2010-04-01

Var är logiken?


Kan någon förklara denna logik för mig?


Regeringen har som klimatmål att Sverige ska minska sina klimatutsläpp motsvarande 20 miljoner ton koldioxid om året till år 2020. Tanken är att 7 miljoner av dessa ton ska kunna kompenseras via satsningar utomlands.
Samtidigt finansierar man via Världsbanken utbyggnaden av kolkraft. Inte bara så att man lånar ut via Världsbanken, utan man agerar direkt via sin post i Världsbankensstyrelse för att ett lån på sammanlagt 21 miljarder kronor ska ges till Sydafrika så att de kan bygga världens fjärde största kolkraftverk, med årliga utsläpp på 25 miljoner ton koldioxid.

Tydligen är det viktigaste att vi inte bygger egna kolkraftverk i Sverige, sedan kan vi gärna finansiera kolkraft i andra länder. För mig är detta rent ut sagt hyckleri. Jag kan bara spekulera i motiven, men visst är Sydafrika ett av de länder som gärna köper svenska vapen.

Enligt BIC (Bank Information Center) så lånade världsbanken ut fem gånger mer pengar till fossil energi än förnyelsebar energi under år 2008. Tydligen är detta inget problem enligt vår regering eftersom den inte motsätter sig denna utlåning.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ett tips är att lyssna på Gunilla Carlsson som i dagens morgoneko gav en, enligt min uppfattning, både logisk och vederhäftig förklaring, Peter Eriksson (MP)som deltog i samma diskussion var däremot som vanligt gnällig och ologosk och framförde sin vana trogen påståenden som verkade gripna ur luften
HÅC

Lucas Carlsson sa...

Tack kommentaren och tipset. Jag hittade debatten på "Studio Ett" från 31/3.

Visst finns det en logik i biståndsministerns resonemang.

Inte utifrån ett klimatperspektiv eftersom det är omöjligt att motverka klimatförändringarna genom att satsa på den ur klimatperspektiv sämsta energikällan, det spelar ingen roll hur modernt kolkraftverket är.

Att utmåla lånet på 21 miljarder varav 2 miljarder går till förnyelsebar energi som en satsning på det förnyelsebara visar väl på att man inte tror på alternative. Okej om 2 miljarder gick till fossilenergi och 19 till förnyelsebart…

Argumentet att de saknas förnyelsebar energi som kan mäta sig med kolkraften rent ekonomiskt (om man bortser från miljö och klimatkostnader) stämmer, men det är klart att så länge huvuddelen av energiinvesteringarna i världen sker i fossilenergi så kommer denna teknik att utvecklas medan alternativen får vänta. Vi stannar kvar i en ekonomi som bygger på billig fossil energi idag och dyra klimatanpassningar i framtiden.

Det logiska problemet som jag ser det är att i retoriken här hemma så säger man att vi ska bromsa klimatförändringen genom att satsa på ny teknik och på att de växande ekonomierna inte gör som vi gjorde och bygger sina samhällen kring fossilenergi. Samtidigt så satsar Världsbanken främst på fossilenergi eftersom det är det snabbaste sättet att få billigt energi och tillväxt. Kontentan blir att vi fortsätter med våra utsläpp här hemma med förvändningen att det är billigare att minska utsläppen utomlands samtidigt som vi aktivt finansierar utbyggnaden av samma fossila energistruktur utomlands och gör i sammanhanget små satsningar på förnyelsebar teknik som kompensation. Sammataget forsätter utsläppen att öka när de måste minska.

Ur ett tillväxtperspektiv är det ju logiskt, kolkraften är den billigaste storskaliga energikällan om man inte räknar vattenkraften som är begränsad av tillgången på vattendrag. Billig energi ger ekonomisk tillväxt vilket är efterlängtat i utvecklingsländerna och kan öka även vår tillväxt.

Så enligt logiken att tillväxt är det viktigaste och möjligt på en begränsad planet även på lite längre sikt så är det rimligt att satsa på kolkraften.

Tyvärr är det väl tydligt att det spelar ingen roll hur rika vi blir på tillväxten för när notan för konsekvenserna ska betalas så saknas det pengar och de som har haft minst glädje av tillväxten är de som får ta de största konsekvenserna. Det är därför som solidaritets och miljörörelserna motsätter sig denna typ av satsningar och Peter Eriksson låter så gnällig.

Grunden är hur vi tror oss kunna kombinera ett bra liv nu med goda förutsättningar även i framtiden. Motsättningen blir materiell tillväxt/konsumtion idag kontra byggandet av ett robust samhälle som fungerar även imorgon. Klimatfrågan ställer det hela på sin spets genom att tydliggöra att det vi gör idag markant påverkar förutsättningarna för kommande generationer.

Som jag ser det blir det en fråga om vad vi värdesätter.

Kjell Stjernholm sa...

skrämmande.