Tanken och handlingen utgör två företeelser som är varandras förutsättning. De hänger nära samman, mycket närmare än vad vad man kan tro om man lyssnar till de förföriskt enkla utsagor som sprids till exempel i miljösammanhang: "Människor vet redan - det är inte det som är fel. Nu gäller det att handla!" sägs det. "Nej och nej och åter nej", säger jag, "människor vet inte!" Möjligen har de hört orden, men de har inte ett dugg av känslan ända ner i magen. Man "vet" inte förrän man har tänkt själv. Därför är det i tanken och i tankens kraft som man måste börja.
Jag tror att det är precis så. När man verkligen "vet" dvs när tanken verkligen är tänkt och även gett upphov till en känsla, då kommer handlingskraften och initiativen. När man ser konkreta exempel på följderna av tex klimatförändringen, antingen på riktigt eller som en inre bild, då händer det något. Ser man dessutom att andra människor tar detta på allvar (genom handling) och att det finns något konkret som man verkligen kan göra, då minskar gapet mellan tanke och handling väsentligt. Därför är även sådant som kan uppfattas som symboliska handlingar viktigt, det sänder nämligen en signal om vad jag tycker är viktigt (och tvärt om).
Tex: när statsministern kör omkring med en bensinslukande amerikansk familjebuss istället för motsvarande miljöbil, så ser jag det som ett tydligt tecken på att hans tankar kring klimatförändringen inte har lett till att han vet att något måste göras. Även om han tror att det bara skulle vara en symbolisk handling att byta bil, så borde han som politiker veta att kraften i en sådan handling utförd av honom skulle få betydelse som vida överstiger minskningen av koldioxid från statsministerns bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar