerna var i majoritet som vanligt, men en och annan med åldern inne för de grå tinningarna var också med.

Den som inte arbetar ska inte heller äta

Jag var på ett mycket intressant seminarium som handlade om arbete, människovärde och vårt ekonomiska system. Talarna var Birger Schlaug, Nina Björk, Roland Paulsen och Lasse Ekstrand.

Intresset var så stort att folk fick stå upp. Något av det som togs upp var:

Hur tokigt BNP är som mått på samhällsutveckling.

Hur behovet av ökad konsumtion påverkar oss genom reklamen.

Hur märkligt det är att normalarbetstid på 40 h/v anses vara det optimala oberoende av effektiviseringar och nya produktionsökningar medan 30 h/v anses vara en planekonomisk absurditet.

Det hoppingivande med att reklamen oftast handlar som sådant vi verkligen vill ha dvs kärlek, gemenskap, fritid, vacker natur, sammanhang och andlighet.

Hur kan man påstå att vår enorma tillväxt har gett oss ett så bra samhälle när ca 750.000 människor äter psykofarmaka, vilket är en fördubbling på 10 år. Samtidigt har väldigt många barn olika mer eller mindre allvarliga psykiska besvär så som ätstörningar och ADHD.

Här kommer Nina Björks inlägg:

En procent med mycket makt

Denna mycket pedagogiska video fick mig att tänka på hur pengar och makt hänger ihop.

Journey into Self

Att bli en person är en resa. Jag hittade denna underbara lilla film som är ett sammandrag av ett 16-timmars gruppsamtal som psykologerna Carls Rogers och Richard Farson  hade i brytningstiden 1968. Denna film hade troligen inte varit möjligt ett decennium tidigare och var säkert banbrytande på sin tid och den berörde mig 44 år senare. 

Man får ta del av främst fyra personers funderingar om sig själva i relation till andra människor. För mig som studerat Enneagrammet så var det mycket givande att se hur dragen från ett antal strategier visades.

Det var kvinnan som hade lättare att älska sin katt än sin man, som visade flera av tvåans drag. 

Den spröda asiatiska kvinnan som framstod som en klockren fyra som verkligen strålade av närvaro.

Och så mannen, troligen en femma, som hade gömt sina känslorna djup ner, som berördes av de andras öppenhet på ett djupt plan.

Mannen som kunde tänka sig att hans fru kände likadant som kvinnan med katten, han talade om sin rädsla kanske en sexa.

Den färgade kvinnan som inte vågade ta plats, skulle kunna vara en nia.

Och så psykologerna, den utmanande Richard Farson med drag från åttan, som utan inlindande säger till kvinnan med katten att det är patetiskt att uppleva att den som älskar en mest är en katt. 

Och så till sist den inkännande Carl Rogers som jag har läst hade strategi nio, vilket jag kan tro på efter att ha sett denna film.

Här kommer andra delen av filmen:

Fler medborgare önskas

Att vara medborgare innebär att ta ett ansvar för samhället som är bortom de egna angelägenheterna, att kunna lyfta blicken och se helheten kräver mognad. Distriktsläkaren Anders Källgård tycker jag visar en sådan mognad när han argumenterade för att läkarna borde lämna ett nollbud i årets löneförhandlingar. Han är orolig över vad de växande ekonomiska klyftorna gör med samhället och tycker att det var bättre att satsa på bättre arbetsmiljö och vidareutbildning än ännu högre löner för läkare med redan höga löner.  

Att läkarförbundet inte vill hålla med honom kan jag ha viss förståelse för eftersom så mycket kretsar kring lönen, men att kommentarerna från flera kollegor är så oförstående tycker jag är sorgligt. Mycket visdom finns i dessa ord:

Där din skatt är, där kommer även ditt hjärta att vara. 

Att finansfolket älskar pengar kan jag ju förstå, men om jag får välja så föredrar jag en läkare som trivs på sin arbetsplats snarare än en som trivs med sin Rolex.

Länk till debattartikel i Läkartidningen.

Tid att jorda mig

Nu börjar semestern! Planerna hålls på ett minimum, närvaron på ett maximum. Det är tid för en annan rytm, fördjupning och avkoppling. Utrymme att prova nya mönster och bana väg för ny inspiration.

Jag låter Lisa jorda mig och lyfter blicken...

Hur går det med klimatet?

Jag har följt händelserna i Almedalen med ett halvt öra, mest för att höra om de talades om de riktigt stora utmaningarna (så som klimatförändringen, peak oil och tillväxtens gränser). Det var väl som vanligt ganska blandat, men jag kan väl inte säga att det känns som de stora frågorna verkar vara särskilt prioriterade. Jag hittade dock detta lilla inslag med Anders Wijkman som var rak och tydlig i vanlig ordning.

Om man tittar på klimatsatsningar så har de största partierna skruvat ner ambitionerna rejält. Från Göran Perssons (s) ca 500 miljoner om året till regeringens ca 180 miljoner om året och nu Stefan Löfvens (s) förslag på 250 miljoner om året.

Att Stefan Löfven (s) gör som alliansen gjorde 2007 och lanserar en klimatmiljard kan ju låta lovande, men det visar sig miljarden är fördelad över 4 år (en mandatperiod) och blir 250 miljoner om året. När Göran Persson (s) var Statsminister så satsades det på två liknade klimatinvesteringprogram på sammanlagt nästa 6 miljarder över 11 år (ca 500 miljoner om året). Genom LIP (Lokala InvesteringsProgram) 1998-2002 investerade staten 4,4 miljarder (en äkta klimatmiljard!) och genom Klimp (Klimatinverseringsprogrammet) 2003-2008 investerade staten 1,4 miljarder.

Fredrik Reinfeldts (m) regering lanserade en Klimatmiljard för åren 2008-2010 (ca 300 miljoner om året), men samtidigt sänkte man anslagen till miljöarbete med 2,7 miljarder för perioden (totalt alltså minus 1,7 miljarder till miljöarbetet). Efter fiaskot på klimatmötet i Köpenhamn 2009 så tappade media mycket av intresset för klimatfrågorna och regeringen inte oväntat likaså. Det kan dock tilläggas att regeringen sent omsider kom med en klimatproposition 2009 som innebar att ett antal miljöskadliga subventioner tas bort eller trappas ner under denna mandatperiod.

I regeringens budget för innevarande mandatperiod (2011-2014) består de direkta klimatinvesteringarna främst av tre program, Supermiljöpremien 200 miljoner, internationella klimatinversteringar 320 miljoner, och Hållbara städer 200 miljoner. Sammanlagt blir det ca 180 miljoner om året över mandatperioden (lägsta nivån på länge). Det kan tilläggas att regeringen dessutom satsar ca 100 miljoner om året på anpassningar för att hantera klimatförändringarna, dvs inte förebygga dem. Detta är en summa som lär behöva höjas väsentligt  under överskådlig framtid.     

Bara för att få en känsla för dessa siffror så kan man jämföra med två andra satsningar som regeringen genomfört. Den nya Försvarsexportmyndigheten som bildades 2010 och ska hjälpa vapenindustrin med exporten får ca 80 miljoner om året. FRA (FörsvaretsRadioAnstalt) som 2008 fick i uppdrag att avlyssna internet har ökat sina anslag med ca 300 miljoner om året för att klara sina nya uppgifter.

Om man dessutom tittar på de olika stöd och subventioner som ges till verksamheter som innebär ökade klimatutsläpp så blir det tydligt hur stort glappet är mellan retoriken och budgetprioriteringarna.

Här är ett urval:

Regionstödet till långväga transporter: ca 370 miljoner om året (2010). Merparten ges till lastbilstrafik.

Inrikessjöfartens undantag från energi- och koldioxidskatt på fartygsbränsle ca 1,0 miljard om året (2010)

Inrikesflygets undantag från energi- och koldioxidskatt på flygbränsle ca: 1,5 miljarder om året (2010).

Reseavdragen för resor till och från arbete ca 4,3 miljarder om året (2010). En rapport från 2003 visade att ca hälften av avdragen gjordes i de tre storstadsregionerna och att cirka hälften av avdragen var felaktiga.

Skillnaden i energiskatt på dieselbränsle gentemot bensin ca 8,9 miljarder om året (2010). (Fordonsskatten är i och för sig högre på vissa dieselfordon jämfört med bensindrivna fordon.)

Om man räknar samman endast dessa stöd och subventioner blir det ca: 16 miljarder om året (totalen är dock betydligt högre om man tittar på alla subventioner).

De flesta uppgifterna kommer från Naturvårdsverket.

Sammantaget med att skatterna sänkts med ca 100 miljarder om året så står det väl klart har låga ambitionerna på klimatområdet är. Enligt mitt tycke haltar den gängse definitionen av ansvarsfull ekonomisk politik betänkligt när kommande generationer får ta smällen av våra kortsiktiga prioriteringar som i stor utsträckning går ut på att öka konsumtionen.

De nio strategierna

Livet som en dans

Keep a fire burning in your eye
Pay attention to the open sky
You never know what will be coming down
I don't remember losing track of you
You were always dancing in and out of view
I must've thought you'd always be around
Always keeping things real by playing the clown
Now you're nowhere to be found

I don't know what happens when people die
Can't seem to grasp it as hard as I try
It's like a song playing right in my ear
That I can't sing
I can't help listening

I can't help feeling stupid standing 'round
Crying as they ease you down
Cause I know that you'd rather we were dancing
Dancing our sorrow away
Right on dancing
There's nothing you can do about it anyway

Just do the steps that you've been shown
By everyone you've ever known
Until the dance becomes your very own
No matter how close to yours another's steps have grown
In the end there is one dance you'll do alone

Keep a fire for the human race
And let your prayers go drifting into space
You never know what will be coming down

Perhaps a better world is drawing near
And just as easily, it could all disappear
Along with whatever meaning you might have found
Don't let the uncertainty turn you around
Go on and make a joyful sound

Into a dancer you have grown
From a seed somebody else has thrown
Go on ahead and throw some seeds of your own
And somewhere between the time you arrive and the time you go
May lie a reason you were alive but you'll never know

----------

Igår läste jag slut den fina boken "Tisdagarna med Morrie", idag blev jag introducerad för denna insiktsfulla sång av Jackson Browne.

Parkeringsmöte

I onsdags var jag med och arrangerade ett seminarium om parkering i Malmö. Inbjudna var de stora fastighetsägarna, byggbolagen, Stadsbyggnadskontorets parkeringsexpert, Parkering Malmö, Sunfleet och några till.

Det blev en bra dialog, vi från Miljöpartiet förde fram möjligheterna till lägre parkeringsnorm i och med den nya policyn, byggbolagen/fastighetsägarna talade om vikten av flexibilitet och möjligheten att göra en bedömning från fall till fall.

Några saker jag tog med mig från anföranden och diskussionerna var:

• Byggbolagen ville gärna att mer gatumark skulle kunna användas till korttidsparkering för att stödja service och handel.
• Vikten av satsning på kollektivtrafiken för att klara arbetspendlingen.
• Det är jättedyrt med parkering, man får inte igen investeringarna som görs på boendeparkering , de som inte har bil subventionerar de som har. Peab räknar med att deras garageplatser i källare kostar ca 350.000 kr styck att bygga. Efterfrågan på bostäder är större än efterfrågan på parkering.
• Sunfleet berättade om hur väl bilpoolen fungerar i Västra Hamnen, eftersom där finns både företag och boende. Idag har de över 30 bilar i VH och det blir fler.
• Det efterfrågades att mer allmän mark skulle kunna användas till cykelparkering.
• Färre områden med gratis parkering på allmän mark och högre taxor efterfrågades.
• Peab berättade att parkeringnormen i deras projekt vid Folketspark (Oket 22) hade fått en alldeles för hög parkeringsnorm, endast hälften av platserna var uthyrda.
• Man ville gärna kunna ändra normen retroaktivt när man såg vilken efterfrågan som området fick. Jag berättade att denna möjlighet finns i normen, men att det pågår en diskussion om hur möjligheten ska tillämpas.

Flera lyfte problemet att ordna förskolor i staden, inte minst pga problemet att lösa biltrafiken från föräldrar och personal. Detta är en fråga som Miljöpartiet har jobbat ganska mycket med och där vi tycker att för mycket tomtmark/uteyta till barnen har använts till parkering. Både stadens förskoleprogram och PBL stödjer att mindre utrymme används till bilparkering.

Det blev en diskussion om handeln behöver tillgänglighet parkering i direkt anslutning, handeln kring gågatorna visar att viss handel mår bättre av slippa biltrafik. Kristianstad lyftes fram som ett exempel där handel mått bra mindre trafik (jag har dock läst att Kristianstad nu satsar på ett externt köpcenter och en central galleria, vilket lär vara dåligt för stadslivet.

Flera ville helst ta bort parkeringsnormen, men de poängterade att en maxnorm kunde vara lika skadlig som dagens miniminorm.


Jag tyckte att det var mycket glädjande att så många kom på seminariet (ca 20) och att det blev så bra diskussioner. Jag förstod också att marknaden inte är problemet när det gäller parkeringsfrågan, det är snarast de höga normerna som leder till subvention av bilparkering och snedvrider marknaden som skapar problemen. Fastighetsbranschen var tydlig med att de vill ha större inflytande över parkeringsinvesteringarna.

Sinnesro

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total

att den släcker min indignation

över det som är fel, vrångt och orätt.

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder

och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta

om möjligheten att nå en förändring

bara för att det som är fel är lag och normalt,

att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet

bara för att jag är i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid

hos en ensam.

-----
Jag tycker att denna bön är så bra! De tre sista styckena kompletterar det första på ett så klockrent sätt.
Jag har känt hur viktigt det är för mig att hämta kraft från djupa källor för att undvika att drabbas av cynismens apati. Det är oundvikligt att det uppstår misströstan och tvivel när motståndet/ointresset är kompakt, men det finns hopp även när det är tillsynes hopplöst, man får helt enkelt fokusera på det som ger värdighet för där öppnas de vidare perspektiven. 

Ingen skillnad

Jag lyssnade på socialdemokraternas Urban Ahlin (utrikespolitisk talesperson) i ekots lördags intervju idag. Han skulle förklara om det finns någon skillnad mellan den moderatledda regeringen och socialdemokraterna i synen på vapenexport till diktaturer som Saudiarabien. Det blev många ord för att säga att det i praktiken troligen inte är någon skillnad alls på Moderaterna och Socialdemokraterna när det gäller vapenexporten till diktaturer.

Det militärindustriella komplexet har starkt stöd av de två största partierna i Sverige.

Jag kom att tänka på Oscar Wilde:

Vad är en cyniker? En man som vet priset på allting men värdet av ingenting. 

Arenan där vapenindustrin spelar innehåller många deltagare som varken vill vara med i spelet eller kan vara något annat än förlorare.  

Klimatomröstning i EU-parlamentet

Det har varit omrösningar i EU-parlamentet om ett förslag att höja EU:s klimatambitioner från dagens mål om en minskning av klimatutsläppen med 20% till 2020 (räknat från 1990) till en sänkning med 25% till 2020 (tidigare har det talats om en sänkning med 30% men omrösningen gällde kompromissen 25%). Förslaget blev nerröstat, alla polska parlamentariker var inte helt oväntat emot, men hur agerade de svenska?

Dessa röstade för högre ambitioner:

Alf Svensson (kd) röstade alltså lite oväntat med de röd/gröna för högre ambitioner vilket gjorde mig lite extra glad eftersom han tidigare inte visat så stort intresse för klimatfrågan.

De som röstade emot, avstod från att rösta eller inte var närvarande var:

Något oväntat röstade alltså både Kent Johansson (c), Marit Paulsen (fp) och Olle Schmidt (fp) emot högre klimatambitioner i EU! Detta är alltså partier som i den svenska debatten brukar tala om hur viktigt det är att agera i klimatfrågan, men som tydligen i EU-parlamentet agerar emot högre ambitioner. Jag skickade en fråga till dessa om varför de röstade på detta sätt, jag får se om de svarar (fortsättning följer).

Att moderaterna röstade emot var väl dock inte något jag förvånades över så jag brydde mig inte om att skicka någon fråga till dessa. Jag skickade dock ett beröm till Alf Svensson och tackade honom.