Här kommer två intervjuer med Chalmers Johnson. Han talar om varför USA har skaffat sig så många fiender, vad USA:s imperiebyggande har lett till och vart man är på väg. Så här efter Georgien-krisen och mitt i finanskrisen så är det intressant att se vad som redan ansågs förutsägbart bland intellektuella i USA innan dessa händelser.
Den första filmen behandlar mest oljans och militärensroll i USA.
Den andra ger paralleller mellan utvecklingen i USA , Romarriket, det Brittiska imperiet och Sovjetunionen. Ljudet är lite dåligt i början men blir bättre.
Tack för tipset Barbara.
Jag hittade i stor sett samma intervju med Chalmers Johnson på Berkeley University of California, där han var professor och undervisade tidigare. Den intervjun är från 2007 efter att han skrivit den tredje boken i en triologi om republiken USA. Denna intervju har bättre ljud och är lite mer kompakt än de andra.
1 kommentar:
Intressanta fynd. Chalmers Johnson hör till en inte alltför hörsammad skara i Förenta Staterna som försöker påpeka vart nationens utrikes agerande bär iväg. Oftast drunknar deras förnuftiga ifrågasättanden och förutseenden i den storm av religiöst förenad patriotism, nätskränet från en våldsfxerad jargong bland många av dagens unga och all oförståelse som finns i Förenta Staterna. Synd och skam.
Nå, men det vi upplever nu (och har märkt i revolter, diktaturinsättningar, konterrevolutioner och krig och det Andra Världskriget) är inte förvånande: En klart bättre, och även rättvisare politik än USA:s hade BÅDE stärkt vacklande fattigstater mot kommunism/fientliga intressen genom att vara distanserade och inte hutlöst exploaterande blanda sig i för att skapa en ny världsmarknad, OCH inneburit mindre kostnader för Förenta Staterna, och mindre blod och elände för de drabbade länderna och folken.
Kortsiktighet, uppskärrad monopoljakt, lössläppta marknadskrafter och en basal intern idioti har försatt Förenta Staterna i det läga som det nu befinner sig i. Ett nedåtglid (som dess socialt dåligt anpassade struktur redan har svårt att hantera)från en imperiepiedestal som USA sällan hade kunnat upprätthålla för sig självt.
Varför har, först européerna och sedan - nu - amerikanerna, varit så överdrivet självsäkra att de ständigt har räknat ut resten av världen som "den tredje världen", "kolonierna" och "den sämre Östern"? Framgångar skall bejublas med ödmjukhet. Vår enormt betydelsefulla epok i världshistorien kommer inte vara vår allena i framtiden.
Europa och USA måste inse det; Europa verkar visa tecken på det, liksom européerna verkar inse BÅDE sin sårbarhet som en av de minsta kontinenterna genom att inskränka en immigration som i alltför stor mängd skulle knäcka samhället OCH andra folks värde och betydelse i historien och för framtiden, medan Förenta Staterna tycks låst i en kamp för ett globalt imperium med en högst osäker utgång.
Mittens Rike reser sig, och "tigern som väcktes av japanerna vid Pearl Harbour" kommer att märka varför Cathay tills 1800-talets européiska totaldominans i något årtusende hade varit det nav som alla handelsvägar ledde till, som ekrar - Förenta Staterna kommer att vakna upp och märka detta (liksom miljöns solklara betydelse) eller gå under. Av alla vittrande imperier var det bara britterna som lyckades sköta avvecklingen och slutet smidigt, och klarade sig intakta om än inte dominanta.
En balansgång stundar, men framtiden kan bli den ljusaste någonsin på alla sätt om vi lyckas vandra denna farliga balans fullt ut. En till synes omöjlig uppgift, men vilka var det som på två knappa sekel i grunden förändrade livsföruttsättningarna med den industriella revolutionen? Undrens tid, i det lilla, har uppnåtts. Kan industrier och vetenskap uppnå dessa höjder så kan vi lösa problemen fullt ut.
Skicka en kommentar