Nu är det gjort

Jag har gjort mitt bästa, nu är det bara att vänta och se hur långt det räcker. Minerna var glada och sällskapet trevligt i vallokalen, Centerpartisten från förra valet var på plats, jag träffade en Moderat som vill ha snabbtåg, den glada tjejen från Vänsterpartiet höll stämningen uppe. Det är något speciellt med valdagen.

Home

Är Dubai en symbol för människans framsteg? Ett ekonomiskt underverk? Står Las Vegas för lycka och frihet?





Filmen heter Home den är ca 90 minuter lång, den beskriver vår historia och slutar med att tala om varför det är för sent att vara pessimist. (Om filmen inte kan visas så följ länken: http://www.youtube.com/homeproject)

Om rubriksättaren till denna lilla artikel på ekonomisidan i Sydsvenskan hade sett filmen så hade nog rubriken varit ”Bättre konsumtion än befarat i USA”. Tänk på hur orden vi använder färgar och speglar vår världsbild.

Enneagram

Jag fick en aha-upplevelse när jag snubblade över Enneagrammet som beskriver nio olika personlighetstyper. När jag hittat min typ så var det bara att förvånas över hur träffsäker beskrivningen var. Det var som att få en karta till mitt inre och kunna konstatera att den som gjort kartan hade god kännedom om ett landskap där jag endast gått på känn och därför inte skaffat mig en helhetsbild. Vad jag förstår bygger det hela på djupare kunskap av människans psyke, kunskap om att vi i grunden är väldigt lika i hur vi formas mentalt men också att den mentala utvecklingen kan ge vitt skilda personligheter utifrån likartad uppväxt.

Att jag blev så fascinerad beror nog mycket på mitt förhållande med min före detta sambo. Att vi inte upplevde världen, oss själva eller varandra på samma sätt förstod jag ganska snart. Jag upplevde att hon var en paradox i mycket (även hon hade svårt att begripa mitt beteende ibland). När jag sedan intresserade mig för klimatfrågan och engagerade mig politiskt så såg jag hur vi människor ofta talar förbi varandra, det som var så tydligt för mig kunde vara nästan omöjligt för andra att se. Jag misstänkte att bristande intellektuell förståelse, social indoktrinering och ren egoism var grundorsakerna till att vi inte kom någon vart. Nu kan jag se att det ofta handlar om hur olika vårt undermedvetna har präglats, vad vi upplever som ideal, vad vi inte vill kännas vid och vad som känns bekvämt för oss, vår personlighet helt enkelt. De allra flesta är omedvetna om hur våra drivkrafter påverkar verklighetsuppfattningen och har svårt att begripa människor med andra drivkrafter, det är lätt att avfärda dem som dumma eller ännu värre rent av onda.

Att personligheten är något som grundläggs tidigt tror jag är oväntat för många, men när man ser tillbaka så fanns mönstren där redan i barndomen, sedan handlar det mycket om hur ”väl” man lyckat anpassa sig till de utmaningar som uppstått, men grunden var lagd redan när vi började bli självmedvetna.

För mig var den vidgade mentala förståelsen verkligen givande. När jag och min före detta läste beskrivningarna så framstod våra mönster kusligt tydligt. Men vi såg nu varandra i ett nytt ljus och det gjorde det hela väl värt även de mindre smickrande upptäckterna. Vi kunde le åt de tokiga missförstånden vi upplevt och mycket som en gång var obegripligt gick nu att förstå.

Jag trodde redan tidigare att människor sällan går in för att vara hänsynslösa och grymma utan tvärtom att de allra flesta vill vara bra människor. Jag hade dock en mycket diffus bild av vilka andras inre drivkrafter kunde vara och hade inte förställt mig att det kunde finnas så sammanhållna personlighetstyper. Men när jag läste beskrivningarna så började jag se på folk i min omgivning utifrån ett annat perspektiv och mycket klarnade.

Redan tidigare så försökte jag se det barnliga i andras paradoxer (och mina egna), istället för att bli arg och fördömande (ibland är det svårt). Enneagrammet gjorde det lättare att skilja på människan och personligheten. Jag kan varmt rekommendera att ta en titt på sig själv utifrån Enneagrammet, det finns säkert något att upptäcka (även om det kan ta emot)

Länk till beskrivning av Enneagram

Almedalen om framtiden

Filmen "Blind spot" visar vad världens ledare (och folk i allmänhet) inte vill se och även orsakerna till detta. Medverkande i filmen är bland annat Richard Heinberg, James Hansen, Lester Brown och Joseph Tainter. Filmen är ca 90 minuter lång.

Vi står verkligen inför stora utmaningar. Man kunde hoppas att det skulle var dessa som de som styr vårt land talade om när de var i Almedalen. Jag lyssnade på tre viktiga partier, med förhoppningen att de skulle visa insikt om vår situation.

Först ut var vår statsminister, han talade om skatter, vanligt folk, skatter, god finanser, skatter, att energifrågan är löst(!), att trafikfrågan i Stockholm är löst(!) och så till sist om skatter.

Det stod helt klart att han inte har någon som helst koll på de stora utmaningarna. Att energifrågan skulle vara löst för att man öppnat för nya kärnkraftverk, visar ju att statsministern inte vet att Sverige använder mer energi från olja och naturgas än kärnkraft och vattenkraft (tillsammans). Att trafikfrågan skulle vara löst för att man bygger en 6-filig motorvägstunnel i Stockholm visar ju att statsministern inte lyssnar på den samlade expertisen som säger att motorvägen kommer att vara fullproppad inom 10-15 år efter det att den är färdig.

Han verkade inte heller ha koll på oppositionen, som han påstod ville avskaffa rot-avdraget, införa pensionärsskatt och ungdomsskatt, ja som sagt gick det mesta av hans tid åt att tala om skatt, visserligen med humor som lockade fram flera skratt, framtoningen är ju viktig, kanske viktigare än politiken?

Sedan var det oppositionsledaren (Mona Sahlin). Hon talade om solidaritet, jämlikhet och växande klyftor. Pointerade vikten av att hålla ihop Sverige. Det var ett fint tal, men inte så konkret. Det mest konkreta var väl att föräldralediga och arbetslösa ska få 30-timmars förskola och att A-kassan inte ska kosta mer än 80 kronor i månaden. Tyngdpunkten var att inte öka klyftorna i samhället.

Till sist mitt parti (Miljöpartiet). Maria och Peter talade nästan enbart om de stora utmaningarna, klimatet, energin, storebrorssamhället, jämlikheten och sammanhållningen. Förslaget att begränsa kommunernas planmonopol kom inte med i talet, men väckte väl mest uppmärksamhet.

Ett stopp för nya köpcenter på åkrarna runt storstäderna framstår som väl radikalt. Syftet med att bygga nya köpcenter är att skapa jobb i den egna kommunen, men samtidigt innebär detta att affärerna i grannkommunen som man kan gå eller cykla till läggs ner, när bensinen är dubbelt så dyr kommer det att framstå som tokigt att ha asfalterat åkrarna och mindre lockande att ta bilen för att köpa mjölk och bröd en mil bort. Omställningen måste börja medan vi har råd, senare är för sent.



Till sist, framtidsfrågorna har varit med oss en längre tid, utmaningarna är kända (och glömda igen) sedan länge, att ta avgörande steg kommer att vara kontroversiellt, det kommer troligen inte att vara ett "statsbärande" parti som utgör drivkraften. Här kommer en genomgång från det stora landet i väster som ligger betydligt risigare till än oss.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
An Energy-Independent Future
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Tea Party

Senaste tiden

Jag vet att det var länge sedan nu...

Precis som förra året så tog det inre sig lite större friheter i maj. Plötsligt var jag på min första dejt för året och livet var väldigt spännande, möjligheterna obegränsade och modet stort. Något oväntat nådde jag tidigt toppen av turen och nerfarten var brant. Lite visare, fortfarande i kontakt, öppnar sig nu sommaren med ett skimmer av livets mysterier och oväntade vändningar.

Det är en veckas slutspurt kvar på jobbet, sedan stundar det tidlösa livet. Planer värjer jag mig från. Det blir tid för vila, fördjupning och spontanitet.

Lisa för själen

Eyjafjallajökull

Den vackra bilden är från SvD.

Vad kan Eyjafjallajökulls utbrott säga oss, förutom att naturen är otroligt vacker? Inte så lite faktiskt, om man funderar en stund.

Utbrottet visar oss hur skeenden i naturen ofta går till. Ett tryck byggs upp, vi märker inget, skeendet är förutsägbart, men vi vet inte exakt var, när och hur det händer. Till sist formligen exploderar det och då är människan helt maktlös inför fullbordat faktum.

Vi visste att vulkanaska kunde slå ut jetmotorerna och att det med jämna mellanrum kommer vulkanutbrott på Island, men hur många hade tänkt på vad som hänt om vi inte hade kunnat flyga på en månad? Då skulle vi tvingas till ett annat transportsystem över en natt och jag tror inte att vi någonsin skulle få tillbaka dagens badsemestrar i asien eller weekendshoping i Paris och London.

Lärdomen är att vi inte kan stoppa ett vulkanutbrott, lika lite som vi kan förhandla med de andra naturkrafterna, när naturen väl reagerar är det bara att ta förlusterna och anpassa sig hur radikal förändringen än blir.

Man måste verkligen säga att flygmyndigheterna sätter säkerheten först. Inga olyckor inträffade eftersom inga risker togs. Kortsiktiga risker kan vi tydligen hantera mycket snabbt även när det kostar stora summor, betydligt större och allvarligare hot som klimatförändringen och peak oil däremot verkar vara en helt annan sak. Vi får gång på gång veta att ny teknik ordnar det hela, det ska bli en mjuk övergång, lita bara på marknaden och ekonomerna. Men de verkar ju inte ens ha förstått grundkursen i fysik eller också ägnar de sig åt i det närmaste psykopatisk riskvärdering.

Vi vet att oljan kommer att bli ännu dyrare och att det ganska snart kommer en dag då flygtrafiken blir så dyr att vi måste organisera mycket av flygtransporterna på ett annat sätt. Frågan är om vi då har skapat ett mer robust transportsystem eller om det blir ännu en plötslig kris där vi tvingas skjuta till ännu fler miljarder för att kortsiktigt skydda sysselsättningen i de näringar som inte klarar övergången. Faktum är att flyget som inte betalar några miljö- eller energiskatter är mycket känsligt för oljepriset. Om oljan blir dubbelt så dyr så blir flygbränslet också dubbelt så dyrt, men bensinen till bilarna blir bara ca 50% dyrare eftersom det mesta av skatten inte påverkas av oljepriset.

Många av de som drabbades av flygstoppet råkade ut för obekväm väntan eller långsam transport hem från nöje eller affärer, men det blev inga långsiktiga konsekvenser. När nu askmolnet har skingrats så är vi tillbaka till det vanliga igen, askan dalar sakta till marken som om inget hade hänt. Diskussionen om flygets negativa konsekvenser för klimatet drunknar i analysen av dess ekonomiska betydelse. Det är inte utan att jag skulle tycka att det vore spännande om Katla vaknade och utmanade föreställningen om vad som är omöjligt…

Det är självklart en slump att veckan efter vulkanutbrottet så hände det som BP så sent som förra året sa var så osannolik att det var praktiskt taget omöjlig (har jag inte hört det förut?). En oljerigg exploderade och sjönk i Mexikanska golfen, 11 personer dog och en enorm naturkatastrof riskerar att vara ett faktum när 5000 fat olja sprutar ut i havet varje dag. Det är ödets ironi att Barak Obama nyligen öppnat för mer oljeborrning utmed USAs kuster för att blidka republikanerna. Sarah Palins ”Drill Baby Drill” lär väl inte vara så gångbart de närmsta månaderna, men allt är nog glömt när oljepriset passerar 100$ fatet. Egentligen är utsläppet inte så katastrofalt på lite längre sikt, skadorna får ju betalas av BP dvs de som orsakade utsläppet, USA som får ta skadorna är också den som har den högsta oljeförbrukningen i världen, det går att sanera oljan även om det kommer att ta mycket lång tid och bli mycket dyrt och till sist skadorna drabbar vår generation men knappt alls nästa.

När det gäller koldioxidutsläppen när vi förbrukar oljan är det tyvärr en helt annan sak. BP betalar inget för utsläppen, USA drabbas inte värst av konsekvenserna, det går inte att sanera koldioxiden i efterhand, kommande generationer får ta de värsta konsekvenserna. En stor skillnad är att vi inte kan se koldioxiden, det kommer inte att ligga döda fåglar på stränderna, inga arbeten förloras idag.

Till sist, jag skulle inte bli förvånad om BPs styrelseordförande Carl-Henric Svanberg kommer att använda olyckan som ett argument för den ”miljövänligare” oljesandsutvinningen i Kanada.

Till sist lite musik från det stora landet i väster.

Var är logiken?

Kan någon förklara denna logik för mig?


Regeringen har som klimatmål att Sverige ska minska sina klimatutsläpp motsvarande 20 miljoner ton koldioxid om året till år 2020. Tanken är att 7 miljoner av dessa ton ska kunna kompenseras via satsningar utomlands.
Samtidigt finansierar man via Världsbanken utbyggnaden av kolkraft. Inte bara så att man lånar ut via Världsbanken, utan man agerar direkt via sin post i Världsbankensstyrelse för att ett lån på sammanlagt 21 miljarder kronor ska ges till Sydafrika så att de kan bygga världens fjärde största kolkraftverk, med årliga utsläpp på 25 miljoner ton koldioxid.

Tydligen är det viktigaste att vi inte bygger egna kolkraftverk i Sverige, sedan kan vi gärna finansiera kolkraft i andra länder. För mig är detta rent ut sagt hyckleri. Jag kan bara spekulera i motiven, men visst är Sydafrika ett av de länder som gärna köper svenska vapen.

Enligt BIC (Bank Information Center) så lånade världsbanken ut fem gånger mer pengar till fossil energi än förnyelsebar energi under år 2008. Tydligen är detta inget problem enligt vår regering eftersom den inte motsätter sig denna utlåning.

Nytt ägardirektiv för Vattenfall?

Så kommer då till sist näringsminister Maud Olofsson med ett förslag på ”tydligare” ägardirektiv för Vattenfall. Det har tagit tre år och man kunde ju tro att det skulle innebär en förbättring jämfört med det gamla direktivet. Döm själva:

Det gamla:

Vattenfall ska "inom ramen för affärsmässighet vara ledande i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt hållbar svensk energiförsörjning".

Det nya:

”Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. ”

Affärerna (tillväxten) verkar åter vara det centrala och nu behöver Vattenfall inte ens vara ledande på hemmaplan utan vara ”ett av de bolag som leder”. Jag skulle inte tro att Lars G. Josefsson skulle haft något att invända mot detta direktiv.

God el och god värme från det goda företaget... får det lov att vara lite mer marknadsmässig avkastning från brunkolen som att vi kan ta vårt ansvar och klimatkompensera i Kina? Se vad politikerna gör och inte vad de säger!

Tid för existensen

I mellan åt blir det utrymme för funderingar över existensen. Vem är jag, vad gör jag och varför? Det talas om olika ålderskriser, 13, 25, 30, 40, 50, 60… Men är det inte snarare faser med tillfälle att fördjupa, begrunda och förankra än en kris att ta sig förbi?

De existentiella frågorna har smugit sig på mig allt oftare de senaste tio åren. Eftersom människan egentligen bara kan se sig själv när hon speglar sig i andra så har jag blivit allt mer nyfiken på hur andra förhåller sig till livet och vad det innebär att vara människa. Existensen kräver både sitt utrymme och sammanhang. Min erfarenhet är att funderingarna ofta hålls på avstånd eller försvinner i ”livspusslandet”. Det har varit likadant för mig (helt omedvetet). Kanske beror det på att frågor som berör våra innersta drivkrafter hotar att ge svar som man inte vill ha eller att vi är så uppe i varv att vi inte klarar att blicka inåt. Kanske är det kunskapen om döden som håller funderingarna på avstånd. I mitt fall har jag behövt skakas om lite för att bli redo för funderingar med nya infallsvinklar som har gett mig nya prioriteringar.

Innan jag träffade min före detta så ägnade jag mycket av min uppmärksamhet åt killgrejer. Det var datorspelande, bilar och väntan på nästa häftiga pryl. I mitt innersta längtade jag efter kärleken (knappast unikt), men den tedde sig gäckande och krävande så det andra fick min tid.

När jag hittade kärleken så blev det ganska snart konkurrens om uppmärksamheten i mitt liv. Det var oväntat för mig. Det jag hade ägnat min uppmärksamhet åt hitintills hade format mig mer än jag förstått, det hade skapat min världsbild och belönat mig för uppmärksamheten. När jag tvingades dela uppmärksamheten så blev det en sorts ifrågasättande av vem jag var, vilket jag instinktivt värjde mig mot. Men när jag på djupet tvingades ta mig an mina värderingar så började en förskjutning och ett sökande efter sammanhang.

Det var inte så lätt att leva tätt inpå en annan människa när förälskelsen stillades. Jag förstod hur mycket barn vi människor är även som vuxna. Behovet av att skapa en familj gjorde att vi skaffade oss en hund och tillvaron formade oss med tiden. Det gav mig mycket positivt och min världsbild berikades när jag konfronterades med känslor och tankar som inte varit del av mitt liv tidigare.

När vi separerade ändrades tillvaron på nytt. Först blev det tyst och tomt. Jag hade inte valt den nya tillvaron själv och även om förändringen inte kom oväntat så var det en stor omställning. Först ville jag ersätta förlusten, men det visade sig vara fel drivkraft för att starta något nytt. Jag var helt enkelt tvungen att utforska den nya tillvaron och på sätt och vis lära känna mig själv på nytt under de nya förutsättningarna (det verkar vara ett tema i livet).

Min erfarenhet så här långt är att varje omställning har fördjupat tillvaron och lett fram till insikter. Det har dock krävt sina födslovåndor och känts väl ansträngande ibland. Just nu håller jag på att ta del av andras funderingar om livet, jag går t ex en Alphakurs och njuter av att göra nya bekantskaper och tränga in i sådant som berör existensen.

Jag är nyfiken på hur troende existentiellt förhåller sig till de framtidsutmaningar som vår världsutveckling ställer oss inför (t ex globalisering, befolkningstillväxt, resursknapphet och klimatförändring). Vad innebär begrepp som, solidaritet, etik och moral när vi lever i ett sådant överflöd medan vi via konsumtionen är direkt länkade till de som lever i armod. Hur förhåller man sig till det materiella kontra det själsliga när vi definieras så mycket av vad vi konsumerar och vår konsumtion dessutom har så stor påverkan på andra. Finns det någon livskraft eller motståndskraft i tron? Eller handlar den mer om överlevnadsstrategi, tillhörighet och hantering av döden?

Frågorna blir många, men känns angelägna. Förändring är oundviklig (och nödvändig), men vilka har vilja och kraft att forma den? Hur fångade är vi av ”den enda vägens politik” d v s evig ekonomisk tillväxt?

Jag tror att den positiva kraften måste komma inifrån och sprida sig via sammanhang som bryter dagens tankemönster. Kulturen måste utvecklas i takt med tekniken (och egentligen tvärt om).

I kristendomen är skillnaden mellan gamla och nya testamentet slående, vilket är naturligt, det skiljer ju upp till tusen år mellan dem. Men vilka är drivkrafterna två tusen år efter uppenbarelseboken? Spännvidden mellan t ex Caritas, Kristna fredsrörelsen och den kristna högern i USA är svindlande (och för mig väsensskild) . Vissa värderingar verkar envist hänga kvar ända sedan pyramiderna byggdes även om de är uppenbart destruktiva. Vi har alla dessa ”frön” i oss, men som flockvarelser så vattnar vi gemensamt det som växer i vår värld.

Tage Danielsson skrev:

”Människan har skapat Gud till sin avbild, längre räckte inte hennes fantasi.”

Det är viktigt vad vi fantiserar om…

Björklund och fakta

Medan jag stod och stekte pannkakor idag så lyssnade jag på Ekots lördagsintervju. Det var Folkpartiets Jan Björklund som fick svara på frågor om bland annat kärnkraften. Jag reagerade på hur slarvig han var med fakta. Denne företrädare för kunskap i skolan, tog lätt på att statsministern inte hade koll på sysselsättningsstatistiken även om Alliansen gick på val med detta som främsta valfråga. Tydligen hade Björklund inte heller koll på statistiken, men det är väl ok, i mina ögon har Folkpartiet främst tre frågor, skolan, Nato-medlemskap och kärnkraften.


När det gäller kärnkraften brukar Björklund tala om att hälften av Sveriges elproduktion kommer från kärnkraften. I den senaste partiledardebatten så upprepade han detta. Men om man kollar fakta så har kärnkraften haft en allt mindre andel sedan Barsebäck stängdes år 2005. Faktum är att andel blivit allt lägre med år 2009 som ett riktigt dåligt år med endast 37% av produktionen och 50 TWh, det kommer sannolikt att ändra sig i år eftersom man skruvat upp effekten i flera av kärnkraftsreaktorerna, men risken finns att man pressar anläggningarna för hårt och får sämre driftsäkerhet, så vi får se. Så här har andelen varit de senaste åren:

2009   37%   50 TWh
2008   42%   61 TWh
2007   44%   64 TWh
2006   46%   65 TWh
2005   45%   69 TWh
2004   50%   75 TWh
2003   49%   65 TWh
2002   46%   66 TWh
(Källa: SCB)

Ytterligare ett påstående som jag reagerade på var när Björklund påstod att Sverige under 2009 varit tvungen att importera el, i huvudsak kolkraftsel från Danmark och Tyskland. Men om man tittar på Sveriges elimport (4,7 TWh) för 2009 så var fördelningen denna:

Norge     52%
Finland    21%
Danmark 17%
Tyskland  8%
Polen       2%

(Källa: energimyndigheten)

Mer än hälften kommer alltså från Norge som inte har någon kolkraft vad jag vet. Så påståendet att importen i huvudsak är kolkraftsel är felaktig, det är snarast främst vattenkraft. Faktum är att om man tittar på Danmark och Tyskland som Björklund talade om så exporterade Sverige mer el till Danmark än vi importerade och nettoimporten från Tyskland var endast 0,18 TWh. Detta trotts den rekordlåga kärnkraftsproduktionen i Sverige.

Jag noterade även att Björklund inte vill ha något ägardirektiv som hindrar statliga Vattenfall från att bygga nya kolkraftverk i utlandet. Fast han tycker samtidigt illa om att vi ibland behöver importera kolkraftsel, jag tycker att det är inkonsekvent om han anser att vi ska undvika kolkraftsel.

Till sist kan jag förstå att Björklund trodde att vindkraften stod för 1 % av elproduktionen förra året, fast det var 2% (2,5 TWh), energimyndighetens mål för år 2020 är 30 TWh vindkraftsel. Jag skulle tro att Björklund direkt motarbetar att detta mål ska kunna uppnås, det skulle betyda att vi behöver betydligt mycket mindre kärnkraftsel även om vi inte vidtar några effektiviseringsåtgärder alls. Som jämförelse kan man titta på Tyskland där det producerades 40 TWh vindkraftsel år 2008 (Källa: BWE).

PS. Jag hörde att Riksdagens utredningstjänst räknat på Vattenfalls tyska kärnkraftsäventyr (på uppdrag av miljöpartiet) resultatet var ett minus på 1,5 Miljarder kronor och kostnaderna tickar iväg eftersom två av verken har stått stilla sedan år 2007. Allt som "glimrar" är inte guld...

Vargen

Vem är vargen?
Vargen väcker känslor, den är:

• Rovdjuret som tar tamdjuren utan att fråga.
• Symbolen för den otämjda naturen.
• Konkurrenten som tar jägarens byte.
• Vår bästa väns stamfader.
• Den utrotade som tilläts återkomma.
• Ett mytologiskt väsen som bor i våra skogar.

Det är svårt att ha en sansad diskussion om vargen. Det blir lätt: Den dödar fåren och din hund. Den har ingen plats i vårt land. Den som värnar om vargen struntar i människan, struntar i de utsatta, de på landet, de gamla och svaga eller till och med de ofödda. Rovdjuret måste dö!

Men har vi inte råd med vargen? Staten ger kompensation för det vargen tar. Om inte vargen har någon plats här så har väl knappast heller tigern någon plats eller lejonet, leoparden, geparden, puman, krokodilen, noshörningen, flodhästen, gorillan, pytonormen, nä antagligen inget av djuren i djungelboken.

Men vem är människan när hon dödar allt vilt som kan vara ett hot mot henne personligen, mot hennes husdjur eller egendom? Vilka är vi när alla stora predatorer är utdöda? Vad säger det oss om hur vi ska behandla det vi upplever som hot? För det är väl klart att människan själv är den som vi har störst anledning att frukta.

Men vargen kan ju vara så grym, den dödar mer än det kan äta… Har du tittat i din slask? Vad gör butikerna för att det alltid ska finnas fullt utbud i köttdisken? Vad kan vara grymmare än slakteriet som av lönsamhetsskäl inte hann döda grisen innan den kokades? Djurtransporten där åksjuka djur dör av värmeslag eller syrebrist och de överlevande sedan manas på med elstötar och rapp från plaströr in i den industriella processningen av köttprodukter. Uppfödningen av grisarna som lever sina korta liv på antibiotikafoder för att klara de trånga båsen och hårda betonggolven? Vem är grym och hänsynslös egentligen? Nä vargen äter inte våra barn. Mänskligheten offrar sin egen avkomma med liten tvekan och räds istället enklare hot.

Frågan är om inte fruktan är vår största fiende, den gör oss blinda för både de verkliga hoten och berövar oss möjligheten att se vilka vi är.

Summering av år 2009

År 2009 var ett händelserikt år, det kändes bitvis som ett maratonlopp utan målgång. Först separationen från min käresta, sedan full fart med jobbet, Shiela, Stadsdelsfullmäktige, bostadsrättsföreningen och Miljöpartiets styrelse i Malmö (nytt för året).

Det var stundtals en smått overklig känsla över tillvaron, som bara rullade på. Som tur var fick jag hjälp av mina föräldrar med Shiela (TACK!) annars hade det aldrig gått. Jag iakttog civilisationens kollektiva självmord fortgå, såg bekymrade makthavare som manade till handling samtidigt som de ökade takten på den redan inslagna vägen mot kollaps. Den personliga frustrationen blandades till en bitter cocktail av saknad och sorg över tingens tillstånd. Ensamheten kom i fatt mig efter ett tag, jag sökte en lösning, träffade en längtande kvinna, men jag insåg att vi inte delade riktig samma längtan. Mötet gav mig dock djupare insikter och faktiskt lite ökat självförtroende.

När semestern var slut och krafterna började tryta redan efter första arbetsveckan så insåg jag att det behövdes en omstrukturering av tillvaron. Jag lämnade både min dejt och styrelseuppdraget för Miljöpartiet i Malmö. Ännu en kvinna hoppades på kärleken ihop och mycket var rätt, men till sist stod det klart att jag inte var redo för en större förändring. Dessa möten fördjupade självinsikten och det nya decenniet tar ett avstamp från det gamla.

Här är några aktiviteter och händelser som jag är lite extra glad/stolt över under år 2009.

Jag fortsatte att ge bort mitt politikerarvode på ca 25.000 kr till välgörenhet, hälften till humanitär solidaritet (så som Läkare utan gränser, Amnesty, Attac, Unicef, Vi-Skogen och Rädda barnen) och hälften till en hållbar utveckling via miljökamp (så som Greenpeace, Svenska naturskyddsföreningen, Miljöförbundet Jordens Vänner Stiftelsen utan djurförsök, Avaaz och Sea Shepherd).

Shiela och jag fortsatte att samla burkar och fick ihop 305 kr som skänktes till Vi Skogen och Kooperation utan gränser, det var något sämre än förra året men en hel del burkar ändå.


Vid EU-parlamentsvalet så stod jag bredvid en Piratpartist och delade ut Miljöpartiets valsedlar, det var ett lyckat val för både piraterna och miljökämparna.

I bostadsrättsföringen bytte vi bort ett bundet elavtal med Vattenfall och valde miljömärkt el från Skellefteå  Kraft istället. Visst var ordföranden lite nervös att det skulle bli dyrare, men jag försäkrade sturskt att det inte skulle bli så i längden, sedan kom köldknäppen och Ringhals var nere för underhåll. Jag är dock säker på att priserna sjunker och det känns väldigt bra att inte betala till Vattenfalls kolkraftverk och bonusar.

På jobbet påpekade jag för den miljöansvarige på företaget hur tokigt det skulle vara att först ha miljövecka och sedan börja låta trapphusen vara tända dygnet runt för att någon på direktörsvåningen tyckte att kontoret såg tråkigt ut utifrån. Efter några turer fick belysningen vara släckt tills någon trycker på knappen och sedan slocknar den igen efter några minuter (på samma sätt som tidigare).

Fruktskalen togs med till jobbet för kompostering även detta år. 10 kg bananskal lär räcka till biogas motsvarande en liter bensin. År 2010 hoppas jag att min bostadsrättsförening gör det möjligt att återvinna matrester hemma.

Jag lyckades helt undvika flyget, både privat och i jobbet. Jag har faktiskt inte flugit privat sedan 2002. Både inrikes och utrikesflyget minskade med 10% i Sverige år 2009.


Vindkraftsverket som jag köpte en andel i 2008 blev äntligen färdigt och var faktiskt det som producerade mest vindkraftsel i Sverige de fyra sista månaderna på året.


Hemma skaffade jag LED-lampor till lägenheten, det var lite skiftande med ljusstyrkan, men jag hittade snart lampor som passade till de olika rummen. Dessutom skaffade jag en "tamagotchi" i form av en solcellsdriven klocka. Jag hade varit utan klocka i mer än ett år sedan den gamla spräckt glaset som inte gick att byta. Min nya klocka pysslar jag dock ömt om.


På stadsdelskansliet så byttes tio bilparkeringar mot 400 cykelparkeringar och komplett källsortering infördes, det var inget politiskt beslut men jag inbillar mig att det delvis hade med min påverkan att göra.


Jag lyckades få Skanska att installera ett skymningsrelä på sitt kontor vid Malmös högskola efter endel envishet. Mina försök till påverkan av Malmöstads verksamhet som medborgare gick dock inget vidare, som tur är går det lite bättre som politiker.


Jag avslutade mina konton på Swedbank i Höör efter att pappa talat om att jag inte ens behövde gå till bankkontoret för att få det gjort. Det var skönt att inte bidra till finansfolkets bonusar på denna bank. Ekobanken fick dock en del insättningar under året.

Som slutspurt demonstrerade jag vid klimatmötet (COP15) i Köpenhamn, men makthavarna levererade inte och min övertygelse om att mer engagemang behövs stärktes. År 2010 är det valår och förhoppningsvis får miljöminister Andreas Carlgren snart göra något som passar honom bättre.

Energijakten tävling två - ingen vinnare

Den andra tävlingen blev det inte mycket av med. Efter en vecka hade jag fått ett svar från Enercon att det var PEABs gran och att VD:n skulle höra med dem om det gick att installera en timer. Från Borgarskolan var det tyst. Så jag skickade två nya meddelanden, denna gång svarade Borgarskolan att eleverna säkert var intresserade men att man inte hade tid pga omorganisation, jag försökte förklara att tävlingen var mycket enkel och endast gick ut på att vara först med att installera en timer. Enercon svarade inte på min förfrågan hur det gått med PEAB och Borgarskolan hörde inte heller av sig. Belysningen har stått tänd dygnet runt sedan mitten på december, elnätet har prövats under den senaste veckans köldknäpp och jag tycker att det är så onödigt. Men eftersom det ändå snart är dags att montera ner julbelysningen så förklarar jag att tävlingen saknar vinnare...

Frusterad och besviken

Jag är besviken och frusterad! COP 15 blev en manifestation i kortsiktiga särintressen. Egentligen visste jag ju redan att den handlingskraft som visades av världens ledare för att rädda finansmarknaden, inte alls finns för att rädda vår civilisation. Jag tycker att det är absurt, men så kortsiktigt styrs vår värld. Köpenhamnsmötet utmynnade i ett dokument utan förpliktelser, det är BAU (Business As Usual) som gäller, mer tillväxt och vi blir lyckliga, nästkommande generationer får ta kollapsen bäst de vill, vi ska ju leva "drägligt" nu...


Självklart var jag på plats i Köpenhamn i den stora lördagsmarschen. Det var inspirerande, arrangörerna talade om 100.000 människor, polisen hade slutat räkna vid 30.000. Det var omöjligt för mig att göra en uppskattning, men det var i alla fall väldigt många som var där för att visa att klimatet är en ödes fråga. Jag träffade de vanliga engagerade miljöpartisterna som Lari, Mia, Fredrik, Karolina och flera till. Även en granne och några kändisar som Maria Wetterstrand och Ilmar Reepalu var där, det gladde mig.

Jag tror säkert att statsminister Reinfeldt gjorde allt han kunde som ordförande i EU för att få till ett bindande avtal, om än inte ett som skulle innebär att 2-gradersmålet skulle vara möjligt att nå, men ändå. Han konstaterade att den politiska viljan saknades bland flera av deltagarna, vilket säkert är helt korrekt. Det känns så frustrerande. Det misslyckade mötet kommer att tas som intäkt här hemma för att vi inte ska ställa om Sverige, eftersom ”det ändå inte gör någon skillnad”, vilket är helt fel, det saknas ju ledarskap som visar att det är möjligt att förändra, där kunde vi ta ledartröjan. Dessutom skulle vi trygga landet inför framtiden, skapa nya jobb och få en strävan mot gemensamma mål i vårt samhällsbygge.


Nu är det ju så mycket mer än det globala klimatet som förändras för våran del de närmsta 20 åren. Ta Sveriges energibehov tex., idag kommer en tredjedel (131 TWh/år) av vår energikonsumtion från oljan. Denna olja importerar vi från följande länder (år 2007 enligt SPI):

32% Ryssland
28% Danmark
27% Norge
7 % Venezuela
4 % Storbritannien
2 % Iran


Danskarna nådde Peak Oil år 2004 och om fem år (2015) så beräknas Danmark sluta exportera olja! När det gäller Norge så nådde de sin peak år 2001 och kring år 2030 så kommer exporten troligen att ha upphört. Dvs 60% av Sveriges olja (eller 20% av energin) kommer att försvinna inom 20 år. Samtidigt ökar konkurrensen om oljan i världen.


Ryssland verkar vara alternativet, det är inte så lockande, men Iran och Venezuela inger ju inte heller någon trygghet. En omställning bort från oljan behövs verkligen skyndsamt. Samtidigt så satsar regeringen 27 miljarder på motorvägstunnlar i Stockholm, en investering som kommer att kräva en massa oljeimport för att kunna användas. Satsningar på järnväg framstår som betydligt mer framsynt, men som finansminister Borg sa:

” – En investering i väg är fyra-fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar. Vi måste våga göra en prioritering.”

Jag brukar tänka på finansministern när jag inte får sittplats på det överfulla tåget till Höör.

Till sist vill jag rekommendera intervjun där den "klimatskeptiska" geologiprofessorn Ian Plimer gör allt han kan för att undvika att svara på faktafrågor.

Energijakten Tävling nr2

Så har det blivit dags för energitävling nummer två. Jag har hittat ett vindkraftsbolag och en gymnasieskola som har julbelysning tänd dygnet runt. Bägge dessa verksamheter har en mycket viktig roll i energiomställningen och det vore mycket bra om de med en liten insats visade att energieffektivisering är viktigt för dem.


Följande mail har skickats till Enercon i Malmö:

Hej. Som verksamma i en viktig framtidsbransch så har ni blivit deltagare i en liten energitävling som jag har på min blogg (http://lucastankar.blogspot.com/). Syftet med tävlingen är att minska utomhusbelysning som är tänd dygnet runt, eftersom sådan belysning har en negativ psykologisk effekt på den nödvändiga omställningen till ett lågenergisamhälle.

Tävlingsmomentet fungerar så här, jag hittar två ställen med utomhusbelysningen tänd dygnet runt, vädjar om att ett skymningsrelä eller en timer installeras så att belysningen inte är tänd när det är ljust ute. Den som är lyhörd för min vädjan först har vunnit. Första pris är att bli omnämnd som en organisation som tar energiomställningen på verkligt allvar.

Anledningen till att just ni har blivit utvalda är att:
Det står en julgran som är tänd dygnet runt vid er torntillverkning i Malmö på Stora Varvsgatan. Belysningen består av vanliga glödlampor och är placerad invid en rondell där den ses av många. Ni representerar det nya energieffektiva näringslivet och det är därför extra viktigt att ni lever som ni lär.

Er mottävlare är Borgarskolan i Malmö som också har julbelysning tänd dygnet runt. Detta är tävling nummer två. Den första kan ni läsa om här: http://lucastankar.blogspot.com/2009/10/energijakten.html
Jag hoppas att vi alla ska bli vinnare och ser fram emot att se vem som blir först.
Lycka till!

Och följande till gymnasiet Borgarskolan i Malmö:

Hej. Som verksamma i en viktig framtidsbransch så har ni blivit deltagare i en liten energitävling som jag har på min blogg (http://lucastankar.blogspot.com/). Syftet med tävlingen är att minska utomhusbelysning som är tänd dygnet runt, eftersom sådan belysning har en negativ psykologisk effekt på den nödvändiga omställningen till ett lågenergisamhälle.

Tävlingsmomentet fungerar så här, jag hittar två ställen med utomhusbelysningen tänd dygnet runt, vädjar om att ett skymningsrelä eller en timer installeras så att belysningen inte är tänd när det är ljust ute. Den som är lyhörd för min vädjan först har vunnit. Första pris är att bli omnämnd som en organisation som tar energiomställningen på verkligt allvar.

Anledningen till att just ni har blivit utvalda är att: Det på skolgården vid er skola står ett stort träd med julbelysningen tänd dygnet runt. Belysningen består av vanliga glödlampor och ses av eleverna när de är ute. Ni utbildar den unga generationen vars liv under lång tid framöver kommer att vara påverkat av den stora omställning som vårt samhälle behöver genomgå. Det är därför extra viktigt att ni lever som ni lär.

Er mottävlare är vindkraftsbolaget Enercon som bygger vindkraftstorn i Västra hamnen. Detta är tävling nummer två. Den första kan ni läsa om här: http://lucastankar.blogspot.com/2009/10/energijakten.html
Jag hoppas att vi alla ska bli vinnare och ser fram emot att se vem som blir först.
Lycka till!

Ännu en gång är det offentlig verksamhet mot privat. Förra gången vann SKANSKA överlägset mot Malmöstads Serviceförvaltning. Denna gång hoppas jag att det endast handlar om vem som kommer först.
Jag väntar spänt på de tävlande...

Energijakten tävlingen är avgjord

När jag gjorde en tävling av belysningsåtgärderna så blev det en helt annan fart (på hälften av deltagarna)! Jag fick svar från Skanskas kundtjänst redan första vardagen efter mitt andra mail och efter ytterligare ett par dagar fick jag svar från distriktschefen på Skanska Hus Syd, han berömde mitt initiativ och lovade att åtgärd skulle ske (se hans kommentar på mitt första inlägg). Så här två veckor senare kan jag kora en värdig segrare i tävlingen. SKANSKA vann överlägset, de installerade ett skymningsrelä. Malmöstads fastighetsförvaltning svarade inte ens på mina mail, men har haft tid att laga den lampa som hunnit gå sönder under månaden.

Grattis SKANSKA!

På bilden ser man det nya skymningsreläet, kanske har den även en rörelsesensor så att belysningen endast tänds när något går fram till dörren. Det var ljust när jag passerade så jag kunde inte testa.

Det återstår dock att se om reläet är kopplat även till framsidan eftersom dessa lampor har hunnit brinna ut och de har inte blivit bytta (vilket är bra om alternativet är att de är tända dygnet runt).


Skylten vid Turning Torso ser likadan ut som i slutet av oktober.

Imorgon ska jag utlysa en ny tävling, men än en gång grattis SKANSKA!

Energijakten uppföljning ett

Nu har det gått en månad sedan jag var ute på energijakt. Jag hittade två ställen där ytterbelysningen var tänd dygnet runt. Så jag dokumenterade det hela och skickade ett mail till Serviceförvaltningen i Malmöstad och ett till Skanska i Malmö, med förhoppning om en respons. Resultatet har varit klent, även om naturlagarna har hjälp till lite (två lampor har slocknat av sig själva). Varken Serviceförvaltning eller Skanska har svarat eller vidtagit någon åtgärd. Ett tag trodde jag faktiskt att Skanska var på gång eftersom lamporna var släckta en kväll när jag gick förbi, men när jag igår i det soliga vädret skulle dokumentera Skanskas handlingskraft så var lamporna tända igen…

Nåja, jag ger mig inte så lätt. Så jag gjorde en tävling av det hela istället och skickade varsitt nytt mail till Serviceförvaltningen och Skanska, med hopp om lite tävlingsinstinkt. Första pris blir ett hedersomnämnande på min blogg.

Så här ser läget ut:

Skanska:


Värt att notera är även att den högra lampan i den övre bilden har brunnit ut.
Om man tittar noga i den undre bilden ser man ett skymningsrelä uppe till vänster, det är svårare att se att lamporna lyser i solskenet, men så var det. Det borde vara enkelt att bara byta relä, ingen kabeldragning behövs.

Följande mail har skickats Skanska:

”Hej, jag skickade ett mail för lite drygt en månad sedan för att påpeka att Skanskas kontor mitt emot Malmös lärarhögskola har ytterbelysningen tänd dygnet runt. Skanska bygger ett kontor som uppfyller GreenBuilding-standarden bara ett stenkast därifrån, dessutom har Malmöstad en klimatutställning på samma gata som kontoret. Dygnetruntbelysningen ger ett dåligt intryck och många unga människor ser detta dagligen.

När jag tittade närmare på kontoret så upptäckte jag att det faktiskt sitter ett skymningsrelä på väggen, det är antagligen trasigt och behöver bara bytas. För ett bolag som Skanska som snabbt och smidigt bygger nya kontor (även energisnålt ibland) borde detta vara lätt ordnat.

Hoppas mina uppmaningar ger resultat, jag har även uppmanat Malmökommun att fixa sin belysning på ett ställe, vi får se vem som är snabbast… Uppföljning görs på min blogg.”

Serviceförvaltningen:

En lampa har trillat ner, troligen i veckans storm, annars ingen förändring.

Följande mail skickades till Serviceförvaltningen:

”Hej, jag skickade ett mail för en månad sedan angående byggskylten som visar att en ny skola byggs år stadsdelen Centrum mitt emot Turning Torso. Denna skylt är upplyst dygnet runt av numera två halogenstrålkastare (tidigare tre). Med tanke på Malmöstads höga ambitioner på miljöområdet, klimatmötet i Köpenhamn (COP15) och läget mitt emot turistmålet Turning Torso så borde ett skymningsrelä installeras på skylten (om det nu är viktigt att kunna läsa den även efter mörkrets infall) eller så kan den släckas.

För att göra det hela lite spännande så har jag startat en energitävling där Stadsfastigheter ställs mot Skanska som också har ytterbelysning tänd dygnet runt. Tävlingen kan följas på min blogg: http://lucastankar.blogspot.com/

Lycka till. Så här långt står det noll noll.”

Nu väntar jag spännt på om det ska komma en respons denna gång. Jag är medveten om att tävlingsmomentet framgår tydligare till Serviceförvaltningen, men idén formades efter det att jag redan skickat mailet till Skanska.

Vad vilja liberalerna?

Vad vill liberalerna? Det är inte utan att jag undrar efter att ha sett ett inslag i Rapport från Folkpartiets landsmöte. Folkpartiet vill att utbildning och hårt arbete ska löna sig (så bra då), särskilt tänker man då på ”akademikeryrken där kvinnor dominerar i offentlig sektor” man lyfter fram sjuksköterskor, lärare, bibliotekarier och socionomer. Så hur vill man då göra det mer lönsamt med utbildning och hårt arbete? Jo metoden man vill använda är att avskaffa värnskatten och höja gränsen för statlig inkomstskatt. Men hur många i dessa yrkeskategorier betalar värnskatt?

Gränsen för värnskatt är 538800 kr om året (med hänsyn till grundavdraget och avdrag för pensionsavgifterna) eller 44900 kr per månad. Knappast någon av de Jan Björklund talade om betalar värnskatt.

Hur är det med den statliga skatten då? Gränsen för statlig inkomstskatt är 380200 kr om året (med hänsyn till grundavdraget och avdrag för pensionsavgifterna) eller 31680 kr per månad. Jag skulle tro att det är ytterst få i de omtalade yrkesgrupperna som har så hög lön. Nej, det handlar snarare om läkare, advokater, ingenjörer, finansfolk, direktörer, politiker, höga tjänstemän och en dröse manliga fotbolls och hockeyspelare. Snarare är det så att lägre skatter ger mindre resurser till vård skola och omsorg eftersom detta är finansierat med skattemedel, må så vara inte främst med statlig skatt men till viss del ändå via statligt kommunstöd.

Som vanligt talades det för Natomedlemskap, införande av Euro och satsning på mer kärnkraft. Inte mycket att säga om detta, det är gammal folkpartistisk linje, även om Folkpartiet liksom alla andra partier företrädde en avveckling av kärnkraften vid folkomröstningen 1980, fast det är väl inte mycket som är sig likt hos liberalerna sedan 80-talet.

Sedan passade Jan Björklund på att säga att det är protektionism att verka för närproducerat. Han angriper Miljöpartiet:

”Miljöpartiets mantra är ”tänk globalt – handla lokalt”. Det betyder i verkligheten ”handla inte med Afrika, men tänk gärna på dem.””.

Visst används detta ”mantra” för att uppmuntra folk att göra sina inköp nere i byn dit man kan cykla istället för att ta bilen till det externa köpcentret, men fram för allt så används frasen i betydelsen ”tänk globalt – agera lokalt” dvs om vi ska lösa globala miljöproblem så måste vi börja med att ta tag i dem på lokal nivå. Det är ett hopplöst projekt för oss i Sverige att få Amerikanerna att köra mindre bil men det är inte lika komplicerat att inför trängselavgifter i Stockholm. Utsläppen är ju alltid lokala även om verkningarna är globala. Ett annat exempel, regeringen har åtagit sig att minska de svenska utsläppen av växthusgaser med 20 miljoner ton från 1990 till 2020. 1/3 av minskningen ska ske utomlands, eftersom det är billigast så. T ex genom att bygga vindkraftverk och vattenkraft i Kina (tanken är att kineserna då inte ska bygga lika många nya kolkraftverk), samtidigt planerar helstatliga energibolaget Vattenfall bygga flera nya kolkraftverk i Tyskland och Polen. Vinsterna som Vattenfall får från sina kolkraftverk i norra europa ska alltså svenska staten investera i vindkraft i Kina för att minska de globala utsläppen... jag får inte ihop det, Tyskland är världsledande på vindkraft, men "klimatmedvetna" svenskar satsar på kolkraft för att kunna bygga vindkraft på andra sidan jorden för att det är billigast så. Med tanke på Folkpartiets vurm för kärnkraft och Afrika så borde vi väl satsa på kärnkraft i Sydafrika istället, men fram för allt inte på kolkraft!

Björklund fick frågan om inte transporterna innebär ett klimatproblem och svarade:

”Om vi blir transportfientliga kommer världen att sluta utvecklas”.

Min reflektion är att visst vi kommer förhoppningsvis att stoppa utvecklingen mot ett skenande klimat, men det verkar som Folkpartiet endast pratar klimat när det handlar om kärnkraft.

När det gäller transporterna kan jag inte begripa varför blåbär som plockas i Norrland ska köras med lastbil till Ungern för att paketeras och sedan ta lastbilen tillbaka till de svenska frysdiskarna. Eller varför norskodlad lax ska flygas till Thailand för att rensas och sedan ta båten tillbaka till de nordiska frysdiskarna. Eller varför den Skånska mjölken ska köras till ett mejeri i Jönköping för att sedan åka tillbaka till kyldisken i Malmö (när det finns ett mejeri i Malmö). Jag handlar gärna ekologiskt och rättvisemärkt från Afrika och Sydamerika, men inte om samma vara produceras av en bonde som bor några mil bort. Det är inte en positiv utveckling att lastbilarna trängs på vägarna för att det är så ”lönsamt” med storskalighet. Transporter ska ske så miljövänligt som möjligt och då måste lastbilstransporter bli dyrare.

Tillsist drämde Jan Björklund till med hur stolt han är över några invandrare:

" - Visst hade väl Sverige varit fattigare utan Zlatan, uppvuxen på Balkan, den store cykelfabrikören Salvatore Grimaldi, uppvuxen i Italien, Nyamko Sabuni, uppvuxen i Afrika och drottningen, uppvuxen i Brasilien."

Det är väl begripligt att en stockholmspolitiker (även en med rötter i Norge) inte vet att Zlatan är född och uppvuxen i Malmö men talskrivarna borde väl göra lite research.

Man kan läsa Björklunds tal här, fast nu har man rättat uppgiften om Zlatan, han har ju rötterna på Balkan och Nyamko är uppvuxen i Kongo (som ligger i världsdelen Afrika). Nu kunde man ju tro att Björklund improviserade lite, men tydligen hade journalisterna fått talet i förväg och då låg Malmö på Balkan.

Äntligen!

Så får då plötsligt Lars G Josefsson VD för Vattenfall avgå. Förhoppningsvis är det ett tecken i tiden att denne expansionsinriktade VD med tillväxt som främsta ledstjärna nu får gå. Han har tagit det lilla klimatvänliga energibolaget i norr och förvandlat det till en smutsig energijätte i Europa. Vattenfalls utsläpp av koldioxid är faktisk dubbelt så stora som hela Sveriges, 100 miljoner ton (sedan finns det ju några växthusgaser till, men sammantaget är ändå Vattenfalls klimatpåverkan större än hela Sveriges). Samtidigt har han pratat om klimatet och till och med lyckats bli energirådgivare åt både Angela Merkel och FN-chefen Ban Ki-Moon. Det hela visar hur man med framgång kan säga en sak och göra något helt annat, men i längden fungerar det tack och lov inte. Vattenfall har blivit en skamfläck i det svenska klimatarbetet, talet om att det är viktigare att agera internationellt än hemma i Sverige blir mäkligt när svenska staten storinvesterar i kolkraft utomlands.

Vad som fick honom sparkad vet jag inte, kanske var det planerna på att sälja elnätet i Sverige och satsa intäkterna på kärnkraft i Storbritannien eller uppgifterna om att det inte finns någon övre gräns på skadeståndsskyldigheten vid ett kärnkraftshaveri i Tyskland. Kanske var det debattartikeln i DN där Lars G beskriver Vattenfall som en besjälad pådrivare i ” i klimat-, miljö- och säkerhetsfrågor.” och dessutom beskriver svenska staten som en ”engagerad ägare”.

Det är ingen nyhet att det finns flera toppar i näringslivet som är väldigt förtjusta i kärnkraft. Jag tror säkert att Lars G Josefsson tycker att det är företagsekonomiskt försvarbart att storsatsa på kärnkraft trotts de osäkra kalkylerna och att det är mindre viktigt att det helstatliga Vattenfall äger elnät i Sverige. En försäljning av Vattenfalls elnät handlar om ca 850.000 abonnenter och affären skulle vara i storleksordningen 50 miljarder kronor. Det skulle väl knappt räcka till en ny kärnkraftsreaktor, men tanken var kanske att förtjänsten från lönsam svensk vattenkraft skulle betala mellanskillnaden. Eller var tanken att investeringen istället skulle ske i svensk kärnkraft och att snacket om brittisk kärnkraft skulle snabba på det hela?

Vattenfall har haft en häpnadsväckande expansion under Lars G, i början av året köpte man nederländska Nuon för närmare 97 miljarder kronor. Planerna var att expansionen i brittisk kärnkraft skulle ske nästa år. Samtidigt finns det planer på nya svensk kärnkraft. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst att satsa. I Vattenfalls styrdokument finns ett direktiv om satsningar på förnyelsebar energi, men just dessa satsningar har varit desto blygsammare och inte alls så angelägna.

Nu har ju Lars G hållit på i snart tio år, så socialdemokraterna ska väl vara lite försiktiga med att kasta sten i glashus, även om det verkar som Vattenfall tagit sig än större friheter på sistone, trotts klimatfrågans allt större tyngd.

När det gäller skadeståndsskyldigheten vid ett kärnkraftshaveri, så är detta varken särskilt uppseendeväckande eller någon nyhet (uppgifterna publicerades i Svd 15 sep). Samma regler om obegränsat skadeståndsansvar gäller även de andra kärnkraftsägarna i Tyskland och samma villkor gäller även i Finland, då är det väl märkligare att det finns ett tak på 3,3 miljarder i Sverige. Om kärnkraften är så säker som ägarna påstår så behövs det väl inget tak, eftersom det inte kommer att ske några katastrofer… och om det ändå trotts allt bättre vetande skulle inträffa ett haveri så lär väl Vattenfalls konkurs vara en liten katastrof i jämförelse.

Anledningen till att Lars G fått hållas sägas vara att det gått så bra för Vattenfall, men jag undrar var det kommer att sluta. Kommer det att bli vinst eller förlust på kärnkraftsäventyret i Tyskland? För närvarande står de bägge kärnkraftverken i Krümmel och Brunsbüttel stilla. Det är tveksamt om något av verken kommer att få tillstånd att startas på nytt, annars är det avveckling som gäller. Investeringarna i kolkraft borde ju bli mindre lönsam om klimatförändringarna ska kunna bromsas. Och vad har Vattenfalls turer kostat det svenska varumärket? En vinnare är i alla fall Lars G själv som kan gå i pension med en rejäl ersättning och om jag gissar lär lämna landet för en bekväm ålderdom i rika vänners sällskap.

Till sist kan jag inte låta bli att visa Tage Danielssons kärnkraftsmonolog. Lite kuriosa är att jag hittade ursprunget till monologen som publicerades redan 1974 i boken ”Tankar från roten”.