För ditt eget bästa?

Telefonen ringde på söndagskvällen, jag blev inbjuden till ett seminarium på Cafe Gustav där jag skulle få lära mig hur jag på bästa sätt kunde se om mitt hus. De som bjöd in var ett företag som hette något i stil med "Exid" och som i samarbete med de ledande bankerna och andra hjälpsamma experter ville ge mig goda råd.

Jag kunde få lära mig hur jag undviker att betala onödigt mycket i skatt och vilka möjligheter jag har att skydda mig i dessa ekonomiskt oroliga tider. En mycket kort stund lekte jag med tanken att gå på detta möte för att under frågestunden fråga experterna något om vårt samhälles stora utmaningar, t.ex. svårigheterna med att finansiera sådant som äldreomsorg och skola. Men jag nöjde mig med att säga att med tanke på situationen i min hemstad så tyckte jag att det fanns så stora behov i samhället att jag tyckte att det var etiskt tvivelaktigt att försöka minimera skatten, särskilt med tanke på att skatterna dessutom redan sänkts de senaste åren. Uppringaren bedyrade att det hela så klart endast handlade om att inte betala onödigt mycket i skatt och han önskade mig en trevlig kväll för att hinna ringa till nästa på sin listan.

När jag tänkt en stund på samtalet så slog det mig hur ogenomtänkt det är att tro att man kan undvika krisen genom smarta skatteupplägg och "säkra placeringar". Oroliga tider kan plocka fram både det bästa och det sämsta i människor. Den som tror att de faror/utmaningar som vi står inför kan lösas genom kapitalförflyttningar i gråzonen har verkligen liten insikt om vilka faror vi står inför. Visst kan man säkert "rädda" några slantar men i det inre krymper människan och tilliten till andra. Den "skatt" man samlar i datorerna kommer inte att vara mycket att hålla i handen eller stoppa i magen när situationen blir desperat. Risken är stor att man sitter där som ett fån och undrar hur man kunde vara så korkad, de så kallade experterna är knappast dina vänner eller några som hjälper dig av altruistiska skäl.

I Malmö blir folk skjutna på gatan när "rättvisa" vid sidan om lagen skipas. Först var det en Lasermannen 2 som tycktes avrätta folk med farlig hudfärg, sedan verkade den undre världen inspirerad av någon amerikansk gangsterserie leva ut sin perverterade moral. Klyftorna växer, behoven är stora, oron växer och det är endast ett ansvarstagande som sträcker sig bortom den egna lilla bubblan som kan vända trenden och förbereda oss på de utmaningar som väntar oss alla.

Personer som tycker att vårdpersonalen borde ha bättre betalt, att fler vuxna behövs i skolan eller att man borde kunna lita på att tågen går kan samtidigt tycka att ett smart skatteupplägg, eller en tjänst utan kvitto som dessutom innebär en liten risk för påföljd kan vara helt i sin ordning, även om det betyder att betydande summor undanhålls finansieringen av just det man tycker borde få mer resurser. Man behöver inte vara en extremist som hävdar att skatt är stöld för att bete sig på detta inkonsekventa sätt.

Jag vet att jag är obekväm men, jag tycker att vi som lever på "solsidan" har ett extra stort ansvar och att allt för många tar allt för lite ansvar! Gandhi sa "Vi måste bli den förändring vi vill se". Så om du har haft förmånen att kunna samla på hög så tänk på att ditt hjärta finns där din skatt är. Att förvara sitt hjärta i ett Schweiziskt bankvalv är troligen lika ohälsosamt som det låter.

Sammanfattning av år 2011

Så var det åter dags att summera ett händelserikt år.

Året inleddes med att vi upptäckte att Shiela hade fått flera juvertumörer, efter en operation som var ganska besvärlig så kunde vi snart konstatera att det blivit ännu fler tumörer och vi insåg att detta kunde bli sista året med Shiela. Men sedan dess så har tumörerna hållit sig lugna och vi har kunnat njuta av både vår, sommar, höst och lite vinter. Jag hoppas att vi har flera år kvar ihop.

2011 har varit mitt mest aktiva politiska år så här långt. Efter ett år i Malmös Stadsbyggnadsnämnd kan jag konstatera att det ibland är långt mellan mål, policy och faktiska beslut. Det kan vara ett styvt jobb att argumentera för sådant som redan finns svart på vitt.

Det har handlat mycket om parkeringsnorm, förskolor och villaområden på åkermark. Tyvärr visade det sig ganska snart att många tjänstemän på Stadsbyggnadskontoret helt enkelt missat vi fått en ny parkeringsnorm så de jobbade helt enkelt vidare enligt den gamla normen. Efter en oväntat segdragen process så hoppas jag att vi snart ska ha fått alla att både förstå och tillämpa den nya normen. Det är inte utan en viss frustration som jag fått lära mig att många har väldigt svårt att släppa 50-talets syn på bilen. Att få den äldre mannen från villaområdet att se staden utifrån perspektivet hos den yngre kvinnan i hyreshuset är nog nästan lika svårt som att få kamelen genom nålsögat.

Andligt så har året varit utvecklande. Jag var på en helgretreat på Killans bönegård och fördjupade mig i Enneagrammet som jag har haft stor glädje av. Några gånger i månaden har jag träffat vännerna som jag gick Alpha-kurs med och fördjupat mig i existensens mysterium. Söndagarna i Immanuelkyrkan har varit en kraftkälla och tidskriften Nod en inspirerande upptäckt.

Nu några saker jag är lite extra nöjd med under året:

Jag lyckades helt undvika att flyga även i år. Det var mot allmänna trenden för året där utlandsflyget ökade ännu en gång, nu med hela 9%.

Jag är nu inne på mitt åttonde år med samma mobiltelefon.

Shiela och jag skänkte pant för 244 kr till Kooperation utan gränser och Vi skogen. Vi samlade färre burkar än förra året, men panten är nu 1 kr per burk så summan blev högre. Sedan har jag även fortsatt att skänka större delen av mina mötesarvoden för att stödja progressiva organisationer som Naturskyddsföreningen och Amnesty. 

Kärnkraften den 28 Januari 2012

I november förra året så visade jag hur många av Sveriges kärnreaktorer som var i drift inför vintern och när alla reaktorerna var tänkta att vara igång. Då var fyra reaktorer ur drift och en under uppstart, medan fem var i full drift. Enligt planerna så förväntades tre av de stillastående reaktorer att var igång före jul och en reaktor hade precis stängts av och prognos saknades.

Så hur ser det ut så här två månader senare? Jo, sex är i full drift, en har reducerad effekt och tre är ur drift.

På Oskarshamn så är det nu endast en reaktor igång.

O1: Gick inte att starta. Den senaste planen är start den 1:e februari.

O2: Är i full drift.

O3: Sveriges största reaktor togs ur drift i tisdags och beräknas vara igång den 31:e januari efter reparation av fyra inre ventiler.


På Ringhals har planeringen fungerat något bättre.

R1: Har problem med ventilerna och körs på nedsatt effekt fram till avstängning den 3 februari sedan beräkas det ta 14 dagar att lösa problemen. 

R2: En bortglömd dammsugare började brinna i maj förra året och man väntar fortfarande på uppstart efter saneringen. Den 2:e februari är det senaste datumet för produktionsstart.

R3 och R4 är i full drift.


Forsmark har kunnat hålla alla reaktorer igång sedan november och får väl tituleras som Sveriges för närvarande driftsäkraste kärnkraftverk. Det är skillnad mot juni 2006 då flera av säkerhetssystem slogs ut vid Sveriges hittills allvarligaste kärnkraftsincident.

Förespråkare av kärnkraften brukar hävda att sol och vind är opålitliga, medan kärnkraften är att lita på eftersom den är oberoende av vädret. Det stämmer ju till hälften, sol och vind växlar, men som man kan se av driftinformationen så växlar även kärnkraften. Planen var att alla kärnreaktorer skulle vara igång i vinter, men med facit i hand är det bara att konstatera att planerna inte höll denna vintern heller.

Nu vill jag ju gärna vara tydlig med att det är mycket bättre att sätta säkerheten först och låta reaktorerna vara ur drift när de krånglar än att chansa på att det går bra även om några ventiler kärvar här och där.

Ansvaret för vår värld

Nästa år har Kyotoprotokollet kommit till sitt slut, avtalet hade urvattnats i många omgångar innan det trädde i kraft år 2005.  I sin otillräcklighet är det det närmaste ett globalt åtagande som världen har kommit. Förhoppningarna om ett nytt bindande avtal var stora inför Köpenhamnsmötet 2009 och nederlaget kändes tungt när världens ledare visade sig vara "följare av rådande ordning".

Summeringen av resultatet efter Kyotoprotokollet är också nedslående, inte ens med de låga ambitionerna så har alla lyckats med sina åtaganden, i USA och Kanada har man rent ut sagt gett blanka fan i avtalet, bägge länderna tillhör de nationer som per invånare har högst utsläpp och deras vägran att minska sina utsläpp har fått de stora tillväxtländerna i asien att ifrågasätta att de ska välja en annan väg än västvärlden.

Läget verkar alltså vara dystrare än någonsin och ingen verkar längre tro att något bindande klimatavtal är möjligt de närmaste åren. Samtidigt är vetenskapsmännen allt säkrare på att konsekvenserna av klimatförändringarna kommer att bli omfattande.

För mig känns det smått absurt att se hur människor i min omgivning fortsätter pumpa ut växthusgaser i atmosfären via sin självförverkligande konsumtion av resor, prylar och mat. De är ju inte onda människor, men inte heller helt ovetande om vad de gör, de vill ju bara inte tänka på att de skulle ha ett ansvar för sina handlingar. Det finns alltid någon som är ännu värre och om man jämför sig med de andra som också tillhör de rikaste procenten av jordens befolkning så är man ju ganska genomsnittlig. Livet är kort så det gäller ju att leva "så gott" som möjligt innan det är för sent...

Jag antar att min känsla kring det hela liknar vad de som kämpade mot slaveriet kände. Bara det att de kunde se, höra och lukta grymheterna i sin närmiljö. Det som tjänade på slaveriet var oftast helt oförstående kring att det de gjorde var omoraliskt. Man kämpade mot en ekonomisk makt. Eller kanske är det samma känsla som de som kämpade mot misären i supandets spår på 1800-talet hade, fast även de kunde se, höra och lukta lidandet på ett påtagligt sätt. Bägge dessa fenomen var direkt kopplade till ekonomi, makt och missbruk. Det inger dock ett visst hopp att det i dessa fall till slut uppbådades ett tillräckligt stort motstånd. Segern blir tyvärr aldrig slutgiltig så både alkoholens misär och varianter av slaveri finns fortfarande kvar, fast i en annan omfattning.

För egen del är klimatkrisen mindre påtaglig, det handlar snarare om att koppla ihop TV-bilderna från världens katastrofområden med vetenskapsmännens sakliga förutsägelser om vart vi är på väg. Det gör det ju lite lättare för mig att tänka på annat ibland, men när insikten väl har slagit till som blir man nog aldrig helt fri från den igen. Visst ger det mig mening att jobba för en förändring, men samtidigt måste jag ju inse hur mycket som fortfarande går åt helt fel håll.

Jag hade gärna avslutat med något hoppfullt, men efter att ha ägnat stor del av dagen åt att skriva "Särskilda yttranden" på ärenden där Stadsbyggnadsnämnden inte förmått sig att verka för hållbar utveckling så känns det mer naturligt att skriva av mig lite av min frustration över människans oförmåga. Vi kan ju så mycket bättre!!!

Denna video visar temperaturen från år 1800 tills nu. Den är sammanställd av tidigare klimatförändringsskeptiska vetenskapsmän från Berkeley som ville kontrollera att temperaturserierna som klimatforskarna använder verkligen var tillförlitliga. Det visade sig att temperaturserierna stämde alldeles utmärkt. Se 210 år av temperaturmätningar utspela sig och se vad som händer i slutet på 80-talet.

Jag vill väl ändå avsluta med något lite hoppingivande... Även om Obama inte kunnat leva upp till förhoppningarna så har han inte helt glömt bort varför han blev vald.

Kärnkraften den 17:de november 2011

Jag kan inte låta bli att publicera några bilder på hur det står till med produktiviteten i Sveriges kärnreaktorer.

På Ringhals har flertalet av reaktorerna stått still under hösten, vissa ända sedan i våras, idag ser det ut så här:

Endast reaktor 4 är igång och den startades i förrgår och ska köras i testdrift i tre veckor.

Reaktor 1 försökte man starta idag, men den fick ventilproblem och måste kylas ner för kontroll, tidpunkt för ny uppstart är okänd.

Reaktor 2 planeras att startas den 17:de december.

Reaktor 3 planeras återstartas den 5:e december.

Forsmark kör för fullt:

På Oskarshamn krånglar reaktor 1 sedan länge, under förberedelser till återstart tillkom nya problem, återstart sker tidigast i nästa vecka :

Jag tycker att det är bra att man är försiktig med att köra reaktorerna när de krånglar så jag hoppas att de lärde sig av den allvarliga incidenten på Forsmark för några år sedan. De som beklagar sig över dyra elpriser och tror att mer kärnkraft är lösningen bör begrunda hur det är med driftsäkerheten i våra kärnkraftverk.

När det dessutom visade sig att man räknat helt fel på vad det kostar att nedmontera Barsebäck borde man undra hur ekonomisk kärnkraften verkligen är i det långa loppet. Tydligen behöver kärnavfallsfonden förstärkas kraftigt och avgiften på 1 öre per kWh kärnkraftsel föreslås öka till 3,7 öre per kWh. Läs artikel i Sydsvenskan.  

Ambition och effektivitet

Jag prenumererar sedan början av året på tidskriften Nod, den har verkligen gått från klarhet till klarhet och de två senaste numren med titlarna "McDonaldisering" och "Motstånd" har givit upphov till en inre resonans hos mig. Funderingar och känslor som har legat i gränslandet till det medvetna har givits ord och struktur och en upplevelse av högre medvetenhet har uppstått. Patrik Hagman har skrivit boken "Om kristet motstånd" som jag har beställt efter att ha läst hans artikel i Nod. Han skriver bl.a. följande om ambition och effektivitet:

"Att vara ambitiös hör till vår kulturs självklara dygder. Det gäller att sikta mot stjärnorna och att tro på sig själv. På alla nivåer i samhället, från skolan och uppåt, premieras ambitionen."

[...]

"För de flesta av oss handlar det [emellertid] inte om vilken bana vi väljer i livet, utan hur vi utför de uppgifter som kommer emot oss. Det är här ambitionen blir farlig. Ambitionen förvränger nämligen vår uppfattning om vad som är viktigt. I stället för att lyfta fram sådana arbetsuppgifter som är genuint viktiga lyfter den fram dem som för oss närmare det mål vi har satt upp för oss. Det är just här ambitionen blir ett uttryck för samhällets kontroll av oss. Ambitionen uppmuntrar oss helt enkelt att bete oss så att samhället premierar oss – med pengar, makt och ära. Ambitionen är en av de krafter som får folk att fatta beslut som går emot deras personliga moral – till exempel i miljöfrågor eller rättvisefrågor. Den som ställer besvärliga frågor minskar kraftigt chansen att göra karriär. Men den som förmår hålla ambitionen stången kan i stället se vad som verkligen är viktigt att göra och hur."

[...]

"Effektivitet kan förstås som oförmåga att bedöma vad som är viktigt i livet. Därför är effektiviteten så attraktiv för makthavarna. Vår tids politiska makt har ju egentligen ingen idé om vad man strävar efter – det goda samhället finns bara kvar som slagord i valreklamen – och i stället är effektivitet och dess marknadsekonomiska alter ego konkurrenskraften de enda värderingar man arbetar för."

[...]

"Den effektiva människan har inte förmåga eller lust att ifrågasätta konsekvenserna av det man gör eller det sätt man gör det på. Hon har inte tid."

[...]

"Effektivitet är på ett djupare plan en förvrängning av den kristna dygden ödmjukhet. Den skenbara likheten består i att både den ödmjuka människan och den effektiva är beredd att offra sig själv för något annat. Men skillnaden är avgörande: den effektiva människan offrar sig aldrig av kärlek, utan av något annat motiv: girighet, maktlystnad eller fruktan."

Citaten kommer från olika stycken, läs gärna hela artikeln via denna länk.

Jag kan inte låta bli att tänka på utspelet från Svenskt Näringsliv där de ville minska studiebidragen för utbildningar "som inte lönar sig" och höja bidragen till utbildningar som ger hög ekonomisk avkastning.

Vet vi vilket samhälle vi skapar och varför?

Kan hjärnans struktur förklara vår samtid?

Den gamle och havet

Handen var ovanligt stadig när det nya rakbladet strök över kinden. Blicken var hård och fuktig när han mötte den i spegeln.

Han hade spelat Brahms Requiem när den ljusblå skjortan och de beiga byxorna lagts fram igår. Vännen Hjalmar G:s vältummade bok låg kvar på soffbordet, bredvid stod flaskan med falsk tröst.

Taxin väntade, han tog upp nycklarna, vägde dem i handen men lade tillbaka dem, det fanns ingen anledning att låsa. Resan blev kort och tyst. Den förnedrande rullatorn lastades ur på piren, det var en befrielse att lämna den på vägen till bryggan. De semesterlediga flanörerna tittade, tvekade men höll avstånd, han var ensam på platsen, ensam och beslutsam.

Nere i vattnet kände han knappt kylan. Längtan efter vila var allt. Blicken neråt och inåt, ljudet av röster var ett mummel, det inre dånet en tsunami. Kroppen hade egen vilja, men han tänkte inte låta sig besegras av svaghet, inte igen, inte idag.

Så kom då lugnet, frigörelsen, kroppen som varit så tung flöt så lätt, det var tyst, tsunamin hade passerat, inte ens ett lätt dunkande störde längre.

Brandbilarna kom först, sedan ambulanserna, sist polisen. Vitala unga människor hämtade kroppen och försökte tvinga igång den. Men han hade avsagt sig alla anspråk, han hade lämnat för friheten och tänkte inte återvända.

Epilog

Ingen människa är en ö, våra livsöden flätas samman. Vi existerar både i samma och olika världar samtidigt. Allt och alla hänger ihop om man verkligen skärskådar alla samband. Vi varken kan eller behöver begripa allt. Det sägs att den som älskar livet mer än dess mening har sitt hjärta fullt av både glädje och vemod, det tror jag på.