2008-05-31

Kärnkraft igen



Jag har fått anledning att komma tillbaka till kärnkraften ännu en gång.
Christoffer skrev i en kommentar på mitt förra inlägg att:
”Kärnkraft har utvecklats kraftigt sedan 1970 talet och de reaktorer man kan bygga idag, Är enormt mycket Säkrare, effektivare och billigare, De skapar dessutom inte den sorts avfall som våra nuvarande reaktorer”.

Jag påstod att kärnkraften har samma problem nu som då. Så det är väl lika bra att förtydliga vad jag menar när jag kommer med detta påstående.

1. Problematiken med högaktivt radioaktivtavfall som måste lagras i åtskilliga tusen år kvarstår.
2. Problematiken med kärnavfall som används för framställning av kärnvapen kvarstår och riskerna med spridning av radioaktivt material och teknik kvarstår.
3. Problematiken kring de stora miljöproblem som uranbrytning innebär kvarstår.
4. Problematiken med den mänskliga faktorn som gör att ingen kärnanläggning kan bli helt säker kvarstår.
5. Problematiken med sårbarheten som är förknippad med ett fåtal stora anläggningar kvarstår. Både när det gäller terrorhot och driftsäkerhet.
6. Problematiken med en monopolliknande energimarknad kvarstår.
7. Problematiken med att utvecklingen av alternativa energikällor missgynnas av storskalig satsning på kärnkraft kvarstår. Detta dessutom i en tid då allt flera utvecklingsländer i snabb takt industrialiseras och den globala klimatförändringen kräver ny ren teknik som kan användas i dessa länder nu är stort och ökande.

Påståendet att ny kärnkraft skulle vara billigare får gärna kompletteras med fakta som stödjer detta. Det pågående kärnkraftsbygget i Finland har som så ofta när det gäller stora byggprojekt med ny teknik kantats av förseningar och därmed fördyringar. Det är dock riktigt att ny kärnkraft på sikt strikt ekonomiskt skulle bli billigare än att hålla liv i de gamla kärnkraftverken som blir allt mer ålderstigna.

De företag som utvecklade tekniken och byggde kärnkraftverken i Europa under 70 och 80-talet utvidgade sin marknad efter det att beställningarna i Europa uteblev och ett franskt företag byggde en reaktor åt Saddam Hussein. Mellanöstern är en het region med flera köpstarka nationer som gärna vill ha modern kärnkraft.

När det gäller säkerheten så påstod kärnkraftsförespråkarna redan på 70-talet att kärnkraften var säker. Även om självsäkerheten fick sig en törn i och med ”Three Mile Island” i Harrisburg. Visst har nya material och ny teknik skapat nya möjligheter till bättre säkerhet, men samtidigt visar senare tids incidenter att det fortfarande är människan som är det stora riskmomentet.

En felaktigt monterad säkerhetsdetalj får oförutsedda konsekvenser som på Forsmark 2006.

Personal som gradvis tar allt lättare på säkerhetsarbetet följer inte de rutiner som man borde, de börjar tänka att det ju är så säkert ändå.

En målmedveten sabotör tar sig in i anläggningen och skapar oförutsägbara händelsekedjor.

I slutändan blir säkerheten alltid en avvägning mot kostnaderna. Människor är olika benägna att ta risker, när det gäller kärnkraften är konsekvenserna av felaktiga riskbedömningar något som påverkar hela samhället under oöverblickbar tid.

Jag håller med om att tidsaspekten är en stor skillnad mellan EG-omröstningen och kärnkraftsomröstningen. När det gäller EU så är det åtminstone teoretiskt möjligt att senare ändra sig. När det gäller kärnkraften däremot så har kommande generationer ingen val, de måste leva med konsekvenserna i form av radioaktivtavfall, kärnvapen och ett kontrollsamhälle i bästa fall eller i värsta fall konsekvenser som i Tjernobyl eller Nagasaki eller Hiroshima.

Vi har faktiskt både ärvt jorden av våra föräldrar och lånat den av våra barn.

4 kommentarer:

Johan sa...

Jag är inte christoffer förstås men jag tar och slänger in en kommentar ändå.

http://lucastankar.blogspot.com/2008/05/krnkraft-igen.html

1. Det är inte en nackdel med kärnteknik utan en nackdel med de nuvarande reaktortyperna och en öppen bränslecykel där avfallet ej upparbetas. Om man upparbetar avfallet och har några snabba breeders i sin kärnkraftspark så kan man eliminera allt långlivat avfall. Snabba reaktorer existerar redan idag, varav ryska BN-600 är den mest framgångsrika. Fransmännen har insett hur meningslöst det är att begrava avfallet när man snart ändå kan eliminera det och de mellanlagrar det istället. Men med det sagt så måste du förklara varför svenska KBS-3 metoden eller amerikanska WIPP inte är godtagbara metoder för slutförvaring när du anser att avfallet är ett olöst problem?

2. Kärnavfall från civila kärnkraftverk är olämpligt för kärnvapen eftersom plutoniumet har en väldigt ofördelaktig isotopsammansättning. Till vapen vill man ha så rent Pu-239 som möjligt, det får man inte från civila reaktorer. Vill man ha vapen är det betydligt enklare att bygga en primitiv, billig och enkel reaktor för det syftet som producerar betydligt renare plutonium. Ta de första plutoniumproducerande reaktorerna i USA och storbritannien som exempel. Att ta omvägen runt civil kärnkraft är helt meningslöst, förmodligen därför ingen nation gjort det heller. Det krävs inte heller någon större kompetens för att bygga en primitiv plutoniumproducerande reaktor just på grund av att de är så enkla.

3. Uranbrytning är inte påtaligt värre än annan sorts gruvdrift och mänden material som måste brytas från gruvor till kärnkraft totalt sett är mindre än till tex vindkraft som kräver avsevärt mycket mer konstruktionsmaterial. Ge gärna granskade referenser till att uranbrytning har större miljökonsekvenser än tex guldbrytning eller kopparbrytning som vi inte har något emot i sverige.

4. Spekulation, på vilket sätt kan mänskliga faktorn leda till katastrof? Det värsta som kan hända i dagens lättvattereaktorer är det som hände vid TMI i Harrisburg där just mänskliga faktorn var orsaken. I nya reaktorer som pebble bed reaktorerna så är en härdsmälta överhuvudtaget inte fysiskt möjligt eftersom smältpunkten för bränslet är så pass mycket högre än de temperaturer som kan uppstå i reaktorn om kylsystemet totalt slås ut. Något som förövrigt demonstrerats i och med att man slagit av kylsystemen under drift av pebble bed prototyper.

5 och 6. Du antar att man bara kan bygga stora reaktorer, det är långt ifrån fallet. Att man hittils endast byggt reaktorer av storlek jättestor beror på att industrin föredragit mastodon lättvattenreaktorer. Men ett antal mindre reaktorer är under utveckling, den främsta är ovan nämnda pebble bed reaktorer som kommer ha storlek på några hundra MW. Det är fullt möjligt att bygga betydligt mindre reaktorer än så givetvis, det är bara se på de reaktorer som amerikanska och ryska flottorna använder. Det har bara inte funnits en marknad för små reaktorer hittils. Ett hett forskningsområde är små reaktorer vars initiala bränsleladdning räcker i 20-30 år och som är helt automatiska. De kan man köra till plats, driva med väldigt liten personal och när 30 år gått plockar man hem hela reaktorn igen. Perfekt för u-länder som inte vill bygga anläggninga för varken bränsleproduktion eller avfallsförvaring.

7. Det är som att säga att man ska hugga av sin högra hand så att man tvingas bli bättre på att använda vänstra. Verkligheten falsifierar även det du säger, kina tex satsar enormt på alla energikällor, kol, kärnkraft, vindkraft, solkraft you name it. Inte heller har några stora genombrott skett inom förnyelsebar energi i varken USA, tyskland eller sverige där kärnkraften varit mer eller mindre politiskt död sen TMI.

När det gäller kostnader så är finlans nya reaktor ett dåligt exempel. Se heldre på de reaktorer som är under byggnation eller just tagits i drift i asien som hållit budget och inte spräckt några tidsplaner. Europas kompetens inom reaktorbyggnation har stagnerat eftersom det var så längesedan vi byggt nått. Det blir intressantare att se hur det kommer gå med finlands nästa reaktor och den EPR(samma typ som finlands) som byggs i flammanvill i frankrike. Man kan inte peka ut ett endaste dåligt exempel och sen dra slutsatser om hela industrin. Asien är de vi ska titta på eftersom det är de som har kompetensen idag.

Kommande generationer behöver inte leva med vårt kärnavfall, antingen är det eliminerat i snabba reaktorer eller så är det tryggt begravet enligt KBS-3 metoden. Däremot kommer de få leva med alla gifter från elektroniskt avfall som vi används i datorer, solpaneler etc. De kommer få leva med alla tungmetaller som ohämnat dumpas i naturen från kolkraft, de kommer få leva med växthusgaser vi inte bryr oss om att försöka lagra, de kommer få leva med långlivade cancerogena kemikalier som läcker från våra soptippar, de kommer få leva med hormonliknande kemikalier som påverkar kroppen.

Av alla avfall moderna samhället producerar så är kärnavfall i princip det enda avfallet vi inte dumpar ut i naturen utan större begränsningar. Ändå är det på något sätt kärnavfallet som är problemet? Snarare så borde allt annat avfall hanteras på samma goda sätt som kärnavfallet. jag ser heldre att mina barnbarnsbarn bor rakt ovanpå en kärnavfallslutförvaring än i närheten av dumpningsplatsen för aska från biomassa eller kolkraftverk eller nära en gammal soptip.

Christoffer Willenfort sa...

då får jag väll bemöta dig här eftersom du inte kollade upp fakta på det stället jag tipsade dig.

1) Här har du så fel du kan ha. för det första, om avfall är högaktivt så kan det inte vara radioaktivt farligt i tusentals år, eftersom det sönderfaller för snabbt. Det är endast lågaktivt (långsamt sönderfallande) avfall som kan vara aktivt i tusentals år.

För det andra, de moderna reaktortyperna som breeder reaktorer, thorium reaktorer med flera, kommer inte att producera avfall som är radioaktivt i tusentals år, det är en av de stora fördelarna med dessa nya reaktorer.

Sen så ska du tänka på att även med de gamla reaktorerna så bidrar de med mindre än 1% av allt giftigt avfall som vi producerar, och det andra giftiga avfallet är giftigt för evigt.



2) De nya reaktorerna kommer inte och producera plutonium så hela detta argumentet faller. För övrigt så har historien visat att plutonium till kärnvapen alltid har skapats i reaktorer specifikt byggda för detta ändamål inte i reaktorer för civilt bruk. så
teknikspridning är ingen fara i dessa fall.

3) Miljöproblemen vid uranbrytning är inte större än miljöproblemen vid kopparbrytning, Och jag har inte sett några kärnkraftsmotståndare som protesterar mot kopparbrytning för att bygga vindkraftverk.

4) Inget som vi mäniskor bygger blir helt säkert, det visar bland annat de havvererade vindkraftverken där vingarna flög hundratals meter. Men moderna kärnkraftverk är konstruerade så att fysikens lagar omöjliggör alvarliga olyckor.

6) Monopol på elmarknaden kan du knappast anklaga kärnkraft för, det är ett politiskt problem som gäller även, vattenkraft,kolkraft,vindkraft osv. att du ens tar upp det är bara löjligt.

7) detta är inte ett problem, kärnkraft är idag en säker och stabil kraftkälla med en miljöpåverkan i unigefär samma klass som vattenkraftverk (Se alla livscykelanalyser om kraftproduktion tex ExternE) Det är desutom den enda miljövänliga kraftkälla som kan tillgodose utvecklingsländernas behov av kraft.


Sen borde du sluta med den sortens skrämselpropaganda som du skriver i slutet. Att vi bygger kärnkraftverk påverkar på inget sätt möjligheterna till kärnvapenkrig, och att insinuera det är rent ut sagt skitsnack.

några vettiga länkar att börja uppdatera sina kunskaper med.
Nya reaktorer
http://en.wikipedia.org/wiki/Nuclear_reactor_technology#Advanced_reactors
Hur naturen själv har kört (visar på att förvaring kan vara säker)
http://en.wikipedia.org/wiki/Natural_nuclear_fission_reactor
Visar på problem om man inte har baskraft
http://en.wikipedia.org/wiki/Intermittent_power_sources

Edit: Johan S Ninjade mig, han vet bättre så läs hans inlägg.

Lucas Carlsson sa...

Jag tackar för kommentarerna och förtydligar vad jag menar med mina sju punkter.

1:
Johan: Vad jag vet så ger fissionsreaktioner alltid upphov till radioaktiva restprodukter. Det är möjligt att med upparbetning av avfallet utskilja de mest aktiva isotoperna och skynda på söderfallet, men likväl så blir det radioaktivt avfall i slutändan. Vad jag vet så finns det ingen anläggning för upparbetning av kärnavfall som inte efterlämnar ett radioaktivt restavfall som måste deponeras under mycket lång tid.

Om den ryska reaktorn BN-600 är så framgångsrik så undrar jag varför man endast har byggt en. Det var dessutom snart 30 år sedan, det byggs faktiskt fortfarande en reaktor av Tjernobyltyp i ryssland enligt wikipedia .

När det gäller KBS-3 så tror jag inte att det är möjligt att bygga ett förvar som ska hålla 100.000 år. Om det är möjligt så finns det inget sätt att verifiera att förvaret verkligen kommer att hålla så länge. Pyramiderna är ca 4500 år gamla, de står fortfarande men har plundrats många gånger sedan dess vad jag förstår så kommer man åt avfallet efter deponeringen enligt KBS-3, alltså kommer kommande generationer att behöva lägga resurer på att hålla och på och skydda avfallet under överskådlig framtid. Dessutom kommer det om inte människan ändrar klimatet fullständigt att dra fram en istid innan avfallet strålat färdigt. Det är helt enkelt oansvarigt att lämna ett sådant arv efter sig.

Christoffer:
Ja, radioaktiviteten kommer att minska efter hand. Strålningen kommer dock att vara direkt livsfarligt under flera tusen år.

2:
Johan:
Jag erkänner att jag inte vet hur man bygger en atombomb. Vad jag vet så har alla kärnvapennationer utom Israel även civil kärnkraft. Alla de största kärnkraftsnationerna utom Japan (som har historisk erfarenhet av följderna av kärnvapenkrig) är också kärnvapennationer. Tekniken för att anrika och upparbeta kärnbränslet är samma teknik som används för att skaffa sig material till kärnvapen, samordningsvinsterna lär vara stora mellan militär och civilkärnkraft. Det finns ju en anledning till att IAEA är så nervösa kring Irans kärnkraftsbygge. Jag tror knappast att Saddam Husein beställde ett kärnkraftverk för att han saknade andra energikällor.

Christoffer:
Vad jag vet så kommer Europas nyaste kärnkraftverk (det i Finland) att producera plutonium. Plutonium är helt enkelt en restprodukt av sönderfallande Uran, en restprodukt som i stort sätt inte fanns på jorden innan kärnkraftseran.

3.
Johan och Christoffer:
Brytning av Uran efterlämnar radioaktivt slagg, det riskerar att förorena grundvattnet. Det är en klen tröst för de som drabbas att guldbrytning och kopparbrytning också är miljöfarligt. När det gäller vindkraftverken så kan det mesta från dessa återvinnas när de har blivit för gamla. Uranet som används i kärnkraftverken däremot är förbrukat och dessutom har man fått en massa farligt avfall som måste hanteras väldigt varsamt på köpet.

4:
Johan:
Det jag ville säga är att ingen kärnkraftsanlägging kan bli helt säker eftersom den mänskliga faktorn alltid riskerar att ställa till med oanade konsekvenser. Visst kan man säkert bygga säkrare kärnkraftverk än de vi har idag, i slutändan handlar det dock om en kalkylerad risk som vägs mot kostnaden och lönsamheten. När det gäller härdsmältan i TMI vid Harrisburg så är jag inte övertygad om att det inte kunde ha gått ännu värre om man hade klantat sig ännu mera. När det gäller pebbel bed är bränslet inbäddat i grafit omgivet att ett skyddande hölje. Om höljet skadas och bränslet utsätts för syre så brinner grafit alldeles utmärkt, det var ju ett av problemen i Tjernobyl.

Christoffer:
Konsekvenserna av en tappad vinge på ett vindkraftverk och konsekvenserna av ett havererat kärnkraftverk är helt väsensskilda. Vad jag vet så har konstruktörerna alltid hävdat att just deras kärnkraftverksdesign är helt säkert. När man kommit med en ny konstruktion så har man plötsligt börjat lita mycket mindre på den gamla. Jag tillåter mig att helt enkelt inte lita på att det någonsin kommer att byggas ett helt säkert kärnkraftverk, de som beställer kärnkraftverkan lär nämligen vara alldeles för mån om en hög lönsamhet och därmed vara beredd att ta en liten risk om det betyder en stor besparing.
5 och 6:
Johan:
Fler små reaktorer är knappast att föredra eftersom det betyder ännu större spridning av radioaktivt materiel. Vad jag vet så ligger det en massa dumpade vrak med kärnreaktorer och rostar sönder vid ryska flottbaser. Att utrusta U-länder med alla samhällsproblem som redan finns med kärnreaktorer tycker jag låter absurt, men Al-Qaeda skulle säkert uppskatta det...

Christoffer:
När det gäller monopol så råkar det vara så att de stora energikoncernerna är förtjusta både i kärnkraft och i kolkraft. Det passar helt enkelt deras affärsidé med stora anläggningar alldeles utmärkt.

7:
Johan:
När det gäller Kina så satsar de helt riktigt på allt samtidigt de har ett enormt energibehov att mätta i och med den snabbt växande industrialiseringen. Miljöhänsyn kommer tyvärr inte så högt upp på dagordningen.

Att påstår att kärnkraften är död i Sverige och USA är väl en överdrift, i USA finns flest kärnkraftverk i hela världen och i Sverige så skruvas effekten på reaktorerna upp så att man kan producera mer än någonsin. I Tyskland däremot så har man blivit världsledande på förnyelsebar energi, det hade man knappast varit om man inte beslutat sig för att avveckla kärnkraften. Visst finns det ett beslut om samma sak i Sverige, men här har inget regering än så länge drivit det beslutet. Vilket innebär att den förnyelsebara industrin i Sverige ligger långt efter. Ta vindkraften som exempel, vårt södra grannland har i Vestas en världsledare inom den snabbast växande energigrenen (vindkraft)

Christoffer:
Jag har redan utvecklat varför kärnkraften absolut inte är hållbar i U-länderna.

För övrigt Johan:
Anledningen att jag tog den nya reaktorn i Finland som exempel på att det är dyrt med ny kärnkraft är att det finns information om detta bygge som ska blir världens kraftigaste reaktor. När det gäller Asien så är väl insynen rätt begränsad, eller vad vet du om Kinesiska, Pakistanska, Indiska, Japanska eller Iranska reaktorers tidplaner och budgetar?

Jag håller med dig om att spridande av miljögifter generellt sätt är ett mycket stort problem, men det blir knappast bättre av att man dessutom sprider radioaktivavfall. De stora energibolagen tar inte mer miljöhänsyn än de blir tvingade till. Både Vattenfall, Eon och Fortum förespråkar såväl kärnkraft som kolkraft. De tjänar ju stora pengar på bägge.

Till sist så handlar kärnkraften för mig om vilka risker man är villig att lämna över till kommande generationer för att vi ska få tillgång till billig energi. Som jag ser det så är vinsterna inte värda de långtgående konsekvenserna om något går riktigt snett, det går faktiskt att strukturera samhället så att vi inte behöver så stora mängder energi. Det blir dock ett annat inlägg…

Johan sa...

1. Det är inte de mest aktiva restprodukterna som är problematiska. De sönderfaller bort på några hundra år och är triviala att förvara. Det som är svårare är transuranerna med halveringstider på några tusen år upp till tiotusentals år. Det är de som kräver långa förvaringsperioder, när man sluter bränslecykeln så för man tillbaka transuranerna i reaktorer och klyver bort dom och det enda som återstår i slutändan är fissionsprodukter som bara behöver förvaras i runt 500 år. Det långlivade avfallet från dagens reaktorer beror helt enkelt på att dagens reaktorer är fruktansvärt oeffektiva.

När det gäller BN reaktorerna så håller ryssarna just nu på att bygga en större version, BN-800. Reaktorn är framgångsrik eftersom det är första snabbreaktorn som närmar sig lättvattenreaktorer prismässigt. Det har inte funnits något ekonomiskt intresse för snabbreaktorer eftersom uran har varit så väldigt billigt, det handlar om några få procent av driftskostnaderna. Dessutom är det väldigt billigt att ta hand om avfallet enligt tex KBS-3, kostnaden är ungefär lika stor som bränslekonstnaden. Det har därmed inte spelat någon ekonomisk roll för industrin att de bara använder en hundradel av energin i bränslet och att de producerar hundra gånger mer avfall än snabbreaktorer. Men eftersom snabbreaktorer nu börjar närma sig punkten där de konkurerar ekonomiskt med lättvattenreaktorer så kommer vi få se en omställning inom de närmaste 20 åren.

Din invändning mot KBS-3's bygger på en felaktig uppfattning om hur säkerheten garanteras. Säkerhet bygger inte på förvaringens integritet utan på aktinidernas kemiska egenskaper. Alla aktinidoxider har oerhört låg löslighet under reducerande förhållande som råder i berggrunden. Vatten mättas vid nivåer lägre än mikrogram per liter, dessutom har aktinidoxiderna en tendens att adsorberas mot alla ytor de kommer i kontakt med. Därför så kan de inte ta sig från förvaringen även om både kopparbehållarna havererar och bentonitleran börjar läcka. Aktinidernas stabilitet i berggrunden har förövrigt demonstrerats av de naturliga reaktorerna i Oklo som var aktiva för en miljard år sen. Trots att stora mängder avfall produceras, kontinuerligt badades i flera hundra grader varm ånga och inte skyddades på något sätt så rörde de sig inte ur fläcken. Se gärna det blogginlägg jag skrivit om saken
http://gronarealisten.blogg.se/2008/february/oklo-vad-sager-den-naturliga-reaktorn-om-slutforva.html
Det spelar alltså ingen större roll om kapslar havererar, om vi får en ny istid etc. Det är helt enkelt fysikaliskt omöjlig att dricksvatten kommer kunna kontamineras med farligt höga koncentrationer av avfallet.

2. Den civila kärnkraften har byggts ut efter landen i fråga byggt vapen, det går inte då påstå att civil kärnkraft bidrog till vapnen. Anrikningsanläggningar är en svag punkt i kedjan det förnekar jag inte. Men ett land kan ha kärnkraft utan vare sig anrikningsanläggningar eller upparbetningsanläggningar, sverige är ett utmärkt exempel på det. I grunden är detta ett politiskt problem som måste lösas genom att NPT modifieras. Oavsett vad vi gör med vår kärnkraft i sverige, eller vad de gör i usa eller ryssland eller asien så kommer en tillräckligt motiverad nation kunna konstruera kärnvapen om de så vill. Att avveckla civil kärnkraft för att stoppa kärnvapen är som att avveckla läkemedelsindustrin för att förhindra kemiska och biologiska stridsmedel.

3. Riskerna med slaggen från uranbrytning är inte väsentligt skilt från riskerna med slagg från annan gruvbrytning, om man är emot uranbrytning och vill vara konsekvent så måste man även opponera sig mot annan sorts gruvbrytning eftersom de helt enkelt har ungefär samma konsekvenser för miljön. När det gäller uranet, det kärnbränsle som "förbrukats" i dagens reaktorer innehåller ännu ungefär 95% av den totala tillgängliga energin och kan därmed återanvändas ett antal gånger. Sett över hela livscykeln så förbrukar dagens kärnkraft mindre material per producerad kWh än förnyelsebara energikällor och den totala mängden metaller som måste brytas till kärnkraft är mindre än för förnyelsebara energikällor.


4. Grafit är nästintill omöjligt att antända i luft om det inte värms upp i närheten av rikligt med vattenånga. Här har du ett klipp på när jag och två bekanta gett oss på ett stycke reaktorgrafit med en svets http://www.youtube.com/watch?v=22aTqTKRPBI. Det som hände i tjernobyl var primärt gamla hederliga ång+grafit reaktion C+2H20 ->CO2+2H2
Grafitpulver används faktiskt till och med som brandsläckare http://www.fireandsafetycentre.co.uk/fire-extinguisher-chart.php
Bara för att något är kol så är det inte antändligt med andra ord, tänk bara på diamant :) Försök tex sätta eld på grafiten i en vanlig penna som är av betydligt lägre kvalite än reaktorgrafit och innehåller massa spårämnen som kan katalysera reaktionen.

För att du ska få en brand i pebbel bed bränslet så måste du alltså komma på något sätt för stora mängder vatten att ta sig in i reaktorn vilket blir svårt då alla kylning sker med helium och elen produceras med gasturbiner.

Alla generation 4 reaktordesigner förlitar sig i så stor utsträckning som möjligt på passiv säkerhet som enbart styrs av naturlagar. Nödkylningen ska ske utan något aktivt system genom konvektion, reaktorn ska slå av sig själv genom naturliga processer om något händer etc. Mänskliga faktorn kan inte påverka naturlagar!

5. Flera små reaktorer är att föredra eftersom de kan fabrikstillverkas och skeppas ut direkt, hela invädningen att reaktorer är dyra, långsamma att bygga etc försvinner helt och hållet då. Att "spridning av radioaktivt material" skulle vara ett problem håller jag inte med om, radioaktiva material sprids redan fritt världen över genom andra industrier men framförallt genom sjukvården. Om någon terrorist vill ha tag på riktigt aktiva och farliga radioaktiva preparat så är det betydligt enklare att bryta sig in på närmaste sjukhuset än det är att försöka ta sig in i en sluten reaktor som är byggd för att aldrig kunna öppnas utanför fabriken den byggs i. Vad ska al qaida göra med tex en blykyld snabbreaktor som är rigoröst konstruerad för att inte kunna varken öppnas eller fifflas?

7. När jag sa att kärnkraften är död så menade jag att ingenting har egentligen hänt sen TMI olyckan i Harrisburg i varken USA, Tyskland eller Sverige. Inga nya reaktorer har beställts, ingen större forskning har skett etc. Visst har man uppgraderat reaktorer av den enkla anledningen att det är det absolut billigaste sättet att öka elproduktionen. Men att påstå att utbyggd kärnkraft sätter stopp för förnyelsebar energi är absurt, isåfall kommer väll den planerade kolkraftsutbyggnaden i tyskland vara ett betydligt större hot mot förnyelsebara energin?

Öppenheten när det gäller kärnteknik är stor på grund av IAEA. IAEA håller koll på när reaktorer börjar byggas, när de planeras vara klara och affärerna sker oftast med företag som är västerländska eller har västerländska delägare och som därför redovisar sin ekonomi. Finlands nya reaktor är den första av sitt slag och ARVEA klantade sig rejält eftersom de inte hade en färdig utarbetad plan för hur allt ska konstureras på bäst sätt. Ett misstag de inte lär göra om i flammanville och där kommer vi få se bättre hur det egentligen ligger till med deras reaktormodell. Alla ABWR reaktorer som byggts i asien har så vitt jag helt hållt tidsplanerna och inte spräckt några budgetar.

Jag vet inte varför du tror att större mängder radioaktiva material sprids till miljön pga kärnkraft. Ett vanligt hederlig kolkraftverk tex spyr ut betydligt mer radioaktiva material till atmosfären än ett kärnkraftverk gör på grund av mängderna uran och dess sönderfallsdöttrar i kolet. Även om vi inkluderar alla kärnvapenprovsprängningar, tjernobyl och diverse andra ryska olyckor så är den mängd radioaktivt material som frigjorts till naturen ofantligt liten i jämförelse med vad som finns naturligt. Den stråldos du och jag utsätts för har inte påverkats överhuvudtaget av kärnteknik eller kärnvapen. Allt liv har utvecklats i en miljö genomsyrad av strålning.
När det gäller kemiska miljögifter är det en helt annan sak för då tillför vi något helt nytt som aldrig existerat i naturen förr och vi tillför det i stora mängder utan någon egentlig kontroll.

Strålning är något som alltid funnits och det är ingen skillnad på strålningen från radioaktiva ämnen vi skapar och strålning från naturligt förekommande ämnen. Riskerna vi lämnar över till framtida generationer i och med radioaktivt avfall är så ohyggligt små att det knappt går att beskriva. Den lagliga gränsen för hur stor stråldos kärnkraft får ge den mest utsatta befolkningsgruppen, inklusive från avfallsförvaring, är 0.1 mSv/år. Den naturliga bakgrundsstrålningen varierar mellan 1mSv upp till över 200mSv per år och genomsnitt i sverige ligger runt 5 mSv/år. Det finns alltså folk som naturligt utsätts för 2000 ggr högre stråldoser än den maximalt tillåtna stråldosen pga kärnteknik och det finns ingen studie som någonsin har kunnat påvisa att någon tar skada av de höga naturliga stråldoserna. Det krävs enorma stråldoser för att man överhuvudtaget ska se en påverkan från den. Till och med i värsta tänkbara katastrofen som tjernobyl representerar så förväntar man sig högst 4000 extra dödliga cancerfall bland de 600 000 som rensade upp efter olyckan och utsattes för störst stråldoser. De 4000 cancerfallen ska då sättas i perspektiv med de 100 000 dödliga cancerfall man förväntar sig naturligt i den gruppen.