2006-04-26

Hundpromenad vid möllan


I söndags var jag ute på en parkpromenad med hunden, vi gick genom slottsparken påväg mot ribbans hundrastplats, framme vid mölleplatsen (en öppen plats med en gammal fin mölla) hade det varit "fest". Platsen var bestödd av ölburkar och spritflaskor, det såg för bedrövligt ut. Jag gick och muttrade över sakernas tillstånd och när jag fick syn på en tom platspåse bestämde jag mig för att göra något åt saken och åtminstode städa utan flaskorna. Min hund är en apporterande hund som jag lärt att hämta burkar som en kul övning. Vi brukar ha med oss en burk som vi återvinner efter varje promenad. Denna dag fick hon verkligen jobba och sprang kors och tvärs och hämtade burkar till alla husses godisar var slut. Påsen var nu så full att den fick bäras försiktigt för att jag inte skulle tappa något längs vägen.

Efter att ha återvunnit burkarna och flaskorna bestämde jag mig för att hämta en större pappkasse och snygga upp ordentligt. Väl tillbaka hade ett gäng killar i 12-14 års åldern samlats på platsen och jag upptäckte att en vägverkscontainer som stod brevid möllan var uppbruten och ungarna hade burit ut en dunk med spillolja och två dunkar med annat innehåll, lite verktyg och spik. Det låg en hög brädor brevid och de talade om att bygga en flotte eller en koja. Jag fick för mig att de kanske tänkte göra en brasa. Spilloljan var illavarslande och jag klargjorde hur illa det var om den rann ut på marken. De blev rådvilla kring vad de skulle göra när jag inte verkade strunta i det hela utan började bära tillbaka grejorna.

Jag fick två av dem att hjälpa mig att bära in allt i containern. Det rådde ingen tvekan om att jag hade grusat deras planer och de tänkte vänta tills jag gått för att sedan fortsätta, men jag hade gott om tid och hade en kasse med mig för att städa upp burkarna. Hunden fick jobba igen och jag lyckades även få två av ungdomarna till att hjälpa till, vi plattade till burkarna och slängde dem i kassen.

En som verkade vara ledare började ifrågasätta vad jag gjorde och varför jag brydde mig. Jag förklarade att jag brydde mig om hur det såg ut där jag bodde, att jag brydde mig om miljön och att jag tyckte att vägverket skulle kunna göra klart sitt arbete utan att få sina verktyg förstörda.

Det verkade som de trodde jag var knäpp. Men en dialog hade uppstått och flera vågade prata. Jag svarde på påstående som att:
Jag tog jobb från de städade i parken.
Det skulle se lika dant ut efter nästa fest.
Vägverket var dåliga eftersom de byggde citytunneln.
Det var häftigt med en fest plats full av burkar.
Att jag kunde köpa ut till dem.

Efter ca 30 minuter hade de tröttnat, ledaren förklarde att de behöve några av brädorna och fast jag sa att vägverket säkert tänkte använda brädorna så bar de iväg med fyra stycken. Det flesta av ungdomarna hjälpte dock inte honom och tyckte nog att det mest var pinsamt.

Jag hade inte lyckats fullt ut men dunkarna med kemikalier och verktygen var kvar och jag tror att några av killarna tyckte att det var rätt skönt att se att någon vuxen brydde sig om som händer.

Riktigt fritt från burkar blev det inte för kassen räckte inte, men det blev bra mycket bättre i alla fall.

5 kommentarer:

Erik Bergström sa...

Googlade runt och hamnade här av misstag. Du hade inte så mycket till egen ungdomstid va? Grovt självförhärligad text där du gör stor skillnad på dig och ungdomarna.

Lucas Carlsson sa...

Erik, jag är imponerad, du har helt rätt! Både med dagens och med gårdagens mått mätt var min ungdomstid bedrövlig. Jag kan inte låta bli att berätta hur rätt du har. (Det är så sällan någon kommenterar något jag skriver så det gäller att passa på...)

Jag var ganska egensinnig och gick miste om eller struntade helt enkelt i en massa saker som mina jämnåriga roade sig med.

Ett mellanstadiedisco räckte för att avskräcka mig för all framtid (fast jag har "offrat" mig ett par gånger sedan dess).

Jag lekte med lego när klasskompisarna blivit så stora att de hade party och frågade chans.

Faktum är att under hela skoltiden var jag bara "ihop med" en tjej, det varade bara en vecka, det var hon som frågade chans och det var mest för att hennes kompis var ihop med min kompis.

Jag hade mössa på mig i nian fast det var jätte mesigt.

Jag hade ingen moppe, för jag tyckte att de lät förfärligt, luktade illa och det gick lika bra att cykla.

Jag satt och spelade datorspel med mina kompisar en stor del av min ungdomstid och var en riktig "nörd".

Jag var full första gången under högskoletiden och dricker idag varken vin, sprit eller öl.

Du har dock fel när du skriver att jag gör stor skillnad på mig själv och killarna på möllan. Om det varit så hade jag struntat i dem, låtit dem göra vad de ville med vägverkets grejor och låtit flaskorna och burkarna ligga. Jag tycker det är viktigt att bry sig om sin omgivning och verkligen göra något, inte bara gnälla.

Jag kan väl också tycka att det är "självförhärligande" att skriva om att man varit duktig (jag kände mig ju faktiskt duktig). Men det är kul att skriva lite personligt också på bloggen.

K sa...

Åh, vilka bra initiativ! Både att ni plockade burkar och att du pratade med ungdomarna om det. Hoppas de fick sig en liten tankeställare i alla fall :)

Mathilde sa...

Jag googlade också runt och hamnade här av en slump. Mitt sökord var nämligen "hundpromenad i malmö". Jag var på jakt efter hundfolk att promenera med då min hund verkligen behöver social träning tillsammans andra hundar. Men så började jag läsa ditt inlägg och blev helt stum. Kanske lite konstigt. Men när jag sedan läste beskrivningen om dig själv så fick jag tårar i ögonen, antar att jag är riktgit galen men det var som att läsa en beskrivning av sig själv. Särskillt i ditt svar på kommentaren av Erik.

Som mitt svar till Erik säger jag, vad ÄR ungdomstid?

Antagligen är vissa födda "nördar" och jag är faktiskt glad att jag ar en av dem. Har aldrig förstått det roliga med fester. Däremot kan jag sitta och känna lycka på en stubbe i skogen. Och kan sitta där i timmar och bara tänka. Det är var JAG kallar ungdomstid. Det är då man har tid att tänka och bara vara.

Kramar från Mathilde

Lucas Carlsson sa...

TACK för din fina kommentar Mathilde! Den värmde mitt hjärta.

Om min hund hade varit ett föredömme när det gäller socialt hundumgänge så hade jag göra slagit följe på hundpromenad.

Tyvärr så är hon betydligt mer road av vuxna människors uppmärksamhet än hundars. Hundmöten brukar sluta med att hon skäller ut den andra hunden om den visar intresse för henne.

Kram Lucas