- Följderna av ett massivt utsläpp av radioaktivitet är så fasansfulla att de inte kan accepteras.
- Människor gör missbedömningar, vi slappnar av när inget händer. Olyckor kommer att inträffa.
- Säkerheten kring kärnavfallet kan inte garanteras under flera tusen år.
- Säkerheten kring kärnanläggningarna är svår att upprätthålla om en grupp målmedvetna människor bestämmer sig för att skapa kaos.
- Samma teknik används till kärnvapen som till civil kärnkraft, vi kan inte stoppa spridningen av kärnvapen om vi fortsätter satsa på kärnkraft.
- Uranbrytning har stora miljökonsekvenser.
Ett samhälle kan klara att en jumbojet störtar i en storstad någon gång (även om de politiska konsekvenserna kan bli förödande om kraschen var orsakad av illvilliga människor och det råkar finnas makthavare som passar på att testa en ny doktrin) . Det blir stor förödelse, men konsekvenserna behöver inte bli långvariga, man kan bygga upp på nytt. Spåren efter Hiroshima, Nagasaki och Tjernobyl kommer att finnas kvar i flera generationer till.
Efter läckan av den ocensurerade internrapporten från Forsmark i höstas så har det blivit fart på SKI. Nu stoppas det reaktorer så fort brister i säkerheten kan befaras, detta är bra men jag kan inte låta bli att undra om inte detta återerövrade säkerhetsinitiativ kommer att mattas med tiden. Det är bra att den svenska kärnkraften ska granskas av någon utomstående, men finns det verkligen någon helt opartisk och objektiv granskare? IAEA är ju en öppen förespråkare av civil kärnkraft över hela världen trotts sina uppenbara misslyckanden med att stoppa kärnvapenspridningen. Kanske har jag fel, men nog verkar IAEA så förtjusta i kärnkraften att man svårligen kommer att aktivt bidra till en avveckling.
Det är inte så att turerna kring kärnkraftssäkerheten har gått medierna förbi, men utan rapportering från public service hade VD:n på Forsmark troligen suttit kvar och SKI hade troligen inte varit lika mycket på hugget. Det lilla som hörts från de borgerliga ledarsidorna har varit av typen "detta visar att säkerheten fungerar" alternativt "nu blir säkerheten ännu bättre". Jag undrar om ens en härdsmälta skulle göra något större intryck bland skribenterna.
Visst är det väl märkligt att det inte är offentligt vilka säkerhetsbrister som man upptäckt på de svenska kärnkraftsverken. Jag förstår att information som kan skada kärnkraftens rykte inte gärna sprids till allmänheten, men detta innebär ju i förlängningen att säkerhetstänkandet riskerar att förslappas (vilket verkar ha hänt) och att allmänheten får för sig att det inte finns några brister i säkerheten. Detta illustrerades väldigt tydligt i Uppdrag granskning där kommunalpolitikern Anna-Lena Söderbom (m) i Östhammarskommun (där Forsmark ligger) som har ansvar för kontakten med kärnkraftverket säger att Forsmark är 200% säkert och att säkerheten är 100% om hälften av säkerhetssystem fallerar, antagligen bekymrar det inte henne att kylvattennivån i reaktorn halverades...
Ett i kärnkraftsindustrin ovälkommet tecken i tiden borde vara att världen gläder sig åt att Nord Korea kanske är villigt att avveckla ett kärnkraftverk i utbyte mot en miljon ton olja om året. Inte verkar väl kärnkraften entydigt vara en lösning på klimatfrågan?
Detta inlägg är pingat på intressant.se
1 kommentar:
Jag upphör aldrig att förvånas över hur fundamentalistiska majoriteten av kärnkraftens nejsägare är. Det som gör mig så bestört är att man aldrig lägger fram någon ordentlig jämförelse med andra energislag, vad gäller exempelvis miljöpåverkan i form av växthusgasutsläpp etc eller risker för humanitära eller ekologiska kostnader vid en katastrof.
Dessutom redovisar man aldrig några konkreta förslag för hur energikrisen skall lösas utan kärnkraft.
Vindkraft nämns visserligen allt som oftast, men kan verkligen den ersätta all kärnkraft inom en tillräckligt kort tidsram? Är det sannolikt, eller ens möjligt att man hinner ersätta all kärnkraftsproducerad el med förnyelsebara, hundraprocentigt säkra energikällor inom rimlig tid?
Kärnkraft är väl beprövad och har väldigt högt antal drifttimmar och väldigt få olyckor. Tjernobylolyckan kan till exempel inte nämnas som något relevant argument för att västvärldens kärnkraft skulle vara osäker, eftersom det verket var byggt efter en helt annan teknik än den västerländska; säkerhetstänkandet var inte det viktigaste i ett kapprustande Sovjet. Olyckan i Harrisburg är den enda som skett i ett västerländskt kärnkraftverk, och den skedde utan några som helst mätbara hälsovådliga effekter. Dessa effekter är totalt försumbara om man jämför med till exempel vattenkraftsolyckan i Banqiao i Kina där många tusentals människor dog. Vattenkraft innebär dessutom ett större ekologiskt ingrepp än vad kärnkraft gör då den är rätt placerad.
Dessutom utvecklas säkerheten hela tiden, enorma resurser läggs ned över hela världen för att öka säkerheten i kärnkraften, framför allt inför nya generationers verk.
Kärnkraften släpper inte ut några växthusgaser överhuvudtaget, med undantag av uranbrytningen. Motfrågan måste då ställas: Hur mycket växthusgaser släpps ut vid råvaruutvinning för andra energislag?
Den största anledningen till att vi i Sverige inte i nuläget skall lägga ned några kärnkraftverk är att vi då måste ersätta den förlorade elen med importerad kolkraft, vilket förutom en stor mängd förlorade arbetstillfällen innebär en mycket svår förlust för miljön. Hur ställer ni er i nej-sidan till det här? Går princip före fakta? Konkreta förslag tack!
Skicka en kommentar