Svenskt näringsliv och hållbarhet

Stefan Fölster chefsekonom på Svenskt Näringsliv förklarade i SvD 2007-03-01 sin syn på hur den globala uppvärmningen ska hanteras och vad som egentligen står i FNs klimatrapport (IPCC 4AR) som publicerades i början av året och FNs rapport från 2001 (TAR) . Det var en intressant läsning eftersom Stefan fick en helt annan bild av dokumentet än den jag fick och förmodligen även en annan bild än var forskarna som skrev rapporten försökte förmedla. Jag ska här ta upp de ”märkligheter” som jag tycker att Stefan kommer med och därmed kanske också ge en bild av hur organisationen ”Svenskt Näringsliv” jobbar med dessa frågor. Det blir mycket text men tro mig det är värt att läsa eftersom slutsatserna är anmärkningsvärda.

Jag kommer att citera hela artikeln och kommentera valda stycken med hänvisningen till IPCCs dokument.

”Tekniksprång räddar miljön. FN:s uppmärksammade klimatrapport har övertolkats av miljörörelsen. Ökad tillväxt, handel och transport är inget hot. Miljörörelsen bör lyfta blicken och fokusera på de teknologier som kan lösa problemen, skriver näringslivsekonomen Stefan Fölster.”

Detta är sammanfattningen av artikeln. Kontentan verkar vara att ökad konsumtion kommer att lösa problemen eftersom det leder till ny teknik. Det miljörörelsen säger är att vi måste inse att jordens resurser är begränsade och att vi inte kan leva över våra tillgångar. Ny teknik är nödvändig och förutsättningen för att denna ska börja användas är att vi styr konsumtionen bort från ohållbar teknik.

”Slutsatserna i FN:s uppmärksammade rapport om växthuseffekten är nästan motsatsen till vad som rapporterats i svenska medier. På nästan alla punkter i rapporten tonas de framtida hoten ned. Enligt scenarierna i rapporten skulle kraven från en stor del av den svenska miljörörelsen driva på en ännu snabbare uppvärmning av jorden.”

Det är för mig obegripligt hur Stefan kan komma fram till att hoten tonas ner. Rapporten talar tvärtom att bevisen är än tydligare att människan står för merparten av den globala uppvärmningen. En lång rad allvarliga och sannolika konsekvenser räknas upp. Det är ännu tydligare att människan genom sina aktiviteter håller på att drastiskt ändra jordens klimat.

”Minst uppvärmning blir det i ett scenario med ökad tillväxt, ökad handel och transport, som också möjliggör ett snabbare teknikskifte bort från fossila bränslen.”

Detta påstående är milt sagt en grov förenkling. Rapporten innehåller ett antal möjliga scenarion för hur temperaturen kommer att ändras vid olika utveckling, där man räknar med att världen INTE lyckas göra en bindande global överenskommelse om att minska utsläppen av växthusgaser. Det bästa scenariot (B1) leder sannolikt till en temperaturökning på mellan 1,1 och 2,9 grader till år 2100 (1,8 grader mest sannolikt).

Detta scenario innebär kortfattat:

Att den globala ekonomiska utvecklingen är fortsatt stark.
Att befolkningstillväxten avstannar och vänder till år 2050.
Att de ekonomiska strukturerna snabbt skiftas så att tillväxten sker i immateriella värden (tjänster, information och kultur). Det gäller att komma bort från sambandet mellan energianvändning och ekonomisk tillväxt.
Att mindre resurser används.
Att det sker en snabb global övergång till ren och resurseffektiv teknologi .
Tyngdpunkt är på globala lösningar för ekonomisk-, social- och miljömässig hållbarhet med utjämning av skillnaderna i världen. (OBS särskilda hänsyn till klimatet är inte med i miljömässigt hållbarhet).

(Länk till en utförlig genomgång: http://www.grida.no/climate/ipcc/emission/094.htm#1))

Tyngdpunkten i detta scenario ligger inte på ”ökad tillväxt, ökad handel och transport” utan just ett ekonomiskt och politiskt skifte från den världsordning som råder idag. Global social och ekologisk hållbarhet är det centrala. Med denna typ av utveckling verkar det inte så långsökt att man även skulle kunna genomföra ett långtgående globalt klimatprogram.

Mitt intryck är att ”Svenskt näringsliv” och marknadsliberaler snarast förespråkar scenario A1B som kort innebär:

Att den globala ekonomiska utvecklingen är fortsatt stark.
Att befolkningstillväxten avstannar och vänder till år 2050.
Att de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan regionerna i världen minskar men att utjämningen främst sker inom regionerna (EU, nordamerika, sydamerika, afrika, mellanöstern, sydostasien osv).
Att det sociala och kulturella utbytet mellan regionerna ökar.
Att tyngdpunkten ligger på marknadslösningar.
Att ny teknologi snabbt utvecklas och tas i bruk men inte bara förnyelsebara energikällor utan även fossila. Det mest kostnadseffektiva styr.

I detta scenario blir uppvärmning mellan 1,7 och 4,4 graden där 2,8 anses mest sannolikt. Dvs betydligt värre än scenario B1.

Jag skulle säga att miljörörelsen i stort driver en linje som stämmer med scenario B1 där det handlar om att ändra grunden för det ekonomiska systemet, att fokusera på utjämning i världen och där global ekologisk hållbar står i centrum och konsumtionen får stå tillbaka. Medan förespråkarna av den fria marknaden vill låta marknadskrafterna själva avgöra vad som är mest eftersträvansvärt (lönsamt) och politisk inblandning ska hållas på ett minimum.

”Jordens nuvarande uppvärmningstakt, hävdar FN organet IPCC är inte snabbare än vid förra rapporttillfället år 2001. Den förutspådda höjningen av havsnivån har halverats jämfört med förra rapporten.I det sämsta scenariot beräknas nu en sannolik global uppvärmning på 4 grader fram till år 2100, vilket är lägre än motsvarande värde på 5,8 grader i förra rapporten.”

Uppvärmningstakten var hög år 2001 och anses fortfarande vara lika hög och det anses nu sannolikt att den kan bli ännu högre. Ytterligare bevis finns för att den oroande utvecklingen man såg år 2001. Det finns knappast någon anledning att pusta ut.

Anledningen till att prognoserna kring havsnivån inte är lika höga nu är att man inte räknar in effekterna av sönderbrytningen av Grönlandsisen och Antarktis eftersom osäkerhet kring dessa är stora (tidigare så hade man med även dessa i uppskattningen).

Det är felaktigt att det mest sannolika värsta scenariot har ändrats från 5,8 i förra rapporten till 4 grader i den senaste rapporten. Ändringen är från 4,5 till 4 grader, men variationen var 3,2 till 5,8 tidigare och är 2,4 till 6,4 nu. Alltså har osäkerheten ökat kring detta scenario, man anser till och med att det sannolikt kan bli värre än man tidigare trodde. Stefan har alltså helt fel i sitt påstående!

”I det bästa av IPCC:s scenarier antas en snabbare ekonomisk tillväxt med fortsatt globalisering och ökad handel och transporter. Tillväxten ger resurser och tekniksprång som underlättar ett skifte bort från fossil energi.

Uppvärmningen de kommande hundra åren skattas då till 1,8 grader (varav en stor del skulle inträffa även om alla oljekranar stängdes omgående). Det vållar problem på vissa håll, men är knappast en katastrof. De naturliga variationerna har varit betydligt större.”

Se det jag skrev tidigare och det bästa scenariot. Påståendet att en uppvärmning med 1,8 grader till år 2100 skulle vara betydligt mindre än naturliga variationer är milt uttryckt besynnerligt. I rapporten konstateras att uppvärmningen de senaste 50 år är ovanligt hög jämfört med åtminstone de senaste 1300 åren och att polerna inte varit betydligt varmare under en längre period på 125.000 år. Detta är med den uppvärmning som vi redan har sett, som bara är början på det som väntar oss även i det bästa scenariot. I naturliga variationer ingår istid med Sverige täckt av en kilometer is, det måste väl ändå betraktas som en katastrof?

Till sist så är detta INTE naturliga variationer utan till största delen orsakat av oss människor.

”Utvecklingen som en stor del av miljörörelsen eftersträvar ger ett mycket sämre utfall. Ett scenario med betoning på lokal miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet ger, enligt IPCC, en uppvärmning med 2,4 grader på hundra år.

Lokala lösningar tillåter mindre specialisering och medför därför sämre tillväxt. Den teknologiska utvecklingen blir långsammare, också när det gäller miljöteknik. Även så intuitivt attraktiva initiativ som lokal ekologisk odling kan i slutändan vara kontraproduktiva. De kräver oftast större ytor, så att mindre yta blir kvar till skog. Detta är en direkt nackdel när det gäller jordens förmåga att binda växthusgaser.”

Stefan syftar på scenario B2 som liknar scenario B1 med skillnaden:

att lösningarna är lokala och regionala men att man inte lyckats med globala lösningar
att befolkningen fortsätter öka
att den ekonomiska utvecklingen inte är lika hög
att den teknologiska utvecklingen är långsammare och ojämnare fördelad

I detta scenario anses den mest sannolika uppvärmningen bli 2,4 grader och den sannolika varierar mellan 1,4 och 3,8 grader. Det är samma som för scenario A1T som likar scenario A1B (som jag beskrev ovan) med den skillnaden att i A1T så sker den tekniska utvecklingen helt med inrikting på alternativa bränslen.

Att påstå att ”en stor del av miljörörelsen” inte skulle efterstäva en global lösning på miljöfrågorna tycker jag är anmärkningsvärt. Faktum är att det krävs lokala och regionala initiativ för att det ska kunna hända något globalt.

Utvecklingen förs framåt genom att flera olika teknologier utvecklas parallellt och dessa får tävla sinsemellan. Det kommer inte att finnas en lösning som passar lika bra överallt utan lokal anpassning måste göras för att bäst utnyttja de förutsättningar som finns.

Jag skulle gärna vilja se hur det skulle gå till att lösa miljöproblemen globalt utan att göra något lokalt…

”Stora delar av den svenska miljörörelsen har fokuserat hårt på just lokal miljömässig hållbarhet, trots att de leder till ett sämre utfall. Det vimlar av krav på allt från tullar på etanolimport, ”lokala oljeavvecklingsplaner” eller lokal energi­produktion.

Många av kraven syftar till att minska alla transporter utom tåg. Detta är självfallet tillväxthämmande, men framförallt politiskt orealistiskt.”

Vad jag vet så driver miljörörelsen avskaffade tullar på etanolen. Det är de som investerar i etanolen i Sverige, som vill försäka sig om att deras investeringar blir konkurrenskraftiga även i framtiden. Detta kan även göras genom att göra oljan dyrare i Sverige (koldioxidskatt).

”Oljeavveckling” handlar faktiskt både om minskad sårbarhet, miljöhänsyn och gynnande av alternativa bränslen.

Hur låter ”lokal miljömässig ohållbarhet”? Inte så lockande va?

Det handlar om att gynna utveckling av alternativ till de fossila transporterna. Detta kan man inte göra genom att låta fossila transportslag vara billigast och växa obehindrat. Styrmedel måste till så att den teknologiska utvecklingen styrs mot rena och effektiva transporter.

”Effektiviseringar och prissänkningar inom flygsektorn är mycket större än vad någon regering kan få stöd för att motverka i form av flygskatter och andra hinder. De första helt robotstyrda bilarna kommer i år att navigera i stadsmiljö i den så kallade ”DARPA City Challenge”. I takt med att bilar robotiseras kommer stora grupper äldre och tonåringar, som idag inte har körkort, att resa legitima krav på att få köra bil. Det är naivt att tro att det någonsin kommer att finnas politiskt stöd för att stoppa denna efterfrågan.”

Här visar Stefan sitt rätta ansikte, politiska styrmedel för hållbar utveckling är plötsligt inte möjliga att genomföra. Det stämmer knappast med utvecklingen i scenario B1 och knappast heller med A1T.

Jag kan inte begripa varför flyget skulle vara befriat från miljöskatter när vägtransporterna inte är befriade (vilket de självklart inte ska vara). Det lär inte ske någon teknologisk utveckling mot alternativa bränslen inom flygsektorn om det inte ställs krav. Idag är det lönsamt att flyga färska matvaror över hela världen. Jag har till och med hört talas om norska laxar som flygs till Thailand för att rensas och sedan flygs hem igen. Det är ohållbart och borde inte vara ekonomiskt möjligt.

”Om man istället tar fasta på FN:s bästa scenario, skulle huvudinriktningen vara att fokusera på de teknologier som verkligen kan lösa problemet. Ett litet axplock av allt som nu finns inom räckhåll illustrerar detta.Bilar kan göras lättare. I en bil som väger hälften av dagens vikt räcker mindre motorer. Det i sin tur innebär att vätgasmotorer kan bli ekonomiskt rimliga inom några år. Även flygplan kan flyga med vätgas som bränns direkt.”

Scenario B1 (bästa scenariot) tar fasta på global rättvisa och utjämning, skifte från en energi och materiellt resursdriven ekonomi till en informations och tjänstedriven ekonomi.

Vätgas är ingen energikälla utan måste produceras i andra processer som kräver energi (ibland mycket). Om denna energi kommer från fossila bränslen så är inget vunnit utan tvärtom så förlorar man energi.

”Det byggs pilotanläggningar på flera håll i världen för produktion av nya generationers solceller. Även vätgas kommer att kunna produceras såväl av solceller i Sahara som, i viss mån, av vindkraft i Sverige.En bråkdel av 1 procent av Saharas yta räcker för att med de nya solcellerna producera all vätgas och elektricitet som Europa behöver. Svenska ABB har dessutom utvecklat tekniken för att transportera el över dessa långa sträckor.”

Detta är intressant med knappast något som kan förverkligas inom en snar framtid. Genom att göra de alternativa energislagen mer lönsamma kan man dock påskynda utvecklingen.

”Slutsatserna från FN:s rapport är glasklara. Sverige bör sluta satsa flera miljarder kronor varje år på lokal miljömässig hållbarhet, och i stället satsa pengarna på de större tekniksprången som verkligen kan ersätta fossil energi. På vägen dit bör Sverige bejaka tillväxt, ökad handel och transporter.”

De stora tekniksprången kan endast komma om man använder sig av den nya tekniken, detta måste göras lokalt. Om vi vill ha nya svenska företag inom denna snabbt växande sektor så måste det finnas en stark hemmamarknad. Tillväxt, handel och transporter måste ske på ett hållbart sätt, det finns inget sätta att lösa klimatproblemen som inte bygger på globalt hållbara lösningar. Det som inte är lokalt hållbart lär knappast kunna vara globalt hållbart heller.

Lösningen är mer politisk än teknologisk, om inte svenska politiker kan visa att de lever som det lär på hemmaplan så lär de inte få mycket till genomslag internationellt. Detta är verkligen inte en fråga där vi har råd att vänta och se.

Till sist, har Stefan Fölster verkligen läst IPCC rapporterna? Om vi antar att han gjort det, är det möjligt att han så gravt lyckats misstolka dokumenten och vad säger det oss då om hans förmåga att förstå problematiken? Om han har förstått och ändå skriver detta, vad håller han då på med?