Våren i Malmö

Första helgen i maj så var jag ute på långpromenad i Malmö. Sambon jobbade som vanligt timmar i hemtjänsten både lördag och söndag så jag spenderade dagarna ihop med hunden. Luften var varm, fåglarna kvittrade och det var ljuvligt att strosa omkring. I tankarna rörde sig ett remissvar som jag skulle ta ställning till. Det handlade om Malmöstads åtgärdsprogram mot buller år 2009 till 2013. Hunden och jag strosade från de centra delarna av Malmö söderut mot sambons kolonilott i Elinelund med uppmärksamma öron.

Trafiken var inte särskilt tät vid Operahuset bredvid Pildammsparken, den susade på, med inblandning av en och annan tjutande eller mullrande motorcykel som mest påtagliga ljudkälla.

Ju längre söderut vi kom desto mindre trafik var det. Inne i radhus och villakvarteren var det faktiskt flygplanen och gräsklipparna som stod för de mest påtagliga ljudinslagen.

Vi tog vägen genom ett grönområde där en ljuvlig körsbärsallé blommade, det var härligt. Döm om min förvåning när friden förstördes av en ung kille som kom farande på cykelstigen i en stor stadsjeep. Jag vet inte om han var ute efter att testa terrängegenskaperna i grönområdet, men jag blev så förvånad att jag inte ens hann bli rädd. Motorn mullrade hotfullt även om hastigheten inte var så hög.

I ett radhusområde fick jag syn på två grannar som troligen har helt olika förhållande till bilen. På den ena garageuppfarten stod en liten Smart som lätt och ledigt rymdes mellan garageporten och trottoaren. Framsidan hos grannen dominerades helt att en stor Jaguar som tedde sig helt oproportionerlig i förhållande till huset och uppfarten. Jag skulle tro att den stora Jaggan lät betydligt mer än den nätta Smarten när ägaren tog en tur i stan.

Ute på kolonilotten så fick Shiela välförtjänt belöning och vi njöt i solskenet. Vinden låg på från sydöst så vi hörde vindbruset av långtradarna på väg till och från Öresundsbron, med inslag av en eller annan högljudd motorcykel. Genom huvud for en tanke på hur annorlunda Malmö hade låtit om endast kvinnor hade haft körkort…

På vägen tillbaka plockade vi de aluminiumburkar som vi passerade, det blev ca 20 st. Ingen gick dock att panta så de lämnades direkt på återvinningsstationen.

Enligt bullerprogramet hade vi vandrat genom några av Malmös tystare delar, det stämmer säkert. Jag skulle tro att endast något hundratal av de ca 50.000 malmöbor som har mer än 30 dBA vägljud inomhus bor i de delar där vi vandrat. Enligt bullerprogramet skulle det kosta 250 miljoner att få ner ljudet genom passiv bullerdämpning som tex (ljudisolerande fönster). Vill man tysta även skolorna tillkommer ca 70 miljoner och vill man få bort bullret från parker, rekreationsområden och torg blir det ytterligare ca 40 miljoner. Sammanlagt alltså ca 360 miljoner. Dagens investeringstakt är 1,5 miljoner om året, det skulle alltså ta ca 240 år att få bort bullret om allt annat är lika (vilket det inte kommer att vara).

Det är så klart mycket enklare att angripa källan till bullret, Att skapa ett lugnare körtempo skulle göra stor skillnad, att minska vägtrafiken skulle göra ännu större skillnad. Det kräver dock politisk beslutsamhet eftersom det är ett känsligt ämne med ett i dubbel bemärkelse högljutt motstånd som är bortskämt med hög framkomlighet. Prognoserna pekar på kraftiga trafikökningar med dagens trafikplanering.

Enligt Malmös miljöförvaltning bedöms den samhällsekonomiska kostnaden enbart för det upplevda bullret vara ca 250 miljoner om året i Malmö. Då är inte hälsokostnaderna för det trafikbuller som vi normalt inte reflekterar över medräknat. Enligt en SIKA rapport från 2003 bedöms den samhällsekonomiska kostnaderna för vägtrafikbuller i Sverige vara 5-10 miljarder om året.