Så var det dags igen, både Sydsvenskan och Svenska Dagbladet för på ledarsidorna fram två av de vanligaste argument för att svenskarna INTE ska minska sina utsläpp av växthusgaser, eller åtminstone inte minska dem mer än någon annan.
1) Att vår andel av utsläppen i hela världen är väldigt liten.
2) Att det är effektivare att göra utsläppsminskningarna där det är billigare.
Vid en första anblick verkar bägge argumenten riktiga, men om man har insett att vår livsstil inte är långsiktigt hållbar så är det inte så svårt att se var argumenten brister.
1) Påstående att Sverige står för en liten andel av de globala utsläppen är i sig riktigt (ca 0,2%), men missar helt det faktum att svensken i sig är en stor utsläppare. När man tittar på utsläpp per person så står genomsnittssvensken för ca 7 ton/år (inräknat utrikes transporter, annars ca 6 ton/år). Genomsnittet i världen är ca 4 ton/år och person. En långsiktigt hållbar nivå för att undvika en global uppvärmning på mer än 2 grader ligger på ca 1,5 ton/år. Alltså finns det ett stort behov av att minska svenskarnas utsläpp!
2) Påståendet att det är billigare att minska utsläppen någon annanstans är också riktigt om man endast räknar kronor och ören just nu. Ja, det är dyrare att bygga järnväg i Sverige än i Kina, det är också dyrare att renovera husen i miljonprogrammet i Sverige än att bygga nya resurssnåla hus i Ukraina. Visst är svårare att få en svensk att avstå från en semesterresa till andra sidan jorden än en thailändare. Det är säkert billigare att övertala en indier att helt avstå från bil än att övertyga en svensk tjänstebilsköpare att köpa en liten bil.
Om man endast tittar på kostnaderna och bortser från vad som ändå måste göras så är det kortsiktigt billigare att göra investeringarna för ett hållbart samhälle någon annanstans. Visst finns det många ställen på jorden som är i stort behov av investeringar, men vilka signaler sänder vi i de rika länderna om vi hellre köper oss fria än tar hand om våra egna per person räknat mycket stora utsläpp? Vad betyder det för motivationen i dagens snabbväxande ekonomier om det inte finns något välfärdsland i världen som också har genomfört ett hållbart samhälle? Dessutom finns det inget som hindrar att vi både anpassar vårt eget samhälle och hjälper den fattigare delen av världen med deras, faktum är att det är det enda vettiga!
Lite komsiskt blir det väl ändå när man hävdar att det är slöseri med resurser att få svensken att välja bort stadsjeepen eller när man tycker att det är mer ekonomiskt att bygga ut motorvägarna för att få plats med fler lastbilar istället för att satsa på spårbunden godstrafik.
1) Att vår andel av utsläppen i hela världen är väldigt liten.
2) Att det är effektivare att göra utsläppsminskningarna där det är billigare.
Vid en första anblick verkar bägge argumenten riktiga, men om man har insett att vår livsstil inte är långsiktigt hållbar så är det inte så svårt att se var argumenten brister.
1) Påstående att Sverige står för en liten andel av de globala utsläppen är i sig riktigt (ca 0,2%), men missar helt det faktum att svensken i sig är en stor utsläppare. När man tittar på utsläpp per person så står genomsnittssvensken för ca 7 ton/år (inräknat utrikes transporter, annars ca 6 ton/år). Genomsnittet i världen är ca 4 ton/år och person. En långsiktigt hållbar nivå för att undvika en global uppvärmning på mer än 2 grader ligger på ca 1,5 ton/år. Alltså finns det ett stort behov av att minska svenskarnas utsläpp!
2) Påståendet att det är billigare att minska utsläppen någon annanstans är också riktigt om man endast räknar kronor och ören just nu. Ja, det är dyrare att bygga järnväg i Sverige än i Kina, det är också dyrare att renovera husen i miljonprogrammet i Sverige än att bygga nya resurssnåla hus i Ukraina. Visst är svårare att få en svensk att avstå från en semesterresa till andra sidan jorden än en thailändare. Det är säkert billigare att övertala en indier att helt avstå från bil än att övertyga en svensk tjänstebilsköpare att köpa en liten bil.
Om man endast tittar på kostnaderna och bortser från vad som ändå måste göras så är det kortsiktigt billigare att göra investeringarna för ett hållbart samhälle någon annanstans. Visst finns det många ställen på jorden som är i stort behov av investeringar, men vilka signaler sänder vi i de rika länderna om vi hellre köper oss fria än tar hand om våra egna per person räknat mycket stora utsläpp? Vad betyder det för motivationen i dagens snabbväxande ekonomier om det inte finns något välfärdsland i världen som också har genomfört ett hållbart samhälle? Dessutom finns det inget som hindrar att vi både anpassar vårt eget samhälle och hjälper den fattigare delen av världen med deras, faktum är att det är det enda vettiga!
Lite komsiskt blir det väl ändå när man hävdar att det är slöseri med resurser att få svensken att välja bort stadsjeepen eller när man tycker att det är mer ekonomiskt att bygga ut motorvägarna för att få plats med fler lastbilar istället för att satsa på spårbunden godstrafik.
Jag misstänker att dessa argument används mest som en förevändning att vi i rika Sverige ska kunna fortsätta med vår resursslösande livsstil ända tills det rent faktiskt tar stopp.
2 kommentarer:
Jag brukar låta bli att läsa det som PJ Anders Linder skriver, det är bättre för mitt blodtryck. Det känns som att han skriver för sina gelikar och det ger inte mig något att engagera mig i hans galenheter...
Sen finns det ju faktiskt en poäng i att det är effektivast att minska utsläppen där marginalkostnaden är lägst, men det ska ju inte ske på bekostnad av att vi som redan har ganska låga utsläpp fortsätter som vanligt. Men vi kanske kan ta det lite lugnare och inte stressa fram lösningar som inte är helt genomtänka.
Min poäng var att våra utsläpp räknat per person inte är särskilt låga. Om man tar hänsyn till de utsläpp som görs utomlands i samband med tillverkning och transport av de varor vi importerar så lär vi orsaka utsläpp på ca 12 ton/person och år.
Dessutom är det ju så att det inte saknas åtgärder som vi kan sätta igång med redan nu. Ta bara en så självklar sak som att inte investera i infrastruktur som leder till mer vägtrafik, det borde vara okontroversiellt.
Det kommer ju att bli allt mer stressigt ju längre vi väntar...
Skicka en kommentar