Första helgen i maj så var jag ute på långpromenad i Malmö. Sambon jobbade som vanligt timmar i hemtjänsten både lördag och söndag så jag spenderade dagarna ihop med hunden. Luften var varm, fåglarna kvittrade och det var ljuvligt att strosa omkring. I tankarna rörde sig ett remissvar som jag skulle ta ställning till. Det handlade om Malmöstads åtgärdsprogram mot buller år 2009 till 2013. Hunden och jag strosade från de centra delarna av Malmö söderut mot sambons kolonilott i Elinelund med uppmärksamma öron.
Trafiken var inte särskilt tät vid Operahuset bredvid Pildammsparken, den susade på, med inblandning av en och annan tjutande eller mullrande motorcykel som mest påtagliga ljudkälla.
Ju längre söderut vi kom desto mindre trafik var det. Inne i radhus och villakvarteren var det faktiskt flygplanen och gräsklipparna som stod för de mest påtagliga ljudinslagen.
Vi tog vägen genom ett grönområde där en ljuvlig körsbärsallé blommade, det var härligt. Döm om min förvåning när friden förstördes av en ung kille som kom farande på cykelstigen i en stor stadsjeep. Jag vet inte om han var ute efter att testa terrängegenskaperna i grönområdet, men jag blev så förvånad att jag inte ens hann bli rädd. Motorn mullrade hotfullt även om hastigheten inte var så hög.
I ett radhusområde fick jag syn på två grannar som troligen har helt olika förhållande till bilen. På den ena garageuppfarten stod en liten Smart som lätt och ledigt rymdes mellan garageporten och trottoaren. Framsidan hos grannen dominerades helt att en stor Jaguar som tedde sig helt oproportionerlig i förhållande till huset och uppfarten. Jag skulle tro att den stora Jaggan lät betydligt mer än den nätta Smarten när ägaren tog en tur i stan.
Ute på kolonilotten så fick Shiela välförtjänt belöning och vi njöt i solskenet. Vinden låg på från sydöst så vi hörde vindbruset av långtradarna på väg till och från Öresundsbron, med inslag av en eller annan högljudd motorcykel. Genom huvud for en tanke på hur annorlunda Malmö hade låtit om endast kvinnor hade haft körkort…
På vägen tillbaka plockade vi de aluminiumburkar som vi passerade, det blev ca 20 st. Ingen gick dock att panta så de lämnades direkt på återvinningsstationen.
Enligt bullerprogramet hade vi vandrat genom några av Malmös tystare delar, det stämmer säkert. Jag skulle tro att endast något hundratal av de ca 50.000 malmöbor som har mer än 30 dBA vägljud inomhus bor i de delar där vi vandrat. Enligt bullerprogramet skulle det kosta 250 miljoner att få ner ljudet genom passiv bullerdämpning som tex (ljudisolerande fönster). Vill man tysta även skolorna tillkommer ca 70 miljoner och vill man få bort bullret från parker, rekreationsområden och torg blir det ytterligare ca 40 miljoner. Sammanlagt alltså ca 360 miljoner. Dagens investeringstakt är 1,5 miljoner om året, det skulle alltså ta ca 240 år att få bort bullret om allt annat är lika (vilket det inte kommer att vara).
Det är så klart mycket enklare att angripa källan till bullret, Att skapa ett lugnare körtempo skulle göra stor skillnad, att minska vägtrafiken skulle göra ännu större skillnad. Det kräver dock politisk beslutsamhet eftersom det är ett känsligt ämne med ett i dubbel bemärkelse högljutt motstånd som är bortskämt med hög framkomlighet. Prognoserna pekar på kraftiga trafikökningar med dagens trafikplanering.
Enligt Malmös miljöförvaltning bedöms den samhällsekonomiska kostnaden enbart för det upplevda bullret vara ca 250 miljoner om året i Malmö. Då är inte hälsokostnaderna för det trafikbuller som vi normalt inte reflekterar över medräknat. Enligt en SIKA rapport från 2003 bedöms den samhällsekonomiska kostnaderna för vägtrafikbuller i Sverige vara 5-10 miljarder om året.
Jag har följt den amerikanska valrörelsen med visst intresse. Barack Obama har gjort ett gott intryck och hans budskap om ett hopp om ett annat USA kan förhoppningsvis innebära en förändring.
På senare tid har Obama fått problem med gamla uttalanden som pastorn i hans församling har gjort. Gång efter gång har nyhetsmedia som Foxnews, CBS och ABC visat är pastorn fördömer USA och dessutom påstår att 11:e september är en konsekvens av USA:s utrikespolitik (vilket anses var helt orimligt, eftersom alla vet att det handlar om avundsjuka och blint hat).
Här är ett inslag från ABC news som beskriver det hela.
Fox News försöker ge pastorn en chans att förklara sig, eller...
En fördjupad analys av vad pastorn sa följer, även den på Fox News.
Jag tycker att det är nästan komiskt hur dålig denna journalistik är. Som tittare blir jag bara trött av allt pladder och sakfrågan dränks totalt i det hätska tonläget, som verkar i det närmaste frammanat för att misskreditera den som ska försvara pastorns uttalande.
Som kontrast kan man se en timmeslång intervju på PBS som har en helt annan approach.
Om man inte orkar se hela intervjun så kommer här några utdrag ur den, där man kan läsa vad pastorn sa och hans egna ord om vad han menade.
Från predikan 2003:
REVEREND JEREMIAH WRIGHT (SERMON TAPE): Where governments lie, God does not lie. Where governments change, God does not change. And I'm through now. But let me leave you with one more thing. Governments fail. The government in this text comprised of Caesar, Cornelius, Pontius Pilate - the Roman government failed. The British government used to rule from East to West. The British government had a Union Jack. She colonized Kenya, Ghana, Nigeria, Jamaica, Barbados, Trinidad and Hong Kong. Her navies ruled the seven seas all the way down to the tip of Argentina in the Falklands, but the British government failed. The Russian government failed. The Japanese government failed. The German government failed. And the United States of America government, when it came to treating her citizens of Indian descent fairly, she failed. She put them on reservations. When it came to treating her citizens of Japanese descent fairly, she failed. She put them in internment prison camps. When it came to treating citizens of African descent fairly, America failed. She put them in chains. The government put them on slave quarters, put them on auction blocks, put them in cotton fields, put them in inferior schools, put them in substandard housing, put them in scientific experiments, put them in the lowest paying jobs, put them outside the equal protection of the law, kept them out of their racist bastions of higher education and locked them into position of hopelessness and helplessness. The government gives them the drugs, builds bigger prisons, passes a three-strike law, and then wants us to sing God bless America? No, no, no. Not God bless America; God damn America! That's in the Bible, for killing innocent people. God damn America for treating her citizen as less than human. God damn America as long as she keeps trying to act like she is God and she is supreme!
BILL MOYERS: What did you mean when you said that?
REVEREND WRIGHT: When you start confusing God and government, your allegiances to government -a particular government and not to God, that you're in serious trouble because governments fail people. And governments change. And governments lie. And those three points of the sermon. And that is the context in which I was illustrating how the governments biblically and the governments since biblical times, up to our time, changed, how they failed, and how they lie. And when we start talking about my government right or wrong, I don't think that goes. That is consistent with what the will of God says or the word of God says that governments don't say right or wrong. That governments that wanna kill innocents are not consistent with the will of God. And that you are made in the image of God, you're not made in the image of any particular government. We have the freedom here in this country to talk about that publicly, whereas some other places, you're dead if say the wrong thing about your government. . . .
Från predikan 16 september 2001
REVEREND WRIGHT (SERMON TAPE): The people of faith have moved from the hatred of armed enemies, these soldiers who captured the king, those soldiers who slaughtered his son and put his eyes out, the soldiers who sacked the city, burned the towns, burned the temples, burned the towers, and moved from the hatred for armed enemies to the hatred of unarmed innocents, the babies, the babies . "Blessed are they who dash your baby's brains against a rock." And that my beloved is a dangerous place to be. Yet, that is where the people of faith are in 551 BC and that is where far too many people of faith are in 2001 AD. We have moved from the hatred of armed enemies to the hatred of unarmed innocents. We want revenge. We want paybacks and we don't care who gets hurt in the process. I heard Ambassador Peck on an interview yesterday. Did anybody else see him or hear him? He was on Fox news. This is a white man and he was upsetting the Fox news commentators to no end. He pointed out. You see him John? A white man he pointed out -an Ambassador! He pointed out that what Malcolm X said when he got silenced by Elijah Mohammad was in fact true. America's chickens are coming home to roost! We took this country by terror away from the Sioux, the Apache, the Arawak, the Comanche, the Arapaho, the Navajo. Terrorism! We took Africans from their country to build our way of ease and kept them enslaved and living in fear. Terrorism! We bombed Grenada and killed innocent civilians, babies, non-military personnel. We bombed the black civilian community of Panama with stealth bombers and killed unarmed teenagers and toddlers, pregnant mothers and hard-working fathers. We bombed Gadafi's home and killed his child. "Blessed are they who bash your children's head against a rock!" We bombed Iraq. We killed unarmed civilians trying to make a living. We bombed a plant in Sudan to payback for the attack on our embassy. Killed hundreds of hard-working people; mothers and fathers who left home to go that day, not knowing that they would never get back home. We bombed Hiroshima! We bombed Nagasaki, and we nuked far more than the thousands in New York and the Pentagon, and we never batted an eye! Kids playing in the playground, mothers picking up children after school, civilians - not soldiers - people just trying to make it day by day. We have supported state terrorism against the Palestinians and Black South Africans, and now we are indignant? Because the stuff we have done overseas has now been brought back into our own front yards! America's chickens are coming home to roost! Violence begets violence. Hatred begets hatred and terrorism begets terrorism. A White Ambassador said that y'all not a Black Militant. Not a Reverend who preaches about racism. An Ambassador whose eyes are wide open, and who's trying to get us to wake up and move away from this dangerous precipice upon which we are now poised--
BILL MOYERS: You preached that sermon on the Sunday after 9-11 -- almost 7 years ago. When people saw the sound bites from it this year, they were upset because you seemed to be blaming America. Did you somehow fail to communicate?
REVEREND WRIGHT: The persons who have heard the entire sermon understand the communication perfectly. What is not the failure to communicate is when something is taken like a sound bite for a political purpose and put constantly over and over again, looped in the face of the public. That's not a failure to communicate. Those who are doing that are communicating exactly what they wanna do, which is to paint me as some sort of fanatic or as the learned journalist from the New York Times called me, a "wack-a-doodle." It's to paint me as something. Something's wrong with me. There's nothing wrong with this country. There's -its policies. We're perfect. We-our hands are free. Our hands have no blood on them. That's not a failure to communicate. The message that is being communicated by the sound bites is exactly what those pushing those sound bites want to communicate.
BILL MOYERS: What do you think they wanted to communicate?
REVEREND WRIGHT: I think they wanted to communicate that I am- unpatriotic, that I am un-American, that I am filled with hate speech, that I have a cult at Trinity United Church of Christ. And, by the way, guess who goes to his church, hint, hint, hint? That's what they wanted to communicate. They know nothing about the church. They know nothing about our prison ministry. They know nothing about our food share ministry. They know nothing about our senior citizens home. They know nothing about all we try to do as a church and have tried to do, and still continue to do as a church that believes what Martin Marty said, that the two worlds have to be together-the world before church and the world after postlude. And that the gospel of Jesus Christ has to speak to those worlds, not only in terms of the preached message on a Sunday morning but in terms of the lived-out ministry throughout the week.
Säga vad man vill men Wright är en pastor i Martin Luther Kings anda, han är inte nöjd med sitt USA, han verkar knappt dela religion med sin president.
Som bakgrund till pastorns missnöje med “det vita USA” är fängelsestatistiken talande:
Osaklig media måste göra det svårt att bedriva en konstruktiv valrörelse i USA. Det hopplösa snuttifierandet måste göra det hart när omöjligt att blida sig en grundad uppfattning om de viktiga frågorna. Förhoppningsvis är antalet amerikaner som trotts detta försöker sätta sig in i ödesfrågorna tillräckligt många…
Den senaste veckan har jag deltagit i tre olika aktiviteter med en röd tråd, nämligen en hållbar utveckling.
Först ställde jag mig i en av Malmös vältrafikerade korsningar ihop med något hundratal andra under ca 20 minuter (planen var att hålla på i 30 minuter). Det var första gången för mig, men den 6:e gången för Klimax i Malmö. Meningen med manifestationerna är att belysa det orimliga i att biltrafiken tar så stor plats i staden och att den dessutom ökar, trotts de väldokumenterade konsekvenserna (klimatförändring, luftföroreningar, buller, olyckor, minskad framkomlighet, otrygghet och ”död yta”). Stämningen var god, ja rent av upprymd och entusiastisk. Nu äntligen kändes det som att man gjorde något.
Två ”dialogpoliser” övervakade det hela och dirigerade trafiken så att den kunde flyta vidare runt manifestationen. Kanske var polisen lite väl effektivt för efter vad jag tror var en kvart så utvidgades manifestationen till hela korsningen och då hindrades trafiken i realiteten. En 20-årig kille i en nyare golf med en jämnårig kompis i passagerarstolen fick därför sin framfart hindrad och kände sig troligen väldigt kränkt. För han rusade motorn, lade i en växel och körde rent rått in i avspärrningen. En tjej fick foten överkörd och skrek, en kille for upp på den accelererande bilens motorhuv. Väl igenom korsningen tvärnitade bilen och killen for ner i gatan, i samma stund som han landat tryckte bilisten gasen i botten och det såg för ett ögonblick ut som om den liggande aktivisten skulle bli överkörd. Nu gick det tack och lov inte så illa, bilisten smet från platsen i hög fart medan de två poliserna sprang efter. Kort därefter avblåstes manifestationen. Adrenalinnivån hade höjts märkbart, en något chockad men ändå i stort sätt lugn stämning rådde.
Egentligen var det inträffade inte så konstigt, det inträffar dagligen trafikolyckor i Malmö där oskyddade trafikanter blir påkörda, tempot i trafiken är uppskruvat, unga killar leker i sina bilar, smockan hänger i luften när framkomligheten upplevs hindrad av en eller annan orsak. När det blir så uppenbart att någon med flit ställer sig i vägen så blir det bara för mycket för den som redan är uppe i varv. Tyvärr ter ju sig verkligheten allt för ofta annorlunda när man sitter i en stålbur på över ett ton, med händerna på en ratt och foten på hundratals "hästar". Omgivningen blir liksom mer avlägsen och beteenden som hade fått en att rodna av skam om man befann sig i en annan situation blir nu nästan naturliga.
Jag har själv varit en ung kille bakom ratten på en sportbil och betedde mig då flera gånger allt annat än omdömesgillt. I efterhand är det lätt att tycka att det vore rätt åt mig om jag blivit av med körkortet, men den inställningen hade jag knappast då. Jag lugnade dock ner mig väsentligt efter att ha åkt på en fortkörning där kortet klarade sig med en marginal på knappa 3 km/h. Vad kan jag säga, det var 8 år sedan och jag var allmänt omedveten. Min och många unga mäns inställning till bilen kan väl liknas vid den amerikanska vapenlobbyns inställning till rätten att bära vapen. Mycket har dock hänt med mig sedan dess…
Dagen efter var jag på miljöförvaltningen i Malmö när en pedagogisk satsning på ”lärande för hållbar utveckling” startade. Projektet ska hålla på till 2014 och förhoppningen är att en mycket högre medvetenhet ska genomsyra Malmö. En rad lyckade projekt som redan genomförts lyftes fram och det var riktigt roligt att se hur många eldsjälar som jobbar långsiktigt för att vända utvecklingen. Några politiker talade om framtiden bland andra Lari Pitkä-Kangas (mp) kommunalråd med ansvar för stadsekologi och Mats Pertoft (mp) riksdagsledamot och talesman i skolfrågor. Jag blev på riktigt gott humör av detta, det är så lätt att fastna i allt som inte går åt rätt håll.
Kärnan i Mats budskap är att, eftersom våra basbehov redan är tillfredställda så ägnar vi allt mer resurser och tid åt överflödskonsumtion dvs. sätter allt mer ”guldkant” på tillvaron. Allt för att motivera fortsatt konsumtion (och ekonomiskt tillväxt), till och med de mest basala tingen har laddats med grandiositet. Det kan gälla kalsonger, badrum, sängar, handväskor, drycker eller yrkestitlar. Det goda livet har blivit något som man i allt större grad behöver köpa sig istället för något som man lever. Alla ytor ska se tilltalande ut, medan det som finns under ytan inte behöver ha någon substans.
Illusionsnummerna består i att det ofta är mer framgångsrikt/tilltalande att verka göra något bra, att verka vara sympatisk eller lyssnade, än att ta sig an den komplicerade och mångtydiga verkligheten och faktiskt i praktiken låta det man pratar om genomsyra vad man verkligen sysslar med. Pr-branschen sysselsätter allt fler och det läggs ca 50 miljarder på marknadsföring i Sverige, vilket kan jämföras med de 42 miljarder som staten satsade på utbildning och universitetsforskning år 2007.
Ett nollsummespel uppstår då alla är lite tjusigare och man faktiskt inte stiger i anseende fast man har satsat på ”de rätta attributen”, det krävs liksom bara för att man ska hänga kvar. När alla grannarna har både renoverat badrummet och köket så kan du inte känna dig lika nöjd med ditt nya kök. Att åka till Kanarieöarna är liksom inte så givande är kollegorna solar i Thailand. Eller när alla militärer har blivit officerare så är det inte så kul att vara kapten längre. Mats Alvesson var mycket underhållande och lockade till många skratt trotts det allvarliga ämnet. Mitt intryck efter fördedraget var att han kunde ha lagt mer tid på psykologin bakom dessa fenomen och varför vårt samhälle uppmuntrar dessa fenomen i en sådan omfattning.
En liten iakttagelse från dessa tre evenemang var att de alla tre engagerade många tjejer och kvinnor. I klimatmanifestationen var den mest representerade gruppen, tjejer under 25 år (minst representerade var nog män över 50 år) . När det gällde ”lärande för hållbar utvecklig” tycktes det vara kvinnor mellan 30 och 40. På föredraget om ”Tomhetens triumf” var det kvinnorna runt 60 år (medan personer under 30 var lätträknade).
Jag har varit på miljöpartiet i Malmö och lyssnat på ett föredrag om grön ideologi av det före detta språkröret Birger Schlaug. Det var väldigt intressant! Birger började med insikten om att allt hänger ihop genom att påminna om att vi till ca 70% består av vatten. Detta vatten består av en nästan ofattbar mängd vattenmolekyler. Sannolikt så delar varje nu levande människa vattenmolekyler med tidigare berömdheter som Einstein, Gandhi, Hitler, Jesus och Mohammed. Vi ingår i ett jättelikt kretslopp, med koppling både framåt och bakåt, samma byggstenar återanvänds gång efter gång förutsättningarna beror på det som varit.
En definition av vad som är en politisk ideologi är att den ska kunna besvara frågorna:
1: Hur fungerar världen idag? 2: Vad ledde fram till att välden ser ut som den gör? 3: Hur tycker man att världen borde se ut? 4: Vad behöver göras för att man ska få den värld man vill ha?
Den gröna ideologin innebär (mycket förenklat) följande:
1: Världen är på väg mot en katastrof! Dagens ekonomiska system värdesätter inte ekosystemen som är grunden för livet på vår planet. Vi urholkar i en ökande takt möjligheterna att upprätthålla de biologiska system som vi är en del av och sågar bokstavligen av den gren som vi sitter på. Detta kan inte fortgå.
2: De ideologier som har dominerat och dominerar har alla det gemensamma draget att de är dominansideologier. Dvs de bygger på/bortser från någon form av ohållbart maktförhållande: Norr dominerar över Syd. Rika dominerar över fattiga. Vita dominerar över svarta. Män dominerar över kvinnor. Ekonomin dominerar över ekologin. Människan dominerar över ekosystemen.
3: Jorden är begränsad och de livsuppehållande systemen på jorden måste sätta gränsen för människans aktiviteter. Människan är en social varelse och måste leva i harmoni med sin omgivning. Sociala orättvisor skapar disharmoni. Den världsordning som vi borde ha är den som vi skulle tycka var ok om vi föreställer oss att vi skulle återfödas på jorden på en slumpmässig plats och som en slumpmässig varelse.
4: Det ekonomiska systemet måste göras om (på politisk väg). Synen att människan får sitt värde utifrån vad den producerar och/eller konsumerar måste ändras (på politisk väg). Människor måste växa upp under sådana förhållanden att de blir naturligt medvetna om det ansvar det innebär att vara människa.
Birger menar att det behövs ett grönt parti måste vara radikalt för att det inte ska ”ätas upp” av de rådande normerna. Hans erfarenhet är att en politiker som befinner sig ”i maktens grytor” befinner sig på ett ”sluttande plan” där man obönhörligen bombarderas med de rådande normerna och får sin världsbild förskjuten. En vital demokrati och delaktighet är ett måste för att kunna förändra de rådande normerna.
Jag kom att tänka på en artikel i senaste numret (nr 16) av tidskriften ”Fokus” som handlar om de nya moderaternas ideologi. Katrine Kielos skriver:
Jag tycker att detta är insiktsfullt, det saknas visioner förutom att alla ska arbeta. Kielos avslutar med att hon istället ”gärna skrivit om socialdemokraternas planer, men de är vad jag förstår hemligstämplade.” Behovet att levande ideologier och visioner är stort även i dessa tider, den politiska eliten verkar i allt för stor utsträckning vara uppäten av systemet.
Jag blir dock glad av att läsa den kristdemokratiske EU-parlamentarikern Anders Wijkman som på något underligt sätt har behållit skärpan och skriver (i Dagensmiljö 17/4) följande:
2007 var året då ca 18% av alla nyregistrerade bilarna var klassade som miljöbilar (högsta någonsin) och ca 35% av alla nya bilar var dieselbilar (som släpper ut ca 20% mindre koldioxid än motsvarande bensinbil). Totalt så var ca 50% av alla nya bilar antingen miljöbilar eller dieselbilar. Samtidigt så såldes det 306.799 nya bilar vilket var det högsta antalet sedan det ”glada” 80-talet. Huvudorsakerna till detta var den ”goda” konjunkturen, miljöbilsbonusen, gynnsammare beskattning av dieselbilar och troligtvis stora skattelättnader för förmögna personer. Förhoppningen var att allt detta sammantaget skulle leda till mindre utsläpp från biltrafiken. Åtminstone var det var bilindustrin förutspådde.
Visst, bränsleförbrukningen från nya bilar minskade med hela 6,4% jämfört med året innan (från 7,8 l/100 km år 2006 till 7,3 l/100 km år 2007). Koldioxidutsläppen från nya bilar (när de körs på bensin eller diesel) minskade med 4,2% (från 189 g CO2/km år 2006 till 181 g CO2/km år 2007) . Anledningen till att minskningen i bränsleförbrukning är större än minskningen av koldioxidutsläppen är att dieselmotorn släpper ut 10% mer koldioxid än bensinmotorn vid samma förbrukning.
Tittar man på alla bilar (även de gamla) så minskade bränsleförbrukningen från 8,5 l/100 km år 2006 till 8,3 l/100 km år 2007. (Alla uppgifterna kommer från vägverket).
Sammantaget så betydde denna effektivisering av bilflottan en minskning av koldioxidutsläppen med ca 150 000 ton. Dessutom ökade andel biobränslen från 3,5% till 4,5% vilket innebar en ytterligare minskning av koldioxidutsläppen med ca 210 000 ton.
Totaltsätt hade koldioxidutsläppen från vägtrafiken minskat med ca 2% (360 000 ton) under år 2007 om det inte var för en ”liten” detalj. Vägtransporterna ökade nämligen med hela 2,8% under 2007, samtidigt som lasten på lastbilarna blev allt tyngre. Sammantaget så innebar trafikökningen en ökning av koldioxidutsläppen med 660 000 ton vilket totalt sätt gav en ökning på ca 300 000 ton koldioxid från vägtrafiken år 2007!
Det finns ett trafikpolitiskt mål att utsläppen från vägtrafiken ska vara oförändrad mellan år 1990 och år 2010. Om det endast hade varit en fråga om effektivare vägtransporter så hade detta inte varit ett särskilt djärvt mål, då hade utsläppen redan minskat med 8% men eftersom trafikökningen hittills har varit hela 21% så har de totala koldioxidutsläppen ökat med 12% sedan 1990. Personbilarnas totala utsläpp ligger i stort sätt kvar på samma nivå som 1990 medan lastbilarna har ökat sina utsläpp med nästan 50%!
Totalt sättså står personbilarna för 65% av vägtrafikens koldioxidutsläpp, de tunga lastbilarna för ca 22%, de lätta lastbilarna för ca 10% och bussarna för ca 3%. Potentialen för att minska utsläppen från vägtrafiken är stor, men då ska man inte göra större delen av transportinvesteringarna i ny asfalt utan istället i nya spår! Trotts detta så har finansminister Anders Borg sagt att vi har överinvesterat i järnväg och vill därför satsa änu mer pengar på nya trafikleder sägs vara bättre för tillväxten. Min reflektion är att om vi inte byter riktning så kommer vi sannolikt att komma dit vi nu är på väg.
Nog om vägtrafiken. Den är endast ett av tecken i tiden (om än synligt även här uppe i vårt skyddade hörn av världen.) Visst är det väl underligt att vår regering som är så tuff när det gäller arbetslinjen är så vek när det gäller miljö och klimatmålen.
I slutändan lär kommande generationer bedöma oss efter vilken värld vi lämnade efter oss och hur vi hanterade de utmaningar som vi såg framför oss än efter hur duktigt vi arbetade ihop ett kapital som vi sedan "välförtjänt" konsumerade upp.
Det är inte utan en viss förtjusning som jag tar del av bilprovningens resultat från förra årets förstagångsbesiktningar, dvs. de bilar som blivit tre år och blivit besiktigade för första gången.
Som vanligt så klarade sig flera Toyota-modeller riktigt bra, några Ford, några Audi, några Mazda, några Saab och några Mitsubishi. Fast det var inte detta som fick mig att dra på smilbanden.
Jag skäms lite, för det var skadeglädje. Bland de allra sämsta modellerna hittade jag nämligen Sveriges vanligaste stadsjeep Volvo XC90. Av de tre år gamla bilarna så blev hela 23% av dieselvarianten och 16% av bensinvarianten underkända! Det kan inte betecknas som något annat än uselt, modellen började tillverkas 2002 och borde ha klarat av barnsjukdomarna för tre år sedan. Volvo kan trösta sig lite med att modellkonkurrenten BMW X5 var nästan lika dålig med 16% underkända för dieseln och 13% av bensinarna. Dessutom så klarade sig Volvo V50 riktigt bra med endast 1,5% underkända.
Nu fanns det ju exempel på stadsjeepar som klarade sig riktigt bra. Men visst känns det rätt att jeepägarna får gräva lite extra i plånboken för att hålla sina fordon rullande samtidigt som andrahandsvärdena snabbt sjunker. Stadsjeepens tid borde rimligen snart vara över samtidigt som de biltillverkare som fortsätter att satsar sina resurser oklokt riskerar att försvinna i samma veva.
Jag läste i dagens Sydsvenskan att antalet bilar per malmöbo hade ökat med 8,2% sedan år 2002. Det var den största ökningen bland de större städerna i landet. Orsaken är inte känd men den "goda" ekonomiska utvecklingen ihop med fler enfamiljshus i utkanten av Malmö tros ha bidragit.
I slutet på år 2002 fanns det 364 bilar per 1000 invånare i Malmö, snittet i Skåne var 452 och rikssnittet var 452.
I Lund var snittet 374, i Stockholm 369, högst i landet låg Solna med 676 och lägst Sundbyberg med 310.
Fem år senare i slutet på 2007 fanns det 394 bilar per 1000 invånare i Malmö (+8,2%), snittet i Skåne var 467 (+3,3%) och rikssnittet var 464 (+2,7%).
I Lund var snittet 379 (+1,3%), i Stockholm 373 (+1,1%) högst i landet låg fortfarande Solna nu med 702 (+3,8%) och lägst fortfarande Sundbyberg med 299 (-3,5%). Intressant är Uppsala, Sveriges fjärde största stad som hade 393 (-5,3%).
Ökningen i Malmö var alltså anmärkningsvärt hög även om biltätheten ökar både i Skåne och landet som helhet. Jag skulle tro att en del av ökningen kan förklaras med att Malmö blivit attraktivare för rika människor, både generellt och med de nya exklusiva lägenheterna i Västra hamnen. Att många danskar har flyttat hit eftersom Malmö relativt Köpenhamn är billigt att bo i och framför allt billigt att köpa bil i. Fler villor i Malmös utkanter har säkert påverkat, det känns liksom konstigt att ha ett garage och uppfart utanför huset utan att ha en bil.
Västra hamnen är i flera avseenden ett miljömässigt föredöme men när det gäller bilarna så har man inte vågat/velat göra något. Biltrafiken lär bli ett växande problem i takt med att området börjar bli färdig bebyggt. Det enda vettiga är att öka parkeringskostnaderna ordentligt, samtidigt som man ger utrymme åt kollektivtrafiken och bilpooler.
Potentialen för bilpooler borde vara god i Malmö men när jag försökte ordna en bilpoolsbil i min stadsdel föll det på att det inte gick att ordna en fast parkeringsplats i markplan (så att bilen är tillgänglig för alla i bilpoolen), kommunen kunde inte hjälpa till av rädsla för juridiska problem. Jag tror att bilpooler måste ersätta en stor del av innestadsbilägandet om inte Malmö ska bli ett trafikinferno likt Stockholm och Göteborg. Att reservera en del av innestadsparkeringarna till bilpoolsbilar skulle innebär ett nödvändigt uppsving för bilpoolerna samtidigt som det skulle spara en massa pengar åt malmöborna och minska trafiken.
Bilen är ju utan tvekan ett mycket praktiskt sätt att förflytta sig. I glesbyggden är den ibland det enda sättet att förflytta sig. Men bilen handlar om så mycket mer än transporter och det är därför den har tillåtits bli ett växande problem. När man ser debatten om massbilismen så framstår bilen allt mer som en "helig" ko. Det verkar inte spela någon roll att den skitar ner i en sådan utsträcking att tusentals människor dör varje år. Att den "trampar ihjäl" något hundra tal varje år. Att den "stampande horden" för ett sådant oväsen att alla som kan undviker att bosätta sig utmed de större "kostigarna". Det är väl inte helt rättvist att skylla problemen på "kon" (bilen), problemet är ju egentligen männen med Cowboykomplex, som ser ett bilen som en del av personligheten och tvunget ska fara fram med egna och överdimensionerade fordon oberoende av det faktiska transportbehovet, kosta vad det kosta vill...
Min uppfattning är att bilen liksom kon sin naturliga hemvisst på landsbyggden, att fylla städerna med bilar (liksom kor) fungerar riktigt dåligt. Det är oroväckande men inte så märkligt att utvecklingen går åt fel håll. Bygger man för massbilism så får man det.
Det känns minst sagt vanskligt att förlita sig på att handeln med utsläppsrätter och projekt i tredje världen ska vara metoden att minska de svenska utsläppen av växthusgaser. Visst låter det enkelt att göra överlåta åt marknaden att bestämma var minskningarna ska ske. Men åtminstone jag blir misstänksam när man tror att man kan fortsätta expandera lastbilstransporterna och flygtrafiken samtidigt som handeln med utsläppsrätter ska minska utsläppen någon annanstans. Riktigt märkligt blir det när man tror att ökande utsläpp i Sverige ska kunna kompenseras med åtgärder i tredje världen. Om det är svårt att kontrollera utsläppen i Sverige så måste det var extremt svårt att hålla koll på hur stora verkliga minskningar som projekten i tredje världen verkligen bidrar med. Det är inte svårt att förutse att de verkningsfulla projekten i dessa länder snabbt kommer att bli en bristvara, samtidigt som man här hemma fortsätter att bygga in sig i ohållbar infrastruktur.
Utsläppshandeln är en av mekanismerna i Kyoto-protokollet som ska leda till minskade utsläpp av växthusgaser. Tanken är att marknaden ska se till att utsläppen minska där det är billigast först, vilket innebär att de investeringar som görs blir så kostnadseffektiva som möjligt.
Problemet är att hittills så har utsläppsrätterna delats ut gratis i en så stor omfattning att ett överskott har uppstått och någon verklig handel inte har uppstått. I och för sig så startade inte handeln förrän år 2005 och lite intrimning får man väl räkna med. Mycket tyder dock på att de myndigheter (och slutligen politiker) som ska fördela utsläppsrätterna inte klarar av att stå emot de starka särintressen som inte vill betala något för sina utsläpp. Röster höjs för att man ska kunna fortsätta som vanligt och att minskningarna ska ske någon annanstans.
I den första handelsperioden (år 2005-2007) så tilldelades de svenska anläggningarna (som stod för ca 30% av Sveriges inhemska växthusgasutsläpp) årliga utsläppskvoter på 22,6 miljoner ton koldioxid.
Vid avstämningen så hade anläggningarna släppt ut 19,4 miljoner ton under år 2005 och 19,9 miljoner ton år 2006. (källa naturvårdsverket)
De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige motsvarade 66,9 miljoner ton koldioxid år 2005 och 65,7 miljoner ton år 2006. (källa naturvårdsverket)
Alltså ökade utsläppen inom den handlande sektorn med ca 3% samtidigt som utsläppen inom den icke handlande sektorn minskade med 4%. Resultaten från 2007 är inte klara ännu, men man kan ju hoppas att de handlande sektorerna har börjat minska sina utsläpp även om handeln med utsläppsrätter har präglats av överskott.
Nästa handelsperiod sträcker sig mellan år 2008 och 2012, för dessa år delar Sverige ut årliga utsläppskvoter på 22,5 miljoner ton koldioxid per år. Alltså går man från 22,6 miljoner ton till 22,5 miljoner ton, det känns ju knappast som om de handlande sektorerna behöver känna någon stress att minska sina utsläpp eftersom man endast behövde kvoter på 19,9 miljoner ton år 2006. Tvärt om så delar man ut gratis utsläppskvoter på 1,4 miljoner ton till ett fossilgas eldat kraftverk i Malmö.
Huvudanledningen till att vi nästan fasat ut oljeuppvärmning av villor i Sverige är att koldioxidskatten har gjort villaoljan väldigt dyr. Samtidigt så har vi fått nya bolag som Nibe och IVT som tillverkar värmepumpar för villauppvärmning. Nu behöver vi i alla fall inte vara nervösa för att husen ska bli utkylda pga. utvecklingen i mellanöstern. Tyvärr kan man inte säga samma sak om våra transporter som står och faller med utvecklingen i ett fåtal oljenationer.
Det talas ofta om hur dyrt det blir att minska utsläppen här hemma, men ärligt talat så måste ju miljonprojekten ändå renoveras snart, så varför inte då göra det på ett långsiktigt hållbart sätt. Valet mellan investeringar i ökade transporter på järnväg eller motorväg borde vara enkelt eftersom mer vägtransporter har så många andra negativa effekter och investeringarna i ökade transporter verkar ändå vara nödvändiga.
Visst kostar det lite mer att bygga nya byggnader med låg energiförbrukning men denna kostnad tjänas ju in när driftkostnaderna minskar. Visst ser det fint ut med glasfasader men det är ju helt tokigt att bygga nytt som måste värmas extra mycket på vintern och kylas extra mycket på sommaren.
Visst kan man ta tillvara på metangasen från en soptipp i Brasilien men att använda denna insats som förevändning för att bygga energislösande byggnader här hemma bara för att det råkar vara trendigt för tillfället, är knappast att ta problemet med klimatförändringen på allvar.
Det talas också om att vi kommer att förlora så många jobb här hemma om vi minskar våra utsläpp. Visst är det så, vi kommer att får färre lastbilschaufförer, färre asfalterare, färre bilförsäljare, färre charterbolag och färre tester av stadsjeepar. Vi kommer dock att få fler lokförare, fler järnvägsbyggare, fler cykelförsäljare, fler vandrarhem och fler tester av cykelkärror. Jag tror framför allt att vi kommer att trivas mycket bättre i ett land där det märks att man tar en av de stora ödesfrågorna (klimatförädringen) på allvar
Med en verklig omställning så kommer vi att öppna för nya företag inom branscher för förnyelsebar energi, energi effektivisering och energieffektiva transporter. Dessa företag kommer dessutom att ha en global efterfrågan. Samtidigt som vi får räkna med att stadsjeeps beroende bilindustri kommer att avvecklas.
I veckan har jag tagit del av insikter skänkta av allvarliga personer med glimten i ögat. Gemensamt för dessa personer är deras känsla för språket och förmåga att uttrycka insikter utan att bli nedsättande. Först såg jag programmet Babel Special med Kristina Lugn som jag förstått att uppskatta efter ett sommarprogram för några år sedan. Det som får mitt hjärta att klappa lite extra när jag lyssnar på henne är hennes förmåga att förmedla vikten av insikten att man både spelar huvudrollen i sitt liv och en betydelsefull biroll i andras liv. Och trotts eller möjligen pga hennes navelskådande och depresiva förflutan så framstår hon som så varmt och medvetet närvarnade. Titta på intervjun med henne.
Eftersom jag slutat prenumerera på DN och börjat med veckomagasinet Fokus så fick jag läsa Fredrik Lindströms spaning om "Långsiktig kortsiktighet". Fredrik Lindström påminner mig om Tage Danielsson på så sätt att han har funnit ett charmigt och indirekt sätt att föra fram viktiga och intressanta tankar, samtidigt som han uppfattas som en underhållare. Det märks att den killen tänker innan han börjar prata. Vad sägs om denna avslutning på spaningen?
"Man kan aldrig bli bestulen på något man inte har och aldrig har haft. Om en människa dör långt tidigare än genomsnittet så säger vi att hon dog »mitt i livet«. Men ingen kan dö mitt i livet, alla som dör gör det vid slutpunkten av sitt liv.
Det bräckliga livet är just så värdefullt för att det är kortsiktigt. Det är här och nu, vad vi än inbillar oss. Om man inte klarar av att leva det så, försöker man i stället göra ett långsiktigt projekt av det, och investerar därmed i något man inte har. Det är ekonomiskt vansinne.
Precis som det är att försöka bedriva människans gemensamma verk i naturens kretslopp i ett kortsiktigt perspektiv. Vi måste börja från början. Lära oss att bygga ett hus från grunden, så att det håller länge. Så att många människor kan dela det och där framleva sina kortsiktiga och underbara liv – med endast tiden som skiljeväggar. Det är verklig ekonomi det, och den har ingenting med tillväxt och mycket lite med pengar att göra."
I dagens sydsvenskan fanns en intervju med moderaternas miljötaletsperson Sofia Arkelsten. Jag skulle tro att artikeln inte riktigt blev som Sofia hade önskat sig, för den var rätt så komisk.
Som miljöpartist är det väl naturligt att det blir komiskt med en moderat som säger:
"– Miljöpartiet har faktiskt det allra bästa partinamnet. Jag är avundsjuk. Det låter som att de är väldigt bra på miljöpolitik. Men det är de inte."
I denna artikel så är citatet dock långt ifrån den bästa komiken. Vad sägs om:
"Vi tror på principen att förloraren ska betala."
Möjligen har hon blivit felciterad eller eller råkat ut för en freudiansk felsägning. Betydelsen kan vara dubbel, antingen är det rätt att världens förlorare (U-länderna) ska står för kostnaderna medan de rika länderna ska kunna fortsätta som vanligt eller så kan det betyda att "vinnarna" är de som hittat ett sätt att slippa betala. Jag vet inte vad hon menar, men i miljörörelsen finns en variant som heter "Förorenaren ska betala". Med tanke på moderaternas hållning i frågor som biltullar, flygskatt och bensinskatt så tror jag dock inte att det var detta hon menade.
Sofia fortsätter nämligen att svara på frågan:
"Så moderaterna tycker numera att bensinpriset ska upp, men fordonsskatten ner? "
och svarar:
"– Nej. Det får du mig inte att säga. Men det är helt klart så att det inte är bilen som är problemet. Det är drivmedlet. "
Jag har hört Reinfeldt säga samma sak, men vad jag vet så måste man ha bränsle i bilen för att den ska kunna användas. Tron att en övergång till biobränslen skulle innebära att man kan fortsätta som vanligt trodde jag var genomskådad vid det här laget. Och föreställningen att man skulle kunna kompensera sitt körande genom att planera träd i afrika är väl uppenbart absurd?
Visst finns det säkert en och annan moderat som på riktigt är oroad av klimatförändringarna men jag tror tyvärr att villjan att göra vad som krävs är svagare än ovilljan mot att i grunden förändra de system som är orsaken till bland annat klimatförändringen (det är dock inget som moderaterna är ensamma om).
Jag tror att mycket av det nya moderata miljöintresset kan sammanfattas med följande citat:
"det viktiga är inte hur politiken utformas, utan hur den uppfattas."
Även detta citat kan ha dubbla betydelser, dels att det är viktigt att få folk med sig för att kunna göra de förändringar som krävs (vilket är riktigt) men också att det är viktigare för moderaterna att uppfattas som ett parti som tar miljöfrågorna på allvar än att man rent faktisk utformar sin politik utifrån de förutsättningar som miljön ger oss. Sofia tänkte troligen på den första betydelsen men ger på flera ställen uttryck för den andra:
"Enligt henne bör även en moderat miljöpolitik förknippas med honnörsord som frihet, ansvar, äganderätt och marknadsekonomi. Till skillnad från mer radikala miljöpolitiker vill hon inte att omställningen till en miljömässigt hållbar utveckling ska tvinga bort kapitalismen och tillväxten och tvinga oss alla att leva i en ny sorts samhällssystem."
Jag tror inte att kapitalismen bör avskaffas om man syftar på privat ägande, men jag tror dock att den spekulations och rovdriftskapitalism som vi ser idag är oförenlig med en hållbar utveckling. Som Göran Person så passande uttryckte det "Marknaden är en god dräng men en usel herre." Eller som Albert Einstein sa: "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka."
Tron att marknaden själv ska lösa de problem den skapar tycker jag är naiv:
"hon ser den internationella handeln med utsläppsrätter som det bästa exemplet på en marknadsanpassad klimatpolitik."
Tyvärr så har handeln med utsläppsrätter hittills inte fungerat av det enkla skälet att utsläppsrätterna har delats ut gratis och i alldeles för stor omfattning. Handeln har dock varit en framgång om man ser den som ett sätt att bedriva miljöpolitik som inte kostar något (även om effekten uteblivit). Förhoppningsvis kommer de nya kvoterna att sättas på pass lågt att det verkligen blir tal om en handel.
Till sist måste jag säga att det är glädjande att moderaterna insett att man inte kan bortse från miljöfrågan. Detta borde sporra även de andra partierna eftersom det nu inte blir lika lätt gömma sin egen oförmåga bakom påpekandet att någon annan är ännu sämre.
Så var det dags igen, både Sydsvenskan och Svenska Dagbladet för på ledarsidorna fram två av de vanligaste argument för att svenskarna INTE ska minska sina utsläpp av växthusgaser, eller åtminstone inte minska dem mer än någon annan.
1) Att vår andel av utsläppen i hela världen är väldigt liten. 2) Att det är effektivare att göra utsläppsminskningarna där det är billigare.
Vid en första anblick verkar bägge argumenten riktiga, men om man har insett att vår livsstil inte är långsiktigt hållbar så är det inte så svårt att se var argumenten brister.
1) Påstående att Sverige står för en liten andel av de globala utsläppen är i sig riktigt (ca 0,2%), men missar helt det faktum att svensken i sig är en stor utsläppare. När man tittar på utsläpp per person så står genomsnittssvensken för ca 7 ton/år (inräknat utrikes transporter, annars ca 6 ton/år). Genomsnittet i världen är ca 4 ton/år och person. En långsiktigt hållbar nivå för att undvika en global uppvärmning på mer än 2 grader ligger på ca 1,5 ton/år. Alltså finns det ett stort behov av att minska svenskarnas utsläpp!
2) Påståendet att det är billigare att minska utsläppen någon annanstans är också riktigt om man endast räknar kronor och ören just nu. Ja, det är dyrare att bygga järnväg i Sverige än i Kina, det är också dyrare att renovera husen i miljonprogrammet i Sverige än att bygga nya resurssnåla hus i Ukraina. Visst är svårare att få en svensk att avstå från en semesterresa till andra sidan jorden än en thailändare. Det är säkert billigare att övertala en indier att helt avstå från bil än att övertyga en svensk tjänstebilsköpare att köpa en liten bil.
Om man endast tittar på kostnaderna och bortser från vad som ändå måste göras så är det kortsiktigt billigare att göra investeringarna för ett hållbart samhälle någon annanstans. Visst finns det många ställen på jorden som är i stort behov av investeringar, men vilka signaler sänder vi i de rika länderna om vi hellre köper oss fria än tar hand om våra egna per person räknat mycket stora utsläpp? Vad betyder det för motivationen i dagens snabbväxande ekonomier om det inte finns något välfärdsland i världen som också har genomfört ett hållbart samhälle? Dessutom finns det inget som hindrar att vi både anpassar vårt eget samhälle och hjälper den fattigare delen av världen med deras, faktum är att det är det enda vettiga!
Lite komsiskt blir det väl ändå när man hävdar att det är slöseri med resurser att få svensken att välja bort stadsjeepen eller när man tycker att det är mer ekonomiskt att bygga ut motorvägarna för att få plats med fler lastbilar istället för att satsa på spårbunden godstrafik.
Jag misstänker att dessa argument används mest som en förevändning att vi i rika Sverige ska kunna fortsätta med vår resursslösande livsstil ända tills det rent faktiskt tar stopp.
För ett år sedan skrev jag ett inlägg om den klimatförändringslitteratur jag hade läst. Det har blivit ett antal böcker lästa sedan dess, jag tänkte berätta lite om de böcker som betytt mest för mig.
Tre insikter har visat sig vara något av en röd tråd:
1. The Tipping point 2. Jordens historia är också människans historia. 3. Orsaken till hur det är idag finns ofta långt tillbaka i tiden.
Jag kommer att berätta lite om de olika böckerna, vad de lärt mig och vem som kan ha glädje av att läsa dem.
------------------------- Den tändande gnistan av Malcom Gladwell (2000) plockade jag med mig från förra årets bokrea. Det var nog främst undertiteln som lockade "Hur små faktorer kan förändra världen". Jag har brottats med hur svårt det är att påverka min omgivning att ta även de mest basala stegen i en hållbar riktning (även om det verkar ha lossnat lite lite på sistone). Jag kan inte säga att denna bok lärde mig hur man gör men den beskriver vilka mekanismer som ligger bakom "sociala epidemier" och kanske har denna kunskap undermedvetet ändå gett mig några nycklar.
Boken beskriver hur viktiga vissa personer är för att knyta samman personer, hur dessa "Förenare" med sina sociala talanger skapar de kontakter som behövs var att sätta igång ett händelseförlopp. Sen har vi de "vetgiriga" som blir experter inom ett område men får en naturlig expertroll utifrån sitt kunnande och därför blir en sorts informationsmäklare som genom sitt intresse också breddar sina kunskaper när de delar med sig till andra. Och till sist "säljaren" som har förmågan att påverka personer med de subtila signaler som vi inte direkt genomskådar men som har en stor påverkan på oss.
Följande slog mig när jag läst boken:
Det läggs och har lagts väldigt mycket resurser på att ta reda på hur man påverkar människor, särskilt i reklambranschen som lever av denna kunskap. Det finns dessutom flera mycket verkningsfulla tekniker att ta till. Människor är väldigt lika i hur de reagerar på intryck som de inte är medvetna om.
Förändringar kan ske mycket snabbt om de rätta förutsättningarna finns.
Och framför allt att det är i mötet mellan människor som förändringen sprids och när en "tipping point" överskrids så är förändringen nästintill omöjlig att stoppa.
Jag rekommenderar boken för den som är intresserad av mänskligt beteende och vill ta del av den mängd experiment som har konstruerats för att se hur människan agerar i olika situationer.
-------------------------
Sex grader av Mark Lynas (2007) är en omskakande bok. Den påverkade mig starkt och tvingade mig att anstränga mig hårdare. I min recension från augusti skrev jag så här:
"Nu till den nya boken "Sex grader", jag tvekade rätt länge om jag skulle köpa den eftersom jag redan vet rätt väl hur illa det kommer att gå om mänskligheten inte tar sig samman och agerar skyndsamt. Men sedan vill jag ju stödja sådana som Mark Lynas, det måste löna sig att kämpa mot klimatförändringarna så jag köpte boken när den kom på svenska.
Som jag redan visste så kommer livet på jorden att ändra sig i förfärande snabb takt när temperaturen ökar. Boken presenterar effekterna grad för grad på ett lättförståeligt och effektivt sätt.
Jag trodde att jag hade god koll på allvaret i det hela men jag blev ändå så tagen av boken att jag efter att ha läst om effekterna av 3 grader (2,1 till 3 grader) så kände jag mig tvingad att skumma de nästföljande graderna, det var helt enkelt för skrämmande och framför allt för när i framtiden!"
Tipping point var nyckelord även i denna bok.
Boken rekommenderas för de som tror att vi har gott om tid på oss att vända utvecklingen. Man bör dock inte ha anlag för att känna hopplöshet. -------------------------
Keynes barnbarn av Christer Sanne (2007) är främst en bok om ekonomi. Den utgår från den kände nationalekonomen John Maynard Keynes essä "Våra barnbarns ekonomiska möjligheter" från 1930 som förutspådde att den snabba produktivitetsökningen skulle innebära att man i framtiden inte alls behövde jobba så mycket eftersom vi kunde producera allt vi behövde med en liten arbetsinsats.
Tyvärr så verkar behoven dock vara omöjliga att tillfredställa, hela vårt ekonomiska system bygger rent av på otillfredsställelse och nu måste vi skyndsamt ändra vårt system om inte våra barnbarn ska få det betydligt sämre ställt än vad vi har det.
Bokens styrka är att den då ett enkelt sätt beskriver grunderna bakom vår ekonomi och förklarar varför dagens modell inte fungerar i framtiden (den fungerar inte ens idag).
Min främsta behållning var inblicken i ekonomins värld som för mig som naturvetare är något märklig. Allt verkar ju bygga på några mycket enkla idéer som fungerar enbart för att folk tror att de fungerar, allt känns så tunt och spekulativt, livet blir till ett parti poker.
Jag kan varmt rekommendera boken för de som är skeptiska till att finansmännen vet bäst och jobbar för allas bästa.
-------------------------
Tillväxtens sista dagar av Björn Forsberg (2007) är en mycket aktuell bok som avhandlar det som händer just nu i politiken, näringslivet, samhället och i media. Boken är nyckeln till att förstå reaktionerna på budskapet om klimatförändringen och alla andra symptom på ett ohållbart ekonomiskt system. Beröringspunkterna med Christer Sannes bok om Keynes barnbarn är flera men denna bok rymmer mycket mer. Det märks att Björn Forsberg är forskare, boken är mycket systematisk och bryter ner det som lätt framstår som en förvirrad miljödebatt i konkreta intressekonflikter. Viktiga begrepp som "hållbar tillväxt", "vinstfilosofi" och "miljöekonom" får sin förklaring. Ett avsnitt handlar om miljörörelsens problem som sammanfattas i dessa punkter:
1) En oförmåga att synliggöra miljöfrågan som en fråga om makt och ideologi. 2) En fokusering på punktinsatser på bekostnad av att förmedla hållbara samhällsvisioner 3) Ett samhällsklimat där miljöengagemang länge varit otrendigt 4) En framgångsrik motoffensiv av miljöskeptiska krafter
Boken är sprängfylld med viktiga analyser och jag ska faktiskt läsa den på nytt som nästa projekt för där finns så mycket mer att hämta. Visst är budskapet att det rådande system inte kan hantera den kris som vi är mitt uppe i lite kärvt, men det är lika bra att säga som det är. Det räcker inte med att företagen har en miljöpolicy, att partierna har ett miljöprogram och att folk sopsorterar och köper miljömärkt. Synen på ändliga resurser måste helt enkel ändras och de beslut som tas måste vara långsiktigt hållbara.
Som exempel kan jag nämna det företag som jag jobbar för som självklart har en miljöpolicy och marknadsför sig som ett modernt företag men som för ett par veckor sedan skickade personalen från Malmö på en tredagars konferens i Sälen med flyg från Ängelholm till Mora, skoteråkning och sedan flyget hem. Tåget var aldrig ett alternativ. Jag avstod resan av mer än ett skäl men hade inte satt mig på flyget när det faktiskt gick att ta tåget.
Jag rekommenderar boken för de som är insatta i miljörörelsen och vill få en djupare förståelse kring de utmaningar som de förändringsvilliga står inför. -------------------------
Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent av Andreas Malm (2007). Titeln säger egentligen vad det handlar om, men jag kan tillägga att detta är en speciell bok som tar avstamp i livets ursprung och sedan förklarar att människan högst påtagligt skriver ett av kapitlen av livets historia här på jorden. Detta kapitel verkar dock bli ett av de kortare om vi fortsätter på den inslagna vägen.
Detta är boken om ”tipping points” eller som Andreas skriver ”nodlinjer”. Vi får veta hur präglade vi är av "Gradualismen" när vi tror att vår påverkan på jorden kommer att ge upphov till förutsägbara och hanterbara problem som gradvis växer. Historien visar oss snarare att det vi har att vänta är stora "skred" och då sannolikt även på ställen där detta var oväntat. Förutom lektionen i livets historia och livets natur så visar boken på hur präglad vår natursyn är av arvet från Descartes och Darwin. Den vetenskapliga metodiken har utgått från att förståelsen av världen kan ske genom förståelsen av de minsta beståndsdelarna. Det har dock visat sig att denna metod inte gör det möjligt att förstå de stora sambanden och sammanhangen som bestämmer villkoren på vår levande planet.
Att läsa denna bok var en upplevelse, språket liknade inget jag läst i facklitteraturen tidigare och samtidigt var litteraturlistan mycket imponerande. Budskapet till sist var: sitt inte kvar i bussen som kör hela mänskligheten över kanten ner i avgrunden, slit chauffören från ratten om det går eller hoppa av innan det är för sent!
Jag rekommenderar boken för alla med ett visst akademiskt intresse, det är verkligen en läseupplevelse med mycket energi. -------------------------
1984 av George Orwell (1949). Det var verkligen på tiden att jag läste denna bok. Visserligen är det en skönlitterär bok som kanske inte hör hemma i detta sammanhang, men efter att ha läst den så ser jag hur mycket den har satt sin prägel på samhällskritiken. Det är också chockande att se hur mycket av de "härskarmetoder" som beskrivs i denna förfärliga dystopi som helt öppet används idag och hur "väl" de fungerar. T ex "nyspråk" där man ger orden en motsatt betydelse.
I boken heter det: Krig är fred Frihet är slaveri Okunnighet är styrka
Jag tycker att detta direkt kan översättas till: Investering i militären är en väg till fred. Övervakning och kontroll i kampen mot terror är frihet. Att känna igen 100 varumärken är mer kompetent än att känna till livets historia.
Eller ta ord som: försvarsindustri kontra vapenindustri växtskyddsmedel kontra bekämpningsmedel miljöbil kontra mindre miljöskadlig bil djurnäring kontra köttindustri
Vilka ord som används är mycket viktigt för förståelsen av det de beskriver.
Samtidigt är det tydligt hur krafter som driver fram en individualisering där alla gör samma sak (utan djupare reflektion), matar oss med signaler dagligen. Samtidigt som solidaritet blir ett tecken på svaghet.
Det är inte svårt att skönja det "kalla" systemet (om man ser sig omkring) som lever sitt eget liv och inte har något annat mål än att bevara sig självt, där orättvisor och umbäranden är en naturlig del av ordningen.
Denna bok borde alla läsa för att förstå vilka faror som finns i samhällsutvecklingen
-------------------------
Årsbarn med Plejaderna av Rolf Edberg (1987). Anledningen till att jag kom över denna bok var att jag hade hittat boken 1984 i min sambos farmors bokhylla när vi besökte henne i Mariestad. Jag läste hela vägen hem på tåget till Malmö men lyckades ändå glömma boken på tåget. Alltså fick jag gå till ett antikvariat och köpa en ny. Då hittade jag en filosofibok som beskrev olika filosofier och den nämnde ekosofen Rolf Edberg. Det slumpade sig så antikvariatet råkade ha denna bok av honom. Jag köpte alltså den och stiftade bekantskap med ekosofin som slog an en bekant sträng inom mig.
Detta är alltså en ekosofisk bok som beskriver livet, naturen, människan och universum som en gemenskap. Det är en andlig bok som kopplar tillvaron till varandet och tidens gång, en uppmaning att stanna upp och förundrat se sig omkring.
Detta citat tycker jag utgör essensen av boken: "Friedrich Engels, Marx vän och lärofrände, skrev för hundra år sedan i en studie om materiens olika former - de fysikaliska, kemiska och biologiska - att den högsta organiserade formen av rörelse, det mänskliga medvetandet, nog aldrig skulle kunna förklaras enbart utifrån materiella processer. En dag skulle man kanske experimentellt kunna reducera tänkandet till molekylära och kemiska rörelser i hjärnan. "Men", tillfogade han, "uttömmer detta tänkandets väsen?".
Det gör det förvisso inte. Om medvetandet fanns som en ansats i tidiga encelliga organismer måste vi tro att det ytterst finns som en latent möjlighet i det kosmiska stoff varav stjärnsystem och organismer danas. Kanske är vårt medvetande bara en obetydlig skärva av ett kosmiskt medvetande om vi aldrig kan spåra därför att vårt medvetande fjättras av skärvans begränsning.
Ändå känns det övermåttan stort att ha fått denna gnutta medvetande som gör det möjligt att uppleva vågornas spel över en sjö och om än aldrig så fumligt treva efter förklaringar till varats mysterier."
Boken anknyter faktiskt i ganska mycket till Andreas Malms bok fast 20-år tidigare.
Den som är nyfiken på ekosofin ska läsa denna bok. -------------------------
Chockdoktrinen av Naomi Klein (2007). Detta är en skrämmande bok som tar läsaren med på en odyssé i korporativismens kölvatten. Som privilegierad västerlänning så har jag sluppit ta del av denna laissez faire ekonomins "nödvändigt" onda. Eller om man så vill de omständigheter som har gjort det möjligt att ta ordentliga steg mot ett införande av marknadsliberalismen på riktigt. Verktyget har genomgående varit chock. I Chile, Uruguay, Brasilien, Argentina, Indonesien, Storbritannien, Kina, Ryssland, Sydafrika och Irak.
Boken tar sin början på 1950-talet i Montreal Kanada där läkaren Ewan Cameron har en teori att man genom hjärntvätt kan bota psykiska besvär. Han använder elchocker, insulin, LSD, PCP, sensorisk deprivation (isoleringsceller) och sömnstörning för att ”rensa” sina patienter. CIA blev intresserade och delfinansierade projektet under fyra år. Metoderna kom sedan till användning i Sydamerika för att genomföra de CIA stödda kontrarevolutionerna, samtidigt som Milton Friedmans idéer genomfördes för att skapa de perfekta ekonomierna.
Det är inte konstigt att nyliberalerna protesterar våldsamt när konsekvenserna av ”den nya ekonomin” presenteras med en så tydlig röd tråd. Boken är på 600 sidor och ger ingen smickrande bild av vad marknadskrafterna tycker är skapande av välstånd runt om i världen. Det är en chockande läsning, anknytningen till Orwells 1984 är tydlig.
Jag är glad att jag i görligaste mån har lyckats flytta mina pensionspengar från de värsta avarterna. Det är dock ingen tvekan om att det finns mäktiga intressen som tjänar på ett helvete på jorden.
Boken är upprörande och lämpar sig inte för de känsliga, jag tycker dock att man bör ha läst den om man ska förstå vårt ekonomiska system och protesterna mot den rådande ordningen.
På Birger Schlaugs som vanligt mycket givande blogg så hittade jag en länk till nyhetspanelen på SVT där Schlaug själv sitter med ibland. I detta inslag diskuterades bland annat ett förslag från klimatberedningen om en bensinskattehöjning på 70 öre. Jämför den nyliberale Thomas Idergard med koldioxidmannen och döm själva, jag tycker likheterna är slående.
BilSweden har givit oss glädjande statistik som visat att andelen miljöbilar i nybilsförsäljningen har fortsatt öka under år 2007 för att slutligen stanna på 17,8%. Det innebar att det såldes 54.598 nya miljöbilar under året (en ökning med 49% från år 2006), vilket är det högsta antalet någonsin och sannolikt den högsta andelen någonstans i världen. Utvecklingen går på rätt håll! Samtidigt så ökade det totala antalet sålda bilar med 8,5%, i praktiken innebär detta att antalet sålda bilar ökade med 24.033 medan antalet sålda miljöbilar ökade med 18.001, alltså såldes det inte färre icke miljöbilar år 2007 än år 2006 trotts att antalet miljöbilar ökade kraftigt!
Det som alla verkar ha missat och som BilSweden inte gärna vill skryta med är att antalet stadsjeepar också fortsatt öka. Enligt BilSwedens försäljningsstatistik så såldes det 23.105 nya stadsjeepar (se nedan vilka modeller jag räknat som stadsjeepar) under 2007 det är en ökning med 26% från förra året. Detta trotts att 2007 var det stora klimatåret. Egentligen är det inte så konstigt som det verkar. Om man köper en ny miljöbil får man en bonus på 10.000 kr, men samtidigt så har regeringen gjort om fastighetsskatten och tagit bort förmögenhetsskatten, vilket innebär att den grupp konsumenter som främst köper stadsjeepar fått skattelättnader som överstiger miljöbilspremien med upp till 10 gånger, dessa pengar har troligen varit det som satt fart på försäljningen av de tyngre stadsjeeparna. Ett tecken att så har skett är att de allra tyngsta (och dyraste) stadsjeeparna ökade i försäljning med hela 33% (jämfört med 2006)!
En annan sak som inte heller tas upp är att det totala antal bilar forsätter öka. Utskrotningen av gamla bilar sker inte alls i samma takt som de nya bilarna lämnar bilhallarna.
I maj 2007 så fördubblades skrotningspremien samtidigt som den tömdes och avskaffades. Resultatet blev att på ett par dagar så avregisterades en massa bilar och premien tog slut, sedan dess så har antalet skrotade bilar minskat väsentligt. I titt i SCBs statistik visar att år 2006 avregisterades 290.245 bilar samtidigt som det nyregisterades 313.822 bil dvs antalet registerade bilar ökade med 23.577.
År 2007 nyregistrerades 338.538 bilar och avregistrerades 240.187 dvs antalet registrerade bilar ökade med hela 98.351 st! Nu beror endel av denna ökning säkert på den avskaffade skrotningspremien och man istället tittar så antalet bilar i trafik oktober 2006 och oktober 2007 (jag valde oktober för att undvika effekten av de som ställer av bilen över vintern) så var det i oktober 2006 4.245.174 bilar i trafik och oktober 2007 4.292.577 st, en ökning med 47.403 bilar. Alltså har den ökade bilförsäljningen framför allt inneburit fler bilar, både miljöbilar och stadsjeepar.
Spelar detta så stor roll egentligen då? Nya bilar är ju både renare och säkrare än gamla bilar, även när det gäller stadsjeeparna. Visst är det så, men det är stora skillnader på olika nya bilar.
Ur säkerhetssynpunkt är stadsjeeparna en katastrof, främst för andra trafikanter men också vid singelolyckor. Den höga fronten innebär att oskyddade trafikanter blir träffade högre upp på kroppen vid en olycka, förutom benfrakturer så tillkommer spräckta organ. För andra bilister så sätts den passiva säkerheten ur spel när den högre fronten och större tyngden träffar ovanför de tänkta deformationszonerna. Den högre tyngdpunkten innebär även en ökad risk för att stadsjeepen ska volta vid en olycka. Denna video visar tydligt på problemen.
När det gäller avgaserna så är det riktigt att katalysatorn gör en mycket stor skillnad (en reducering på ca 80% över bilens livslängd). BilSwedens påstående om att en gammal bil släpper ut 100 gånger mer avgaser är dock grovt överdriven. Bilar tillverkade före 1989 saknar oftast katalysator. Katalysatorns rening av olika avgastyper skilljer dock åt, vissa avgaser som växthusgasen koldioxiden kan inte renas alls.
En titt i SIKAs statistik visar att det fanns ca 620.000 bilar äldre än 1989 i trafik någon gång under år 2006, dessa utgjorde 14% av alla bilar som var i trafik, men om man tittar på körsträckan så stod de endast för 7% av den totala körsträckan. Hur många av dessa bilar som är entusiastbilar och veteranbilar vet jag inte. Som tur är så är större delen av dessa katalysatorlösa bilar inne på slutet av sin färd och körs inte så långt längre. Faktum är att ju äldre bilen blir desto mindre körs den. En bil av årsmodell 2005 kördes år 2006 i genomsnitt 2220 mil medan bilarna av årsmodell 1988 kördes i genomsnitt 911 mil (genomsnittet för alla bilar var 1439 mil). Dessutom visar statistiken att ju tyngre en bil är desto mer körs den i genomsnitt. De riktigt tunga bilarna med en tjänstevikt på över 2 ton kördes i genomsnitt 2110 mil medan de lättaste bilarna på under 1 ton kördes i genomsnitt 826 mil. Det är alltså rimligt att anta att en ny stadsjeep körs betydligt längre sträcka än både en gammal bil och en ny småbil.
Dessutom så gäller det andra avgaskrav på tunga bilar med en tjänstevikt på över 2,5 ton, när det gäller bensinbilar så är det inte så stor skillnad på de faktiska utsläppen per kilometer när man jämför med mindre bilar (det gäller dock inte koldioxiden), men om man tittar på dieseldrivna bilar så är det stor skillnad. Den stora stadsjeepen Volvo XC90 med dieselmotor släpper ut 28% mer kväveoxider per kilometer än en Volvo V70 med dieselmotor, faktum är att Volvo XC90 inte ens klarar de avgaskrav som gäller för en Volvo V70. Att det är på detta viset när det gäller dieseldrivna stadsjeepar är mer regel än undantag. När partikelfilter började bli standard så var stadsjeepsmodellerna ofta de sista som fick sina avgaser renade.
Jag snackar mycket om stadsjeepar men vad menar jag då med en stadsjeep? Det finns inget vedertaget begrepp även om de flesta nog skulle vara överens när de såg en. Bilindustrin försöker sälja in begreppet crossover som ska vara någon sorts korsning mellan en stadsjeep och en kombi. I min genomgång så har jag utgått från utseendet vilket betyder att jag räkat de flesta crossover-modellerna som stadsjeepar.
För mig är en stadsjeep en bil med hög front och ett utseende som antyder terrängegenskaper. Det finns såklart gränsfall. Jag har inte räknat Volvo XC70 som stadsjeep eftersom denna i praktiken är en förhöjd V70, medan jag har räknat Nissan Qashqai eftersom denna är en egen modell och även en högre bil. Rent miljömässigt är Volvon (XC70) sämre eftersom den är tyngre, större och törstigare. Volvon tillhör dock de allra tyngsta personbilarna medan Nissan tillhör de mindre stadsjeeparna (eller crossovrarna om man så vill). En mer rättvis jämförelse blir det med den mindre Volvo V50 2.0 (146 hk) som är 4,5 meter lång, har 417 l bagageutrymme, väger 1,4 ton och drar 0,74 l/mil. En Nissan Qashqai 2.0 ( 141 hk) är 4,3 meter lång, har 410 l bagageutrymme, väger 1,4 ton och drar 0,82 l/mil (11% mer).
När jag började räkna stadsjeeparna så trodde jag att det framförallt var de mindre modellerna som ökat medan de större gått tillbaka, men så var det inte. Bägge typerna ökar. Det har sålts 10.032 stadsjeepar av tyngre modeller, en ökning med 17% jämfört med år 2006. Det såldes 13.073 "lättare" stadsjeepar, en ökning med 33% jämfört med 2006. Som tunga stadsjeepar räknar jag de som har en tjänstevikt på 1,9 ton eller en totalvikt på 2,5 ton (Sveriges vanligaste bil Volvo V70 har en tjänstevikt på ca 1,7 ton och en totalvikt på ca 2,3 ton och räknas oftast som en stor personbil). Jag har även räknat de riktigt tunga stadsjeeparna med en tjänstevikt på 2,5 ton eller en totalvikt på 3,0 ton, det såldes 1861 sådan, en ökning med 33% från år 2006!
Följande bilmodeller har jag räknat som "lätta" stadsjeepar:
HONDA CR-V
TOYOTA RAV 4
NISSAN QASHQAI
HYUNDAI TUCSON
BMW X3
MITSUBISHI OUTLANDER
SUZUKI VITARA
SUBARU FORESTER
NISSAN X−TRAIL
KIA SPORTAGE
DODGE NITRO
CITROEN C−CROSSER
MAZDA CX−7
JEEP PATRIOT
FORD MAVERICK 4X4
SUZUKI JIMNY
JEEP COMPASS
Följande bilmodeller har jag räknat som tunga stadsjeepar:
År 2007 är till ända och det är dags att summera vad som har hänt under detta år. Inte helt oväntat så har årets huvudtema varit miljöarbete både direkt och indirekt. Klimatförändringen stod i fokus och de fyra rapporterna från FNs klimatpanel var en återkommande påminnelse om den knappa tid vi har på oss för att undvika en oacceptabel framtidsutveckling. Någon snö till julen blev det inte i södra Sverige, men lagom till nyår så blev det lite vitt!
År 2007 var året då jag:
sålde bilen
blev 2:e vice ordförande i min stadsdel för miljöpartiet.
helt avstod från att flyga (både privat och i jobbet)
skänkte ca 20.000 kr till olika miljö och hjälporganisationer
avstod från TVn i 3 månader
samlade burkar och flaskor värda 170 kr på hundpromenaderna (som skänktes bort)
pensionfonderna byttes till etiskt sparande.
Att sälja bilen var inte så svårt, den hade blivit körd så lite att batteriet lyckades ladda ur två gånger. Visst kändes det lite ovant att inte kunna ta bilen till skogen eller till storköpen i utkanterna av Malmö. Tanken var att vi skulle ordna en bilpoolsbil i närheten av vår bostad, jag trodde att det skulle vara relativt enkelt att hitta en billig parkeringsplats med lite hjälp att kommunen, men tiden visade sig inte riktigt vara mogen ännu. Vi har dock knappt saknat bilen.
Det politiska arbetat har varit mycket lärorikt, även om jag hade hoppats kunna påverka mer än jag hittills lyckats med. Jag var lite väl naiv när jag trodde att det skulle räckta med att argumentera för det som jag tyckte var självklarheter. I slutändan visade det sig ofta att lyhördheten var ganska dålig hos de andra politikerna. Retorik och konkreta handlingar följs tyvärr ofta inte åt. De gånger jag drev frågorna till sin spets så fick jag dock ofta gehör. Alkoholfri representation och betydelsefulla miljökrav vid upphandling visade sig dock hopplöst. Upphandlingarna kommer jag dock att fortsätta driva på ett mycket tuffare sätt under år 2008.
Senast jag tog flyget privat var 2002. I jobbet har det dock blivit ett antal resor sedan dess. I år kunde jag dock helt undvika flyget.
När jag blev fritidspolitiker så bestämde jag mig för att större delen av arvodena skulle gå till olika viktiga organisationer, ungefär hälften till humanitärt arbete och hälften till miljöarbete. Det har känt riktigt bra att dela ut dessa pengar, jag har ju varit delaktig i mycket viktigt arbete för en bättre värld.
När TV:n gick sönder i slutet på sommaren så gick jag med på att vänta lite med att köpa en ny. Det visade sig gå så bra att vi inte skaffade TV förrän i mitten på december och då behövde vi inte ens köpa en TV utan fick en som annars skulle slängts på tippen. TV:n är som en skål med godis, om den står framme så är det lätta att smaka och när man väl börjat är det svårt att sluta, men om den inte är lättillgänglig så klarar man sig utmärk utan, faktisk så mår man bättre utan...
Som en kul grej så dreserade jag min hund att hämta aluminium burkar när vi var på promenad. Ibland så tog jag med en kasse och vi återvann de burkar vi hittade, de flesta saknade pant men ibland så hittade vi någon med pant. Dessa pantade jag på Konsum, det blev hela 170 kr under året, det var många papperskassar! Förtjänsten gick till Vi-skogen och kooporation utan gränser.
När jag satte mig in i hur mina pensionspengar var placerade i IPTK och PPM så blev jag besviken, där fanns, vapenindustri, tobaksindustri, stora oljebolag, kolkraft och banker som investerade i alla de nämnda bolagstyperna. Tyvärr så visade det sig mycket svårt att undvika smutsig energi och banker som inte brydde sig om vad deras lån användes till. Jag gjorde dock så gott jag kunde. Det finns gott om utrymme för renodlade etiska fonder på finansmarknaden.
Under år 2008 så tänker jag bli delägare i ett vindkraftverk för att aktivt bidra till nyproduktion av förnyelsebar energi.
När TV:n gick sönder i slutet på sommaren så gick jag med på att vänta lite med att köpa en ny. Det visade sig gå så bra att vi inte skaffade TV förrän i mitten på december och då behövde vi inte ens köpa en TV utan fick en som annars skulle slängts på tippen. TV:n är som en skål med godis, om den står framme så är det lätta att smaka och när man väl börjat är det svårt att sluta, men om den inte är lättillgänglig så klarar man sig utmärk utan, faktisk så mår man bättre utan...
