I veckan har jag tagit del av insikter skänkta av allvarliga personer med glimten i ögat. Gemensamt för dessa personer är deras känsla för språket och förmåga att uttrycka insikter utan att bli nedsättande. Först såg jag programmet Babel Special med Kristina Lugn som jag förstått att uppskatta efter ett sommarprogram för några år sedan. Det som får mitt hjärta att klappa lite extra när jag lyssnar på henne är hennes förmåga att förmedla vikten av insikten att man både spelar huvudrollen i sitt liv och en betydelsefull biroll i andras liv. Och trotts eller möjligen pga hennes navelskådande och depresiva förflutan så framstår hon som så varmt och medvetet närvarnade. Titta på intervjun med henne.
Eftersom jag slutat prenumerera på DN och börjat med veckomagasinet Fokus så fick jag läsa Fredrik Lindströms spaning om "Långsiktig kortsiktighet". Fredrik Lindström påminner mig om Tage Danielsson på så sätt att han har funnit ett charmigt och indirekt sätt att föra fram viktiga och intressanta tankar, samtidigt som han uppfattas som en underhållare. Det märks att den killen tänker innan han börjar prata. Vad sägs om denna avslutning på spaningen?
"Man kan aldrig bli bestulen på något man inte har och aldrig har haft. Om en människa dör långt tidigare än genomsnittet så säger vi att hon dog »mitt i livet«. Men ingen kan dö mitt i livet, alla som dör gör det vid slutpunkten av sitt liv.
Det bräckliga livet är just så värdefullt för att det är kortsiktigt. Det är här och nu, vad vi än inbillar oss. Om man inte klarar av att leva det så, försöker man i stället göra ett långsiktigt projekt av det, och investerar därmed i något man inte har. Det är ekonomiskt vansinne.
Precis som det är att försöka bedriva människans gemensamma verk i naturens kretslopp i ett kortsiktigt perspektiv. Vi måste börja från början. Lära oss att bygga ett hus från grunden, så att det håller länge. Så att många människor kan dela det och där framleva sina kortsiktiga och underbara liv – med endast tiden som skiljeväggar. Det är verklig ekonomi det, och den har ingenting med tillväxt och mycket lite med pengar att göra."
3 kommentarer:
Även om glimten i ögat kan vara en bra metod så måste jag slänga in en brasklapp om att The Simpsons (plus spin off:er) ofta behandlar allvarliga ting på ett komiskt sätt. Detta tror jag dock inte höjer medvetandenivån på de som tittar, utan skapar istället en form av ironisk distansering till de riktiga problem.
På mitt jobb får jag en ständig påminnelse om hur värdefullt livet är. Allt kan förädras fort och dramatiskt. Om man tycker att man har långtråkigt någon gång( vilket jag aldrig har sedan jag fick barn) så är det bara att se till att njuta av det också.
Jag håller med dig Johan, Simpsons anses nog mest som kul och kan innebär att man distanserar sig från riktiga problem, tex det där med att kärnkraft ju inte så farligt, Homer är ju bara kul när han sitter att slappar vid kontrollbordet och sedan trycker på fel knappar. I verkligheten så kan det betyda en oöverblickbar tragedi som i Tjernobyl.
Linda, även om jag aldrig befinner mig i de situationer som du gör varken på jobbet med svårt sjuka eller hemma med två små barn så tror jag att vi har samma grundläggande känsla kring vad som verkligen är viktigt.
Skicka en kommentar