2009-02-15

Kärnkraften

© Greenpeace / Dick Gillberg
Ingen arkivering. Ingen återförsäljning. Läs mer i vår
Copyright policy.
De borgerliga partierna har kommit överens om att det ska vara tillåtet att bygga nya kärnreaktorer i Sverige. Centerpartiet som varit kärnkraftsmotståndare så länge jag minns, har nu svängt och partiledaren Maud Olofsson sa med gråten i halsen att hon gjorde det ”för barn och barnbarn”. Antagligen handlar det mycket om valtaktik från Centerns sida i kombination med starka påtryckningar från M och FP. Överenskommelsen sades vara en kompromiss där miljövännerna (om det finns några kvar i C) fick igenom följande mål till år 2020:

· 50 % förnybar energi
· 10 % förnybar energi i transportsektorn
· 20 % effektivare energianvändning
· 40 % minskning av utsläppen av växthusgaser räknat från 1990 (varav 2/3 i Sverige)

Jag har svårt att se kompromissen eftersom Sverige redan antagit ett EU-mål om 49 % förnybar energi och 10 % biobränsle i transportsektorn. Man kan väl knappast påstå att det var någon större vinst med en ynka procent. Det ska väl vara de 40 procenten då, fast det är en siffra som varit aktuell i de borgerliga diskussionerna länge och jag undra vilka partier som tycker att detta var en kompromiss.

Kärnkraftsvännerna är glada. Målet om 50 % förnybar energi lär väl knappast få en fortsättning efter 2020 eftersom kärnkraften inte är förnybar och det krävs en omfattande omstrukturering av transportsektorn för att göra den fossilfri före 2030 (även om detta också sägs vara ett mål). Det blir helt enkelt inte utrymme över för så många nya reaktorer om halva energin ska vara förnybar, samtidigt som effekterna skruvas upp.

Men vilka är då fördelarna respektive nackdelarna med ny kärnkraft i Sverige istället för utfasning?

Fördelar:
- Nordeuropas beroende av rysk energi minskar.
- Dagens kärnkraftverk fasas antagligen ur något tidigare än de gjort annars, vilket innebär att säkerheten ökar.

Nackdelar:
- Satsningarna på förnyelsebar energi minskar.
- Mängden kärnavfall ökar.
- Dagens energijättar behåller sina oligopol.
- Den elintensiva industrin får minskat intresse för energieffektiviseringar.
- Kärnkraftsindustrin får vind i seglen och expanderar troligen till flera länder i mellanöstern, vilket betydligt ökar risken för kärnvapenspridning.
- Det blir ett naturligt steg att börja bryta uran i Sverige.
- Sverige går miste om chansen att bli världens första land med en helt förnybar energikonsumtion.
- Färre jobb skapas i energisektorn.
- Inhemsk förnyelsebar energiindustri missgynnas när Franska och Japanska kärnkraftstillverkare får beställningar i miljardklassen.
- Den fjärde generationens kärnkraft som sägs vara betydligt säkrare och effektivare kommer inte att byggas i Sverige eftersom denna teknik fortfarande ligger för långt fram i tiden (och skulle bli dyrare). Här är ett fall då vänta och se faktisk är att föredra.


Centern försöker rädda sig med att kärnkraften inte kommer att byggas ut eftersom den är för dyr. Men tyvärr tror jag inte att kostnadsaspekten är tillräckligt avskräckande, energijättarna vill inte ha konkurrens så ur deras perspektiv är det lönsammare att investera i dyr kärnkraft än att riskera sina marknadsandelar men förnybar energi som kan byggas av nya intressenter.

Jag tror inte heller att det är möjligt att undvika antingen subventioner av nya kärnkraftverk eller minskade anslag till produktion av förnybar energi. Det är för starka intressen som vill ha kärnkraft och som inte vill se satsningar på förnybar energi.

Riskfrågorna och avfallet lär i slutändan bli en fråga för staten. Med tanke på den tidshorisont som avfallet måste hanteras så är det högst troligt att dagens energibolag kommer att ha upphört för länge sedan innan avfallet är ofarligt.

De som förespråkar kärnkraften framhåller att nya kärnkraftverk i Sverige skulle ersätta kolkraft i andra länder och visst skulle det kunna vara så. Om man i Sverige ställer kravet att de som vill bygga ny kärnkraft måste minska kolkraftsproduktionen i andra länder i motsvarande mängd. Alla de tre stora, Vattenfall, Eon och Fortum har betydande kolkraftsproduktion. Några krav lär dock knappast ställas, även om detta vore juridisk möjligt (vilket det antagligen inte är) för viljan att bygga nytt är betydligt större än viljan att fasa ut. Vattenfall är ett helägt statligt företag, men den politiska styrningen har varit i stort sett obefintlig, nya kolkraftverk byggs trotts vetskapen om klimatförändringen.

Tillsist tycker jag att man borde utlysa en ny omröstning om kärnkraften i samband med valet 2010 eftersom man tänker sig att frångå den förra omröstningen. Det handlar om demokratisk trovärdighet.

6 kommentarer:

Johan sa...

"Kärnkraftsindustrin får vind i seglen och expanderar troligen till flera länder i mellanöstern, vilket betydligt ökar risken för kärnvapenspridning."

Kan du beskriva orsakssambandet mellan civil karnkraft och militara vapen? Vem skulle anvanda oxidbranslen i civila lattvattenreaktorer for att producera undermaligt vapenmaterial nar det ar betydligt lattare och billigare att anvanda metalliska branslen i enklare grafitmodererade reaktorer specialanpassade for produktion av vapenmaterial?

Utveckla sen garna hur 4-5 reaktorer i sverige ska gora en skillnad da enbart kina vill bygga 150 fram till 2030.. karnkraftsindustrin har redan enormt mycket vind i seglen, vad vi gor i sverige ar fullstandigt irrelevant.



"Mängden kärnavfall ökar."


Varfor ar det ett problem, vi maste losa avfallsfragan for dagens avfall hur som helst och nar fragan ar lost, vilket det redan ar med KBS-3, spelar inte mer avfall nagon roll. Det handlar trots allt om ytterst begransade volymer.


"Färre jobb skapas i energisektorn."

Daligt darfor att?

Lucas Carlsson sa...

Trevligt att du tittar förbi Johan Simu! Efter en veckas frånvaro är det självklart att du ska få svar på dina frågor.

Orsakssambanden mellan kärnkraft och kärnvapen är flera.

I det aktuella fallet Iran så ger ickespridningsavtalet Iran tillgång till den kärntekniska marknaden. Civil kärnkraft använder sig av samma kunskap och utrustning som den militära. Det är mycket svårt för omvärlden att ingripa om kärntekniken används för militära ändamål, inte minst för att det inte finns någon verklig vilja att hantera kärnvapenfrågan.

När ett land har byggt upp infrastrukturen, marknaden och kunskapen som behövs för alla leden till den civila kärnkraften är det endast ett politiskt beslut som hindrar en militär fortsättning.

Det finns inga etiska bromsar som förhindrar atomindustrin från att i jakt på affärer förse mindre lämpliga regioner med den kunskap och teknik som blir hela världens huvudvärk och inte osannolikt kan leda till en katastrof. Om jag inte tar fel så har den finska kärnkraftssatsningen samma entreprenör (franska staten) som Saddam Hussein kontrakterade för sitt inträde i atomåldern (som dock råkade ut för både iranska, israeliska och tillsist amerikanska bombflygplan).

Pakistan använde sig av tysk teknik när de skaffade klyvbart materiel till sin första bomb. Indien fick hjälp av Kanada med sin första forskningsreaktor, som blev deras avstamp mot kärnvapeninnehav. Sydafrika ska ha fått hjälp av Israel med sitt atombombsprogram. Nord Koreas atomprogram har kopplingar till Kina och Sovjet, men även ABB har gjort affärer är Nord Koreanerna.

Varför spelar det då någon roll om man bygger fyra, fem reaktorer i Sverige?

På samma sätt som det var väldigt betydelsefullt att man startade bygget av en reaktor i Finland. Utan det finska reaktorbygget så hade det varit betydligt mer avlägset med nya reaktorer i Sverige. Om vi bestämmer oss för nya reaktorer i Sverige så kommer det självklart att vara mycket betydelsefullt för vad som händer i Tyskland, Spanien, Italien, mellanöstern och resten av världen. Det blir extra betydelsefullt eftersom Sverige faktiskt skulle klara sig utan kärnkraft, det vore en triumf för kärnkraftsindustrin. Samtidigt så skulle man på ett smidigt sätt lösa problemet med tillgång på kärnbränsle eftersom det glesbefolkade Sverige har ett svagt skydd mot gruvexploatering och skulle kunna förse Europas kärnenergiindustri med råvara till sina anläggningar. Ett Sverige utan kärnkraft skulle dock knappast kunna öppnas för denna verksamhet.

Varför är ännu mer kärnavfall ett problem?

Kärnindustrin vill få slut på diskussionen om hur kärnavfallet ska hanteras så fort som möjligt. Utrymmet i dagens mellanlager är på väg att ta slut. Utrymmet räcker inte till avfallet från nya anläggningar. Alltså måste man se till att få undan det avfall man redan sitter på så fort som möjligt. Avfallshantering bör dock inte hastas fram, det är viktigt att den säkraste lösningen används. Det är ingen slump att de lämpligaste ställena man har hittat för kärnavfallet råkar vara de ställen där det idag finns kärnanläggningar och motståndet mot mera kärnhantering därmed är lågt. Om man klarar att bo granne med ett kärnkraftverk så är det ju ingen stor grej att atomavfallet flyttas ner under marken, riskerna från verket lär i alla fall vara mycket större på kort sikt. Vi talar inte om lite mera avfall, utan om en hel generation nya avfallsgenererande reaktorer som är tänka att köras i upp emot 50 år.

Varför är det dåligt om färre jobb skapas i den svenska energisektorn?

För det första så genomgår den svenska fordonsindustrin marknadens kreativa förstörelse. Följden blir att en massa verkstadskunniga människor förlorar sina jobb, väst Sverige drabbas hårt. En satsning på energieffektiviseringsteknik och förnyelsebar energi skulle kunna ta tillvara en del av den kunskap som blir överflödig och dessutom fylla ett globalt behov av förnyelsebar energi utan militära kopplingar. Samtidigt skulle som sagt en hel landsända kunna blicka framåt och slippa de värsta konsekvenserna av den ekonomiska härdsmältan.

För det andra så är energi väldigt viktigt för att vårt samhälle ska fungera. Att ha inhemska företag som jobbar med energiteknik, energiinfrastruktur och ett levande utbyte mellan forskning och företag är en styrka. När det handlar om den industrigren som dessutom kan ge jobb på många ställen i vårt avlånga land blir det extra attraktivt.

Asea-atom som var med och byggde de svenska kärnkraftverken är avyttrat, ABB hann dock med att göra kärnkraftsaffärer med Nordkorea. Danska Vestas som är världen största tillverkare av vindkraftverk blomstrar dock, medan den svenska vindkraften aldrig fick någon chans.

För det tredje så gynnas energimarknaden av flera aktörer, nya kärnreaktorer kommer varken att öka konkurrensen, den tekniska utvecklingen eller öka intresset för det förnyelsebara.

Johan sa...

Tack för svar :)

Anrikning och upparbetning använder förvisso samma teknik. Men när det gäller de faktiska reaktorerna så finns det få(inga) likheter mellan civila reaktorer och reaktor som används för att producera vapenplutonium. Den kemiska formen på bränslet är helt fel, designen på reaktorerna är helt annorlunda, sättet reaktorerna ska drivas skiljs avsevärt etc. En civil lättvattenreaktor är totalt meningslös för att producera vapenmaterial.

Det är även värt att påpeka att ett land(tex sverige) kan ha kärnkraft utan upparbetning eller anrikning och då är de inte på något sätt närmare kärnvapen än ett land helt utan kärnteknik. För att inte tala om att kärnkraft i länder som inte är intresserade av kärnvapen eller redan har dem inte innebär någon utökad spridningsrisk. Med tanken på att EU, USA, Indien och Kina ingår i den gruppen och de är de mest energikrävande regionerna så inser man att kärnkraft kan spela en enorm roll helt utan att påverka vapenspridning. Att inskränka civil kärnkraft i EU eller USA pga att nån dåre i randomistan kanske vill bygga kärnvapen är helt enkelt inte logiskt. Det finns inget orsakssamband därimellan. Iran skulle inte lägga ner sitt program om vi låter bli att bygga nya reaktorer.

Nord Korea och Sydafrika tycker jag är två perfekta exempel på att vapenspridning och civil kärnkraft är frikopplad. Båda de nationerna (vilka var/är minst sagt rätt efterblivna teknisk och ekonomiskt) lyckades nästan helt på egen hand producera vapen utan någon civil kärnkraft eller någon direkt teknik import. Att producera vapenmaterial och bygga bomber är trots allt en 40 tals teknik som vilken nation som helst idag kan upprepa oavsett om de har civil kärnkraft eller ej. Det är omöjligt att hindra det genom att förhindra civil kärnkraft. Kunskapen finns där ute för vem som helst att tillämpa bara de har viljan. Det är viljan till att bygga vapen som måste motarbetas och den är frikopplad från energiproduktion.

När det gäller kunskap, jag som reaktorfysiker har inte blekaste aningen om hur man skulle bära sig åt för att bygga en fungerande plutoniumbomb. Men om man samlar ett gäng tekniska fysiker och konventionella sprängmedelsexperter så kan de förmodligen lista ut det relativt fort, speciellt om man tänker på hur avancerade datorsimuleringar man kan köra idag, oavsett om de har en bakgrund inom kärnteknik eller ej.

När det gäller mellanlagring så tror jag du överskattar problemet. Bygg en till pool i CLAB och vi har utrymme för 20-30 år till med avfall. Volymerna är så små att det är hur enkelt som helst att utöka mellanlagringen. Vi behöver inte stressa och jag ser själv helst att vi väntar med att begrava avfallet tills vi har gen-4 reaktorer rullandes och kan bränna bort transuranerna. Korkat att begrava prima bränsle.

Att vi inte bryter uran i sverige beror nog mest på att det inte varit ekonomiskt med de låghaltiga fyndigheter sverige har och för att svenska politiker är så enfaldiga att de tror att uranbrytning inte kan bedrivas lika snyggt som koppar, guld eller järnbrytning. Ett politisk beslut helt utan någon grund i vetenskap egentligen. Jag har personligen inget emot svensk uranbrytning så länge det uppfyller svensk lagstiftning. Finns ingen rationell anledning att vara mot uranbrytning men samtidigt inte koppar eller guld.

Huruvida EU bygger nya reaktorer eller ej är faktist rätt irrelevant om man ser på de planer kina och indien har. Enbart kina vill som sagt bygga lika många reaktorer fram till 2030 som usa och frankrike har kombinerat. 5-6 hit och dit i sverige eller ens 10-20 i EU är inte så viktigt. Kärnkraftsindustrin kommer växa oavsett. Det är enbart svensk hybris att tro att våra beslut har någon inverkan på omvärlden. Svenskar har ju alltid haft en fetisch för att låtsas vara "moraliska förebilder" :)

Mer människor som jobbar inom innebär också att energiproduktionen är mer resurskrävande vilket innebär högre energipriser. Ett lägre energipris borde förmodligen vara mer samhällsekonomiskt nyttigt. Annars kan man, om man drar logiken till sin gräns :) anställa folk för att springa i hamsterhjul för att producera energi bara för att öka sysselsättningen :)

Klicka för skogen! sa...

Bra blogg! Men kan inte du tipsa om sidan ettklickforskogen.se? Där går man in och klickar, och för varje klick (som är helt gratis för den som klickar) skänker sidans sponsorer pengar som går till att rädda gammelskog. Just nu kämpar man för att rädda Verles gammelskog i närheten av Göteborg, och det är bråttom! Innan den 19 mars måste man ha pengarna. All hjälp behövs! www.ettklickforskogen.se

Lucas Carlsson sa...

Ett klick för skogen har fått sin plats i länklistan.

Lucas Carlsson sa...

Johan S, jag tror att civilkärnkraft är en utmärkt täckmantel om man vill utveckla kärnvapen. Jag tror att det är enklare för Iran att utveckla kärnvapen än för Saudiarabien pga att Iran har civil kärnkraft.

Jag vet att det bland dem som gör vinster på att sälja kunskap och utrustning kring civilkärnkraft finns de som är beredda att riskera att de förenklar utvecklingen av nya kärnvapenmakter bara de kan göra vinst. Man kommer alltid att säga att om inte vi gör det så gör någon annan det.

Jag förstår att du inte har något emot uranbrytning i Sverige, kärnkraftsverken måste ju ha sitt bränsle och det blir ologiskt att vara för kärnkraft men mot uranbrytning. Jag tror dock att du hade varit skeptisk mot att ha en uranbrytningen som granne. Men som eftertraktade tekniker behöver du inte bry dig för du behöver inte samsas med gruvbolagen.

Jag tycker inte att det är hybris att tro att Sverige kan göra en skillnad. Jag vill göra en skillnad. Argumentet att man lika gärna kan göra som alla andra leder till ”a race to the bottom”. Det låter som likgiltighet i mina öron och med detta synsätt så hade vi t ex haft kvar slaveriet ännu.

Jag tycker att det är bättre med nya jobb i den förnyelsebara energisektorn och energieffektiviseringssektorn än fortsatt oligopol för Vattenfall, Eon och Fortum. Elpriset lär inte sjunka och det finns stor potential att minska elförbrukningen med relativt små insatser. Det är inte mer ”hamsterhjul” över utvecklingen av förnyelsebar energi än vad det är över utvecklingen av ny kärnkraft. I slutändan handlar det om var man ska lägga resurserna.

Jag vet att vi inte kommer att komma överens men jag uppskattar att du tagit dig tid att debattera.