Jag ägnade mig för första gången åt civil olydnad, när jag deltog i några av Klimax aktioner i Malmö. Nu var det väl en minimal risk för påföljder men för mig var det inte utan ett pirr i magen som jag blockerade trafiken. Vid ett tillfälle blev faktiskt några personer påkörda av en provocerad bilist som körde rakt igenom folkhopen.
Det politiska arbetet började få lite mer utdelning, dels berodde det på att jag nu var inne på mitt andra år och hade mer koll på hur politiken fungerade, dels berodde det på att stadsdelen bytte ordförande från den gamla skolans ”jag bestämmer” politiker till en betydligt öppnare och demokratiskt sinnad ordförande. Jag kan väl inte säga att jag åstadkom särskilt mycket rent konkret men det har nu blivit möjligt att föra en dialog och det finns ett helt nytt gehör för min synvinkel som ibland (dock fortfarande otillfredsställande sällan) gett ett bättre beslut än vad det annars hade blivit.
En inspirerande upplevelse var ESF (European Social Forum) i Malmö (se bilden) som visade hur mycket engagemang det finns i miljö, rättvise och fredsfrågor.
Ett steg i ytterligare samhällsengagemang var att jag blev invald i styrelsen för min bostadsrättsförening. Min största miljöinsats på denna plattform var att jag lyckades få timers på julbelysningen. Det låter kanske inte som så mycket, men även grannföreningen har monterat timers i år. Jag tror att de små åtgärderna bidrar till en ökad medvetenhet som öppnar upp för större förändringar.
På energifronten så har jag köpt en andel i Vindpark Vänern som ska bestå av 10 stycken 3 MW vindkraftverk ute i Vänern. Tyvärr så har monteringen försenats ett halvår, men förhoppningsvis så kommer jag snart att kunna säga säkert att min elkonsumtion täcks av förnyelsebar produktion. Visst har jag köpt grön el tidigare, men det känns mer direkt när man är med och finansierar själva anläggningen.
Vi fortsatte mer målmedvetet när det gällde inköpen av ekologiska varor och de ekologiska butikerna ”Morot och Annat” och ”Astrid och Aporna” stod för en allt större del av våra inköp. Visst blev det något dyrare med maten smakade också desto bättre inte minst pga. vetskapen att vi deltog i en hållbarare matproduktion. Vi köpte även en del ekologiska kläder som på något sätt satt lite bättre på kroppen.
Ett annat nytillskott på matsidan var kolonilotten. Den var framför allt Helenas projekt, men jag var enligt eget tycke ganska engagerad. Eftersom det var första året så blev det väl lite si och så med balansen på det vi kunde skörda. Squash hade vi i så stora mängder att vi inte lyckades ge bort allt överflöd. Morötterna trivdes inte riktigt, men spenat blev ett uppskattat inslag som vi hade mängder av. Purjolök fick vi också i mängder och förhoppningsvis klarar den att övervintra. På det hela taget så det mycket givande att odla även om det var en kamp mot såväl spanska skogssniglar som torka, dock inte samtidigt.
2008 kommer nog att kommas ihåg som startåret på finanskrisen. Jag tog ytterligare tag i hur mina pengar är placerade och startade ett konto på Ekobanken. På detta sätt kan jag vara säker på att mina sparpengar används till bra investeringar och undviker att jag finansierar ohållbara verksamheter. Jag utvidgade även finansieringen av NGO aktiviteter och skänkte ca 25.000 kr till olika humanitära och ekologiska organisationer. Detta motsvarar ungefär vad jag fått betalt för mina politiska uppdrag, genom att skänka dessa pengar så skulle jag tro att jag ökat värdet av mitt politiska arbete flera gånger om.
Shiela och jag fortsatte samla burkar som vi pantade och skänkte till Vi-skogen och kooperation utan gränser. Efter att ha fått oväntad hjälp av en 80-årig granne med hund som fått förbud av sin fru att panta burkar efter en incident med myror så ökade vår insamling ordentligt och vi kom upp i hela 355 kr för hela året. Detta var mer än en fördubbling från året innan.
Jag har insett att min förmåga att personligen åstadkomma en förändring är begränsad och att potentialen att nå resultat genom att inspirera och påverka andra är mycket större. Det är med glädje som jag ser hur mina föräldrar sopsorterar och pappa till och med talar om att köpa en andel i ett vindkraftsbygge i Småland. När det gäller envishet i att inte använda mer energi än nödvändigt till uppvärmning så tror jag att det är få som slår pappa. Han är lika glad när han äter frukost i det 16 gradiga köket som bergvärmepumpen inte riktigt klarat att värma upp pga den kalla vinternatten som pressat yttertemperaturen under 10 minusgrader. Visst kunde de använt ett extra element med en timer och haft 20 grader istället men för pappa är det att ge upp. Mamma tar på sig dubbla tröjor, långkalsonger och inneskor, sedan tänder hon några ljus och dricker det härligt varma morgonkaffet utan att klaga. Jag hörde även att syrran skaffat sig en värmepump för en oväntad vinst. Jag tror inte att jag hade något med det att göra, men sådan gläder mig.
Till sist vill jag nämna att jag även hunnit förkovra mig i en massa litteratur under året som jag tänkt skriva ett eget blogginlägg om. Den senaste boken jag läste är värd att nämna redan nu, den heter ”I varje trumslag jordens puls” och är skriven av Mikael Kurkiala och handlar kortfattat om det postmoderna samhällets förhållande till skillnader och konsekvensen av detta. Jag tyckte att boken var så intressant att brossan fick den i julklapp. Ett citat:
”Vi lever i ett tillstånd där vi bombarderas av lösryckt information utan existentiellt djup. I brist på stora myter som ger oss ett sakralt sammanhang att foga in oss själva och all information i förlorar vi alltmer förmågan till urskiljning. Att peka på den meningsförlust som följt av modernitetens framväxt är inte att förneka de enorma förbättringar i många människors levnadsvillkor som den också inneburit. Men samtidigt som vissa grupper och regioner gynnas av framväxten av en nära nog världsomspännande modernitet har andra grupper och regioner utarmats som ett led i samma process. Skillnaden mellan dem som lever i överflöd och dem som lever i djupaste armod ökar snarare än minskar. I världssystemets periferier hungrar man efter mat, information och skäliga livsvillkor. I dess centra hungrar man framför allt efter mening. Vi erfar i den rika världen ett överflöd på kvantitet men ett kraftigt underskott på kvalitet. Vår värld dräneras på existentiell mening. Vi lever i den, men vi vet inte varför.”
4 kommentarer:
Hej!
Tjuvläst din blogg lite till och från rätt länge. Det är framförallt när du lyfter fram det lite mer personliga som det är mest intressant att läsa.
Du skrev "Jag har insett att min förmåga att personligen åstadkomma en förändring är begränsad och att potentialen att nå resultat genom att inspirera och påverka andra är mycket större".
Jag vill hävda att vår personliga förmåga att åstadkomma en förändring inte alls är begränsad. Just som du själv skriver så genom att du och jag ändrar oss så påverkar vi också andra.
Själv är jag utan bil och vegeterian sedan många år tillbaka. Jag vill säga att du har i din blogg samt No impact man i sin blogg inspirerat mig att tex plocka upp burkar och skräp som legat i porten. Burkarna har jag pantat och skänkt pengarna till Kooperation utan gränser.
Själv har jag säkert inspirerat många till att fundera över sin köttproduktion, inte för att jag pratar så mycket om det utan just för att jag är vegeterian och det i sig skapar frågor från andra. Vidare försöker jag aktivt få mina medmänniskor att hjälpa till att bevara moder jords lungor genom att uppmuntra folk att gå in och klicka gratis på http://ettklickforskogen.se/
Ja du, tycker du gör ett gott jobb och jag ser framemot fortsatt läsning. Fortsätt att inspirera och skriv gärna mer om det.
Anna
Hej Anna! Jag uppskattar allt "tjuvläsande" och det är extra roligt när någon ger sig till känna.
Jag håller helt med dig och formulerade mig något slarvigt/oklart. Det jag ville säga var att jag har allt svårare att hitta ytterligare personliga förändringar, medan potentialen att nå ett betydelsefullt resultat är mycket större när jag påverkar andra. Sedan ligger det ju en tillfredställese i att göra ett så litet ekologiskt avtryck som möjligt. Det skulle kännas konstigt att ägna sig åt aktiviter som jag vet är dåliga, därför kommer jag att forsätta jaga ett "renare" levnadssätt, det gör ju gott både i själen och för moder jord.
Hej,
Vet inte varför men mina kommentarer blir borta. Som medicinsk teknisk ansvarig på jobbet säger så är det väl brukarfel. Härligt att läsa din resume. Ser fram emot att se vad dina mål blir 2009 och hur du uppnår dem.
Skrattade åt pappas sänkta temperatur. Hemma hos oss har vi på lite extra värme för trivsel och för att huset ska trivas. 21 blygsamma grader.
Det känns lagom när det är 10 minus ute.
Norge använde lite av krispaketet till att göra tilltag som var i miljö riktining. Så länge det finns liv finns det hopp även för värsting landet Norge.
Det diskuteras mer i media och på jobbet. Det är trend att vara miljömedveten. Det är ju jättebra.
Stor kram till dig och grattis i förskott om jag inte får tag på dig imorgon.
Tack syrran! Det var kul att du gillade min sammanfattning.
Jag hoppas att miljömedvetenheten är mer än en trend, för jag tror att prövningarna med finanskris, energi kris och klimatkris kommer att tvinga oss till en hel del omprioriteringar som kräver sin uppmärksamhet över en längre period.
Skicka en kommentar