Att bli en person är en resa. Jag hittade denna underbara lilla film som är ett sammandrag av ett 16-timmars gruppsamtal som psykologerna Carls Rogers och Richard Farson hade i brytningstiden 1968. Denna film hade troligen inte varit möjligt ett decennium tidigare och var säkert banbrytande på sin tid och den berörde mig 44 år senare.
Man får ta del av främst fyra personers funderingar om sig själva i relation till andra människor. För mig som studerat Enneagrammet så var det mycket givande att se hur dragen från ett antal strategier visades.
Det var kvinnan som hade lättare att älska sin katt än sin man, som visade flera av tvåans drag.
Den spröda asiatiska kvinnan som framstod som en klockren fyra som verkligen strålade av närvaro.
Och så mannen, troligen en femma, som hade gömt sina känslorna djup ner, som berördes av de andras öppenhet på ett djupt plan.
Mannen som kunde tänka sig att hans fru kände likadant som kvinnan med katten, han talade om sin rädsla kanske en sexa.
Den färgade kvinnan som inte vågade ta plats, skulle kunna vara en nia.
Och så psykologerna, den utmanande Richard Farson med drag från åttan, som utan inlindande säger till kvinnan med katten att det är patetiskt att uppleva att den som älskar en mest är en katt.
Och så till sist den inkännande Carl Rogers som jag har läst hade strategi nio, vilket jag kan tro på efter att ha sett denna film.
Att vara medborgare innebär att ta ett ansvar för samhället som är bortom de egna angelägenheterna, att kunna lyfta blicken och se helheten kräver mognad. Distriktsläkaren Anders Källgård tycker jag visar en sådan mognad när han argumenterade för att läkarna borde lämna ett nollbud i årets löneförhandlingar. Han är orolig över vad de växande ekonomiska klyftorna gör med samhället och tycker att det var bättre att satsa på bättre arbetsmiljö och vidareutbildning än ännu högre löner för läkare med redan höga löner.
Att läkarförbundet inte vill hålla med honom kan jag ha viss förståelse för eftersom så mycket kretsar kring lönen, men att kommentarerna från flera kollegor är så oförstående tycker jag är sorgligt. Mycket visdom finns i dessa ord:
Där din skatt är, där kommer även ditt hjärta att vara.
Att finansfolket älskar pengar kan jag ju förstå, men om jag får välja så föredrar jag en läkare som trivs på sin arbetsplats snarare än en som trivs med sin Rolex.
Nu börjar semestern! Planerna hålls på ett minimum, närvaron på ett maximum. Det är tid för en annan rytm, fördjupning och avkoppling. Utrymme att prova nya mönster och bana väg för ny inspiration.
Jag har följt händelserna i Almedalen med ett halvt öra,
mest för att höra om de talades om de riktigt stora utmaningarna (så som klimatförändringen,
peak oil och tillväxtens gränser). Det var väl som vanligt ganska blandat, men
jag kan väl inte säga att det känns som de stora frågorna verkar vara särskilt prioriterade.
Jag hittade dock detta lilla inslag med Anders Wijkman som var rak och tydlig i
vanlig ordning.
Om man tittar på klimatsatsningar så har de största
partierna skruvat ner ambitionerna rejält. Från Göran Perssons (s) ca 500 miljoner
om året till regeringens ca 180 miljoner om året och nu Stefan Löfvens (s) förslag
på 250 miljoner om året.
Att Stefan Löfven (s) gör som alliansen gjorde 2007 och
lanserar en klimatmiljard kan ju låta lovande, men det visar sig miljarden är
fördelad över 4 år (en mandatperiod) och blir 250 miljoner om året. När Göran
Persson (s) var Statsminister så satsades det på två liknade klimatinvesteringprogram på sammanlagt nästa 6 miljarder över 11 år (ca 500
miljoner om året). Genom LIP (Lokala InvesteringsProgram) 1998-2002 investerade
staten 4,4 miljarder (en äkta klimatmiljard!) och genom Klimp (Klimatinverseringsprogrammet)
2003-2008 investerade staten 1,4 miljarder.
Fredrik Reinfeldts (m) regering lanserade en Klimatmiljard
för åren 2008-2010 (ca 300 miljoner om året), men samtidigt sänkte man anslagen till miljöarbete med 2,7 miljarder för perioden (totalt alltså minus 1,7
miljarder till miljöarbetet). Efter fiaskot på klimatmötet i Köpenhamn 2009 så tappade
media mycket av intresset för klimatfrågorna och regeringen inte oväntat likaså. Det kan dock tilläggas att regeringen sent omsider kom med en klimatproposition 2009 som innebar att ett antal miljöskadliga subventioner tas bort eller trappas ner under denna mandatperiod.
I regeringens budget för innevarande mandatperiod (2011-2014) består de direkta klimatinvesteringarna främst av
tre program, Supermiljöpremien 200 miljoner, internationella klimatinversteringar
320 miljoner, och Hållbara städer 200 miljoner. Sammanlagt blir det ca 180 miljoner
om året över mandatperioden (lägsta nivån på länge). Det kan tilläggas att regeringen dessutom satsar ca 100 miljoner om året på anpassningar för att hantera klimatförändringarna, dvs inte förebygga dem. Detta är en summa som lär behöva höjas väsentligt under överskådlig framtid.
Bara för att få en känsla för dessa siffror så kan man jämföra med två andra satsningar som regeringen genomfört. Den nya Försvarsexportmyndigheten som bildades 2010 och ska hjälpa vapenindustrin med exporten får ca 80 miljoner om året. FRA (FörsvaretsRadioAnstalt) som 2008 fick i uppdrag att avlyssna internet har ökat sina anslag med ca 300 miljoner om året för att klara sina nya uppgifter.
Om man dessutom tittar på de olika stöd och subventioner som ges till verksamheter som innebär ökade klimatutsläpp så blir det tydligt hur stort glappet är mellan retoriken och budgetprioriteringarna.
Här är ett urval:
Regionstödet till långväga transporter: ca 370 miljoner om året (2010). Merparten ges till lastbilstrafik.
Inrikessjöfartens undantag från energi- och koldioxidskatt på fartygsbränsle ca 1,0 miljard om året (2010)
Inrikesflygets undantag från energi- och koldioxidskatt på flygbränsle ca: 1,5 miljarder om året (2010).
Reseavdragen för resor till och från arbete ca 4,3 miljarder om året (2010). En rapport från 2003 visade att ca hälften av avdragen gjordes i de tre storstadsregionerna och att cirka hälften av avdragen var felaktiga.
Skillnaden i energiskatt på dieselbränsle gentemot bensin ca 8,9 miljarder om året (2010). (Fordonsskatten är i och för sig högre på vissa dieselfordon jämfört med bensindrivna fordon.)
Om man räknar samman endast dessa stöd och subventioner blir det ca: 16 miljarder om året (totalen är dock betydligt högre om man tittar på alla subventioner).
Sammantaget med att skatterna sänkts med ca 100 miljarder om året så står det väl klart har låga ambitionerna på klimatområdet är. Enligt mitt tycke haltar den gängse definitionen av ansvarsfull ekonomisk politik betänkligt när kommande generationer får ta smällen av våra kortsiktiga prioriteringar som i stor utsträckning går ut på att öka konsumtionen.
Keep a fire burning in your eye Pay attention to the open sky You never know what will be coming down I don't remember losing track of you You were always dancing in and out of view I must've thought you'd always be around Always keeping things real by playing the clown Now you're nowhere to be found
I don't know what happens when people die Can't seem to grasp it as hard as I try It's like a song playing right in my ear That I can't sing I can't help listening
I can't help feeling stupid standing 'round Crying as they ease you down Cause I know that you'd rather we were dancing Dancing our sorrow away Right on dancing There's nothing you can do about it anyway
Just do the steps that you've been shown By everyone you've ever known Until the dance becomes your very own No matter how close to yours another's steps have grown In the end there is one dance you'll do alone
Keep a fire for the human race And let your prayers go drifting into space You never know what will be coming down
Perhaps a better world is drawing near And just as easily, it could all disappear Along with whatever meaning you might have found Don't let the uncertainty turn you around Go on and make a joyful sound
Into a dancer you have grown From a seed somebody else has thrown Go on ahead and throw some seeds of your own And somewhere between the time you arrive and the time you go May lie a reason you were alive but you'll never know
----------
Igår läste jag slut den fina boken "Tisdagarna med Morrie", idag blev jag introducerad för denna insiktsfulla sång av Jackson Browne.
I onsdags var jag med och arrangerade ett seminarium om parkering i Malmö. Inbjudna var de stora fastighetsägarna, byggbolagen, Stadsbyggnadskontorets parkeringsexpert, Parkering Malmö, Sunfleet och några till.
Det blev en bra dialog, vi från Miljöpartiet förde fram möjligheterna till lägre parkeringsnorm i och med den nya policyn, byggbolagen/fastighetsägarna talade om vikten av flexibilitet och möjligheten att göra en bedömning från fall till fall.
Några saker jag tog med mig från anföranden och diskussionerna var:
Byggbolagen ville gärna att mer gatumark skulle kunna användas till korttidsparkering för att stödja service och handel.
Vikten av satsning på kollektivtrafiken för att klara arbetspendlingen.
Det är jättedyrt med parkering, man får inte igen investeringarna som görs på boendeparkering , de som inte har bil subventionerar de som har. Peab räknar med att deras garageplatser i källare kostar ca 350.000 kr styck att bygga. Efterfrågan på bostäder är större än efterfrågan på parkering.
Sunfleet berättade om hur väl bilpoolen fungerar i Västra Hamnen, eftersom där finns både företag och boende. Idag har de över 30 bilar i VH och det blir fler.
Det efterfrågades att mer allmän mark skulle kunna användas till cykelparkering.
Färre områden med gratis parkering på allmän mark och högre taxor efterfrågades.
Peab berättade att parkeringnormen i deras projekt vid Folketspark (Oket 22) hade fått en alldeles för hög parkeringsnorm, endast hälften av platserna var uthyrda.
Man ville gärna kunna ändra normen retroaktivt när man såg vilken efterfrågan som området fick. Jag berättade att denna möjlighet finns i normen, men att det pågår en diskussion om hur möjligheten ska tillämpas.
Flera lyfte problemet att ordna förskolor i staden, inte minst pga problemet att lösa biltrafiken från föräldrar och personal. Detta är en fråga som Miljöpartiet har jobbat ganska mycket med och där vi tycker att för mycket tomtmark/uteyta till barnen har använts till parkering. Både stadens förskoleprogram och PBL stödjer att mindre utrymme används till bilparkering.
Det blev en diskussion om handeln behöver tillgänglighet parkering i direkt anslutning, handeln kring gågatorna visar att viss handel mår bättre av slippa biltrafik. Kristianstad lyftes fram som ett exempel där handel mått bra mindre trafik (jag har dock läst att Kristianstad nu satsar på ett externt köpcenter och en central galleria, vilket lär vara dåligt för stadslivet.
Flera ville helst ta bort parkeringsnormen, men de poängterade att en maxnorm kunde vara lika skadlig som dagens miniminorm.
Jag tyckte att det var mycket glädjande att så många kom på seminariet (ca 20) och att det blev så bra diskussioner. Jag förstod också att marknaden inte är problemet när det gäller parkeringsfrågan, det är snarast de höga normerna som leder till subvention av bilparkering och snedvrider marknaden som skapar problemen. Fastighetsbranschen var tydlig med att de vill ha större inflytande över parkeringsinvesteringarna.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
ochförstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.
Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.
----- Jag tycker att denna bön är så bra! De tre sista styckena kompletterar det första på ett så klockrent sätt. Jag har känt hur viktigt det är för mig att hämta kraft från djupa källor för att undvika att drabbas av cynismens apati. Det är oundvikligt att det uppstår misströstan och tvivel när motståndet/ointresset är kompakt, men det finns hopp även när det är tillsynes hopplöst, man får helt enkelt fokusera på det som ger värdighet för där öppnas de vidare perspektiven.
Jag lyssnade på socialdemokraternas Urban Ahlin (utrikespolitisk talesperson) i ekots lördags intervju idag. Han skulle förklara om det finns någon skillnad mellan den moderatledda regeringen och socialdemokraterna i synen på vapenexport till diktaturer som Saudiarabien. Det blev många ord för att säga att det i praktiken troligen inte är någon skillnad alls på Moderaterna och Socialdemokraterna när det gäller vapenexporten till diktaturer.
Det militärindustriella komplexet har starkt stöd av de två största partierna i Sverige.
Jag kom att tänka på Oscar Wilde:
Vad är en cyniker? En man som vet priset på allting men värdet av ingenting.
Arenan där vapenindustrin spelar innehåller många deltagare som varken vill vara med i spelet eller kan vara något annat än förlorare.
Det har varit omrösningar i EU-parlamentet om ett förslag att höja EU:s klimatambitioner från dagens mål om en minskning av klimatutsläppen med 20% till 2020 (räknat från 1990) till en sänkning med 25% till 2020 (tidigare har det talats om en sänkning med 30% men omrösningen gällde kompromissen 25%). Förslaget blev nerröstat, alla polska parlamentariker var inte helt oväntat emot, men hur agerade de svenska?
Dessa röstade för högre ambitioner:
Alf Svensson (kd) röstade alltså lite oväntat med de röd/gröna för högre ambitioner vilket gjorde mig lite extra glad eftersom han tidigare inte visat så stort intresse för klimatfrågan.
De som röstade emot, avstod från att rösta eller inte var närvarande var:
Något oväntat röstade alltså både Kent Johansson (c), Marit Paulsen (fp) och Olle Schmidt (fp) emot högre klimatambitioner i EU! Detta är alltså partier som i den svenska debatten brukar tala om hur viktigt det är att agera i klimatfrågan, men som tydligen i EU-parlamentet agerar emot högre ambitioner. Jag skickade en fråga till dessa om varför de röstade på detta sätt, jag får se om de svarar (fortsättning följer).
Att moderaterna röstade emot var väl dock inte något jag förvånades över så jag brydde mig inte om att skicka någon fråga till dessa. Jag skickade dock ett beröm till Alf Svensson och tackade honom.
Jag kan inte säga att jag är förvånad över avslöjandet om vapensamarbetet med Saudiarabien eller krumbukterna som följt på avslöjandet.
Så här svarar statsminister Fredrik Reinfeldt på frågan: Är det bra för Sverige?
"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger
jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd,
sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi
handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur
små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."
Äntligen klarspråk! Bort med dimridåerna och PR-snacket som vi fått så mycket av. De nya Moderaterna har ju faktiskt en ideologi, lite elakt kan man kalla den ekonomismen. Den är väl inte så vacker när man kommer till konkreta prioriteringar, men jag tycker att man ska respektera demokratin så pass mycket att man vågar stå för sin politik och inte visar upp en falsk fasad.
Följande citat är från Moderaternas nya idéprogram från 2011:
”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.”
Man ska se vad politikerna gör, inte vad de säger!
Sedan tror jag väl inte att det skulle vara så annorlunda om Stefan Löfven var statsminister (men det hade varit väldigt fint om jag har fel). Jag hoppas dock att skulle finnas politiker iallafall hos Miljöpartiet som hellre gick emot en egen regering än gjorde vapenaffärer med världens värsta diktaturer, oberoende av hur bra de betalade.
Jag tror faktisk att det även finns Vänsterpartister som skulle vägra, det är väl därför det varit så mycket frågetecken kring om just dessa två partier är regeringsdugliga inte minst med tanke på utrikespolitiken. Man kan ju beskylla andra för att vara diktaturkramare, men då tycker jag att man ska ha koll på den egna moralen och historien.
Det är ingen slump att president Dwight D Eisenhower varnade för det "Militärindustriella komplexet". Enligt wikipedia: Militärindustriella komplexet är en term som syftar på gemensamma intressen mellan försvarsindustri, militär, övriga myndigheter och politiskt system. I ett sådant system skyddas staten av militären, militären är beroende av industrin att förse dem med materiel, och vapentillverkarna är beroende av myndigheterna för att kunna bibehålla en stadig inkomstkälla.
En längre film om peak oil. Det är nog bäst att jag utfärdar en varning. Filmen är nämligen tydlig med vart vi är på väg och varför. Om man inte har levt med de frågor som behandlas här i ett par år så är det nog väldigt svårt att veta vad man ska göra med denna information. Troligtvis kommer ryggmärgsreflexen vara att avfärda allt ihop. Men om inte annat så kan filmen vara ett sätt att begripa sig på sådana som mig, förstå vad vi går och bär på och varför vi agerar som vi gör.
Nu har ju filmen ett amerikanskt perspektiv och många delar av USA har ett betydligt sämre läge än vi har i Sverige. Den amerikanska infrastrukturen är väldigt oljeberoende, samhället saknar mycket av det skyddsnät som vi fortfarande har kvar här. Vi är på väg mot den amerikanska situationen men än så länge har alla större svenska städer ganska goda förutsättningar för att transportera människor utan olja, det är sämre ställt med våra transporter av varor, där lastbilstransporterna ständigt ökar. Våra järnvägar dras tyvärr med både kapacitets- och underhållsbrist som dessutom förvärrats allt mer de senaste mandatperioderna i takt med att investeringarna har förskjutits allt mer mot vägtrafiken.
Jag tror att människor vanligtvis endast kan ta till sig paradigmskiftande insikter gradvis. För mig har det varit så i alla fall. Jag har slingrat mig fram till den medvetenhet jag nu har och det har varit en tämligen frustrerande upplevelse. Eller mer korrekt det ÄR en frustrerande upplevelse. Jag måste hela tiden hålla balansen för att inte bli överväldigad av insikten om vart vi är på väg om vi inte ändrar kursen skyndsamt. Samtidigt är jag ju med och försöker byta kurs och detta är allt annat än enkelt, det är så svårt att nå fram, även när det gäller sådant som jag tycker är självklart. Den som inte vill förstå kommer inte att tillåta sig att förstå, inga argument kommer att bita...
Det roar mig lite att så här i efterhand se hur mina insikter kom till.
Det är faktiskt stadsjeeparnas fel att jag började vakna till insikt på allvar. Hade inte min grundläggande överlevnadsinstinkt dragit slutsatsen att 2 ton stål bakom en front på 1 meters höjd över vägen som far fram med en stressad förare bakom ratten är ett säkert recept på en död eller svårt lemlästad Miataförare så hade jag kanske slumrat vidare (nåja det fanns flera ingredienser).
När billobbyns argument för stadsjeeparna ofta visade sig vara rent absurda så blev jag allt mer intresserad av fenomenet som jag började uppfatta som allt mer bisarrt. Strax fick jag upp ögonen för klimatförändringen, en fråga av helt andra proportioner som märkligt nog hade gått mig helt förbi, detta var en chock!
Snart ett decennium senare har jag nu via bland annat 2008 krisen fått klart för mig hur vårt ekonomiska system är uppbyggt. Jag har förstått hur pengar "skapas" och hur hela systemet bygger på exponentiell tillväxt. Den som läst matematik bortom grundskolan har troligen den matematiska kunskapen, men har oftast nog inte tagit till sig vad allt detta betyder i en värld med begränsade resurser.
Någonstans på vägen hit gick det upp för mig att mycket i världen drivs av osunda egon som är blinda för vilka konsekvenser deras handlande har.
Se gärna filmen. Jag diskuterar gärna den, inte för att jag håller med om allt, men jag kan känna igen många av insikterna och kanske fram för allt hur de påverkar en.
Uppdatering 2012-03-09: Filmen var tydligen upphovsrättsskyddad och har tagits bort av YouTube... Nåja upphovsrättsskyddet upphör väl om 50 eller 75 år, fast då lär filmens buskap redan vara välkänd från nyhetsmedia sedan länge.
En liten film som förklarar bland annat peak oil och exponentiell tillväxt på ett mycket pedagogiskt sätt. Jag skulle tro att stora flertalet inte har någon djupare förståelse av dessa begrepp, jag hade i alla fall inte det för några år sedan.
Telefonen ringde på söndagskvällen, jag blev inbjuden till ett seminarium på Cafe Gustav där jag skulle få lära mig hur jag på bästa sätt kunde se om mitt hus. De som bjöd in var ett företag som hette något i stil med "Exid" och som i samarbete med de ledande bankerna och andra hjälpsamma experter ville ge mig goda råd.
Jag kunde få lära mig hur jag undviker att betala onödigt mycket i skatt och vilka möjligheter jag har att skydda mig i dessa ekonomiskt oroliga tider. En mycket kort stund lekte jag med tanken att gå på detta möte för att under frågestunden fråga experterna något om vårt samhälles stora utmaningar, t.ex. svårigheterna med att finansiera sådant som äldreomsorg och skola. Men jag nöjde mig med att säga att med tanke på situationen i min hemstad så tyckte jag att det fanns så stora behov i samhället att jag tyckte att det var etiskt tvivelaktigt att försöka minimera skatten, särskilt med tanke på att skatterna dessutom redan sänkts de senaste åren. Uppringaren bedyrade att det hela så klart endast handlade om att inte betala onödigt mycket i skatt och han önskade mig en trevlig kväll för att hinna ringa till nästa på sin listan.
När jag tänkt en stund på samtalet så slog det mig hur ogenomtänkt det är att tro att man kan undvika krisen genom smarta skatteupplägg och "säkra placeringar". Oroliga tider kan plocka fram både det bästa och det sämsta i människor. Den som tror att de faror/utmaningar som vi står inför kan lösas genom kapitalförflyttningar i gråzonen har verkligen liten insikt om vilka faror vi står inför. Visst kan man säkert "rädda" några slantar men i det inre krymper människan och tilliten till andra. Den "skatt" man samlar i datorerna kommer inte att vara mycket att hålla i handen eller stoppa i magen när situationen blir desperat. Risken är stor att man sitter där som ett fån och undrar hur man kunde vara så korkad, de så kallade experterna är knappast dina vänner eller några som hjälper dig av altruistiska skäl.
I Malmö blir folk skjutna på gatan när "rättvisa" vid sidan om lagen skipas. Först var det en Lasermannen 2 som tycktes avrätta folk med farlig hudfärg, sedan verkade den undre världen inspirerad av någon amerikansk gangsterserie leva ut sin perverterade moral. Klyftorna växer, behoven är stora, oron växer och det är endast ett ansvarstagande som sträcker sig bortom den egna lilla bubblan som kan vända trenden och förbereda oss på de utmaningar som väntar oss alla.
Personer som tycker att vårdpersonalen borde ha bättre betalt, att fler vuxna behövs i skolan eller att man borde kunna lita på att tågen går kan samtidigt tycka att ett smart skatteupplägg, eller en tjänst utan kvitto som dessutom innebär en liten risk för påföljd kan vara helt i sin ordning, även om det betyder att betydande summor undanhålls finansieringen av just det man tycker borde få mer resurser. Man behöver inte vara en extremist som hävdar att skatt är stöld för att bete sig på detta inkonsekventa sätt.
Jag vet att jag är obekväm men, jag tycker att vi som lever på "solsidan" har ett extra stort ansvar och att allt för många tar allt för lite ansvar! Gandhi sa "Vi måste bli den förändring vi vill se". Så om du har haft förmånen att kunna samla på hög så tänk på att ditt hjärta finns där din skatt är. Att förvara sitt hjärta i ett Schweiziskt bankvalv är troligen lika ohälsosamt som det låter.
Så var det åter dags att summera ett händelserikt år.
Året inleddes med att vi upptäckte att Shiela hade fått flera juvertumörer, efter en operation som var ganska besvärlig så kunde vi snart konstatera att det blivit ännu fler tumörer och vi insåg att detta kunde bli sista året med Shiela. Men sedan dess så har tumörerna hållit sig lugna och vi har kunnat njuta av både vår, sommar, höst och lite vinter. Jag hoppas att vi har flera år kvar ihop.
2011 har varit mitt mest aktiva politiska år så här långt. Efter ett år i Malmös Stadsbyggnadsnämnd kan jag konstatera att det ibland är långt mellan mål, policy och faktiska beslut. Det kan vara ett styvt jobb att argumentera för sådant som redan finns svart på vitt.
Det har handlat mycket om parkeringsnorm, förskolor och villaområden på åkermark. Tyvärr visade det sig ganska snart att många tjänstemän på Stadsbyggnadskontoret helt enkelt missat vi fått en ny parkeringsnorm så de jobbade helt enkelt vidare enligt den gamla normen. Efter en oväntat segdragen process så hoppas jag att vi snart ska ha fått alla att både förstå och tillämpa den nya normen. Det är inte utan en viss frustration som jag fått lära mig att många har väldigt svårt att släppa 50-talets syn på bilen. Att få den äldre mannen från villaområdet att se staden utifrån perspektivet hos den yngre kvinnan i hyreshuset är nog nästan lika svårt som att få kamelen genom nålsögat.
Andligt så har året varit utvecklande. Jag var på en helgretreat på Killans bönegård och fördjupade mig i Enneagrammet som jag har haft stor glädje av. Några gånger i månaden har jag träffat vännerna som jag gick Alpha-kurs med och fördjupat mig i existensens mysterium. Söndagarna i Immanuelkyrkan har varit en kraftkälla och tidskriften Nod en inspirerande upptäckt.
Nu några saker jag är lite extra nöjd med under året:
Jag lyckades helt undvika att flyga även i år. Det var mot allmänna trenden för året där utlandsflyget ökade ännu en gång, nu med hela 9%.
Jag är nu inne på mitt åttonde år med samma mobiltelefon.
Shiela och jag skänkte pant för 244 kr till Kooperation utan gränser och Vi skogen. Vi samlade färre burkar än förra året, men panten är nu 1 kr per burk så summan blev högre. Sedan har jag även fortsatt att skänka större delen av mina mötesarvoden för att stödja progressiva organisationer som Naturskyddsföreningen och Amnesty.
I november förra året så visade jag hur många av Sveriges kärnreaktorer som var i drift inför vintern och när alla reaktorerna var tänkta att vara igång. Då var fyra reaktorer ur drift och en under uppstart, medan fem var i full drift. Enligt planerna så förväntades tre av de stillastående reaktorer att var igång före jul och en reaktor hade precis stängts av och prognos saknades.
Så hur ser det ut så här två månader senare? Jo, sex är i full drift, en har reducerad effekt och tre är ur drift.
På Oskarshamn så är det nu endast en reaktor igång.
O1: Gick inte att starta. Den senaste planen är start den 1:e februari.
O2: Är i full drift.
O3: Sveriges största reaktor togs ur drift i tisdags och beräknas vara igång den 31:e januari efter reparation av fyra inre ventiler.
På Ringhals har planeringen fungerat något bättre.
R1: Har problem med ventilerna och körs på nedsatt effekt fram till avstängning den 3 februari sedan beräkas det ta 14 dagar att lösa problemen.
R2: En bortglömd dammsugare började brinna i maj förra året och man väntar fortfarande på uppstart efter saneringen. Den 2:e februari är det senaste datumet för produktionsstart.
R3 och R4 är i full drift.
Forsmark har kunnat hålla alla reaktorer igång sedan november och får väl tituleras som Sveriges för närvarande driftsäkraste kärnkraftverk. Det är skillnad mot juni 2006 då flera av säkerhetssystem slogs ut vid Sveriges hittills allvarligaste kärnkraftsincident.
Förespråkare av kärnkraften brukar hävda att sol och vind är opålitliga, medan kärnkraften är att lita på eftersom den är oberoende av vädret. Det stämmer ju till hälften, sol och vind växlar, men som man kan se av driftinformationen så växlar även kärnkraften. Planen var att alla kärnreaktorer skulle vara igång i vinter, men med facit i hand är det bara att konstatera att planerna inte höll denna vintern heller.
Nu vill jag ju gärna vara tydlig med att det är mycket bättre att sätta säkerheten först och låta reaktorerna vara ur drift när de krånglar än att chansa på att det går bra även om några ventiler kärvar här och där.
