2010-10-24

Mohandas G



Så upptäckte jag till sist Mahatma Gandhi när jag läste Zac O Yeahs biografi ”Mahatma”. Denne orädde man har med sitt ”icke våld – icke samarbete” inspirerat några av världens modigaste människor till att lyckats med det till synes omöjliga.

Det är så lätt att välja rädslans väg, att endast se våldets väg som det framkomliga, detta trotts att historien gång efter gång visat att våld föder våld och att både de som utsätts för och utövar våld blir offer.

Gandhi sa:

”Öga för öga gör hela världen blind”
Trotts denna insikt så är ryggmärgsreflexen så ofta att våld måste bemötas med våld, det antas vara en snabb lösning men erfarenheten säger att resultatet nästan alltid blir att problemen förvärras och att något ännu värre skapas.

Jag känner inte till någon väpnad revolution som inte skapat massivt lidande och exemplen på när revoltörerna förvandlas till just det man revolterade emot är överväldigande.
Zimbabwe, Iran, Ryssland, Grekland, Kuba exemplen är otaliga.  

Detta kan nog de flesta se, det blir däremot betydligt svårare att se att:

“Earth provides enough to satisfy every man's need, but not every man's greed.”
Vi vill gärna tro att vi förtjänar att ha det bra samtidigt som vi rationaliserar världens otroliga orättvisor med att det inte är vårt problem eller att de drabbade har sig själva att skylla. Detta synsätt har vi även när man kan se att vårt levnadssätt är den direkta orsaken till lidandet eller om man ser till klimatet bäddar för nytt lidande.

Frihetskämpen Winston Churchill avskydde Gandhi eftersom han var ett hot mot imperiet på samma sätt som amerikaner i södern avskydde Martin Luther King eller regimen i Sydafrika avskydde Nelson Mandela. Vår historia ger oss anledning att vara ödmjuka…

Inom politiken finns det ett talesätt som säger att: “Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så kommer folk att börja tro på den”. Detta stämmer enligt min erfarenhet, men när man bara är intresserad av att vinna och därför bortser från metoderna så kommer det man förlorat på vägen vara betydligt värdefullare än själva segern.

Jag blev inspirerad av Gandhi och instämmer med Albert Einstein:


” Generations to come, it may well be, will scarce believe that such a man as this one ever in flesh and blood walked upon this Earth.”
Vad jag tar med mig från denna bekantskap vet jag inte riktigt ännu, men att man måste våga vara modig står helt klart för mig ännu en gång.

2010-10-10

Nya tag

Ribban i oktober

Valet var en besvikelse, även om det märktes redan veckorna före vartåt det lutade så kändes det tungt med ytterligare fyra förlorade år för det viktiga omställningsarbetet. Sedan sjönk det in (precis som för fyra år sedan) att det finns flera arenor, även om regeringen är viktig så tas det beslut på så många fler nivåer.


I Malmö kan det arbete som påbörjats förra mandatperioden fortsätta (de rödgrön behåller makten). Jag blev t ex riktigt upplivad när jag läste det andra dialog pm:et kring hur Malmö ska utvecklas på lång sikt "Så förtätar vi Malmö!". Malmö ska hållas kompakt, bebyggelsen ska vara blandad och det blir ingen fortsättning med ”villamattor” över Skånes bördigaste jordar. Biltrafiken ska vara en mindre del av transportsystemet så det blir spårvagnar och satsning på cykel. Om detta dokument blir styrande de närmsta 30 åren så kan det bli riktigt bra! Dessutom kommer Ribban att förbli en frizon utan reklamskylltar och muzak.

Nu sitter jag och klurar på om jag ska nominerar mig för uppdrag i Region Skåne eller i Malmö. Entusiasmen är återställd och jag har inte låtit mig nedslås, det är mycket jobb kvar som behöver göras…